Eddie Meduza Wiki - Användarbidrag [sv]

Radio Ronka Nr. 2

2026-03-14T20:54:45Z

178.78.227.13:

Släpptes 1990 och är en typisk E. Hitler-kassett varvat med låtar och dinga sketcher.

{{Albums
|bild = https://luftkaffe.se/images/albums/thumbs_115/rr2.jpg
|utgiven = [[1990]]
|label = [[Osadal AB]]
|katalognummer =
|längd =
|format = MC
|listplacering =
|spellista = https://open.spotify.com/album/2LPXvfmOac4pxMofSYnbA4
}}

Innehåller bland annat balladen [[If I'm A Fool]] som anses av många Eddie Meduza-fans vara en av hans bästa och absolut vackraste låtar som enbart finns med bland kassetterna och som borde ha getts ut på fler CD-utgåvor än på [[Alla Tiders Fyllekalas Vol. 15]].

Innehåller också material från kassetten [[E. Hitler & Luftwaffe Nr. 2]] och även ej tidigare utgivet material.

Innehåller också en nyinspelning på låten [[Heil Hitler]] som var med på plattan [[West A Fool Away - Album]] som då blev indragen just på grund av den låten.

== Låtlista ==

'''Sida A'''
# [[E. Hitler inleder - Radio Ronka Nr. 2|E. Hitler inleder]]
# [[Idiotrapping]]
# [[E. Hitler svamlar]]
# [[Sue Sue Sussie]]
# [[Välj Mellan Kniven Och Kuken]]
# [[Terry's Boogie]]
# [[Tillnyktringsenheten]]
# [[Radio Dynghögen - Varning för förrymda hönor]]
# [[Du E' Ding]]
# [[E. Hitler runkar kuk - Radio Ronka Nr. 2| E. Hitler runkar kuk]]
# [[Jag Är Bara Bäst]]
# [[Radio Dynghögen - Skithuset är upptaget]]
# [[You're Gonna Lose That Girl]]
# [[Perversa Sagostunden|Perversa Sagostunden - Jörgen Persson]]
# [[Önskereprisen 1]]
# [[Råånka Kuk]] (från kassetten [[E. Hitler & Luftwaffe Nr. 2]])
# [[Killa Min Fot]] (från kassetten [[E. Hitler & Luftwaffe Nr. 2]])
# [[Hästakuk]] (nerklippt version) (från kassetten [[E. Hitler & Luftwaffe Nr. 2]])

'''Sida B'''
# [[If I'm A Fool]]
# [[Om lördag kväll]]
# [[Saturday Night]]
# [[E. Hitler Skiterrrrr]]
# [[Kukahårsblues]]
# [[Önskereprisen 2]]
# [[Hey Miss Brown]] (tidigare outgiven)
# [[A Piece Of Your Heart]] (tidigare outgiven)
# [[Radio Dynghögen|Radio Dynghögen - Ola Månsson vikarierar Olle Olé Olé Olé Olé]]
# [[Have A Party With Me]]
# [[Skånsk Historia]]
# [[Nu Har Min Mage Blivit Stor (snuskiga versionen)]]
# [[Radio Dynghögen - Ola Månsson har något viktigt att berätta]]
# [[Heil Hitler]] (nyinspelning)
# [[Avslutning - Radio Ronka Nr. 2]]
# [[Wallde Bengtssons Orkester]]
# [[Rymdens Barnsång]]

[[Kategori:Diskografi]]
[[Kategori:Kassetter]]
[[Kategori:Osadal AB]]

Septemberrunk

2026-03-14T20:51:57Z

178.78.227.13:

Var med på kassetten [[Hjärndelirium 2000]]

{{Infobox lyric
|titel = Septemberrunk
|album = [[Hjärndelirium 2000]] [[Alla Tiders Fyllekalas Vol. 15]]
|utgiven = [[1994]], [[1996]], [[2005]]
|textförfattare = [[Eddie Meduza]]
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/1bb6rQTKfnC3KOz9jpeQbT?si=27fccad82e1845af
}}

==Text==

<poem>

Jag har pengar, jag har bil och villa och båt
Gröna ängar har jag gratis när jag vill komma åt
Jag har minnen från en tid som inte finns
Men hur man gör när man knullar är nåt jag inte minns
Oh, jag får sitta här och runkar min kuk

Hade henne, hade grattis kropp och fitta var kväll
Men det vände, livet gav mig en förlamande smäll
Och jag faller i en rymd som inte finns
Så hur man gör när man knullar är nåt jag inte minns
Oh, så jag sitter här och runkar min kuk

Mitt liv det brast i alla sömmar, den dan hon sa hon skulle gå
Ibland finns hon i mina drömmar, då börjar kuken stå

Mitt liv det brast i alla sömmar, den dan hon sa hon skulle gå
Ibland finns hon i mina drömmar, då börjar kuken stå

Slutat drömma, inte ska man kasta pärlor för svin
Bara glömma, runka kuken det får bli melodin
Sura fittor kostar inte många spänn
Men min balle, jag vill inte ha klamydia på den
Oh, så jag sitter här och runkar min kuk
Oh, så jag sitter här och runkar min kuk

</poem>

[[Kategori:Låtar]]
[[Kategori:Svenska_låtar]]
[[Kategori:Låtar om onani]]

Kändisar i Eddies texter

2026-03-13T22:55:01Z

178.78.227.13:

Hämtad från det underbara forumet Meduzaland

=Musiker=
* Björn Afzelius (1947-1999) ([[Runke Min Ball]])
* Michael "Shakin' Stevens" Barrett (1948-) ([[No Cruising In My Car No More]])
* Lasse Berghagen (1945-2023) (Lars Berghagens schlagerverkstad)
* Benny Andersson (1946-) (Stikkan Andersson)
* Björn Ulvaeus (1945-) (Stikkan Andersson)
* Chuck Berry (1926-2017) ([[Have A Party With Me]]/Roll over Beethoven/Secret police)
* Bing Crosby (1903-1977) ([[Ring Så Retas Vi]])
* Bo Diddley (1928-2008) ([[Min Raggarbil]])
* Mikael "Svullo" Dubois (1959-2005) (Jävvla jorrnalisst)
* Rune "Gnesta-Kalle" Gnestadius (1927-2010) (Jag hatar hip-hop)
* Peter Green (1946-2020) (Häcken swing)
* Ted Gärdestad (1956-1997) (Runke min ball)
* Nina Hagen (1955-) (Jag vill knulla med Nina Hagen)
* Carola Häggkvist (1966-) (Studiostädare Börje Lundin/Jag vill ha en brud med stora pattar/Eddie i en låda/Mellansnack på "Dubbelidioterna"/Carolas pattar (Titel)/En liten mus/[[Porrfavor (Compagneros)]]/Grand slam 1984)
* Kikki Danielsson (1952-) (Grand slam 1984)
* Elisabeth Andréasen (1958-) Grand slam 1984)
* Bernard "Alvin Stardust" Jewry (1942-2014) (Alvin Stardust-runk)
* Yngwie Malmsteen (1963-) (Gubbarnas heavy rock'n'roll)
* Birgit Nilsson (1918-2005) (Personlighetsomvandlaren)
* John Norum (1964-) (Little Queenie)
* Elvis Presley (1935-1977) (West a fool (Part deux)/Rolling down/No cruisin' in my car no more/Come give me your lovin'/Runke min ball/A brand new bill/Mellansnack på Radio Abonnerad)
* Arne "Rosen" Qvick (1937-) (Gotlands södra udde)
* Povel Ramel (1922-2007) (Andra kan, dom)
* Johnny Rotten (1956-) (Punkjävlar)
* Frank Sinatra (1915-1998) (Ring så retas vi)
* Jan Sparring (1930-1992) (Min ledsna kuk)
* Magnus Uggla (1954-) (Åh, Magnus)
* Cornelis Vreeswijk (1937-1987) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Robert Walker (1918-1951) (No cruisin' in my car no more)
* Robert Wells (1962-) (Han Robert Wells)
* Roger Whittaker (1936-2023) (Andra kan, dom)
* Mikael Wiehe (1946-) (Runke min ball)
* Hank Williams (1923-1953) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Jerry Williams (1942-2018) (No cruisin' in my car no more)
* Robert "Bob Dylan" Zimmerman (1941-) (Adrian i Dalastudion)
* B.B. King (1925-2015) (Blues i juletid än en gång)

=Musikgrupper=
* ABBA (Ring så retas vi)
* Beatles (Ring så retas vi)
* Bröderna Djup (En rock i Velinga)
* Curt & Roland (Talangjakt i Maranata)
* Europe (Little Queenie)
* Hep-Stars (Ring så retas vi)
* Herreys (Studiostädare Börje Lundin/Grand slam 1984)
* Rolling Stones (Ring så retas vi, mellansnack på Radio Abonnerad)
* Sten & Stanley (Stäng av den där förbannade apparaten)
* Sven Ingvars (Lars Berghagens schlagerverkstad)

=Skådespelare/programledare/komiker=
* Hasse Alfredsson (1931-2017) (Andra kan, dom)
* Sigge Fürst (1905-1984) (Nedslagningar)
* Lasse Kronér (1962-) (Aldrig mera bingolotto)
* Marilyn Monroe (1926-1962) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Leif "Loket" Olsson (1942-2025) (Aldrig mera bingolotto/Sluta spela Bingolotto/Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Olof Thunberg (1925-2020) (Göran Persson är en galt)
* John Wayne (1907-1979) (Nedslagningar)
* Arne Weise (1930-2019) (Göran Persson är en galt)
* Orson Welles (1915-1985) (Sverige, vart é vi på väg? ver.1)
* Hasse Tellemar (1923-2012) (Avslutningssnack på Eddie Meduza presenterar Lester C. Garreth)
* Jacob Dahlin (1952-1991) (Greven Framför Mikrofonen)

=Politiker/militärer/diktatorer (Även monarker/drottningar o.dyl)=
* Idi Amin (1925-2003) (VM i skitprat i Uganda/VM i att prata skit från Ukulele i Mozambique)
* Menachem Begin (1913-1992) (Do the Hode)
* Torsten Bengtsson (1914-1998) (Mera brännvin/ Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Sup och rulla runt/Undanflykter)
* Carl XVI Gustav Bernadotte (1946-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag/Nedslagningar)
* Silvia Bernadotte (1943-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag)
* Gösta Bohman (1911-1997) (Mera kärnkraft/Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Napoleon Bonnaparte (1769-1821) (Napolen (vers. 1 och 2)
* Ingrid Båvner (1945-) (Undanflykter)
* Karl XII (1682-1718) (Långnästa Myndighetspersoner Shuffle, Honung/Idiotrappning)
* Ingvar Carlsson (1934-) (Dom ljuger/Adrian i Dalastudion/Ja e' så fet/Pitten Står, Pitten Står, Pitten Flaxar Och Pitten Står/[[Börjes Funderingar]]/Greven Framför Mikrofonen/Dom e kueksuegöere)
* Engelbrekt Engelbrektsson (1390-1436) (Sverige, vart é vi påväg?/Dom ljuger)
* Tage Erlander (1901-1985) (Såssialdemokraterna/Nedslagningar/Gamla glada fyrtiotal)
* Torbjörn Fälldin (1926-2016) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter/Greven Framför Mikrofonen)
* Herman Göring (1893-1946) (Sadistklubben med Evald Gryngång/Tyskar, tyskar)
* Adolf Hitler (1889-1945) (Heil Hitler/Tvättmaskinen/Tyskar, tyskar/Åh, Magnus/Anti-Brännvinsblues/Börjes funderingar)
* John F. Kennedy (1917-1963) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* (Ayatollah) Ruhollah Khomeini (1902-1989) (Ayatollah Khomeini)
* Anna-Greta Leijon (1939-2024) (Adrian i Dalastudion/Börjes Funderingar/Greven Framför Mikrofonen)
* Richard Nixon (1913-1994) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Olof Palme (1927-1986) (Såssialdemokraterna/Personlighetsomvandlaren/Olof Palme var en idiot/ Partiledaridioter/ Nedslagningar/ Sverige, vart é vi på väg?/ Eddie i en låda/ Kliar mig i röven/ Kallar du mig för Palme?/ Samhället/ Släpp en fis/ Hej på dig, Evert/ [[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]]
* Gustaf V (1858-1950) (Introlåten på Mannen Utan Hjärna)
* Göran Persson (1949-) (Göran Persson i mitt rövhål/Hoppla lilla åsna/Jag blir aldrig riktigt vuxen, jag ver. 2/Mellansnack på "God jul era rövhål"/Göran Persson ä en galt)
* Augusto Pinochet (1915-2006) (Heja U.S.A)
* Ronald Reagan (1911-2004) (Do the Hode/Nedslagningar/Heja U.S.A/Greven Framför Mikrofonen)
* Josef Stalin (1878-1953) (Sadistklubben med Evald Gryngång)
* Karin Söder (1928-2015) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Det är gött å supa pöjka/Inledningssnack på Dubbelidioterna)
* Margaret Thatcher (1925-2013) (E. Hitler runkar kuk - Radio Ronka 2)
* Ola Ullsten (1931-2018) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Caspar Weinberger (1917-2006) (Heja U.S.A)
* Arthur Wellesley, 1:e hertig av Wellington (1769-1852) (Napoleon ver.1)
* Lars Werner (1935-2013) (Partiledaridioter/Dom e kueksuegöere)
* Bengt Westerberg (1943-) (Adrian i Dalastudion/Dom e kueksuegöere)
* Pehr G. Gyllenhammar (1935-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Birgitta Dahl (1937-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Kjell-Olof Feldt (1931-2025) (Kliar Mig I Röven/Samhället)

=Fiktiva=
* Kalle Anka (Julesång/Kopparbärsjul)
* Joe Cartwright (Jag hatar hip-hop)
* Fröken Julie (Biltur med Eddie)
* Gossen Ruda (Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Stålmannen (Superman)
* Tarzan (Summertime blues/När man är 15 år)

=Religiösa/Mytologiska personer/Gudar=
* Allah (Knugen, Silvia och jag)
* Amor (Aimin' at your heart/Stupid Cupid (cover))
* Satan/Djävulen (Sverige, vart e' vi på väg?)
* Gud
* Ikaros (Göran Persson är en galt)
* Jesus (Knugen, Silvia och jag)
* Lucia (Små gröna gubbar)
* Medusa (Göran Persson är en galt)

=Övriga=
* David Livingstone (1813-1873) (Stanley och Livingstone)
* Kriminella/Upprorsmän o.s.v:
* Al Capone (1899-1947) (Dom ljuger)
* Nils Dacke (1510-1543) (Dom ljuger)
* Usama bin Ladin (1957-2011) (Leader of the rockers (live))
* Clark Olofsson (1947-2025) (Dom ljuger)
* Christer Pettersson (1947-2004) (Olof Palme var en idiot/Sixten Blixt - Världens farligaste brottsling)
* Hans Scheike (1924-2019) (Hallå där, jag protesterar!)

