Idag är det exakt 20 år sedan Errol lämnade oss. I stor sorg och saknad. Jag tror många av oss fans som är lite äldre minns den dagen som en stor chock, när vi såg rubrikerna på text-tv (ofta så man fick de senaste nyheterna då. Ja, jag är gammal, jag vet! ) I denna artikel tänkte vi lyfta fram hur synen på Eddie förändrats sedan dess! Sen han dog har det kommit dokumentärer i radio och på film, skrivits böcker om honom, ett museum haft en utställning om hans liv, han har även förekommit som fiktiv figur i romaner och seriealbum! Han har omnämnts i otaliga artiklar, även i de stora fina tidningarna. Han har helt klart omvärderats. 

Men under sin levnad var Eddie som vi alla vet avskydd av kritiker, kulturetablissemang och "det fina folket", var bannlyst från att spelas i radio, blev ofta sågad i pressen - om hans skivor ens recenserades över huvud taget. Han avfärdades som simpel buskis, och fick stämpeln att han bara sjöng om snusk och alkohol.  Han var plågsamt medveten om det själv och tog upp det i flera av sina låtar. Vi har t.ex "Andra kan dom" från hans stora genombrottsskiva "Gasen i botten" där han tar upp flera exempel på hur han sågas medans andra komiker som säger eller gör samma saker hyllas. 

 Om jag försöker skämta, så är det inte roligt
Alla stirrar på mig, som om jag inte vore klok
Om jag säger "fläskafot", säger alla "idiot!"
Men så kommer Hasse Alfredsson och säger samma sak
Och då är det jätteroligt 

Sen på Skivan "Väg 13" har vi låten "Runke min ball" där han tvivlar på om han kommer bli ihågkommen efter sin död:

Här man bara komponerat visor uti alla år
Och bara varit bäst i hela världen
Men rockbjörn eller Grammis det är inget som jag får
Jag röner ingen uppskattning på färden. 
Men Björn Afzelius han var ju alltid jättebra
Ted Gärdestad han hade nånting visst han
Och Micke Wiehe han gör fina låtar än idag
Men vem minns mig när jag lagts ner i kistan?"

Men nu 20 år senare har han omvärderats och fått upprättelse och hyllats på många olika sätt som han själv säkert skulle blivit väldigt förvånad över! Eller anade han kanske att han skulle få upprättelse efter sin död? Så här skrev/sjöng han nämligen i intro-snacket till samlingsskivan "Alla tiders fyllekalas volym 8" som kom ut året innan han dog: 

Jag har varit bäst nu uti många långa år
Men det tycks som ingen ser på mina stora spår
Som jag lämnat efter mig, vart än jag gått fram 
Där som Karl den tolfte, uti grus och makadam
Så jag får väl vänta tills den dagen jag är död.
Först då är jag inne, ja då är jag häftig och “röd”.
Men tyvärr får jag aldrig uppleva denna dag...

Profet efter sin död

Men det är ju inte ovanligt att författare, konstnärer och musiker inte haft någon större framgång under sin levnad, men sen efter sin död så kan de plötsligt hyllas och deras verk sprids till en ny och större publik, de blir geniförklarade och "klassiker". Delvis kan man nog säga att detta slagit in vad gäller Eddie. 

Men redan direkt när Eddie dog så skrevs det faktiskt väldigt positivt om honom i flera artiklar. “om de döda inget annat än gott” finns det ju ett gammalt ordspråk som heter. Till och med kritiker som tidigare sågat honom, som Per Bjurman, skrev plötsligt uppskattande om honom  och Bert Karlsson som Eddie tillägnat så många nidvisor (Hejsan Bert, Herr Karlsson är ett svin, Bert Karlsson blues, sketchen “fönster krossas hos Bert Karlsson och många fler) uttalade sig positivt om honom, att han var väldigt intelligent och en stor låtskrivare.  I svenska dagbladet skrevs det att han hade “humor och en äkta verbal begåvning.

