Vi här på Eddies Himmel skulle vilja slå ett slag för de lite bortglömda skivorna “Harley Davidsson” och “Silver Wheels” som kom 1995 respektive 1997. När de kom fick de ljumma recensioner, om de ens blev recenserade över huvud taget. (Aftonbladet gav till exempel HD en etta i betyg)

Även bland Eddie fans är dessa skivor säkerligen aningen mindre spelade. De flesta lyssnar nog på hans tidigare skivor, Gasen i Botten, Garagetaper som innehåller hans mest kända hits. Och på hans kassetter.  Men de förtjänar att lyftas fram av flera olika skäl. Eddie var inne i en väldigt kreativ och lycklig period i livet. Han hade träffat sin stora Kärlek Leila något år tidigare, vilket säkert spelade in i hans nytändning. Året mellan skivorna, 1996, släppte han hela 4 (!!) kassetter. 

Dessa skivor var lite annorlunda mot för tidigare skivor. Eddie spelar själv för ovanlighetens skull inga instrument utan sjunger bara. På många av hans tidigare skivor ( och på de flesta av hans kassetter) spelar han ju alla instrument själv, som den kompetenta multi-intrumentalist han var.  På dessa skivor samarbetade han för första gången med Patrik Tibell som producent och som är även med som låtskrivare på några låtar. Dessutom körar och sjunger Tibell ett slags andra stämma på titellåten “Harley Davidsson”, vilket vad jag vet är unikt bland alla Eddies skivor och kassetter, han gjorde ju inga duetter utan sjöng allting själv annars. (Det är väl annars bara Smällfete Sigge som varit den enda “utomstående” som medverkat på Eddies skivor.)  Det låter väldigt bra, deras röster matchar varandra väldigt fint i ett slags “call - and response”.

Här kan man lyssna på en intervju med Patrik Tibell där han beskriver hur det var att jobba med Eddie (inte helt lätt, alla gånger).

Annorlunda skivor

Jämfört med Eddies två skivor som kom innan, de engelsk-språkiga "Ain't Got No Cadillac" och "You Ain't My Friend" är Harley Davidsson och Silver Wheels väldigt annorlunda. Här har vi åter igen “roliga” svenska låtar, t.ex ett inslag med Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik, men också en mycket proffsigare produktion och ljudbild. Det märks att han haft en duktig producent och studiomusiker och inte gjort allting själv. Soundet är fylligt, varmt, det är snyggt producerat. Gunget och det mullrande gitarr soundet i titelspåret på “Harley Davidsson” är gåshud-framkallande, låter oerhört snyggt och tidlöst. Eddie sjunger kanske bättre än på länge! Tonen/soundet i låten "Silver Wheels" känns väldigt tidlös, allmängiltig, och låter kanske vid en första lyssning lite vemodig, men målar upp en bild av att han äntligen har hittat någon efter att ha varit ensam länge: 

Never thought that I had somewhere to go
When I was on the road
Always riding on my own was my destiny
Solitude was all I ever did know
Suddenly there's someone waiting at home for me

På dessa album finns även låtar som i lite “förtäckt” form hintar om Errols kristna tro, t.ex “I'll Be Saved”. Eddie vågar även vara mer personlig i balladen "Til the end of time" med väldigt fin text, en kärlekslåt tillägnad hans kärestaLeila Bergendahl (numera Lovisa). En mycket vacker och rörande hyllning till kvinnan som kunde stå ut med honom, se bortom hans fasad och image, som såg djupet och intellektet och det andliga i honom, och som stod troget vid hans sida in i det sista. Texten om hur han vaknar upp och är sliten efter att ha druckit för mycket kvällen innan (igen), och att han är orolig att hon ska lämna honom pga det, men hon bara kysser honom och säger att det kommer hon aldrig göra, hon kommer älska honom till tidens ände, vad som än händer - man får nästan en tår i ögonen. Och hur han sen sjunger “She is more than i deserved, what have i done to be loved by the most gorgeous woman in the world?” Hjärtskärande! en höjdpunkt i Errols låtskrivande, alla kategorier! 