=Författare/Journalister/Debattörer o. dyl=
* Arkimedes (287 f.Kr.-212 f.Kr.) (Göran Persson är en galt)
* Jan-Olov Andersson (1955-) (Runke min ball)
* Walde Bengtsson (1928-2000) (Walde Bengtssons orkester)
* Per Bjurman (1967-) (PB är ett jävla svin/Jävvla jorrnalisst/Runke min ball)
* Jan Guillou (1944-) (Jag vill ha en brud med stora pattar/Adrian i Dalastudion/Greven Framför Mikrofonen)
* Inge Hegeler (1927-1996) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Sten Hegeler (1923-2021) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Ernest Hemingway (1899-1961) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Wilhelm Moberg (1898-1973) (Wille Moberg/Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Friedrich Nietzsche (1844-1900)
* Mats Olsson (1949-) (Mats Olsson runkar kuken/Kuken står på Mats Olsson/Mats Olsson är en jävla bög/PB är ett jävla svin/Rockabilly rebel(Live)/Runke min ball/Jag vill ha en grammis)
* Elise Ottesen-Jenssen (1886-1973) (Jag vill ha en brud med stora pattar)
* Boris Pasternak (1890-1960) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Markis Donatien Alphonse François de Sade (1740-1814) (Markis de Sade)
* Swami Janakananda Saraswati (1939-) (Rocking ghost)
* Harry Schein (1924-2006) (Olof Palme var en idiot)
* Sokrates (469 f.Kr.-399 f.Kr.) (Heil Hitler/Göran Persson är en galt)
* Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Henry Morton Stanley (1841-1904) (Stanley och Livingstone)
* August Strindberg (1849-1912) (Mellansnack på "God jul era rövhål"/Fula ord)
* Annika Sundbaum-Melin (1962-2018) (PB är ett jävla svin)

=Sportfånar=
* Björn Borg (1956-) (Personlighetsomvandlaren/Nedslagningar)
* Mike Tyson (1966-) (Han börja rocka)

=Skivbolagsfolk=
* Stig "Stikkan" Andersson (1931-1997) (Stickan Andersson)
* Bert Karlsson (1945-) (Bert fjärt i studion/Hejsan Bert/Studiostädare Börja Lundin/Bert Karlsson blues/Fönster krossas hos Bert Karlsson/Intervju med Bert fjärt/Skarapersiflage/Eddie Meduzas censurerade schlagerfestivalbidrag 1987)
* Torgny Söderberg (1944-2022) (Bert fjärt i studion)

=I Covers=
* Ludwig van Beethoven (1770-1827) (Roll over Beethoven)
* Pjotr Tjajkovskij (1840-1893) (Roll over Beethoven)
* Robin Hood (Stupid Cupid)

=Parodier=
* "Roger Ballis"/Roger Wallis (1941-2022)
* "Hasse Hassesson och Mannaböske band"/Hasse Andersson och Kvinnaböske band (Ja' é så fet, ja måste spy)
* "Johnny Splash"/Johnny Cash (1932-2003) (Johnny Splash)
* "Magnus Härenfjant"/Magnus Härenstam (1941-2015)
* "Farbror Sven"/Sven Jerring (1895-1979) (Farbror Svens brevlåda)

=Kändismakar/makor=
* Lisbeth Palme (1931-2018) (Olof Palme var en idiot)
* Nancy Reagan (1921-2016) (Heja U.S.A)
* Runar Sörgaard (1967-) (En liten mus)

Nedskrivet, framforskat och kategoriserat av användarna Guitar Johnny, Uy, E-M, wiking, långpanna, Andreas, Hakan, Overkill, errrol, RaggarJojje

[[Kategori:Onödiga_fakta]]

Musorkestern

2026-03-12T17:23:39Z

178.78.227.13:

Från [[Eddie's Garderob]] [[1994]]. Errol gör röst åt tre olika möss som sjunger varsin vers innan de sen sjunger en vers tillsammans.

{{Infobox lyric
|titel = Musorkestern
|album = [[Eddie's Garderob]]
|utgiven = [[1994]]
|textförfattare = [[Eddie Meduza]]
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/3KydET29Kw2LW1OMbUtJ4J
}}

==Text==

<poem>

Jag är en liten mus, som inte bor i hus.
Jag lever här i skogen, ett liv i sus och dus.
Jag spelar min gitarr, med mina kompisar.
Jag spelar på gitarren med känsla och med darr.

Hi-hi-hi, ha-ha-ha (gitarrspel)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (gitarrspel)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (gitarrspel)
Så låter vår lilla musorkester!

Och jag som spelar bas, ja jag är lite knas,
Jag bor i en sardinburk och sover i en vas.
Jag spelar jättebra, det tycker faktiskt jag.
Jag tränar mig och spelar på basen varje dag.

Hi-hi-hi, ha-ha-ha (basspel)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (basspel)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (basspel)
Så låter vår lilla musorkester!
Ta solot nu Sven! Ja!

(flöjtsolo)

Hi-hi-hi, ha-ha-ha (flöjtspel)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (flöjtspel)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (flöjtspel)
Så låter vår lilla musorkester!

Det gör väl ingenting att en råtta spelar trummor?
Och nu så hör väl ni, jag spelar BATTERI
Dom låter ju som trummor, det tycker faktiskt vi.
Jag spelar trumelum, ja den är inte dum,
Jag slår så att det dånar i hela vårat rum!

Hi-hi-hi, ha-ha-ha (trumspel)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (trumspel)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (trumspel)
Så låter vår lilla musorkester!

Vi sjunger alla tre, och alla hänger med
Och när vi sjungit färdigt, så kan ju alla se
Att vi är jättebra, vi övar varje dag
En liten musorkester vill alla män’skor ha!

Hi-hi-hi, ha-ha-ha (gitarrspel, basspel och trumspel samtidigt)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (gitarrspel, basspel och trumspel samtidigt)
Hi-hi-hi, ha-ha-ha (gitarrspel, basspel och trumspel samtidigt)
Så låter vår lilla musorkester!
Så låter vår lilla musorkesteeeeeerrr!

</poem>

[[Kategori:Låtar]]
[[Kategori:Svenska_låtar]]

För Jaevle Braa!

2025-11-08T11:58:14Z

178.78.227.13:

{{Albums
|bild = https://www.luftkaffe.se/images/albums/jvala.jpg
|utgiven = 1982, 1994
|label = [[Mariann Grammofon]]
|katalognummer =
|längd = 42 min
|format = LP, MC, CD
|listplacering = 14
|spellista = https://open.spotify.com/album/2sWUtkKu0eqWdo85xSA197
}}

Släpptes ut [[1982]] och är det första albumet som Eddie Meduza spelade in hos [[Bert Karlsson]]. Återutgiven på CD 1994, men då med ett helt annat omslag än originalversionen.

Spelades in i CMM Studio i Skara samt i KMH Studio i Stockholm, där Eddie tidigare delvis spelat in debutplattan [[Eddie Meduza & The Roarin' Cadillacs]].

== Låtlista==

'''Sida A'''
# [[Torsten Hällde Brännvin I Ett Glas Åt Karin Söder]]
# [[California Sun]] (Ny-inspelning)
# [[Börje Lundin - Rattens Riddare]]
# [[No One Else]]
# [[Nej, Inte Jag]] (Oh, What A Thrill)
# [[Stupid Cupid]] (cover)
# [[Tonight]]
'''Sida B'''
# [[Jätteparty Ikväll]]
# [[Strömmen Finder Vaegen]]
# [[Take My Heart]]
# [[Rockabilly Rebel]] (Cover, svensk översättning av Errol Norstedt)
# [[Next Time]]
# [[Get Around]]
# [[Sverige]] (U.S. Of America)

== Medverkande musiker ==
* Eddie Meduza, sång, gitarr, klaviatur, bas, slagverk
* [[Gunnar Seijbold]], bas på California Sun, Tonight och Jätteparty Ikväll
* [[Johan Pettersson]], gitarr på California Sun, Tonight och Jätteparty Ikväll
* [[Kenny Wilson|Ken Wilson]], gitarr, slidegitarr
* [[Staffan Astner]], gitarr
* [[Thomas Witt]], trummor

[[Kategori:Diskografi]]
[[Kategori:Vinyler]]
[[Kategori:Mariann Grammofon]]

Eddie Meduza & The Roarin' Cadillacs

2025-11-08T11:34:05Z

178.78.227.13:

{{Albums
|bild = https://luftkaffe.se/images/albums/thumbs_115/1333716665_1290372302_Eddie_Meduza_and_the_Roaring.jpg
|utgiven = 1979
|label = [[CBS Records AB]]
|katalognummer =
|längd = 43:14 (LP, MC), 52:13 (CD)
|format = LP, MC, CD
|listplacering =
|spellista = https://open.spotify.com/album/2krY16uEYGt0axKIdUiZWA
}}

'''Eddie Meduza & The Roarin' Cadillacs''' är [[Eddie Meduza]]s andra LP, men den första under namnet Eddie Meduza. Den släpptes [[1979]] från bolaget CBS. Bland låtarna släpptes två singlar. [[Yea Yea Yea]] med [[Honey B]] som B-sida och [[Punkjävlar]] med [[Oh, What A Cadillac]] som B-sida. På Punkjävlar spelar [[John Norum]] sologitarr samt på [[I'm A Fighter]].

Spelades in i Polyvox Studio, KMH Studios och Källaren 1978-1979.

== Mottagande ==
Skivan sålde faktiskt ganska bra och låten Punkjävlar var raggarnas kampsång mot punkarna. Men skivan blev totalsågad av Mats Olsson. De båda fick låtar med texter om dem, [[Låtar där Mats Olsson förekommer]].

== Låtlista ==
'''Sida A'''

#[[Punkjävlar]]
#[[Honey B]]
#[[Yea Yea Yea]]
#[[Goin' Back To Oklahoma]]
#[[Disco Burp]]
#[[Demon In Your Heart]]
#[[In The Middle Of The Night]]

'''Sida B'''

#[[Love's On the Run]]
#[[Leader of the Rockers]] (Original)
#[[Skyrider]]
#[[Rocky Rocky]]
#[[The Kings Horses]]
#[[I'm A Fighter]]

På återutgåvan på CD så fanns två bonuslåtar med, dessa låtar var med då:

#[[Oh, What A Cadillac]]
#[[Disco Burp]] (Special Version)

[[Kategori:Diskografi]]
[[Kategori:Vinyler]]
[[Kategori:CBS Records AB]]

Errol

2025-11-08T11:26:49Z

178.78.227.13: Inspelningsplats

{{Albums
|bild = https://luftkaffe.se/images/albums/thumbs_115/1301644927_errol_lp.jpg
|utgiven = 1975
|label = CBS
|katalognummer =
|längd = 37:06
|format = LP, MC, CD
|listplacering =
|spellista = https://open.spotify.com/album/4e0PRoscKOv8YnNuPNRfRf
}}

Errol var [[Eddie Meduza|Errol Norstedt]]s första studioalbum som släpptes [[1975]]. Albumet är till största del på svenska utom låten Operator som är på engelska. Det sägs att det endast såldes i cirka 500 exemplar. Låten Tretton år kom in på Svensktoppen och släpptes även på singel med Här Hemma på B-sida. Napoleon återinspelades till albumet [[21 Värsta!!!]]. För övrigt det enda album som han släppte med sitt riktiga namn.
Kompband på denna platta var [[Zambandet]] och de körande damerna kallades [[The Errolettes]].

Inspelad i Europa Film Studio, Bromma november-december 1974.

Släpptes på CD 2012-03-28.

== Låtlista ==

'''A-sida'''

#[[Tampico]]
#[[Om du ändrar dig]]
#[[Flickan i huset mitt emot]]
#[[Går du i tankar]]
#[[En trevlig röst i telefon]]
#[[Operator]]

'''B-sida'''

#[[Napoleon]]
#[[Tretton år]]
#[[Snus-kig blues]]
#[[Här hemma]]
#[[Trösta mig]]
#[[Nu e' de' jag]]

[[Kategori:Diskografi]]
[[Kategori:Vinyler]]

Gasen I Botten - Album

2025-11-08T11:18:44Z

178.78.227.13: La till länk

{{Albums
|bild = https://luftkaffe.se/images/albums/thumbs_115/gasen-i-botten.jpg
|utgiven = [[1981]], [[2002]]
|label = [[CBS Records AB]]
|katalognummer =
|längd = 38:04
|format = LP, MC, CD
|listplacering =
|spellista = https://open.spotify.com/album/7hnME0i6Eq3aNqWY67JWtp
}}
Släpptes ut [[1981]] och såldes i ca 50 000 exemplar och innehåller stora hits som [[Gasen I Botten]], [[Mera Brännvin]], [[Glasögonorm]] och [[Volvo]]!

Inspelad i [[Glen Studio]], Stocksund juli-augusti 1981

Släpptes ut på CD 2002.

== Låtlista - LP-versionen ==
'''Sida A'''
# [[Mera Brännvin]] (Tillägnad Torsten Bengtsson)
# [[Lonely Teardrops]]
# [[Andra Kan, Dom]]
# [[Juanita]]
# [[Love You All To Much]]
# [[Volvo]]
'''Sida B'''
# [[Glasögonorm]]
# [[Superman]]
# [[Gasen I Botten - Låt|Gasen I Botten]]
# [[Teenage Love]]
# [[Jeany Jeany]]
# [[34:an]] (cover)

[[Kategori:Diskografi]]
[[Kategori:Vinyler]]
[[Kategori:CBS Records AB]]

Glen Studio

2025-11-08T11:18:16Z

178.78.227.13: Länkfel

Studio i familjen Glenmarks källare i Stocksund i norra Stockholm. Etablerades, ägdes och förvaltades av Bruno Glenmark mellan 1970 och 1991. Intogs av Eddie Meduza och hans anhang 1981 i samband med att succéplattan [[Gasen I Botten - Album|Gasen I Botten]] skulle spelas in.

[[Kategori:Historia]]
[[Kategori:Byggnader]]

Glen Studio

2025-11-08T11:17:56Z

178.78.227.13: Skapade sidan med 'Studio i familjen Glenmarks källare i Stocksund i norra Stockholm. Etablerades, ägdes och förvaltades av Bruno Glenmark mellan 1970 och 1991. Intogs av Eddie Meduza och han...'

Studio i familjen Glenmarks källare i Stocksund i norra Stockholm. Etablerades, ägdes och förvaltades av Bruno Glenmark mellan 1970 och 1991. Intogs av Eddie Meduza och hans anhang 1981 i samband med att succéplattan [[Gasen I Botten|Gasen I Botten - Album]] skulle spelas in.

[[Kategori:Historia]]
[[Kategori:Byggnader]]

Kategori:Byggnader

2025-11-08T11:09:32Z

178.78.227.13: Skapade sidan med 'Kategori över olika byggnader och studior där Eddie Meduza spelade in.'

Kategori över olika byggnader och studior där Eddie Meduza spelade in.

Studio Ronka

2025-11-08T11:07:51Z

178.78.227.13: La till byggnad

Den studio som Errol byggde upp på sin tomt i Osadal, varifrån många av hans kassetter spelades in. Blev på senare år utsatt för hussvamp och revs i samband med renoveringen av huvudbyggnaden efter hans död.

==Företag==
Namnet registrerades som enskild firma 2000-01-21 med organisationsnummer 480617-5032-004. Firman avregistrerades 2001-05-21.

[[Kategori:Historia]]
[[Kategori:Företag]]
[[Kategori:Byggnader]]

E. Hitlers Julkalender 2012

2025-10-25T20:25:13Z

178.78.227.13:

E. Hitlers julkalender 2011.

=== Del 1 ===

Det började som en till synes helt vanlig dag. Den första snön hade precis fallit över E. Hitlers residens, så han hade varit tvungen att skotta fram en gång för att kunna ta sig ut till studion torrskodd. Men när han väl kommit ut till studion började han jobba för fullt med sin nästa kassett.

Under natten hade E. Hitler skrivit tre nya låtar som han nu höll på att spela in sången till. Senare på dagen var det bestämt att Luftwaffe skulle komma och spela in komp och extrastämmor till låtarna.

Efter att ha spelat in sången till den första låten belönade E. Hitler sig själv med en öl. När han var klar med sången till den andra låten belönade han sig med en grogg. Efter tredje låten belönade han sig med både en öl och en grogg.

När Luftwaffe anlände vid lunchtid hade E. Hitler hunnit dricka både det en och det andra, så han gick en aning vingligt när han öppnade dörren för att släppa in Luftwaffe i studion. Frisse Frisén kände genast att E. Hitler luktade fylla, så han tog ett rejält tag om E. Hitlers krage och tryckte upp honom mot en vägg.

- Bwööh! Vad fan, dricker du brännvin, din jävel? Utan att bjuda oss!? Röt Frisse ilsket.

- Lugna dig, Frisse! Klart ni ska få brännvin! Svarade E. Hitler och ställde fram fyra brännvinsflaskor så fort han kommit ur Frisse Friséns grepp.

E. Hitler visade in Luftwaffe i studion och började koppla in alla mikrofoner som skulle användas. Just när han var klar och skulle till att sätta igång bandspelaren tittade han på Frisse Frisén och fick se honom ta upp ett cigarrettpaket ur byxfickan. Frisse tog en cigarrett och skickade sedan paketet vidare till resten av Luftwaffe.

- Vad fan, ska ni röka nu? Nej, det får ni göra när vi är färdiga. Sade E. Hitler.

- Jo det ska vi! Sade Frisse Frisén trotsigt innan han tände på sin cigarrett.

- Okej, då. Rök ni bara. Jag får väl öppna ett fönster. Sade E. Hitler och ställde ner brännvinsflaskorna på golvet.

E. Hitler gjorde ett tecken till Luftwaffe för att visa att inspelningen hade börjat, varpå de genast började spela och sjunga (eller gapa och skrika, som E. Hitler brukade kalla det). Mitt i en refräng föll plötsligt Frisse Friséns cigarrett ur hans mun och rätt ner i en brännvinsflaska som han hade ställt på golvet. Brännvinsflaskans innehåll tog genast eld och brann likt en Molotov-cocktail. E. Hitler förstod då att det gällde att handla snabbt för att kunna få kontroll över situationen. Han sprang iväg för att hämta något att släcka med, men Frisse Frisén stoppade honom.