Inte helt förvånande så skrevs det också många positiva krönikor om honom i mindre lokaltidningar. Eddie hade ju som vi vet sin största fan-base bland “vanligt folk” på landsbygden. Nu var det flera som passade på att hylla honom, lyfta fram honom, ta upp hans mångsidighet och att Sverige har blivit lite tråkigare” . 

Några exempel:

Från Örnsköldsviks allehanda:

Meduza var en gaphals, en clown, men han hade humor och han tog sig själv på inte särskilt stort allvar. Han bjöd på sig själv och han gav oss underhållning Han kunde driva med sig själv och tänja på gränserna. Jag tror vi är många som älskar de här lite udda typerna, de som är lite eljest, de som sticker ut, men att vi lite till mans är lite för fega att erkänna det.

Från Östgöta correspondenten:

Eddie var ett komiskt geni och ett fenomen utan motstycke inom det svenska nöjeslivet

Från Smålandsposten: 

Eddie Meduza var mångsidig, kreativ, produktiv och driftig. Han var totalt hämningslös och vågade vara annorlunda. Inget var heligt för honom. Han var en intelligent och träffsäker samhällskritiker, duktig musiker och en lysande komiker. Eddie Meduza var unik i svenskt musikliv.

2002 sändes ett minnesprogram om honom i P4 radio Västerbotten som mycket handlade om att ge en annan, mer nyanserad bild av Eddie än den vanliga att han bara sjöng om snusk och brännvin. Det finns på youtube i två delar här : Radio Västerbotten, Min Musik - Eddie Meduza -Del 1/2 - Youtube  Radio Västerbotten, Min Musik - Eddie Meduza -Del 2/2 - YouTube 

Bara några månader efter hans död släpptes samlingsplattan “Just like an eagle” en Dubbel-CD som även lanserades med Tv-reklam. Den gick till mångas förvåning upp på topplistorna, som högst tredje plats, och sålde guld! Tidningarna hade skrivit en del om att “Eddie dog utfattig” 

På banken hade han 389 kronor samtidigt som han jagades av kronofogden för skulder på 601 000 kronor.
– Men hans arvingar kommer inte att bli lottlösa. De får så småningom royalties från mig, säger Bert Karlsson.

I bouppteckningen, som ännu inte granskats av registreringsmyndigheten, finns en notering om att upphovsrätten till de musikaliska verk som artisten Eddie Meduza producerat inte ska räknas som en tillgång vid dödsdagen. Därmed är de pengar som rättigheterna kan generera i framtiden inte heller utmätningsbara.

Så nu kunde tidningarna istället skriva glädjande rubriker att “framtiden säkrad för Meduzas son” och Bert Karlsson hoppades att den skulle dra in en miljon till hans familj “jag hoppas att plattan ska kunna köra in en miljon till hans fästmö och barn, säger Bert Karlsson.

2005 släpptes en skiva där olika punkband tolkar Eddies låtar. Med en ironisk blinkning döptes plattan såklart till “punkjävlar”. Plattan recenserades i Svt:s program ”Studio Pop”  med Per Sinding Larsen. De tre kvinnliga panel-deltagarna sågar Eddies “avskyvärda, förkastliga kvinnoförnedrande” texter, men säger sig samtidigt inte ha något emot om rapparen 50 cent skulle säga “bitch get in my car” till dem. De skulle gärna åka med honom säger de. Per Sinding Larsen påpekar att Eddies texter egentligen inte skiljer sig så mycket från rappare, (något som många tog upp under hösten 2021 då det diskuterades svensk gangster-rapp, mer om det senare i artikeln) , Han nämner att båda är grova i mun, svordomar, deras kvinnosyn, de sjunger om fest, sex, brudar, osv och undrar varför de sågar Eddie men inte rap?. Men tjejerna i programmet tycker rap är “sexigare” … Det är en väldigt intressant diskussion. Och ett exempel på hyckleriet, de dubbla måttstockarna. Det är okej att hacka på “vita män”. Undrar om dessa tjejer idag skulle stå fast vid vad de sade då?