 Här är ett utdrag från en artikel-serie i Aftonbladet om Eddie där hon intervjuas om deras relation: "Vi drogs till varandra på ett super-andligt plan"
Hon har även medverkat i flera andra intervjuer och berättat om deras relation, bl.a i "Pinupp-podden" och denna på Youtube, från Radio Partille:

Låtarna

Den roliga spansk-influerade "Porrfavor" låter som inget annat Eddie någonsin skrivit. Skulle kunna vara hämtad från soundtracket till sällskapsresan, både i soundet och den tokroliga situationen han beskriver. Kanske rent av är inspirerad av den? Hur kvinnans släktingar kräver han ska gifta sig med tjejen han träffat? Visst finns en liknande scen i första Sällskapsresan filmen ? 

Sen har vi såklart den stora favoriten "Evert" som är med på båda skivorna, som blev en riktig favorit hos många, som hamnade på svensktoppen med plojbandet “Matz Stefanz med Lailaz”  men som numera ofta spelas i Eddies Original, åtminstone på lokalradio stationer. En fin och folklig låt, enkel och trallvänlig melodi, som “lunkar på” på ett trivsamt sätt, en ganska fin text om vänskap, med en melodislinga på keyboard/hammond orgel. Om låtens “Evert” är baserad på en verklig person, och i så fall vilken, råder det delade meningar om. Eddie själv, och folk som kände honom, har gett lite olika uppgifter om det. Men en väldigt bra “bete” är det hur som helst. 

Här finns samhällskritiska låtar som "Jag ger fan i allt" vars text om ett sverige där det mesta går åt fel håll är ännu mer aktuell idag. Man kan bara spekulera vad Errol hade tyckte om dagens Sverige med skjutningar, bilbränder, explosioner. Tänk vilka låtar han hade kunnat göra om det! Även om alla inte dricker tror jag vi alla kan känna igen oss i det han sjunger:

Jag ger fan i allt och häller upp en sup
Och skiter i om rösten min blir hes och whiskeydjup
Jag ger fan i allt, man blir ju desperat
När Sverige demoleras av politikernas prat.
Jag ger fan i allt och super som ett svin
I fyllans töcken kan en trasig värld bli ganska fin
Jag ger fan i allt men det är fel ändå
Att man ska tvingas supa för att himlen ska bli blå

Ett annat tema som Eddie sjöng om i många låtar mot slutet av sin karriär var en ökad tacksamhet för det lilla och enkla i tillvaron. Att ta vara på de små stunderna, se det vackra i vardagens små händelser, i naturen, osv. Det viktiga i livet är inte status och pengar, utan att 

Bara lite solsken, bara lite värme, 
bara nån att tycka om
Lyssna till den fågel som med våren kom
Bara nåt att äta ,bara nåt att dricka, 
krama nån som älskar mig
Mycket mer än så kan man inte önska sig

Den låten är också ett exempel på hans religiositet eftersom han sjunger om “någon där uppe” som styr över oss. 

Ja, vi ska inte gå igenom och analysera alla låtar på dessa skivor, men för att sammanfatta, så förtjänar de verkligen att lyftas fram mera. Här finns en otrolig bredd, roliga och seriösa låtar, personliga texter, svenska och engelska, många olika musikstilar, en snygg och proffsig produktion med duktiga musiker och producent.  

Patrik Tibell producerade även de två följande skivorna "Värsting hits" (där han även skrev en låt ihop med Eddie) och hans sista platta "Scoop".

Jag tror det var väldigt bra att Eddie fick en “fast” producent de sista åren som kunde tygla honom lite, som lärde känna honom, som förstod sig på honom och som kunde bidra till att ge de sista skivorna ett lite fylligare, proffsigare och mer varierat sound. Det gjorde att det på Eddies sista skivor finns många bra låtar som kommer leva kvar länge i folks minnen.