- Nej, eld ska man stampa på! Bwöööh!

Så Frisse höjde sin högerfot och stampade med all sin kraft på flaskan, men då välte den istället och rullade in under en bänk som nästan genast tog eld.

Efter att bänken tagit eld gick det fort. Elden spred sig vidare till bordet där E. Hitler hade alla sina whiskey- och brännvinsflaskor, därefter tog flera musikinstrument eld innan det började brinna på väggarna och i taket. Inom bara några minuter var hela studion övertänd och alla tvingades fly därifrån. Det var med nöd och näppe som E. Hitler lyckades slita ut masterbandet ur bandspelaren och rädda allt material som de spelat in för den nya kassetten. Luftwaffe tog med sig det näst viktigaste efter masterbandet: alla brännvinsflaskor som ännu inte tagit eld.

Ute på gården stod E. Hitler tillsammans med Luftwaffe och såg sorgset på när hans studio brann ner till grunden. Eftersom E. Hitlers residens låg så långt ut i skogen var det ingen idé att ringa brandkåren, för de skulle ändå inte hinna fram i tid. Så det enda som fanns kvar att göra var att vänta tills eldsvådan brunnit ut.

- Min fina studio! Sade E. Hitler med gråt i rösten när han tittade på askan som var kvar efter Studio Ronka. Mitt i askan fanns det dock en liten låga som fortfarande brann envist. Och lika envist stod Frisse Frisén där tillsammans med en Luftwaffemedlem och stampade för att släcka lågan.

- Bwöööh! Fortsätt stampa! Vrålade Frisse Frisen, och det verkade som om han ännu inte hade förstått att studion var bortom all räddning för länge sedan.

=== Del 2 ===

Efter den förödande branden hade E. Hitler skickat hem Luftwaffe igen. Han stod nu ensam kvar på gården och letade i askan efter studion för att se om det kunde finnas något användbart som klarat sig undan elden. Men efter två timmars grävande i askan gav han upp, då det enda han kunnat hitta var ett gammalt plektrum.

E. Hitler gick in till sitt residens och började ringa runt till sina kollegor för att tala om inspelningen av den nya kassetten skulle bli inställd. Börje Lundin, Greve von Boegreoff och Smällphete Sigge var bara några av alla musiker som E. Hitler hade gjort upp planer med, men nu var han tvungen att avboka alltihop.

När alla telefonsamtalen var avklarade satte E. Hitler sig i vardagsrummet med ett glas brännvin. Han blev tvungen att dricka rent, eftersom han hade burit ut allt groggvirke till studion tidigare på dagen.

Innan E. Hitler hunnit tömma sitt första glas ringde plötsligt telefonen. E. Hitler rusade ut i hallen för att svara, och hörde Börje Lundins välbekanta röst i andra ändan.

- Hettler! Vi har fixat ena nyer studio till dek!

- Vad fan säger du, Börje! Har du hittat en ny studio? Var då? Sade E. Hitler förvånat.

- Vänta bara! Jag och Sven och Ljungbacken kommer och hämtar dek snart!

- Jättebra, Börje! Vill ni ha brännvin? Jag kan ta med alla flaskorna som klarade sig från elden! Sade E. Hitler, och kunde inte längre dölja sin glädje.

När samtalet var avslutat plockade E. Hitler ihop alla brännvinsflaskor som han hade kvar och gick ut på gården för att vänta. Han brydde sig inte om att låsa dörren, eftersom det enda som fanns av värde i huset var brännvinet, och det tog han ju med sig.

Ganska snart sladdade Börje Lundins EPA-traktor in på gården, och E. Hitler hoppade in i det redan trånga framsätet. Sällskapet lämnade de Småländska skogarna och kom snart ut på en större väg. När de hade kört ett tag tänkte E. Hitler för sig själv att det var lite märkligt, att studion låg så långt borta, och när de passerade en skylt där det stod Skara började han ana oråd.

När Börje sedan parkerade bakom en byggnad och klättrade in genom fönstret förstod E. Hitler att det måste vara något lurt på gång. Efter att ha klättrat in genom fönstret låste Börje Lundin upp en dörr och släppte in de andra. Han visade dem ner i en källare där studion skulle finnas. Trots att E. Hitler mer eller mindre redan hade räknat ut vad som väntade honom blev han ändå chockad när han fick se Bert Karlsson sitta bakbunden på en stol inne i studion.

- Börje, vad fan ska det här föreställa!? Sade E. Hitler och pekade på Bert.

- Det föreställer ju ena bäver, ser du väl? Svarade Börje och började skratta tillsammans med Sven och Ljungbacka-Erik. Det gör väl inget om vi lånar din studio, Bert? Sade Börje och tog av Bert Karlsson munkavlen.

- Vad i helvete gör ni här!? Det här är ju för fan min studio! Svarade Bert Karlsson upprört.

- Men du behöver väl ingen studio, Bert! Du ger ju ändå bara ut samlingsskivor! Sade Börje och satte på honom munkavlen igen.

Börje, Sven och Ljungbacka-Erik började rigga upp all utrustning de skulle använda till inspelningen. Det fanns redan fullt med musikinstrument i källaren, så de behövde inte åka och hämta sina egna. Under tiden tog E. Hitler och ringde till Smällphete Sigge, Greve von Boegreoff och Luftwaffe och bad dem komma dit. Eftersom de troligen bara hade tillgång till Bert Karlssons studio under några timmar gällde det att spela in så mycket som möjligt under den tiden.

När allting var färdigriggat satte E. Hitler och de andra igång med inspelningen. De hann spela in en låt, men den andra låten fick ett abrupt slut när plötsligt ett flertal poliser rusade in i studion. E. Hitler förstod då att det var slut på friden.

=== Del 3 ===

- Nu får vi slåss, pôjka! Ropade Börje Lundin förtjust när fem poliser rusade in i studion med varsin batong.

E. Hitler, Börje och Sven sprang genast fram till ingången och slog ner varsin polis. Ljungbacka-Erik gick bort till bandspelaren för att stänga av innan han gav sig in i slagsmålet.

- Nej, stäng inte av bandspelaren! Låt den spela in slagsmålet så kan vi klippa ihop den till en sketch och få lite utfyllnad på bandet! Ropade E. Hitler. Ljungbacken gjorde som E: Hitler sagt och anslöt sig till slagsmålet, och sedan var det bara en polis kvar. Tyvärr hann den sista polisen ta fram sin radio och tillkalla förstärkning innan Börje Lundin sänkte honom med en välriktad högersving.

När alla poliser var insomnade gick Börje bort till Bert Karlsson och tog av honom munkavlen igen.

- Är det du som har ringt hit snutjävlarna, din djävul? Sade Börje argt.

- Nej, det kan väl jävlar inte vara jag, jag är ju fastbunden. Svarade Bert.

- Joho, du, din jävla bäver! Sade Börje och gav Bert en smäll mitt i ansiktet så han slocknade.

- Men Börje! Jag trodde bävrar var fridlysta? Ho ho ho! Skrattade Ljungbacka-Erik.

- Inte den häringa bävern! Hö hö hö! Svarade Börje.

Plötsligt flög dörren till studion upp igen, och en ny bataljon med poliser stormade in. Den här gången var det fler poliser, så E. Hitler och de andra fick slåss för fulla muggar. En halvtimme senare höll de fortfarande på att slåss, och E. Hitler insåg att det inte skulle hålla särskilt länge till. Han sade åt Börje och Sven Lundin att stänga igen dörren till studion och hålla den stängt, och under tiden fick han och Ljungbacka-Erik slå ner alla poliser som fanns i studion. Sedan gällde det att försöka barrikadera dörren och hålla poliserna ute.

E. Hitler ställde för en byrå för dörren, men insåg snabbt sitt misstag: det fanns ingen annan väg ut än genom dörren de just stängt för.

- Vad fan ska vi nu göra? Sade E. Hitler och kliade sig på huvudet. Enda sättet att ta sig ut var att slå sig förbi alla poliser, men så fort man slagit ner en polis dök det upp två nya.

Utanför kunde man höra hur poliserna skrek och slog för att ta sig in genom dörren, och bröderna Lundin hade fullt sjå med att hålla dörren stängd, trots att de hade ställt för en tung byrå.

Till slut insåg E. Hitler att var lika bra att ta tjuren vid hornen, och försöka springa förbi poliserna som fanns utanför. Han sade åt Börje och Sven att de skulle öppna dörren, och låta alla poliserna komma in i studion. När poliserna strömmade in i rummet skulle de försöka att springa ut från studion och samtidigt slå åt alla håll och slå ner så många poliser som möjligt.

Börje och Sven drog undan byrån från dörren och backade undan, men när dörren flög upp fick E. Hitler sig en chock. Det var inga poliser som rusade in i studion, utan det var Luftwaffe med Frisse Frisén i spetsen, tätt följda av Smällphete Sigge och Greve von Boegreoff.

- Vadfalls!? Varför släpper ni inte in oss för? Sade Greven ilsket.

- Bwööh! Först fick vi inte komma in för poliserna, så vi slog ner dem! Ska vi slå ner er också? Sade Frisse Frisén.

E. Hitler hade alldeles glömt bort att han ringt dit Luftwaffe, och nu insåg han att skriken och bankandet han hört utanför var inte poliserna som försökte ta sig in, utan det var Luftwaffe och de andra som slagit ner poliserna.

- Vilken tur att ni kom, grabbar! Då kan vi fortsätta spela in. Ett tag var vi rädda att vi skulle behöva springa härifrån och lämna kvar brännvinsflaskorna! Hemska tanke! Ropade E. Hitler glatt och hällde upp varsitt glas brännvin åt de nyanlända vännerna.

=== Del 4 ===

E. Hitler och de andra stannade kvar i Bert Karlssons studio någon timme till, men när de började höra polissirenerna förstod de att det var dags att lämna byggnaden illa kvickt. E. Hitler plockade snabbt ihop alla saker han haft med sig och sprang ut från studion tillsammans med de andra. Precis när de kom ut genom bakdörren hörde de hur poliserna rusade in genom huvudingången.

- Det var allt i grevens tid! Sade E. Hitler och torkade en svettdroppe från pannan.

- Vad? Sade Greve von Boegreoff.

Efter att ha lämnat Skara och tagit en omväg förbi systemet var E. Hitler och de andra dårfinkarna tillbaka i de Småländska skogarna. Bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Smällphete Sigge och greven tackade för sig och åkte hem. Luftwaffe stannade kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa honom med att bygga en ny studio.

- Jag ska ta och ringa fixativ, sedan kan ni ju åka till Växjö och se om ni kan få tag på något byggmaterial. Sade E. Hitler och gick in för att ringa.

Den skånska alltiallo-firman Fixativ brukade ständigt kallas in när E. Hitler hade svårt att komma på hur han skulle bära sig åt för att uppfylla alla löften han gav i sina annonser. Men den här gången skulle nog Dahlberg bli förvånad när det var ett alldeles vanligt snickerijobb han skulle få utföra.

- Ja, det var Fixativ det här! Svarade Dahlberg.

- Ja, god dag. Det här är E. Hitler. Det är så att jag har en liten grej som jag skulle behöva...

- Nej! Aldrig i livet! Jag tänker inte göra affärer med er igen! Avbröt Dahlberg innan E. Hitler ens hunnit tala om vad det var för jobb det handlade om.

- Men jag har ju inte ens...

-Nej, säger jag ju! Varenda gång jag gör ett jobb hos er slutar det med att jag blir nedslagen. Men aldrig mer! Adjö! Sade Dahlberg och lade på luren.

E. Hitler suckade för sig själv innan han gick ut på gården igen. Tanken var från början att Luftwaffe bara skulle hämta material och hjälpa till med enklare sysslor, och att Fixativ skulle ha huvudansvaret för byggandet. Nu var han tvungen att låta Luftwaffe sköta byggandet av studion helt på egen hand.

När E. Hitler kom ut på gården vinkade han till Luftwaffe att de skulle samlas runt honom, och så förklarade han läget för dem.

- Så här ligger det till: Fixativ vägrar ha något med oss att göra, så vi blir tvungna att bygga den nya studion helt själva. Så jag tänkte att ni kan åka iväg och skaffa byggmaterial, så ska jag försöka få tag i en ny studioutrustning.

Luftwaffe satte sig i sin buss och lämnade E. Hitlers residens, samtidigt som E. Hitler själv tänkte att det skulle bli svårt för Luftwaffe att handla något, eftersom han ännu inte hade betalt byggmaterialet han använt till sin förra studio.

=== Del 5 ===

När Luftwaffe anlände i Växjö åkte de först till Torbjörns Trä för att handla virke. Men expediten vägrade att låta dem ta ut något material utan att betala kontant. Tanken var att Luftwaffe skulle ta ut det virke som behövdes, och sedan skicka räkningen till E. Hitler. Men eftersom han inte hade betalt en endaste räkning de senaste 15 åren var det väldigt svårt att handla på kredit någonstans. Och på Växjö Bygg och Slakteri var det likadant, trots att Frisse Frisén frågade så snällt han kunde.

- Bwööööh! Hit med brädor och spik! Hitler betalar!

- Tyvärr kan vi inte längre låta E. Hitler handla på kredit. Men om han kommer hit och betalar kontant går det bra. Sade expediten.

Frisse hade stor lust att slå ner expediten, men eftersom han hade lovat de andra att inte dra på sig polisen i onödan behärskade han sig och lät bli.

Luftwaffe fick lämna byggvaruhuset tomhänta och sätta sig i bussen och började köra tillbaka mot E. Hitlers residens igen. Men chauffören råkade köra åt fel håll i en korsning och hamnade i ett villaområde. Frisse Frissen började genast skälla på chauffören och hota med nedslagning, men plötsligt tystnade han och stirrade på någonting utanför bussen.

- Bwööh! Titta där! En friggebod! Den kan vi ta och bygga om till studio!

De andra medlemmarna tyckte det var en väldigt bra idé, så de åkte tillbaka till Växjö för att stjäla en stor släpvagn. De visste redan att E. Hitler inte var betrodd att hyra släp någonstans, så de försökte inte ens.

När Luftwaffe kom tillbaka till villaområdet tog de starkaste medlemmarna och lyfte upp friggeboden på släpvagnen. De såg ut släpvagnen sjönk ihop av tyngden, men de tyckte ändå att den borde hålla hela vägen tillbaka till E. Hitlers residens. Men precis när hade hade spänt fast friggeboden och var klara att åka kom det ut en man i bara kalsongerna ur ett av husen.

- Vad i helvete håller ni på med, era förbenade ligistslynglar!? Ropade mannen ilsket åt Luftwaffe.

- Bwööh! Vi snor din friggebod! Svarade Frisse Frisén, för han tyckte att det ändå var bäst att vara ärlig.

- Ska vi slå ner honom innan vi åker? Undrade Dieter Beck.

- Det tycker jag! Då får vi några minuters försprång innan han vaknar och ringer polisen. Sade Louie Vickner och sänkte mannen med en välriktad vänstersving.

Luftwaffe lämnade Växjö i all hast, men när de kommit en bit utanför staden dök det upp en polisbil i backspegeln. När polisen fick syn på Luftwaffes ekipage slog han genast på sirenerna och signalerade till Luftwaffe att de skulle stanna. Men Luftwaffe vägrade givetvis, och ökade istället hastigheten. De körde så fort de vågade, eftersom ena däcket på släpet hade fått punktering, och om de ökade farten mer kunde alltihop välta.

Polisenbilen följde envist efter Luftwaffe, och i nästa raka körde den om och lade sig framför Luftwaffe innan den bromsade in för att få dem att stanna. Luftwaffes chaufför blev då tvungen att ställa sig på bromsen för att inte köra rätt in i polisbilen, men när han bromsade så krängde släpvagnen åt sidan och välte ner i ett dike. Som tur var hade inte Luftwaffe kopplat på släpet ordentligt, så det lossande från bussens kofångare istället för att dra med sig bussen ned i diket.

- Bwöööh! Vad i helvete gör du, snutjävel!? Titta vad du har gjort! Sade Frisse Frisén ilsket och pekade på friggeboden som det bara var kaffeved kvar av. Men innan polisen hunnit vrida på huvudet för att se var Frisse Pekade hade Frisse Frisén hunnit gå fram till polisbilen, öppnat dörren och slagit ner båda poliserna som satt i bilen.

Därefter hjälptes Luftwaffe åt att plocka igen det som var kvar av friggeboden och tog med det tillbaka till E. Hitlers residens. För begagnat virke måste väl ändå vara bättre än inget virke alls.