Redan 2006 kom en radio dokumentär i tre delar som sändes i P4 dalarna, dalarna, dalarna. Förvirrande nog heter den samma sak; “Eleganten från vidderna”  som den senare mer kända film-dokumentären som kom 2010. Man kan lyssna på den här:  https://sverigesradio.se/artikel/766900

Efter dessa mindre artiklar och radioprogram kom så 2009 en större och mer utförlig dokumentär om honom. En av de första i större media att ge ett seriöst och ärligt porträtt av Eddie, och försöka gestalta den verkliga människan bakom myten och ytan, var Bo Sjökvist. 2009 kom hans radiodokumentär "Mera Brännvin". Den fick positiv recension i Aftonbladet att det var ett gripande porträtt och en inkännande dokumentär om hans trasiga bakgrund. 

Bo sjökvist har lite av specialiserat sig på att skriva böcker och göra dokumentärer om udda människor och företeelser, han har även gjort en dokumentär om Johnny Bode ( Bordellmammas visor) och om hur strippor och fakirer förr i tiden uppträde på marknader, vilket ju passar bra eftersom sådana också följde med Eddie och Svullo på turnén "griståget" (mer om det senare) Han har också försökt blåsa liv i den konstformen genom att starta och driva en show med det passande namnet "Varité Meduza" som bland annat uppträtt på Kiviks marknad. Läs Nu invigs Kiviks marknad – med varieté (expressen.se) och Varieté Meduza bjuder på kåtbomber och dödsfakirer - P4 Kristianstad | Sveriges Radio 

Även i Svenska Dagbladet blev recensenten tagen, ja nästan illa berörd när han förstod vilken hemsk barndom Eddie haft och hur det trygga folkhemmet inte alltid kunde ta hand om de som for illa :

Bo Sjökvists historieskrivning utforskar sprickorna i socialdemokratins folkhemsfasad.

Året efter intervjuas Bo Sjökvist i radio i dokumentären “bensin i blodet” om Raggarkultur och bil-entusiaster : “Vi ringer upp författaren, dokumentaristen och sunk-kultur-vurmaren Bo Sjökvist som gjorde det gripande Eddie Meduza-porträttet  för ett rejält kunskapslyft om Eddie, eller Errol Norstedt som han egentligen hette. Hur stort är det kulturella arvet efter Eddie Meduza – och varför återupprättas hans rykte nu?” Bensin i blodet 21 juli 2010 - P3 Kultur | Sveriges Radio (från ca 15 minuter in i inslaget) 

Året därpå kom Dokumentären "Eleganten från Vidderna" som hade premiär på Göteborgs filmfestival (Bara en sån sak!) och har även visats på andra filmfestivaler runtom i Sverige. I filmen intervjuas bl.a John Norum och Bert Karlsson. Filmen gjordes av bolaget "Anakron film AB" Anakronfilm som drevs av Stefan Berg och Andreas Brink som själv är musiker. Filmen fick bra kritik, till och med av Åsa Linderborg i Aftonbladet som sensationellt erkände att hon "älskar en hel del" av Eddies låtar!  Det är ju anmärkningsvärt för att komma från en vänster feminist som hon!  Filmen visades även i SVT !  Här en recension från Filmtipset (scrolla ned och läs recensionerna)   

I en intervju med Corren säger upphovsmännen:

Det är inte lika känsligt att tala om honom i dag” Vi får dagligen mejl där folk frågar när de kan köpa dokumentären. Han har hoppat till nästa generation. Jag har träffat 15-20-åringar som kan alla texterna och är helt insatta i musiken. Kassetter som han sålde för tjugo spänn kan gå för en tusenlapp på nätet.

Även Expressen var positivt inställda till dokumentären.