=== Del 6 ===

E. Hitler trodde inte sina ögon när Luftwaffe kom tillbaka. Bakom bussen hade de en sönderslagen släpvagn full med en massa brädskrot. Innan han hunnit fråga vad de höll på med svarade Frisse Frisén:

- Vi fick inte köpa virke! Så vi stal en friggebod istället!

E. Hitler bestämde sig för att lämna Luftwaffe ensamma med studiobyggandet, för han klarade inte ens av att se eländet. Han istället gick in och ringde några bundsförvanter som kunde hjälpa honom att få tag i en ny utrustning till studion. Därefter satte han sig i bilen och körde i riktning mot Växjö, men han tog ett par omvägar för att plocka upp Roger Ballis och Smällphete Sigge.

Väl framme i Växjö parkerade E. Hitler och gick in på Anderssons Audio. Han tänkte att han borde få någon typ av förmån i och med att han var stamkund där.

- E. Hitler! Dig vill vi inte ha någonting mer att göra med! Försvinn härifrån! Senast du var här fick vi stänga i två månader för att halva personalstyrkan var sjukskriven! Sade butikschefen när han fick syn på E. Hitler.

- Ja, men vi ska bara...

- Ni ska inte någonting! Försvinn nu innan jag ringer polisen! Avbröt butikschefen.

- På så vis. Men om ni ändå tänker ringa Farbror Blå så kan vi ju lika gärna ta det vi vill ha med våld. Och då blir det ju mycket billigare också! Sade E. Hitler och vinkade in Smällphete Sigge och Roger Ballis, som genast började slåss med butikspersonalen. Under tiden som personalen var sysselsatt tog E. Hitler en kundvagn och plockade på sig allt han ville ha. Sedan gick han ut och lastade in allt i bilen. När allting var färdigt startade E. Hitler bilen och lade sig på tutan, så att Roger Ballis och Smällphete Sigge skulle förstå att det var dags att ge sig iväg.

- Bra jobbat, gubbar! Nästa anhalt är Mårtenssons Musik, där ska vi handla musikinstrument. Sade E. Hitler och parkerade på i en mörk gränd. Han tänkte att polisen skulle nog inte vara långt borta, och det vore ju inte så bra om de hittade bilen medan han var inne i musikaffären.

E. Hitler hade aldrig tidigare besökt Mårtenssons Musik, så han tänkte att det kanske skulle gå att handla på kredit eller mot faktura där. Men hans rykte hade spritt sig även dit.

- Nej, här är det kontant betalning som gäller. Vi har allt hört ett och annat om dig! Sade kassörskan.

- På så vis? Kan jag få tala med er chef, tack! Sade E. Hitler.

- Det ska väl gå bra. Här är jag! Hördes en grov mansröst inifrån kontoret. E. Hitler gick in dit och presenterade sig.

- God dag, mitt namn är E. Hitler. Det är så att jag ska anordna en välgörenhetsföreställning på torget i Växjö lördagen den 14 januari, och skulle behöva lite musikinstrument. Så jag tänkte om ni kunde skänka mig det som behövs, i utbyte mot lite reklam under föreställningen? Sade E. Hitler.

- Javisst, självklart! Vill ni ha grejerna nu direkt? Butikschefen svalde E. Hitlers lögn med hull och hår.

- Ja, hemskt gärna. Kan ni plocka fram det åt oss, så ska jag hämta bilen under tiden. Sade E. Hitler och gav butikschefen en lista över allt han behövde. Sedan gick han iväg för att hämta bilen och ställa den vid butikens lastkaj på baksidan. Men när E. Hitler kom utanför butiken dök det plötsligt upp ett dussin poliser som omringade honom med dragna vapen. E. Hitler hade inget annat var än att lydigt följa med.

- Har du några kumpaner med dig? Undrade polisen?

- Nej, dem slog jag ner och lämnade i parken. Sade E. Hitler och hoppades att poliserna inte skulle börja leta i butiken efter Roger Ballis och Smällphete Sigge. Och till E. Hitlers stora lycka så svalde även polisen hans lögn med hull och hår.

- Att lura på folk värdelösa kassetter i åratal måste ha gjort mig väldigt bra på att ljuga! Tänkte E. Hitler för sig själv när han satt med handfängsel i polisbilen.

=== Del 7 ===

Luftwaffe höll för fullt på med byggandet av E. Hitlers nya studio. De hade kommit en ganska bra bit, och med tanke på att alla var idioter såg det ganska bra ut. Frisse Frisén höll på med att sätta reglar när han plötsligt råkade slå sig på tummen med sin hammare. Då blev han så ilsken att han drämde till med hammaren rätt i en regel. Han slog så hårt att regeln gick av, och halva bygget rasade ihop.

- Bwööh! Nu jävlar får Hitler hjälpa oss! Kommer han inte tillbaka så slår jag ner honom! Ropade Frisse Frisén ilsket.

- Men hur ska du kunna slå ner honom om han inte har kommit tillbaka? Sade Dieter Beck.

- Jag letar upp honom, så klart! Sätt er i bussen! Sade Frisse och började gå mot bussen. De andra medlemmarna följde lydigt efter.

Efter att ha överskridit hastighetsreglerna ordentligt var Luftwaffe framme i Växjö. Det var Frisse Frisén som körde, och hans ilska var en bidragande orsak till buskörningen. De körde först till Anderssons Audio för att se om E. Hitler var där. Men när de kom dit möttes de av sjukvårdspersonal och poliser, vilket tydde på att E. Hitler redan hade lämnat butiken. Dieter Beck föreslog att de borde leta i någon butik som sålde musikinstrument, eftersom E. Hitler troligen hade all ljudutrustning han behövde nu. Frisse Frisén höll med, stampade gasen i botten och körde till Boströms Bas & Batteri. Frisse och Louie Vickner gick in för att se om E. Hitler var där.

- Bwöööh! Har ni sett Hitler? Röt Frisse Frisén åt ett butiksbiträde.

- Nej, tack och lov! Svarade biträdet, med E. Hitlers senaste besök i färskt minne. Det hade slutat med ett sjukhusbesök och tre månaders sjukskrivning med rehabilitering.

Luftwaffe letade vidare, men på grund av att Frisse Frisén körde så fort var det svårt för de andra att hinna spana efter E. Hitler på gatorna. Plötsligt ställde sig Frisse Frisén på bromsen, för han var nära att köra över en fotgängare. Frisse hoppade ur bilen för att slå ner honom, i hopp om att han kanske skulle tappa minnet av händelsen och glömma bussens registreringsnummer. Men när Frisse tog tag i fotgängarens krage och skulle klippa till fick han se att det var Roger Ballis.

- Bwöööh! Vad fan gör du här!? Var är Hitler!? Sade Frisse och släppte taget om kragen.

- Det undrar vi också. Han skulle bara hämta bilen, men nu är han försvunnen. Svarade Roger Ballis. Sedan förklarade han för Frisse och resten av Luftwaffe om Mårtenssons Musik och instrumenten de skulle få gratis.

- Lasta in instrumenten i bussen så länge, då, så åker vi och fortsätter leta! Föreslog Dieter Beck.

Roger Ballis och Smällphete Sigge gjorde som Dieter Beck sagt, och följde sedan med i Luftwaffes buss.

- Jag hittade den här på marken utanför Mårtenssons Musik! Sade Roger Ballis och tog fram en fickplunta med ett ollon ingraverat på båda sidorna.

- Det är ju E. Hitlers fickplunta. Han skulle aldrig gå någonstans utan den. Han måste ha blivit bortförd mot sin vilja! Sade Louie Vickner.

- Då är ju mysteriet med E. Hitlers försvinnande nästan löst! Det måste helt enkelt ha varit någon av hans fiender som fört bort honom! Vi behöver bara lista ut vilka hans fiender är så kommer vi att hitta honom! Sade Dieter Beck.

- Vad har E. Hitler för fiender då? Få se här nu... Polisen, kronofogden, alla partier i riksdagen, regeringen, Aftonbladet, Expressen, MC-klubben Växjö Bamboozlers, landets samtliga idrottsklubbar, Bert Karlsson, Sveriges Radio, Frimurarordern och alla tusentals idioter som han sålt sina kassetter till genom åren. Då är det bara att besöka dem en och en så hittar vi nog E. Hitler till slut!

=== Del 8 ===

Det fanns en lång lista över alla som kunde tänkas vilja skada E. Hitler, men som tur var började Roger Ballis, Smällphete Sigge och Luftwaffe att leta hos polisen i Växjö.

- Ska vi bara rusa in och slå ner allt som rör sig, eller ska vi försöka med något smartare först? Undrade Louie Vickner.

- Vi skulle ju kunna försöka ta reda på om E. Hitler finns där inne innan vi börjar slåss. Svarade Dieter Beck.

- Men hur ska det gå till? Ska vi smita in bakvägen och se om han sitter inlåst i källaren?

- Vi går väl in och frågar, begriper du väl! Sade Frisse Frisén, och innan någon hann stoppa honom hade han redan gått in på polisstationen.

- Bwöööh! Är Hitler här? Vrålade Frisse till receptionisten.

- Ja, det är han faktiskt. Har du kommit för att betala borgen? Svarade receptionisten.

- Ja, det har jag! Sade Frisse och lade upp en 20-lapp på disken.

- Det räcker tyvärr inte! Sade receptionisten.

- Bwööh! Sade Frisse och tog fram en till 20-lapp.

- Nej, det behövs mycket mer. Att släppa honom mot borgen kostar 12 000 kronor!

- Då ska jag hämta... Sade Frisse och gick tillbaka till bussen. Men han sade inte vad han skulle hämta!

Receptionisten tittade förvånat på Frisse Frisén när han kom tillbaka i sällskap med Roger Ballis, Smällphete Sigge och resten av Luftwaffe. Det såg ut som att receptionisten tänkte säga något, men alldeles innan han öppnade munnen fick han en smäll av Frisse Frisén så att han gick i däck. Sedan gick Frisse och de andra vidare och öppnade varenda dörr, och slog ner alla poliser de mötte. Många av poliserna blev så tagna på sängen att de inte ens hann dra sina vapen innan de blev nedslagna. Och de poliser som hann dra sina vapen hann inte avfyra dem innan de fick en smäll och somnade in.

Så småningom hade de betat av hela polisstationens entréplan, och fortsatte ner till källaren. Där nere fanns det också poliser att slå ner, och de passade även på att släppa ut alla som satt inlåsta i fyllecellerna för att skapa mer oreda på polisstationen. Några av fylleristerna tog tillfället i akt och flydde, men de flesta valde att ansluta sig och hjälpa Luftwaffe att röja på polisstationen.

Till slut nådde de fram till den cell där E. Hitler satt inlåst. Trots att det var på det här viset det brukade gå till var E. Hitler ändå förvånad.

- Men hur kunde ni hitta mig så fort? Sade E. Hitler, som varit inställd på att få vänta i minst en vecka innan räddningen kom.

- Äh, det var nog bara slumpen, sade Roger Ballis. Vi tänkte först åka och slå ner Växjös hockeylag, men vi hade inte råd att betala inträdet till ishallen. Så vi började hos polisen istället, där är ju inträdet gratis.

- Bwööh! Här är det utträdet som kostar istället! Sade Frisse Frisén.

När E. Hitler och resten av idioterna flydde från stationen såg de att flera av fylleristerna Luftwaffe befriat fortfarande höll på att slåss med polisen.

- Bra, det! Då blir det de som kommer att få skulden för det här! Skrattade E. Hitler innan han satte sig i Luftwaffes buss, och lämnade polisstationen för, förhoppningsvis, sista gången.

=== Del 9 ===

Efter att E. Hitler blivit befriad av Luftwaffe åkte de och hämtade E. Hitlers Opel som stod parkerad i en gränd med skum belysning. Till deras stora lycka kunde de konstatera att bilen varken blivit stulen, vandaliserad eller ollad under den tiden som E. Hitler varit borta.

Luftwaffes buss var redan trång innan de fyllde den med musikinstrument och tog upp tre extra passagerare, så när E. Hitler, Roger Ballis och Smällphete Sigge satte sig i den gamla Opeln kunde Luftwaffe äntligen breda ut sig lite grann. Fast bara lite, bussen var ju fortfarande full med diverse musikinstrument.

När alla var tillbaka vid E. Hitlers residens tog Frisse Frisén ett redigt tag om E. Hitlers krage och lyfte honom en bit från marken.

- Bwööh! Nu jävlar hjälper du till med byggandet!

- Nej, det kan jag inte. Jag måste in och ringa ett samtal. Men kanske Roger Ballis och Smällphete Sigge kan hjälpa er? Sade E. Hitler och krånglade sig ur Frisses grepp.

E. Hitler gick in och slog numret till Eddie Meduza. På vägen tillbaka från Växjö hade han fått en lite idé. Meduza borde ju ha ett skivkontrakt som gav honom tillgång till en studio. Om man kunde ta och använda den ett tag, till Luftwaffe fått färdigt den nya studion?

- Hallå? Eddie Meduza svarade redan på andra signalen, och han lät dessutom nykter.

- Ja, god dag, det här är E. Hitler. Jag skulle behöva din hjälp med en grej.

- Vad är det nu, då? Senaste jag hjälpte dig var jag nära att hamna i fängelse! Sade Meduza surt.

- Nej, den här gången är det ingenting sådant! Jag behöver bara låna en studio!

- Jag har väl ingen studio heller!

- Nej, men du borde väl ha tillgång till en genom ditt skivbolag?

- Ja, det kan väl hända att jag har. Men varför skulle jag låta dig använda min studiotid?

- För att du är skyldig mig tio flaskor whiskey! Och det var ingen billig whiskey heller, flaskorna kostade 1200 kronor styck! Det blir totalt 120 000kronor! Så då kan du välja att låta mig använda studion, eller betala nu direkt. Sade E. Hitler med en listig röst.

- 1200 gånger tio blir väl för fan inte 120 000, heller! Sade Meduza. (Hade han varit full hade han aldrig kunnat räkna ut det.)

- Skit nu i gångertabellen, du är ändå skyldig mig för flaskorna. Hur ska du ha det nu då? Sade E. Hitler och kände irritationen stiga.

- Ja, ja, kom hit i eftermiddag, då! Jag ska bara spela in en låt, så du kan ta studion när jag är klar.

- Tackar så mycket! Sade E. Hitler och avslutade samtalet.

E. Hitler gick ut för att tala om de goda nyheterna för de andra, men först blev han tvungen att stoppa slagsmålet som brutit ut mellan dem. Han försökte ställa sig emellan, men efter att ha fått ett par knytnävsslag i ansiktet gav han upp. Han gick istället och hämtade vattenslangen, och kastade den över alla som slogs. Det tog ingen lång stund innan alla hade trasslat in sig i slangen, så att de inte längre kunde slåss.

- Vad fan slåss ni för? Ni ska ju bygga den nya studion! Sade E. Hitler.

- Vi kunde inte komma överens om vi skulle använda skruv eller spik. Svarade Roger Ballis, och de andra nickade instämmande.

=== Del 10 ===

E. Hitler satt i teknikerrummet till en CBS-studio och kokade av ilska. Eddie Meduza hade sagt att han bara skulle spela in en låt, så kunde E. Hitler ta studion sedan. Men vad Meduza inte sagt var att låten han skulle spela in var en halvtimme lång! När Meduza äntligen blivit klar var E. Hitler bara tvungen att fråga vad han skulle använda den låten till.

- Jag ska ha den på en reklamkassett som vi ska skicka ut till skivhandlarna. Svarade Meduza

- Men vad ska du ha på andra sidan bandet, då? Eller måste man vända på bandet efter halva låten?

- Oj, det tänkte jag inte på! Då får vi ta och spela in en till låt som är lika lång att ha på andra sidan. Sade Meduza och vinkade till teknikern att börja spela in igen.

E. Hitler suckade och gick tillbaka in i teknikerrummet för att vänta ytterligare en halvtimme. Men när låten började närma sig slutet bestämde E. Hitler sig för att skämta lite med Meduza. Han knuffade bort teknikern och ropade i en mikrofon:

- Rooooonkaaaaaaa!

Eddie Meduza släppte sin gitarr rätt ner i golvet och gick med stora steg in i teknikerrummet.

- Vad i helvete håller du på med! Du förstörde ju låten, ditt förbannade mähä! Nu måste vi ta om låten från början! Ropade Eddie Meduza argt.

- Det ska du som fan heller. Låt mitt trevliga tillägg vara kvar nu, så jag kan få använda studion någon gång. Svarade E. Hitler

- Det kan du glömma! Nu ska vi ta om låten, och har du tur så kanske det blir en kvarts studiotid över åt dig!

- Vad i helvete!? På en kvart hinner man väl för fan inte spela in någonting! Jag har ju flera låtar som ska både spelas in och mixas.