Eddie Meduza en säkerhetsventil för alla förbjudna tankar och åsikter. För alla som sakta men obönhörligt just där och då är på väg ut i marginalen. Landsbygdsbor. Raggare. Hembrännare. Män. Inte många av dessa skulle skriva under namnlistor som stödde åsikten ”Fruntimmer di e madrasser mä hôl i” eller uppmanade kvinnor att ”vresa upp” utvalda kroppsdelar. Men det kändes välgörande förbjudet att sjunga det, lika förbjudet som att på skolgårdar, i replokaler och runt korvkiosker fnissa över kassetter gjorda av någon som vågade kalla sig ”E Hitler 

Några andra bra recensioner som filmen fick:

I samband med filmen släpptes även en tillhörande skiva med namnet “musikanten från vidderna” som innehöll 30 låtar som tidigare enbart varit utgivna på kassett, samt två tidigare outgivna låtar. glädjande nog så visades det reklam i TV för skivan där ingen mindre än Bert Karlsson var med och kunde driva med sig själv och anspela på de många låtarna som Eddie Skrev om honom där han utmålades som girig och som en som utnyttjade och lurade sina artister. Roligt att han kan skoja om sig själv på det sättet. 

2010 gav författaren Per Hagman ut en roman “Vänner för livet” där Eddie är farbror till huvudpersonen! Såklart är det hela fiktivt, men det är ändå ett intressant grepp. “Erik växer upp på den västgötska landsbygden och i romanens början ska han som tonåring besöka en lokal festplats för ortens raggare där kungen själv, Eddie Meduza, ska uppträda. Eddie är Eriks farbror men konsertbesöket måste hållas hemligt för Eriks far, en lokal politiker vars karriär är i uppåtstigande och som inte vill kopplas samman med sin ”folkliga” bror. Erik är inte själv någon raggare men fascineras av sin farbror och hans förmåga att gå sin egen väg och be alla andra dra åt helvete.”I denna intervju i finsk radio pratar han om sin relation till Eddie och varför han tog med honom i boken, från ca 5 minuter och 20 sekunder in i inslaget: Sissi: Inslag: Intervju med Per Hagman | Audio Arenan (yle.fi)  

När Boken kom uppmärksammades just det faktum att Eddie var med i romanen väldigt mycket i media, Per Hagman gav många intervjuer i olika tidningar, radio, tv, även i Finland, och var även med i kulturprogrammet Cobra på SVT när de hade ett program om könsrock där de såklart tog upp Eddie i en stor del av programmet. 

Efter de två större dokumentärerna som kom 2010, i radio och TV, verkar det ha tagit riktig fart med Eddie-intresset i landet. Isen var bruten. Plötsligt hade folk fått mer förståelse för hur han blev som han blev, vilken jobbig barndom och uppväxt han hade haft, präglad av otrygghet, utanförskap, mobbing, misshandel, gränslösa föräldrar som ogenerat söp och hade sex inför barnens åsyn. Synen på Eddie ändrades delvis till en som var missförstådd, och mångsidig, begåvad och en man som faktiskt hade känslor och var intelligent - jag tror att dessa dokumentärer gav många en helt ny syn på Eddie. Det minns jag själv att jag fick det. Och jag har sett många andra skriva/kommentera det också på olika sidor. 

 Plötsligt förstod man att mycket av det han sjöng och skojade om; sprit, sex och slagsmål var saker han vuxit upp med, saker som inget barn ska behöva se eller blir utsatt för. Skrattet fastnar i halsen när man hör vissa sketcher och låtar numera när man vet “bakgrunden”. T.ex  om Lisa…

Eddie välkomnas i de fina salongerna

2011och 2012 kom så kanske “höjdpunkten” i hur Eddie Meduza slutgiltigt hade tagits till nåder av kultur-etablissemanget och blivit accepterad i de fina rummen: Han fick en egen utställning på museum ! Det var Tidaholms museum som först 2011 hade en liten utställning om honom, vi skrev om det på hemsidan då och de fick sådan positiv respons på den så de bestämde sig för att året därpå satsa på en större utställning med ännu mer material om honom. Utställning uppmärksammades i riksmedia i flera inslag och artiklar och fick väldigt bra kritik, och slog tydligen museets publikrekord!!  Bland annat uppmärksammades att man hade hittat teckningar som Eddie ritade som barn och som donerades till utställningen : 