- Med tanke på att du bara vrålar "kuk", "fitta", "runka" och "rövhål" i dina låtar borde det väl inte behövas så mycket arbete, så det borde gå ganska fort att spela in.

- Nej, nu jävlar! Sade E. Hitler och gav Meduza en rak höger.

Eddie Meduza ramlade baklänges över en stol, men han kom snabbt upp på benen igen och gav tillbaka med en vänster uppercut. E. Hitler försökte backa undan för uppercuten, men teknikern stod i vägen. Då slog E. Hitler ner teknikern innan han sopade på Meduza en till smäll.

Eddie Meduza backade några steg in i studion och tog upp sin gitarr som låg på golvet. Han försökte smälla till E. Hitler med den, men han missade och råkade istället riva ner en mikrofon som hängde i taket. E. Hitler tog upp ett mikrofonstativ och kastade det på Meduza, men missade och träffade ett trumställ.

Vid det laget hade studiomusikerna redan flytt från studion, så de behövde inte se när Eddie Meduza och E. Hitler slog sönder deras instrument. E. Hitler hittade en saxofon på golvet, men när han böjde sig ner för att plocka upp den slog Meduza honom med gitarren i ryggen. Han skrek då av smärta och reste sig snabbt upp och drämde till Meduza i ansiktet med saxofonen. Meduza tappade då gitarren och ramlade över en keyboard. E. Hitler höjde saxofonen för att slå till honom igen, men i sista sekund fick Meduza tag i ett dragspel som han kunde skydda sig med.

Slagsmålet fick ett abrupt slut när det knackade på dörren. Eddie Meduza öppnade och fick se ett annat band som också hade skivkontrakt med CBS.

- Vi har bokat studion från klockan tre, och den är tio i nu. Så om ni skulle kunna göra er klara att lämna studion nu vore det snällt. Sade en av bandets medlemmar.

- Javisst, varsågod! Sade Eddie Meduza och släppte in bandet i studion. Sedan sprang han och E. Hitler därifrån, så de fick aldrig se hur bandet reagerade när de såg att hela studion var sönderslagen.

=== Del 11 ===

Det var en besviken E. Hitler som återvände till sitt residens. Han hade räknat med att kunna spela in ett par låtar i Eddie Meduzas studio, men han fick åka hem tomhänt.

- Hitler! Studion är färdig! Ropade Dieter Beck när E. Hitler klivit ur sin bil.

- Det var som fan! Om vi plockar in utrustningen nu så kanske vi kan börja spela in i kväll! Sade E. Hitler och kände hoppet återvända. Men hoppet försvann lika snabbt som det kommit när han vände sig om och fick se det färdiga bygget. E. Hitler bara stirrade och fick inte fram ett ord när han såg att byggnaden inte var större än ett utedass. När han öppnade dörren såg han att det verkligen var ett utedass också.

- Vi kom inte ihåg hur friggeboden såg ut, så vi använde en ritning som vi hittade när vi var i Växjö. Sade Frisse Frissén.

- Era förbannade idioter! Hur i helvete ska vi kunna inreda någon studio i det där lilla dasset? Sade E. Hitler argt.

- Jo, men vi tänkte ju att du ändå bara ska spela in skit i studion. Flinade Roger Ballis och fick en arg blick av E. Hitler.

- Jag går in och ringer ett samtal! Under tiden så tar ni och river dasshelvetet! Sade E. Hitler ilsket och gick in.

E. Hitler lyfte telefonluren ur klykan och slet åt sig den med sådan kraft att telefonen ramlade ner i golvet. Han plockade upp den och nästan slängde den på bordet. Sedan slog han numret till fixativ så hårt att nummerskivan nästan lossnade.

- Dahlberg på Fixativ! Svarade mannen i andra änden.

- Nu jävlar kommer du hit och bygger en studio åt mig! Sade E. Hitler argt.

- Nej, jag har ju sagt att jag inte vill göra några fler affärer med er! Det brukar alltid finnas en risk för att jag blir nedslagen. Svarade Dahlberg.

- Så du törs inte komma för att det finns en liten risk att du blir nedslagen? Då kan jag tala om att om du inte drar dig hit är risken att du blir nedslagen hundra gånger större! Hotade E. Hitler.

Det blev tyst i andra änden ett tag. Men sedan bröt Dahlberg tystnaden.

- Ja, jag kommer väl då. Men om jag blir nedslagen ska jag ha dubbla arvodet!

När samtalet var avslutat gick E. Hitler ut igen för att se om de hade rivit dasset, men det hade de inte. Istället hade de börjat slåss igen, det var Roger Ballis, Smällphete Sigge och en halvan av Luftwaffe mot den andra halvan.

- Vi kunde inte bestämma oss för hur vi skulle riva dasset. Jag tyckte att alla skulle gå lös på det med varsin kofot, men Frisse ville köra på det med bussen. Sade Smällphete Sigge efter att E. Hitler gått emellan.

E. Hitler suckade gick bort till brevlådan för att hämta posten. Efter att han stoppat slagsmålet kom de överens om att Luftwaffe kunde ta hem dasset istället, så nu var samtliga medlemmar upptagna med att spänna fast det uppe på deras buss.

I E. Hitlers brevlåda låg det bara ett kuvert, så han öppnade det direkt.

- Aj, fan! Sade E. Hitler efter att ha läst det som stod däri.

"Bäste herr Hitler!

Era skulder uppgår för närvarande till 2 507 869 kronor och femtio öre. Vi har gjort upprepade försök att driva in dessa skulder utan resultat. Därför har vi beslutat att göra en utmätning av ert residens och allt lösöre. Utmätningen kommer att ske den 12 december.
Med vänliga hälsningar Kronofogden."

- Helvete, det är ju i morgon! Sade E. Hitler och rev sönder brevet.

=== Del 12 ===

E. Hitler, Roger Ballis, Smällphete Sigge och Luftwaffe satt ute på E. Hitlers gård och väntade. De hade lagt massvis med presenningar över E. Hitler hus och ställt fram utedasset igen, för att försöka lura i kronofogden att det var dasset som var boningshuset.

Så kom till slut kronofogden. E. Hitler hälsade vänligt på mannen som klev ur bilen.

- Ja, här ser ni min lilla boning. Mysigt, va? Sade E. Hitler och pekade på dasset.

- Nja, det ser då inget vidare ut. Vad är det där för något? Sade kronofogden och pekade på huset som var täckt av presenningar.

- Nej, det är bara gamla presenningar, de är inte värda någonting. Vi ska ta och göra en liten brasa av dem. Vill du vara med? Vi tänkte grilla korv också. Ljög E. Hitler.

- Ja, varför inte? Jag har ändå inget bättre för mig i kväll. Svarade kronofogden.

- Jävlar, då blir vi tvungna att slå ner honom förr eller senare i alla fall. Viskade E. Hitler åt de andra.

- Bwöööh! Vrålade Frisse Frisén innan han viskade tillbaka: inte mig emot!

- Är det där er buss, herr Hitler? Frågade kronofogden.

- Nej, det är Luftwaffes buss. De är här på besök. Svarade E. Hitler.

- Kan jag få se något ägarbevis på att det stämmer? För om ni inte kan bevisa att det inte är er bil måste vi sälja den på exekutiv auktion.

- Bwöööh! Här har du! Sade Frisse frisén efter att ha letat fram ägarbeviset i handskfacket.

- Bra, allt ser ut att vara i sin ordning. Vems bil är det här då? Sade kronofogden och pekade på E. Hitlers bil.

- Det är Roger Ballis som äger den bilen. Han är också här på besök.

- Nej, det är väl E. Hitlers bi... Började Roger Ballis säga, men han slutade när E. Hitler knuffade till honom med armbågen.

- Jasså, det är herr Ballis bil? Kan jag få se papper på det också?

- Javisst! Sade Roger Ballis och började gräva i handskfacket.

- Det verkar visst som att han har glömt ägarbeviset hemma. Sade E. Hitler.

- Ja, då får vi ta bilen till exekutiv auktion, om ni inte kan bevisa att det inte är er bil. Sade kronofogden.

- Vänta, jag hittade ägarbeviset! Ropade Roger Ballis och sprang mot kronofogden.

- Bra, kan jag få se på det?

- Ja, här har du! Sade Roger Ballis och gav kronofogden en rak höger som träffade honom mitt på näsan.

Kronofogden rasade i backen och blev liggande där någon minut. Till slut reste han sig upp. Han blödde rejält med näsblod, och näsan hade blivit knäckt.

- Vänta bara! Jag kommer snart tillbaka! Ropade kronofogden innan han satte sig i bilen.

- Ja, gör det, du! Skrattade E. Hitler och de andra. Men de kunde aldrig ana hur snart kronofogden skulle komma tillbaka till E. Hitlers residens.

=== Del 13 ===

E. Hitler satt ensam i sitt kök och var just i färd med att öppna en flaska Explorer. Luftwaffe, Roger Ballis och Smällphete Sigge hade han skickat hem. Efter att Fixativ tagit över studiobyggandet skulle inte E. Hitler behöva deras hjälp på ett tag.

Precis när E. Hitler skulle hälla upp ringde telefonen. Han skruvade tillbaka korken på flaskan innan han svarade.

- Ja, det här är E. Hitler! Svarade han.

- Hejsan, Hettler! Det här är Börje. Det är så att jag och Sven har hittat ena studio du kan använda.

- Har ni? Var då? Kan vi använda den utan att polisen kommer? Undrade E. Hitler.

- Ja, kom hit så sa' jag berätta mer. Sade Börje och avslutade samtalet.

Efter samtalet ställde E. Hitler tillbaka flaskan i köksskåpet, tog bilnycklarna och sprang ut till bilen. Han vinkade lite till Dahlberg, för att tala om att han åkte bort en sväng. Sedan startade han bilen och körde så fort han bara vågade hem till Börje Lundin. När han körde in på gården stod Börje redan ute och väntade på honom.

- Bra att du kom, Hettler! Vi sa' bara mjölka korna först, så kan jag berätta om studion sedan. Du kan väl ta och hjälpa te´? Sade Börje när E. Hitler klev ur bilen.

- Öh... Ja, det kan jag väl. Sade E. Hitler. Han var inte så van vid lantbrukssysslor, men han kunde ju göra ett försök, nu när Börje hade hittat en studio åt honom.

- Du kan mjölka Rosa, för Ljungbacken blir så svartsjuk om jag gör det! Sade Börje och pekade på en av korna när de kom in i ladugården.

- Ja, hur gör man det, då? Är det bara att dra i spenen? Undrade E. Hitler.

- Det är nästan som att ronka! Hö hö hö! Sade Börje.

E. Hitler satte sig på mjölkpallen och började dra i spenen, men det hände ingenting.

- Vad fan, den står ju inte ens! Sade E. Hitler efter att ha försökt i fem minuter utan resultat.

- Äh, låt mig och Sven mjölka då. Du kan få môcka ut all koskit istället. Sade Börje och pekade på en skottkärra som stod längst in i ladugården.

E. Hitler tog en spade och började skotta upp koskiten i skottkärran. När den var full tittade han frågande på Börje.

- Du sa' tömma den på gödselstacken här bakom ladugården. Sade Börje och pekade så att E. Hitler skulle hitta.

Det var punktering på skottkärran, så E. Hitler fick ta i ordentligt för att kunna flytta den. Men när han kom ut till gödselstacken halkade han på en isfläck just när han gjorde ett krafttag för att få fram skottkärran sista biten. Han föll så illa att han rev med sig skottkärran och fick hela innehållet över sig.

- Är vi inte klara snart? Undrade E. Hitler när han, stinkande och full med koskit, kom tillbaka in i ladugården.

- Ja, det här var sista kon. Spola av dig med slangen där borta, så kommer du in till oss sedan. Då kan du få dig en sup och så berättar vi om studion. Sade Börje.

När E. Hitler var någorlunda ren gick han in i bröderna Lundins boningshus. Inne i köket stod det redan tre glas med brännvin i och väntade. E. Hitler satte sig vid bordet och svepte sitt glas på en gång.

- Jaha, vad är det för studio ni har hittat? Frågade E. Hitler.

- Jo, det är den däringa greven. Han som hellre knullar ena karl istället för ena ko. Han har en studio. Sade Börje.

- Greve von Boegroeff? Kunde du inte sagt det direkt, så hade jag sluppit åka hit!? Vad fan...

Sade E. Hitler och tänkte att han hade åkt dit, arbetat och förstört sina kläder helt i onödan.

=== Del 14 ===

Ett av Greve von Boegroeffs många gods låg en bit utanför Tingsryd, och det var där han hade sin studio. Efter att E. Hitler kommit hem från resan till bröderna Lundin hade han tagit en lång dusch innan han ringde greven. Han hade också ringt Luftwaffe och bett dem att komma, för han vågade inte vara själv hemma hos greven. Frisse Frisén hade till en början ingen lust att följa med, men efter att ha fått ett löfte om att spela Slicka fitta ändrade han sig. Efter mycket övervägande ringde han också Eddie Meduza och bjöd dit honom med, för han hade lite dåligt samvete efter att ha förstört inspelningssessionen för honom.

Den som först anlände till grevens gods var E. Hitler, då han bodde närmast.

- Välkommen hit, Hitler! Sade Greve von Boegroeff och skakade E. Hitlers hand med den ena handen och tog ett kraftigt tag om E. Hitlers arsle med den andra.

- Tack för att vi fick komma med så kort varsel. Vi är just nu helt utan studio, så det är en stor hjälp att vi får använda din. Sade E. Hitler.

- Javisst! Sade greven och visade in E. Hitler i studion som låg i godsets västra flygel.

- Oj, studion ser ju nybyggd ut. Hur länge har du haft den? Frågade E. Hitler när de kom in i studion.

- Den blev klar för någon månad sedan. Jag tänkte ge ut en skiva med lokala bögartister och bögorkestrar på min nystartade label Vaselin Reccords, men jag har inte hunnit komma igång med projektet ännu. Berättade greven. Sedan gick han ut för att vänta på Eddie Meduza och Luftwaffe, för de skulle nog också behöva hjälp att hitta till studion.

När alla hade kommit satte de genast igång att spela in. Eftersom det inte var första gången som Luftwaffe och Eddie Meduza spelade tillsammans var det inga konstigheter att komma igång. De började med att spela in Eddie Meduzas halvtimmeslånga låt som E. Hitler förstört innan, och när den var klar spelade de in några nya låtar som E. Hitler och Eddie Meduza skrivit tidigare samma dag. Även greven fick vara med på ett hörn och spela in några låtar.

Efter att allt var färdiginspelat satte alla sig ner i studion med en kopp kaffe och slappnade av. Det hade varit en väldigt lyckad studiosession, utan varken teknikstrul eller bråk, något som var väldigt ovanligt i E. Hitlers kretsar.

- Bwööh! När ska vi spela in Slicka fitta? Frågade plötsligt Frisse Frisén.

- Oj, det hade jag glömt bort. Kan vi inte ta den någon annan gång istället? Den finns ju ändå på nästan alla kassetter redan! Sade E. Hitler, som inte hade någon lust alls att spela in något mer.

- Vad fan säger du, va? Sade Frisse och klippte till E. Hitler så att han ramlade bakåt. När E. Hitler föll råkade han spilla ut sitt kaffe över ett mixerbord, som började ryka. Sedan gick en säkring och det blev kolsvart i studion.

I mörkret kände E. Hitler en hand på sitt lår, och blev då så skräckslagen att han reste sig upp och sprang ut ur studion. Eddie Meduza och Luftwaffe gjorde likadant. När de kom ut på gården satte de sig i sina bilar utan att säga ett ord till varandra och körde hem. Efter att E. Hitler kommit hem till sitt residens ringde han greven och bad om ursäkt för att de hade förstört hans mixerbord och bara sprungit därifrån.

- Det gör inget. Jag kan väl spela in i din studio när den är klar istället? Sade greven, och E. Hitler visste inte riktigt om han skulle tolka det som ett löfte eller ett hot.

=== Del 15 ===

E. Hitler stod ute på sin gård och tittade på studiobygget som började bli klart. Han tyckte det såg riktigt bra ut, och tänkte att den nya studion skulle nog bli både större och bättre än den gamla. Dahlberg hade sagt att studion skulle nog bli klar innan kvällen, så E. Hitler hade bjudit dit Börje Lundin, Sven Lundin och Ljungbacka-Erik som skulle hjälpa honom att inreda studion och få ordning på utrustningen. Som tack för hjälpen skulle han bjuda dem på nykokt brännvin.