Meduzas teckningar hittades vid husrenovering - P4 Skaraborg | Sveriges Radio  och Meduza hade gömt teckningar i huset | Nyheter | Expressen  och Eddie Meduzas okända bilder - YouTube

I ett inslag från Sveriges radio om succen och publikrekorden i Tidaholm berättar dåvarande museiintendent Hanna Eklöf:

Jag tror att många som känner till honom vet att han har en speciell historia. Och det är en historia som väcker känslor, säger Hanna Eklöf, museiintendent på Tidaholms museum.

  En bloggares besök på utställningen: dettaarenblogg - Eddie was here i Tidaholm!

2012 återutgavs också Eddies legendariska debutskiva “Errol” på CD för första gången, och den gick direkt upp till första plats över skivor i “midprice” kategorin. Det bekräftade ju också suget efter den tidigare sällsynta skivan och det nya intresset efter Eddie. Att han nu var inne och het igen. Hällekiskuriren rapporterade att debutplattar toppade listorna 37 år efter att den släpptes.

Året därpå, 2013, visades utställningen på museet Kulturparken Småland i Växjö och även där blev det besöksrekord:  “Eddie Meduza blir finkultur” och “Meduza gör succe på museet” rapporterade medierna och i denna lysande recension konstateras:

“Utställningen på Kulturparken Småland lyfter fram den person som fanns innanför det stökiga skalet, en ensam och vilsen människa med en sorglig barndom i bagaget. Det är omöjligt att kliva in i hans värld utan att bli alldeles tagen.”

Året därpå, 2014, skrev vi på hemsidan en liten betraktelse om hur Eddie drygt tio år efter sin död hade omvärderats men ändå av vissa fortfarande sågs som någon som hade en fruktansvärd kvinnosyn.

Många är de som under åren fått omvärdera sin bild av Errol som den burduse kvinnohataren och snuskhummern. Men fortfarande finns det personer som inte är redo. För somliga är han fortfarande symbolen för allt det onda i vår värld 

Senare samma år chockade Aftonbladet Sverige med att komma med en 16-sidig bilaga om Eddie! Hela bilagan finns att läsa på Aftonbladets hemsida (än så länge) och är väldigt utförlig. Intervjuer med anhöriga, Leila och sonen Erik bl.a. och hela reportaget andas en förståelse, sympati och ett vemod över hur mycket smärta som fanns i Errols liv på så många sätt.  “oväntat, men mycket glädjande” konstaterade vi på himlen.

Självaste Mats Olsson som ju av många anklagats för att vara den som “förstörde Eddies karriär” genom att såga hans första platta “talade ut” 2014 om det, och skrev i expressen att han aldrig har hört låtarna som Eddie skrev om honom pga det (Mats Olsson är en jävla bög m.fl) och att han inte alls sågade hans skiva.

Efter dokumentärer och utställningar på Museum var det så äntligen dags att någon skrev en biografi över Errol !  Först kom 2014 “Bara man e fantastisk” av “Börge Lundgren” som var en pseudonym för Författarna Börge Hellström och Theodor Lundgren. Medförfattare var även Eddies syster Maritza och hans änka Leila. Boken tar mer upp hur Errol var privat och hans bakgrund och uppväxt. Inte så mycket om hans musik.  Den fick en väldigt positiv recension i Expressen. 

Sven Olov Karlsson skrev att han: fylls av sorg och medkänsla av biografin över Sveriges störste könsrockare.

Jag skruvar åt korken när jag läser om hur barnet Errol Norstedt försummades, misshandlades och traumatiserades till den milda grad. Växte upp bland idel rotlösa, gravt alkoholiserade, våldsamma, sexuellt gränslösa vuxna. Som hellre såg sig som härliga partylejon än som de destruktiva missbrukare de var.