Medan de väntade på att bygget skulle bli klart tyckte E. Hitler att de kunde börja provsmaka brännvinet lite grann. De hjälptes åt att bära ut bord och stolar så att de kunde sitta ute och dricka, för det var inte så kallt den dagen. Men just som E. Hitler skulle korka upp körde det in en okänd bil på hans gård. Ur bilen steg en långnäst person, och E. Hitler kunde nästan ana att han var från någon myndighet.

- God eftermiddag. Jag kommer från kommunens byggnadsnämnd, och jag ska kontrollera så att det inte förekommer några svartbyggen. Har ni bygglov för detta? Sade myndighetspersonen och pekade på studion som nästan var färdig.

- Nej, det har jag inte. Men det stod en annan byggnad där förut, och den hade jag bygglov för. Så det borde inte vara några problem att bygga en ny när den gamla har brunnit upp. Svarade E. Hitler.

- Riktigt så enkelt är det inte. Ni måste först ansöka om återuppbyggnadsrätt, och sedan bör ni söka bygglov om ni tänker göra några ändringar på den nya byggnaden.

- Men vad fan är det för jävla krångel. Ja, ja, sätt dig ner och ta ett glas brännvin under tiden som jag fyller i blanketterna. För visst har du blanketter med dig?

- Ja, blanketter har jag med mig. Men jag vill inte ha något brännvin. Svarade myndighetsgubben.

- Det ska du visst! Börje, se till så att han dricker brännvin! Sade E. Hitler bestämt.

- Hamen! Svarade Börje tog ett rejält tag om myndighetsgubbens hals med ena handen och höll brännvinsflaskan mot gubbens mun med den andra.

Under tiden fyllde E. Hitler i de blanketter som myndighetsgubben haft med sig. Men han hade ingen lust att lämna in dem, för han visste att han skulle få avslag ändå. Det hade inte funnits något bygglov för den gamla studion heller, så det skulle bara bli en massa juridiskt besvär om han lämnade in några nya ansökningar. Men E. Hitler tänkte att det kunde ju ändå vara en fördel att ha papper på att han hade bygglov, så han tänkte försöka få myndighetsgubben att skriva under dem i alla fall.

- Inte mer brännvin! Snälla! Sade gubben när Börje tog bort brännvinsflaskan från hans mun.

- Då måste du skriva under här! Det är en blankett där du intygar att du inte vill ha mer brännvin. Sade E. Hitler och gav honom de ansökningar om bygglov han nyss fyllt i. Myndighetsgubben skrev under direkt, och kröp sedan tillbaka till sin bil och åkte därifrån.

- Det var bra jobbat! Nu har vi fått bygglov för studion också, utan att behöva vänta på några beslut från byggnadsnämnden.

- Ja, men det kostade dig nästan en hel flaska brännvin! Ho ho ho! Sade Ljungbacka-Erik och skakade på flaskan som bara hade en liten skvätt på bottnen kvar.

- Det gör inget! Vänta lite, så ska jag fylla på den! Sade E. Hitler och tog med sig flaskan in. Under kvällen skulle han komma att fylla på flaskan många gånger.

=== Del 16 ===

Börje Lundin vaknade med en svidande huvudvärk i E. Hitlers badkar. Han tittade sig omkring, och av alla burkar på golvet och spyor på väggarna kunde han konstatera att det måste ha varit en rolig kväll.

Börje gick ut från badrummet och hittade Sven på golvet i hallen.

- Sven! Vakna! Eller är du för bakfuller? Sade Börje och skakade sin bror tills han vaknade.

- Öh? Var är vi, Börje? Sade Sven när han slagit upp ögonen.

- Vi är hemma hos Hettler! Men var är Ljungbacken?

Bröderna Lundin gick runt i huset, men kunde inte hitta Ljungbacka-Erik någonstans. Men när Sven skulle leta för tredje gången i köket råkade han titta ut genom köksfönstret och fick se Ljungbacken sitta sovande vid bordet de ställt ut kvällen innan. Börje och Sven rusade ut till honom, för om han sovit ute hela natten var risken stor att han frusit ihjäl. Men när de väckte Ljungbacken skrattade han bara åt deras oro.

- Nej, jag gick nyss ut för att få en nypa frisk luft och råkade somna. Ho ho ho!

- Jaha. Är du också bakfuller, Ljungbacken? Sa' vi inte ta oss ena redier återställare? Sade Börje.

- Ja, det kunde vara gott, men det verkar som att E. Hitler och allt brännvin är försvunnet. Sade Ljungbacka-Erik.

Ingen av de tre herrarna kunde minnas något från kvällen innan. Efter att de supit ner myndighetsgubben hade de satt sig ute och börjat dricka brännvin, men sedan var det alldeles svart. Sven tyckte att de skulle gå runt i huset och leta efter sådant som såg bekant ut, och som kanske kunde få dem att minnas något. Börje och Ljungbacken tyckte att det var en bra idé, så de tog och sökte igenom varje rum noggrant. För att vara säkra på att de inte missade något rev de ur alla lådor och tömde innehållet på golvet, rev ned bokhyllor, och slet ut allt som fanns i skåpen.

Ljungbacken råkade titta på telefonen, och fick en känsla av deja vu när han såg att luren låg bredvid klykan. Han gick fram till telefonen och tryckte på knappen som ringde upp det senast slagna numret.

- Växjö Taxi och Transport! Svarade en trött mansröst efter tre signaler.

- Hej, vet ni var Hitler är? Frågade Ljungbacken.

- Hitler? Menar du E. Hitler? Den tossingen och tre andra idioter körde jag till Karlshamn i natt. Och när vi var framme hade de inga pengar att betala med, så de slog ner mig och sprang därifrån. Honom ska jag aldrig mer köra igen! Svarade taxigubben.

Ljungbacken lade på luren och talade om för Börje och Sven var han fått veta.

- Så vi har varit i Karlshamn? Undrar just hur vi tog oss hit igen, om vi nu slagit ner taxichauffören? Sade Börje.

- Vi kanske slog ner honom igen och körde taxin själva! Ho ho ho! Sade Ljungbacken, och alla tre skrattade. Sedan gick de ut och satte sig i Börjes EPA-traktor. Börje vred om nyckeln och EPA:n startade med en hostning. Sedan lämnade de E. Hitlers residens och körde mot Karlshamn för att leta efter E. Hitler och brännvinet. Och om sanningen skulle fram var det väl mest brännvinet de letade efter.

=== Del 17 ===

- Was zum Teufel machst du hier, dein verdammter Hahnwichser? Ropade den ilskna mannen som väckte E. Hitler ur sin sömn. Hitler tittade sig omkring och såg att han låg i en röd container. Han hade en brännande huvudverk och kunde inte komma ihåg någonting alls av kvällen innan.

- Wer zum Teufel bist du? Hier haben Sie nichts zu tun! Sade den arga tysken, men innan E. Hitler hann svara kände han en våg av illamående och spydde på tyskens skor.

- Aber was zum Teufel machst du da? Jetzt werde ich dich schlagen nach unten und oben, du kleine verdammte picken! Ropade tysken ilsket och tog tag i E. Hitlers krage och lyfte upp honom från golvet. Tysken laddade för att ge E. Hitler en rejäl höger, men innan tysken hann slå sparkade E. Hitler honom mellan benen. Tysken tappade taget om E. Hitler och lade sig dubbelvikt på golvet.

- Autsch, rechts in eine gute Tasche! Kved tysken, och E. Hitler passade på att springa därifrån.

Efter att ha sprungit ifrån den ilskne tysken började E. Hitler se sig omkring och kunde konstatera att han befann sig i ett hamnområde. När han tittade på skyltarna såg han att de flesta var textade på tyska, så det måste betyda att han befann sig någonstans i Tyskland. En normalt funtad person skulle kanske försökt lista ut hur han skulle ta sig hem, men det var E. Hitler alldeles för bakfull för att göra. Istället började han leta efter någonstans där det serverades brännvin, för han var i stort behov av en återställare.

Till slut lyckades E. Hitler hitta en bar i hamnen. Belysningen i baren var lite halvskum, och det gällde även de flesta av barens besökare. De flesta såg ut som sjömän, med randiga tröjor och ankare tatuerade på överarmarna. Men E. Hitler brydde sig inte om det, han skulle ha brännvin till varje pris.

- Ein grogg bitte! Sade E. Hitler till bartendern.

- Ein... eh, grogg? Sade bartendern frågande. E. Hitler var inte så bra på tyska, så han fick tänka en lång stund för att få ur sig följande:

- Spirituosen und... soda! När E. Hitler sagt det gick det upp ett ljus för bartendern, och strax hade han hällt upp ett glas åt E. Hitler.

Efter ett par groggar kände E. Hitler hur krafterna återvände. Men just när han fick in sin fjärde grogg kände han en hand på sin axel. E. Hitler vände sig om och fick se en kraftig person med ögonlapp över ena ögat och en pipa i munnen.

- Dies ist mein Tisch, raus hier! Sade mannen, som E. Hitler tyckte liknade en sjörövare.

- Bist du ein Piraten? Svarade E. Hitler, som kände sig säkrare på sin tyska när han hade druckit.

Mannen svarade inte, utan gav istället E. Hitler en höger så att han ramlade av stolen. Men E. Hitler var snabbt på benen igen och kunde ge igen med en vänster uppercut. Mannen vacklade bakåt av vänstern han fått, så E. Hitler passade på att ta några steg framåt och ge honom en höger också. Sjörövaren åkte då i golvet och blev liggande där. E. Hitler gick tillbaka till sin stol för att sätta sig igen, men då kom det fler sjöbusar som ville hämnas sin kamrat.

E. Hitler fick slåss för fulla muggar, när fler och fler av barens besökare blandade sig i slagsmålet. Men till slut kom bartendern och slog till honom i nacken med en flaska så att han slocknade. Bartendern och en av sjöbusarna tog tag i varsin arm och slängde ut E. Hitler på gatan. Där blev han liggande tills polisen hittade honom. Men polisen visste inte om att han blivit nedslagen, så därför trodde de han var full och slängde in honom i en fyllecell. Så när E. Hitler vaknade igen var han precis lika förvirrad som han varit när han vaknade i containern.

=== Del 18 ===

Börje Lundin, Sven Lundin och ljungbacka-Erik var äntligen framme i Karlshamn. De hade fått adressen där taxichauffören släppt av dem kvällen innan, så de skulle nu dit och se om de kunde hitta något spår efter E. Hitler och hans brännvin.

De parkerade EPA-traktorn där de klivit ur taxin kvällen innan, och började genast leta efter ledtrådar. Börje hittade en cigarettfimp, Sven hittade en ölburk och Ljungbacken hittade en gammal sko.

- Kan Hettler ha rökt den häringa cegaretten? Eller vad tror ni, pôjka? Sade Börje och visade upp cigarettfimpen han hade hittat.

- Ja, och så kanske han drack ur den här ölburken? Svarade Sven.

- Men skon, då? Tappade han den när vi gick ur taxin? Undrade Ljungbacka-Erik. Börje tog skon och luktade på den. Han ryggade tillbaka när han kände stanken av fotsvett.

- Det luktar då som Hettler! Hö hö hö! Sade Börje, och plötsligt mindes han lite av vad som hade hänt där kvällen innan, tack vare stanken av fotsvett. E. Hitler hade tagit av sig sina skor när de satt i taxin, men på grund av att det luktade så mycket fotsvett hade han blivit tvungen att ha fötterna ut genom rutan. Och när de sedan var framme hade ingen råd att betala för taxin, så de slog ner chauffören och sprang därifrån, och då hade E .Hitler tappat ena skon.

- Men vad hände sedan då, Börje? Frågade Sven efter att Börje berättat vad han mindes.

- Jag tror vi gick ner till hamnen... Sade Börje eftertänksamt.

Eftersom de inte hade några andra ledtrådar gick de ner till hamnen, trots att Börje inte var helt säker på att de hade varit där. De bestämde sig för att dela på sig och fråga alla de mötte om någon hade sett till E. Hitler.

- Ursäkta, har du sett Hettler någonstans? Sade Börje till en hamnarbetare.

- Det kanske jag har, men mina upplysningar kostar pengar. Svarade hamnarbetaren. Börje grävde i sina fickor och lyckades till slut hitta en femtioöring som han gav hamnarbetaren.

- Beskriv hur han ser ut. Sade hamnarbetaren när han tog emot femtioöringen.

- Han har mustasch, spetsiga framtänder, en hatt och en sliten kavaj och hemsk fotsvett.

- Nej, honom har jag inte sett! Sade hamnarbetaren och började gå därifrån. Men Börje sprang ikapp honom, slog ner honom och tog tillbaka sin femtioöring.

Plötsligt hördes Svens röst eka över hamnen. Börje och Ljungbacka-Erik skyndade sig till den plats där Sven fanns.

- Jag tror jag har hittat Hitlers kavaj! Sade Sven och höll upp en svart kavaj. Börje tog kavajen och luktade på den, men den här gången luktade den öl, så Börje behövde inte rygga tillbaka när han kände lukten. Även denna gång lyckades Börjes luktsinne låsa upp delar av hans minne som han tappat bort.

Efter att de kommit till hamnen kvällen innan hade de hittat en container full med öl som skulle fraktas till Tyskland. De hjälptes åt att bryta upp låset på containern och hade sedan fri tillgång till öl. Efter att ha druckit några liter var bestämde de sig för att bege sig hemåt. Börje hade letat upp en telefonkiosk och ringt ett annat taxibolag för att få skjuts tillbaka till E. Hitlers residens. Men när de lämnade containern glömde de att ta E. Hitler med sig.

- Så då kanske Hettler har åkt med till Tyskland! Hö hö hö! Sade Börje och så började alla tre skratta.

- Men hur ska vi göra då, Börje? Undrade Sven.

- Vi får helt enkelt ta färjan till Tyskland och hämta hem honom! Sade Börje och gick iväg för att köpa biljetter.

Del 19

E. Hitler satt fortfarande kvar i sin cell på polishuset i Kiel. Efter att han hade vaknat hade han fått sitta tills han hade nyktrat till, och nu när bakfyllan börjat gå över visste han att det inte skulle dröja länge innan han blev utsläppt. Men plötsligt hörde han en bekant stämma från polisstationens entré.

- Heischen sweischen bist und eine-kleine? Sade en röst som lät väldigt bekant för E. Hitler.

- Ich verstehe das nicht! Svarade polismästaren.

- Sie haben du das Hettler inlåst?

- Was zum Teufel machst du da? Das verstehe ich nicht eine Scheiße! Sade polismästaren och började låta lite irriterad.

- Vad fan sa' vi göra, pôjka? Han förstår inte vad jag säger. Sade Börje Lundin.

- Ta och slå ner honom! Sade Ljungbacken.

- Bra idé! Sade Börje och gav polismästaren en smäll så han ramlade ihop bakom receptionsdisken.

Eftersom det var lunchtid var det nästan folktomt på polisstationen, så det var ingen som såg när Börje slog ner polismästaren. De kunde därför lugnt marschera vidare in på stationen efter att Sven tagit nycklarna från den sövda polismästaren.

- Nu sa' vi släppa ut dig, Hettler! Sade Börje när han låste upp E .Hitlers cell.

- Men vad fan, Börje. Om ni hade väntat en halvtimme till hade ju poliserna släppt mig! Nåja, det är väl för sent att vända om nu. Sade E. Hitler och började gå mot utgången. När de kom ut i till receptionen mötte de flera poliser som kom tillbaka från lunchen.

- Was ist hier passiert? Haben Sie lehnte der Polizeipräsident? Ropade en av poliserna när han fick se polismästaren ligga medvetslös bakom receptionsdisken.

- Ich bin das skalaus, nicht schlå ner der polisen! Sade Börje och försökte skylla ifrån sig, men även om poliserna förstått vad han sagt så skulle de ändå inte ha trott honom.

En av poliserna gjorde ett försök att gripa Börje, men det slutade med att Börje slog ner honom, och sedan blev det slagsmål i vanlig ordning. Börje och Sven ställde sig rygg mot rygg och kunde på så sätt slå ner poliser som kom från alla håll. E. Hitler fick tag i en stol som han svingade runt, och Ljungbacken lade krokben för poliserna, och när de var på väg att resa sig igen passade han på att klippa till.

När alla poliserna var sövda sprang de fyra idioterna därifrån, innan resten av polisstationens personal var tillbaka efter lunchen. De sprang tillbaka till hamnområdet och hann precis kliva på en färja som gick tillbaka till Karlshamn.

- Men hur fan kunde ni hitta mig? Sade E. Hitler när de hade kommit ombord på färjan.

- Vi följde stanken av din fotsvett! Hö hö hö! Skrattade Börje.