Vi skrev även om den här på Eddie himmel  och en recension och reflektion:  “Boken kan spräcka hål på en del myter, både bland fans och bland de som avskydde honom”  När boken släpptes som ljudbok så var det ingen mindre än Fredde Granberg, som spelade “Ragge” i Ronny & Ragge som var inläsare, något vi såklart uppmärksammade och här är en till väldigt positiv recension från Badasslifestyle:

Bara Man é Fantastisk – är ett försök att bringa ljus över vem Errol egentligen var att han inte var någon rasistisk kvinnohatande raggare som bara drack brännvin och runkade utan att han var en totalt missuppfattad, kanske lite udda kille med en fruktansvärd uppväxt.”  Som barn hade Errol och Maritza det inte lätt, med en alkoholiserad mamma, fylla, bråk, sexuella övergrepp m.m. fick han ta hand om sin lillasyster Maritza som var något år yngre och försökte skydda henne genom att skoja bort det hemska som skedde hela tiden runt omkring dem.

2017 kom nästa bok som fokuserade mer på hans musikaliska karriär. Boken skrevs av Lennart Wrigholm Göran Brandels och  Peder Sveder.  Här har författarna verkligen gjort en djupdykning om hur Errols musikintresse och karriär började. Sensationellt omfattande och utförligt har de lyckats spåra hans gamla bandmedlemmar, spelningar, när han spelade i det lokala bandet “pack of losers”, långt innan han slog igenom som Soloartist. Vi får veta mer om hans  karriär som låtskrivare åt andra artister, och boken innehåller en nästan komplett lista över alla hans spelningar och vilka andra artister som spelat in covers på hans låtar! En riktig guldgruva för fans!. “En bibel för fansen” utbrast en recensent. 

Boken väckte inte lika mycket uppmärksamhet i de stora media som den första boken. Den kanske ansågs “smalare” och mer för musiknördar? Men på denna sida skrev man i alla fall en lång och mycket positiv recension:  “fantastiska färgbilder” och “ett ambitiöst arbete “ skriver de bl.a. Med boken följde också en bonus CD med sex demoinspelade låtar med Errol från 70-talet, tidigare outgivna på CD. 

På nyårsdagen 2021 visade SVT dokumentären om den legendariska turnen “Griståget” som Eddie gjorde med Svullo, och en strippa och fakir 1993 ! Ytterligare ett tecken på att det som förr klassades som “fulkultur” numera blivit  tillräckligt rumsrent och kulturhistoriskt intressant att både göra en dokumentär om och dessutom visa i rikstäckande TV!  Dokumentären går fortfarande att se på SVTplay.

Eddie som sanningssägare

Nu börjar vi närma oss “nutid”. Numer omnämns Eddie ofta i positiva ordalag i olika artiklar och krönikor av skribenter och debattörer de senaste åren. Det har blivit allt vanligare får jag en känsla av. Eddie ses som en som kunde säga obekväma sanningar, som stod på den lilla människans sida mot myndigheter och deras maktmissbruk, han förutsåg övervaknings-samhället, och i jämförelse med gangster-rapparna som hyllades och fick priser trots sina våldsamma och grova texter så mördade eller rånade Eddie aldrig någon och viftade inte med vapen. Och hans påstådda sexism och hur han censurerades och bannlystes i radio ifrågasätts allt mer: 

Cissi Wallin konstaterade i en krönika att Eddie Meduza inte gjort henne till kvinnohatare. 

Så hur skadlig kan då kultur, fin som ful, vara? Under hela min uppväxt på vischan utanför Uddevalla kollade prick alla i hela skolan på ”Ronny och Ragge” på tv varje vecka. På varje fest spelades de grövsta hitsen från Eddie Meduza och Onkel Kånkel. Vi marinerades i så problematisk (ful)kultur allihop att majoriteten borde vara kvinnohatiska homofober och rasismvurmare nu i vuxen ålder. Ptja, han som dyrkade Eddie Meduza högst blev präst som brinner för hbtq-frågor. En annan blev Vänsterpartist. Jag blev värdegrundsfeminist som skriver om det i tidningen. 

I Proletären kunde vi läsa: Därför behöver vi Eddie meduza:

När medelklassen vill HBTQ-certifiera byggnadsnämnder, diskutera värdegrunder i bikupor och på ett nästan humoristiskt vis pratar om ”variationer” snarare än ”hinder”, då behövs Eddie Meduza mer än någonsin.

Med Eddie Meduza i bakrutan” I klyftan mellan ful- och finkultur ekar vankelmodet. Eddie Meduza nämns sällan i akademiska kretsar.   

När Eddie Meduza kom till moskén: En krönika om hur Eddie Meduza kan användas som hjälp till invandrares integration, om de ska få lära sig något typiskt svenskt. Den som har lyssnat på exempelvis Ulf Lundell eller Björn Afzelius får utöver språkträningen även en form av kulturell bevandring som är värdefull, resonerar rektorn. 

Även Errol Norstedt alias Eddie Meduza kan ge sådana kulturella referensramar, och man kan alltid välja bort de grövsta låtarna. Som jag ser det bör vi välkomna när invandrarungdomar tar till sig den svenska musikskatten, säger Sjumilaskolans rektor. Eddie Meduza som potentiell integrationspolitisk kraft. Tanken svindlar, men den är värd att tänkas. Och när Eddie Meduza väl gör comeback kommer han kanske för att stanna.”

Ivar Arpi skriver om den våldsamma gangster-rappen i Sverige, hur många av dem är dömda brottslingar med kopplingar till gäng-kriminalitet. Ändå hyllas de av kritiker och vinner massa priser och grammisar medans Eddie alltid blev sågad av kritiker och aldrig vann priser :  “Säga vad man vill om Eddie Meduza, men någon inblandning i grov gängkriminalitet stod han inte för”.

Detta facebook inlägg, lite på samma tema som Ivar Arpis inlägg, av Hans Thannerstig fick enorm spridning, delades över 3000 gånger och lästes av många fler.   

i denna artikel från 2020 i Svenska dagbladet är rubriken “Eddie Meduza förutsåg övervakningssamhället”.

Konstigt nog tar han inte upp från vilken eller vilka låtar han får exempel på det. Men ett klockrent exempel är ju t.ex “Sverige ,vart är vi på väg”  

Alla vill vi om vi kan de
Hugga huvet av tyranner
Men yxan vågar ingen hålla i
Engelbrekt det var en karl de
Låt oss tåga in i staden
Och kasta ut dom jävlarna som gör en dataremsa av vårt liiiiv!
Myndigheterna och datan kikar i ditt nyckelhål
Slå tillbaks nu innan satan, bränner friheten på bål”

Mer populär än någonsin

Vi kan även konstatera att musikaliskt så fortsätter Eddie att inspirera många på olika sätt. Tv4 uppmärksammade i december 2021 att , framför allt “reaktorn läck i barsebäck” blivit populär i Mexiko i vissa kretsar. 

Här är en video där man ser hur folk partajar till låten.

Men redan 2011 släpptes en spansk version av “Skinnet” i mexico vilket vi skrev om och  här från Youtubekanalen pioneroneza.  Det finns en tråd på flashback om fenomenet också: Reaktorn läck i Barsebäck - en mexikansk hit - Flashback Forum 

Låten “skinnet” har även spelats in av en svensk klassiskt skolad pianist, Mattias Ottoson i en finstämd intrumental piano version.

Han har även spelat in “runke ball” i samma  stuk och “termosen” “var den grön får du en ny) i Brasiliansk samba-version.

I småland finns det flera ställen som har anknytning till Eddie, ställen där han bott, verkat eller omnämner i sina låtar. I Tingsryd Kommun har man utanför den lilla byn Åskefällalund satt upp en skylt för att Hedra minnet av Eddie, som ju skrev en låt om byn “Varför stannar inte tåget mer i Åskefällalund”. 