- Och när vi kom till Kiel tänkte vi att du brukar ju hamna i bråk, så vi började leta på polisstationen! Ho ho ho! Skrattade Ljungbacken.

- Men vart tog brännvinet vägen? Undrade Sven.

- Brännvinet? Det glömde vi ju kvar i taxin när vi kom till Karlshamn.

- Men då åkte vi och hämtade dig i onödan, Hettler! Sade Börje och skrattade med Sven och Ljungbacka-Erik. Det rådde god stämning på färjan, men när de kom tillbaka till E. Hitlers residens väntade en otrevlig överraskning.

Del 20

När E. Hitler, bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik kom tillbaka till E. Hitlers residens såg de att någon hade satt upp taggtråd runt hela gården. Vid grindstolparna satt det avspärrningsband i plast, så E. Hitler trodde först att det var polisen som hade spärrat av gården. Men när han gick närmare såg han att det inte stod Polis, utan Kronofogdemyndigheten på plastbanden.

- Vad i helvete är det här? Utbrast E. Hitler och började riva bort avspärrningen.

- Jo, jag lovade ju att jag skulle komma tillbaka. Hördes en röst inifrån gården. När han kom närmare såg E. Hitler vem det var; det var kronofogden som de hade slagit ner några dagar tidigare.

- Och eftersom huset var tomt passade vi på att göra en utmätning. Er gård kommer mycket snart att säljas på exekutiv auktion. Mwoa ha ha ha! Skrattade kronofogden.

- Din jävel! Har du inte tänkt på att vi kanske bara ger dig en till smäll och tar tillbaka gården? Sade E. Hitler och knöt högerhanden framför ansiktet på kronofogden.

- Jo, visst har jag tänkt på det. Därför har jag anlitat en hel bataljon med säkerhetsvakter. Dessutom har jag radiokontakt med polisen, som kommer att rycka ut om det behövs. Det finns inget du kan göra längre, den här gården är nu min! Ha ha ha! Sade kronofogden självsäkert.

- Vänta bara! Sade E. Hitler och gick tillbaka till Börje och de andra, som redan hade satt sig i EPA-traktorn.

De åkte raka spåret till hotellet i Växjö och bokade ett konferensrum. Sedan bjöd E. Hitler dit alla dårar han kände. Det var Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge, Luftwaffe, Roger Ballis, Eddie Meduza, Olle Ollé, Efraim Barkbit, Rune och Walle, Aron och Sven-Erik T Fittslickare Aronsson för att nämna några. Det var nätt och jämnt att alla fick plats i konferensrummet.

E. Hitler förklarade för alla hur det låg till, och ritade upp sitt residens på en whiteboardtavla. Där ritade han sedan pilar och streck när han beskrev hur de skulle gå tillväga för att återta hans gård.

- Jag tänkte att Luftwaffe kan börja och anfalla vid grinden. Slå ner alla ni kan och försök ta er fram till studion så fort som möjligt. Jag antar att det är i studion som kronofogden har sin radioutrustning, så vi måste försöka tysta radiomannen innan han hinner kalla på polisen. Samtidigt tar en till grupp och anfaller gården från andra hållet, med målet att ta över boningshuset. Det är en strateisk viktig position, eftersom det är i huset som jag har min hembrännarapparat. Några frågor?

- Vad tjänar vi på att vi hjälper dig med det här? Undrade Olle Andersson.

- Ja, ni får ju slåss hur mycket ni vill. Och efteråt bjuder jag på mat och brännvin. Svarade E. Hitler, och fick ett stort jubel som svar.

När mötet var avslutat gav de sig iväg till bygglagret för att skaffa lite utrustning. Alla behövde varsin avbitare för att ta sig igenom taggtråden, och några passade även på att förse sig med lite tillhyggen de kunde ha användning av. E. Hitler brydde sig inte ens om att fråga om han fick ta det på krita, utan han slog ner personalen direkt istället. Sedan bar det av mot E. Hitlers residens, där ett av årets största slagsmål väntade.

Del 21

Efter E. Hitlers hemkomst hade kronofogden placerat ut två vakter vid grinden. Vakternas uppgift var inte att hindra E. Hitler och hans anhang från att ta sig in, utan att varna de andra säkerhetsvakterna när det hände. På så vis skulle säkerhetsvakterna och kronofogdarna ha ett numerärt överläge direkt när E. Hitler kom in på gården.

Kronofogden hade visserligen räknat med att vakterna skulle bli nedslagna, men han hade inte trott de skulle slockna innan de hann tala om att invasionen började.

- Bwööh! Det var två lätta! Hoppas det är mer här inne! Sade Frisse Frisén och sprang in på gården.

Mycket riktigt så väntade många fler säkerhetsvakter och vältränade kronofogdar. Frisse blev genast omringad, men resten av Luftwaffe kom in på gården strax efteråt och slogs så att Frisse fick ryggen fri.

Luftwaffe fortsatte slåss i säkert tjugo minuter. De slog ner säkerhetsvakt efter säkerhetsvakt, men hela tiden kom det nya. Dieter Beck förstod att vi det laget skulle de aldrig komma fram till studion och tysta kronofogdens radio innan de tillkallade polis. Han tog då fram sin komradio som han satt på sitt bälte och anropade E. Hitler.

- E. Hitler, kom! Ropade Dieter för att påkalla E. Hitlers uppmärksamhet.

- E. Hitler här, kom! Svarade E. Hitler.

- Nej, det är du som ska komma! Jag tror det är dags att öppna en till front nu, annars kommer vi aldrig fram till studion i tid. Sade Dieter Beck.

- Okej, då kör vi! Ropade E. Hitler och Dieter Beck stoppade tillbaka sin komradio i bältet.

Dieter Beck fortsatte slåss ett tag till, men snart såg han E. Hitler rusa ut ur skogen och in på andra sidan av gården. De hann nästan ända fram till boningshuset innan kronofogdarna och säkerhetsvakterna reagerade och sprang dit för att möta dem. Det blev då mindre folk där Luftwaffe var, och då kunde Luftwaffe börja slå sig fram mot studion. När de till slut nådde studion slog Frisse Frisén in dörren, och samtligamedlemmar rusade in och slog ner alla som befann sig där inne. Sedan tog Dieter beck fram sin komradio igen och talade om för E. Hitler att radion var tystad. E. Hitler berömde Luftwaffe och gav dem order att stanna kvar och vakta studion så att den inte skulle hamna i kronofogdarnas händer igen.

- Vad fan, ska vi bara vänta här? Sade Frisse Frisén surt.

- Ja, det ska vi. Vi ska vakta studion! Svarade Louie Vickner.

- Du kan vakta studion! Sade Frisse och pekade på Dieter Beck. Sedan sprang Frisse ut, tätt följd av Luftwaffe, från studion och lämnade Dieter Beck ensam. Ute från gården kunde en smått avundsjuk Dieter Beck höra knytnävsslag, skrik och Frisse som vrålade ”Bwööööh”.

Del 22

Samtidigt som Luftwaffe anfallit vid grindarna hade E. Hitler och de andra gått in i skogen för att anfalla gården från andra hållet. De flesta ville att de skulle anfalla direkt, men E. Hitler ville att de skulle vänta på Dieter Becks signal innan de anföll. Det var därför en stor lättnad för E. Hitler när signalen äntligen kom, för hade de fått vänta lite till hade säkert Börje Lundin slagit ner honom och sedan anfallit ändå.

Efter att de rusat in på gården dröjde det inte länge innan en hel skock med säkerhetsvakter och kronofogdar kom emot dem. E. Hitler kavlade upp ärmarna och gjorde sig klar. Han övervägde också att lägga in en snus, men han lät bli, eftersom chansen var stor att prisen skulle bli sönderklämd om någon fick in en fullträff i ansiktet på honom.

Slagsmålet blev precis sådär lagom stort, som Börje Lundin ville ha det. När alla hade minst två motståndare var, då var slagsmålen som bäst. Mitt i slagsmålet kom Börje att tänka på en sak; de hade väl aldrig slagits mot säkerhetsvakter tidigare? Börje blev tvungen att fråga Sven.

- Du, Sven! Hade vi slagits mot såna häringa säkerhetsvakter förr?

- Nej, jag tror inte det! Hitler kanske vet. Svarade Sven.

- Hettler! Ropade Börje för att få E. Hitlers uppmärksamhet. När Börje ropade så vände sig E. Hitler åt det håll ropet kom ifrån, men precis när han vände sig om fick han en högerkrok av en vakt så han åkte i backen.

- Har vi slagits mot säkerhetsvakter innan? Frågade Börje. E. Hitler reste sig snabbt upp och slog ner vakten innan han svarade.

- Inte fan vet jag! Håll käften nu och koncentrera er på slagsmålet istället. Ropade E. Hitler tillbaka med ilska i rösten.

Plötsligt öppnades ett fönster i E. Hitlers boningshus, och ut kom ett tjog nya säkerhetsvakter, tätt följda av lika många kronofogdar. Börje räknade lite snabbt i huvudet och kom fram till att nu skulle alla ha cirka åtta motståndare var. Men eftersom Börje visste med sig att han inte räknade så bra brukade han alltid dela sina räkneresultat med två, och kom då fram till att det borde bli fyra motståndare per person.

- Sven! Ljungbacken! Nu blir det många motståndare, så vi får ta i lite extra nu, pôjka. I ärlighetens namn tyckte inte Börje att det gjorde så mycket om man hade fyra motståndare heller, även om det var helt klart roligare med två.

Trots att säkerhetsvakterna och kronofogdarna nyligen fått förstärkning började de minska drastiskt i antal, och snart var det bara en kronofogde kvar. Det var den kronofogden som E. Hitler talat med tidigare, så E. Hitler sade åt de andra att honom ville han slå ner själv. E. Hitler tog ett hårt tag om nacken på kronofogden och började ladda för att ge honom en högerkrok. Men just när E. Hitler skulle klippa till skrattade kronofogden.

- Ha ha! Ni kommer för sent! Vi har redan kallat på polisen! Sade Kronofogden.

- Det är omöjligt. Att tysta er radio var det första vi gjorde. Svarade E. Hitler.

- Ja, men ni var dumma som bara lämnade en man att vakta studion. Honom slog vi ner hur enkelt som helst, så nu är polisen på väg! Ha ha haahhhh!

E. Hitler slog ner kronofogden mitt i skrattet och släppte ned honom på backen. Om nu polisen verkligen var på väg hade han inte tid att prata med någon sketen kronofogde.

Del 23

E. Hitler tog upp sin komradio och kallade på Dieter Beck, men fick inget svar. Då slängde han ifrån sig radion på marken och sprang bort till studion. Han slet upp dörren och fick se Dieter Beck ligga medvetslös på studiogolvet.

När E. Hitler kom ut på gården mötte han Luftwaffe.

- Varför stannade ni inte kvar och vaktade studion för? Sade E. Hitler till Frisse Frisén.

- Vi ville ju slåss! Bwööh!

- Men nu är ju snuten på väg hit! Svarade E. Hitler med panik i rösten.

- Då får vi slåss mer! Sade Frisse och gick in i studion för att väcka Dieter Beck.

Efter att ha informerat resten av Luftwaffe vad som hänt gick E. Hitler och hämtade de andra som fortfarande var kvar bakom huset.

- Det är väldigt troligt att poliserna kommer köra direkt in på gården, så jag tycker alla ska stå här och vänta. Vi vet inte hur många som kommer, men vi bör vara beredda på det värsta.

- Men kan vi inte bara ta radion och låtsas vara kronofogden, och säga att vi bara skojade till polisen? Undrade Eddie Meduza.

- Det går inte! För jag har slagit sönder radion! Jag slängde den i huvudet på Dieter beck, men han vaknade inte ändå! Sade Frisse Frisén när han kom ut ifrån studion.

E. Hitler hade stor lust att skälla ut Frisse, men innan han hann göra något hörde han polissirener som började närma sig hans residens.

E. Hitler och de andra ställde sig vid infarten och alla var på helspänn. Några var fortfarande trötta efter det förra slagsmålet, så det rådde en nervös stämning bland sällskapet.

- På min signal så rusar alla ut och börjar slå på allt som har uniform! Sade E. Hitler alldeles innan poliserna blev synliga på vägen. Men det var med stor besvikelse att den stora polisstyrkan de väntat på endast bestod av en polisbil.

- Vad fan... Bara en endaste polisbil? Det är väl bara fyra poliser, det? Nåja, vi får väl dra lott om vem som ska slå ner de här poliserna då. Sade E. Hitler.

- Bwööh! Låt mig slå ner dem! Annars jävlar! Annars slår jag ner dig! Sade Frisse och pekade på E. Hitler.

- Ja, ja! Gör det du, då! Men se till att du gör det fort, för vi har annat att göra än att titta på när småpotatis till polisstyrkor blir tillintetgjorda.

Frisse Frisén gick fram till polisbilen och öppnade dörren till förarsidan. Han slog ner chauffören, kröp in i polisbilen och slog ner de andra som också satt i bilen. När han var klar sprang han tillbaka till E. Hitler och de andra.

- Får vi mat och brännvin nu? Undrade Frisse Frisén.

- Nej, inte än! Först så ska vi städa! Svarade E. Hitler och fick en massa burop som svar. Det var till och med någon som kastade en rutten tomat på honom, men han såg inte vem det var.

Del 24

- Men vad fan? Varför ska vi städa, för? Sade Louie Vickner.

- Ser ni inte hur det ser ut här? Det är fullt med nedslagna säkerhetsvakter och kronofogdar! Man kan ju knappt gå ute på gården utan att snubbla över dem! Vi måste ta rätt på alla som ligger här och lägga dem i en fin hög tills de vaknar och kryper härifrån. Sade E. Hitler.

- Men mat och brännvin, då? När får vi det? Undrade Eddie Meduza.

- Jag ska genast gå ner i källaren och sätta igång hembrännaren. Sedan ska jag titta vad jag har i skafferiet och ställa till med ett rejält julbord. Om ni sätter igång och börjar städa nu så kanske ni är klara lagom till maten. Sade E. Hitler och gick nertill sin källare.

De andra började bära bort alla säkerhetsvakter och kronofogdar. Men det var ett väldigt tråkigt arbete, och det kändes som att de aldrig skulle bli klara.

- Ser ni vad oskyldiga gossarna ser ut när de sover? Undrar om de har något emot att man tar för sig? Sade Greve von Boegroeff och började knäppa upp byxan på en av de nedslagna säkerhetsvakterna.

- Sluta med det där, och hjälp till att bära bort dem istället! Du kan få knulla dem hur mycket du vill när vi är klara! Sade Eddie Meduza.

Efter en kvart var alla trötta på städandet. De hade burit bort hur många som helst, men ändå var det bara en bråkdel av alla som fortfarande låg kvar på marken.

- Kan vi inte göra något annat ett tag? Det här var ju skittråkigt! Sade Olle Ollé Ollé Ollé.

- Ja, det skulle ju inte sitta fel med ett litet slagsmål före maten! Instämde Smällphete Sigge.

- Bwöööh! Jag vet! Sade Frisse Frisén och sprang bort till polisbilen med de nedslagna poliserna.

Han tog polisernas radio och anropade polisstationen.

- Böööööh! Kom hit för helvete! De slår ner oss! Förstärkning nu, annars slår vi ner er, era jävlar! Ropade Frisse i polisradion, och det dröjde inte länge innan ett halvt dussin polisbilar kom till E. Hitlers residens.

Det blev ett sjujäklar till slagsmål, och alla fick slåss för kung och fosterland. Men det låg fortfarande drivor med nedslagna vakter och kronofogdar på marken, och det ställde till problem. När Eddie Meduza skulle ta ett steg bakåt för att undvika en höger snubblade han på en medvetslös kronofogde och föll i backen. Polisen satte sig då på honom och började mata knytnävsslag efter knytnävsslag i ansiktet på Meduza. Smällphete Sigge såg det och sprang dit för att hjälpa honom, men även han ramlade över en däckad säkerhetsvakt och for i backen med ett dån. Då blev Frisse Frisén förbannad och lyfte upp en kronofogde som han kastade på polisen som satt på Eddie Meduza. Polisen svimmade direkt, och Frisse frisen fortsatte kasta medvetslösa människor på poliserna. Till slut blev poliserna tvungna att slå till reträtt och lämna E. Hitlers residens.

När E. Hitler kom ut på gården för att tala om att maten och brännvinet var klart fick han sig en chock.

- Här lämnade jag er för att bära bort alla som var nedslagna, men när jag kommer tillbaka har de nedslagna istället blivit fler! Ni är ta mig fan fan helt hopplösa! Nåja, jag får väl ringa Fixativ i morgon, så får de fixa det. Jag har ju ändå en del saker som behöver ordnas på den nya kassetten också. Sade E. Hitler och vinkade åt de andra att de skulle ta och komma in.