Det faktum att Eddie sjunger om att Järnvägen gått igenom byn fast den kanske inte har det (?) gjorde att vi skrev ett litet inlägg om det : Eddies Himmel - Legenden om Eddie Meduza - Inlägg | Facebook 

Ett annat ställe som valt att hylla Eddie är Tidaholm där en gata döpts till “Everts stig” efter Eddies låt “Evert” där han “går på stigen som går till Evert”. Det bodde en man vid namn Evert Karlson i ett hus i utkanten av staden som sägs ha umgåtts med Eddie. Eddie uppgav lite olika uppgifter om vem denne Evert var.  Efter att huset revs och det byggdes ett nytt bostadsområde där så döptes gatan till “Everts Stig”  Everts lilla förfallna hus i fara - P4 Skaraborg | Sveriges Radio och Everts dotter: Rätt beslut att riva huset - P4 Skaraborg | Sveriges Radio 

Och så har Eddie blivit seriefigur!! Serietecknaren Mats Källblad gav 2020 ut albumet “Polly tar ingen skit” om en tuff tjej i Osby, Skåne, som gillar att meka med bilar, som har hett humör och lätt tar till nävarna. Till och med Eddie får stryk av henne! Han är med på några sidor i samband med att han ska uppträda i samhället. Och på flera andra sidor i albumet ser man att figurerna lyssnar på hans musik, och man ser skivomslaget till “Gasen i botten” i en ruta.  Albumet fick lysande recensioner i Expressen och av Hudiksvalls bibliotek:  Biblioteken i Hudiksvalls kommun - Inlägg | Facebook. Eddies Himmel har naturligtvis uppmärksammat även detta.

Och sen har vi ju det faktum att det bildats massor av cover-band som enbart spelar  Eddie Covers, The Errols, E Hilterz orkester, Ljungbacken and his glasögonorm boys, Eddie Meduza Lever, Eddie Nilsson (som även gör egna låtar i samma anda), Eleganterna, Errols Angels, Errols Knektar, mfl  samt att flera kända svenska artister och dansband spelat in covers på Eddies låtar. Lasse Stefanz är väl kanske det mest kända. De har gjort “rumsrena” versioner av “ute på vischan”  och “julesång”  samt även en egen version av midsommarnatt.

Dansbandet Callinaz, som gjort versioner av I don´t love you anymore och Gasen i botten.  Vi finner även dansbandet Expanders tolkning av  “Mera brännvin”. Plojbandet Matz-Stefanz med Lailaz låg 22 veckor på svensktoppen med sin version av “Evert” 

20 år senare - Eddie hade fel!

Så sammantaget kan man nog tryggt påstå att Eddie fick fel när han sjöng “vem minns mig när jag lagts ned i kistan” ? 20 år efter sin död är han långt ifrån bortglömd. Han omnämns och citeras av många, i alla möjliga sammanhang, och till och med de som kritiserade honom då har i efterhand ändrat sig och kan hylla honom. Otaliga artister spelar hans låtar  och han har definitivt omvärderats och släppts in i kulturens finrum! 

Hans musik finns på Spotify, till och med nästan alla hans kassetter, som bara såldes på postorder! (utom de s.k. “ollon-kassetterna” de fem sista han gav ut, det sägs bero på nåt rättighets-problem.

Vi kan bara hoppas att denna positiva utveckling få fortsätta. Att nya generationer kommer upptäcka honom, inte bara hans snuskiga, roliga låtar, och kanske att han kan slå igenom i ännu fler länder utomlands än Mexico ? Han skrev ju mycket musik på engelska, så omöjligt är det ju inte. Håll tummarna. Vi ses om 20 år till, då återkommer vi med en ny uppdatering på vad som hänt sen sist, i vilka sammanhang han omnämnts, osv. Adjö mina vännerrrrr!!!