När alla hade satt sig vid bordet och fått brännvin i sina glas ställde sig E. Hitler upp.

- Ja, det här gick ju rätt bra ändå, trots att nästan samtliga vid det här bordet är idioter! Jag har fått en ny studio nästan gratis, och den nya kassetten är nästan klar. Skål, mina vännerrrrrrrr! God jul och gott nytt år på er!

[[Kategori:Julkalender]]
[[Kategori:Fanfiction]]

Morbror Egil

2025-10-24T08:28:13Z

178.78.227.13: Skapade sidan med 'Omnämnd av Sven Lundin i sketchen ''Bröderna Lundin Rensar Studion''. Allt man vet om honom är att han drack mycket öl under sin livstid och att han dog efter att...'

Omnämnd av [[Sven Lundin]] i sketchen ''[[Bröderna Lundin Rensar Studion]]''. Allt man vet om honom är att han drack mycket öl under sin livstid och att han dog efter att ha blivit överkörd av tåget.

[[Kategori:Onödiga fakta]]

E. Hitlers Julkalender 2010

2025-10-21T10:12:41Z

178.78.227.13:

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Vickner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den:

''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler hade inte sagt så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än normalt, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar:

''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sina redaktioner. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé:

''Ni har tur! Han var beredd att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé tag i honom och sa:

''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom dit visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.

''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.

''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.

''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.

''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.

''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt likadant.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då sprang de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.

''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig till Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget, f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt, bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin. När de var framme vid torget kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna, välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.'' Men innan han ens hunnit prata till punkt så hade Frisse Frisén redan slagit ner den mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Vickner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje när det gick hål i bilens fjärde däck.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar i Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.

''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé.

''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:

''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''

''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.

''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''

''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé.

''Just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan prova att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska med sig som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Jamen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa.

''Nämen vänta ett tag nu,'' sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt, ''om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon mer tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp om hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte vända sig om för att se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de aldrig hade gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.
''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé.

På väg till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé stannade till för att se om det igen också hade börjat annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyfta den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de inte längre några reklamlappar kvar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjka!'' Sa Börje och så gick de alla tre till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något av.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet, flera tänder fattades på hans övre tandrad och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé stod allaredan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?'' Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och väntade in alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så ska han tala om för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var dags för dem att få uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Terry och Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund senare kom även en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Ja ja ja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade anlänt så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste vi någonsin gjort. Som ni alla säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton. Till bröderna Clifton och de andra musikerna hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades in i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra samma sak. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna i bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns stenhårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöööh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen enkel sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten finns det säkert knuttar härinne också, så ni missar nog inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att de inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade haft ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst att man förser sig!'' Ropade Olle Olé till Greven, som redan börjat fylla alla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé och Greven vidare till nästa låsta dörr. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till vad som såg ut att vara ett kontor. I vanliga fall hade de inte brytt sig om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé tog av Efraim ögonbindeln och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora skräck att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och handlöst kastat sig in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var så många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han bett E. Hitler om råd, men han hittade inte E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven i nacken med ett knogjärn. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Var fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlår jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlår ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje medan han tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler slagit ner ännu en knutte började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom allt närmare och närmare var det fler som hörde polissirenerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Sa Börje besviket när han såg hur de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Svarade Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjka!''

När Olle Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Så brukar jag göra ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.'' E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi egentligen skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem, men när han vinkade trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän samtliga anställda på kopieringsföretaget var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler och tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

E. Hitlers Julkalender 2010

2025-10-19T00:01:46Z

178.78.227.13:

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Vickner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den:

''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar:

''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sina redaktioner. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé:

''Ni har tur! Han var beredd att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé tag i honom och sa:

''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom dit visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.

''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.

''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.

''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.

''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.

''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt likadant.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då sprang de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.

''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig till Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget, f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt, bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin. När de var framme vid torget kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna, välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.'' Men innan han ens hunnit prata till punkt så hade Frisse Frisén redan slagit ner den mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Vickner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje när det gick hål i bilens fjärde däck.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar i Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.

''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé.

''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:

''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''

''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.

''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''

''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé.

''Just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan prova att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska med sig som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Jamen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa. Då sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt:

''Men vänta nu, om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp om hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte vända sig om för att se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de aldrig hade gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.
''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé.

På väg till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé stannade till för att se om det igen också hade börjat annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyfta den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de inte längre några reklamlappar kvar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjka!'' Sa Börje och så gick de alla tre till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något av.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet, flera tänder fattades på hans övre tandrad och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé stod allaredan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?'' Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och väntade in alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så ska han tala om för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var dags för dem att få uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Terry och Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund senare kom även en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Ja ja ja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade anlänt så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste vi någonsin gjort. Som ni alla säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton. Till bröderna Clifton och de andra musikerna hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades in i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra samma sak. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna i bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns stenhårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöööh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen enkel sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten finns det säkert knuttar härinne också, så ni missar nog inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att de inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade haft ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst att man förser sig!'' Ropade Olle Olé till Greven, som redan börjat fylla alla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé och Greven vidare till nästa låsta dörr. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till vad som såg ut att vara ett kontor. I vanliga fall hade de inte brytt sig om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé tog av Efraim ögonbindeln och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora skräck att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och handlöst kastat sig in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var så många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han bett E. Hitler om råd, men han hittade inte E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven i nacken med ett knogjärn. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Var fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlår jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlår ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje medan han tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler slagit ner ännu en knutte började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom allt närmare och närmare var det fler som hörde polissirenerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Sa Börje besviket när han såg hur de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Svarade Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjka!''

När Olle Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Så brukar jag göra ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.'' E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi egentligen skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem, men när han vinkade trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän samtliga anställda på kopieringsföretaget var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler och tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

E. Hitlers Julkalender 2010

2025-10-18T23:57:09Z

178.78.227.13: Skapade sidan med 'Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY ==== Del 1 ==== Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykt...'

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Vickner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den:

''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar:

''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sina redaktioner. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé:

''Ni har tur! Han var beredd att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé tag i honom och sa:

''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom dit visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.

''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.

''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.

''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.

''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.

''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt likadant.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då sprang de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.

''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig till Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget, f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt, bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin. När de var framme vid torget kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna, välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.'' Men innan han ens hunnit prata till punkt så hade Frisse Frisén redan slagit ner den mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Vickner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje när det gick hål i bilens fjärde däck.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar i Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.

''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé.

''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:

''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''

''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.

''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''

''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé.

''Just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan prova att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska med sig som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Jamen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa. Då sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt:

''Men vänta nu, om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp om hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte vända sig om för att se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de aldrig hade gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.
''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé.

På väg till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé stannade till för att se om det igen också hade börjat annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyfta den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de inte längre några reklamlappar kvar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjka!'' Sa Börje och så gick de alla tre till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något av.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet, flera tänder fattades på hans övre tandrad och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé stod allaredan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?'' Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och väntade in alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så ska han tala om för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var dags för dem att få uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Terry och Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund senare kom även en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Ja ja ja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade anlänt så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste vi någonsin gjort. Som ni alla säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton. Till bröderna Clifton och de andra musikerna hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades in i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra samma sak. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna i bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns stenhårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöööh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen enkel sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten finns det säkert knuttar härinne också, så ni missar nog inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att de inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade haft ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst att man förser sig!'' Ropade Olle Olé till Greven, som redan börjat fylla alla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé och Greven vidare till nästa låsta dörr. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till vad som såg ut att vara ett kontor. I vanliga fall hade de inte brytt sig om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé tog av Efraim ögonbindeln och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora skräck att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och handlöst kastat sig in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var så många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han bett E. Hitler om råd, men han hittade inte E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé Olé Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven i nacken med ett knogjärn. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Var fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlår jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlår ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje medan han tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler slagit ner ännu en knutte började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom allt närmare och närmare var det fler som hörde polissirenerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Sa Börje besviket när han såg hur de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Svarade Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjka!''

När Olle Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Så brukar jag göra ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.'' E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi egentligen skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem, men när han vinkade trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän samtliga anställda på kopieringsföretaget var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler och tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

E. Hitlers Julkalender 2022

2025-10-18T23:56:48Z

178.78.227.13: Finns redan som 2010

Roger Ballis

2025-10-18T19:13:10Z

178.78.227.13: Parentesfel

Förekommer för första gången ´76 på kassetten [[E. Hitler & Luftwaffe - Mannen Utan Hjärna]] med låtarna "[[Negerjävel]]","[[Ta Å Klipp Dig]]" (som även finns i en nyinspelning på kassetten "[[Bonnatwist - Album|Bonnatwist]]" från 1985) och "[[Jag Vill Runka Balle]]".
Figurens namn är troligtvis inspirerad av kompositören Roger Wallis namn. Även Sunda åsikter har han sjungit in

OBS Eddie har sagt i en intervju att han ångrar att han gjorde Negerjävel.

[[Kategori:Alter_ego]]

Roger Ballis

2025-10-18T19:11:40Z

178.78.227.13:

Förekommer för första gången ´76 på kassetten [[E. Hitler & Luftwaffe - Mannen Utan Hjärna]] med låtarna "[[Negerjävel]]","[[Ta Å Klipp Dig]]" (som även finns i en nyinspelning på kassetten "[[Bonnatwist - Album|Bonnatwist]]" från 1985 och "[[Jag Vill Runka Balle]]".
Figurens namn är troligtvis inspirerad av kompositören Roger Wallis namn. Även Sunda åsikter har han sjungit in

OBS Eddie har sagt i en intervju att han ångrar att han gjorde Negerjävel.

[[Kategori:Alter_ego]]

E. Hitlers Julkalender 2022

2025-10-17T07:53:18Z

178.78.227.13:

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Vickner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den:

''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar:

''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sina redaktioner. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé:

''Ni har tur! Han var beredd att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé tag i honom och sa:

''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom dit visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.

''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.

''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.

''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.

''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.

''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt likadant.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då sprang de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.

''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig till Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget, f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt, bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin. När de var framme vid torget kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna, välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.'' Men innan han ens hunnit prata till punkt så hade Frisse Frisén redan slagit ner den mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Vickner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje när det gick hål i bilens fjärde däck.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar i Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.

''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé.

''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:

''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''

''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.

''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''

''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé.

''Just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan prova att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska med sig som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Jamen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa. Då sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt:

''Men vänta nu, om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp om hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte vända sig om för att se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de aldrig hade gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.
''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé.

På väg till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé stannade till för att se om det igen också hade börjat annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyfta den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de inte längre några reklamlappar kvar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjka!'' Sa Börje och så gick de alla tre till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något av.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet, flera tänder fattades på hans övre tandrad och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé stod allaredan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?'' Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och väntade in alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så ska han tala om för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var dags för dem att få uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Terry och Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund senare kom även en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Ja ja ja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade anlänt så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste vi någonsin gjort. Som ni alla säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton. Till bröderna Clifton och de andra musikerna hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades in i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra samma sak. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna i bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns stenhårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöööh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen enkel sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten finns det säkert knuttar härinne också, så ni missar nog inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att de inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade haft ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst att man förser sig!'' Ropade Olle Olé till Greven, som redan börjat fylla alla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé och Greven vidare till nästa låsta dörr. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till vad som såg ut att vara ett kontor. I vanliga fall hade de inte brytt sig om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé tog av Efraim ögonbindeln och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora skräck att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och handlöst kastat sig in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var så många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han bett E. Hitler om råd, men han hittade inte E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé Olé Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven i nacken med ett knogjärn. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Var fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlår jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlår ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje medan han tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler slagit ner ännu en knutte började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom allt närmare och närmare var det fler som hörde polissirenerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Sa Börje besviket när han såg hur de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Svarade Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjka!''

När Olle Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Så brukar jag göra ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.'' E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi egentligen skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem, men när han vinkade trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän samtliga anställda på kopieringsföretaget var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler och tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

E. Hitlers Julkalender 2022

2025-10-17T07:51:49Z

178.78.227.13:

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Vickner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den:

''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar:

''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sina redaktioner. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé:

''Ni har tur! Han var beredd att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé tag i honom och sa:

''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom dit visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.

''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.

''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.

''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.

''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.

''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt likadant.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då sprang de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.

''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig till Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget, f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt, bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin. När de var framme vid torget kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna, välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.'' Men innan han ens hunnit prata till punkt så hade Frisse Frisén redan slagit ner den mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Vickner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje när det gick hål i bilens fjärde däck.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar i Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.

''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé.

''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:

''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''

''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.

''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''

''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé.

''Just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan prova att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska med sig som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Jamen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa. Då sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt:

''Men vänta nu, om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp om hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte vända sig om för att se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de aldrig hade gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.

''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé.

På väg till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé stannade till för att se om det igen också hade börjat annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyfta den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de inte längre några reklamlappar kvar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjka!'' Sa Börje och så gick de alla tre till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något av.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet, flera tänder fattades på hans övre tandrad och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé stod allaredan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?'' Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och väntade in alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så ska han tala om för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var dags för dem att få uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Terry och Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund senare kom även en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Ja ja ja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade anlänt så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste vi någonsin gjort. Som ni alla säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton. Till bröderna Clifton och de andra musikerna hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades in i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra samma sak. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna i bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns stenhårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöööh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen enkel sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten finns det säkert knuttar härinne också, så ni missar nog inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att de inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade haft ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst att man förser sig!'' Ropade Olle Olé till Greven, som redan börjat fylla alla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé och Greven vidare till nästa låsta dörr. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till vad som såg ut att vara ett kontor. I vanliga fall hade de inte brytt sig om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé tog av Efraim ögonbindeln och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora skräck att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och handlöst kastat sig in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var så många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han bett E. Hitler om råd, men han hittade inte E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé Olé Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven i nacken med ett knogjärn. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Var fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlår jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlår ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje medan han tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler slagit ner ännu en knutte började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom allt närmare och närmare var det fler som hörde polissirenerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Sa Börje besviket när han såg hur de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Svarade Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjka!''

När Olle Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Så brukar jag göra ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.'' E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi egentligen skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem, men när han vinkade trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän samtliga anställda på kopieringsföretaget var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler och tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

E. Hitlers Julkalender 2022

2025-10-16T22:38:01Z

178.78.227.13:

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Wikner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den: ''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar: ''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sina redaktioner. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé: ''Ni har tur! Han var beredd att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé tag i honom och sa:
''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom dit visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.
''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.
''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.
''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.
''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.
''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt likadant.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då sprang de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.
''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig till Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget, f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt, bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin. När de var framme vid torget kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna, välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.''

Men innan han ens hunnit prata till punkt så hade Frisse Frisén redan slagit ner den mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Wikner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje när det gick hål i bilens fjärde däck.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar i Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.
''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé.
''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:
''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''
''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.
''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''
''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé.
''Just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan prova att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska med sig som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Jamen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa. Då sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt:

''Men vänta nu, om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp om hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte vända sig om för att se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de aldrig hade gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.

''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé.

På väg till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé stannade till för att se om det igen också hade börjat annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyfta den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de inte längre några reklamlappar kvar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjkar!'' Sa Börje och så gick de till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något av.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet och på hans övre tandrad fattades flera tänder och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé stod allaredan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?'' Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och väntade in alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så ska han tala om för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var dags för dem att få uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Terry och Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund senare kom även en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Ja ja ja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade anlänt så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste vi någonsin gjort. Som ni alla säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton. Till bröderna Clifton och de andra musikerna hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades in i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra samma sak. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna i bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns stenhårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöööh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen enkel sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten finns det säkert knuttar härinne också, så ni missar nog inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att de inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade haft ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst att man förser sig!'' Ropade Olle Olé till Greven, som redan börjat fylla alla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé och Greven vidare till nästa låsta dörr. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till vad som såg ut att vara ett kontor. I vanliga fall hade de inte brytt sig om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé tog av Efraim ögonbindeln och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora skräck att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och handlöst kastat sig in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var så många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han bett E. Hitler om råd, men han hittade inte E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé Olé Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven i nacken med ett knogjärn. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Var fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlår jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlår ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje medan han tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler slagit ner ännu en knutte började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom allt närmare och närmare var det fler som hörde polissirenerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Sa Börje besviket när han såg att de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Svarade Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjka!''

När Olle Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Så brukar jag göra ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.''

E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi egentligen skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem, men när han vinkade trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän samtliga anställda på kopieringsföretaget var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler och tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

E. Hitlers Julkalender 2022

2025-10-14T13:36:56Z

178.78.227.13:

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Wikner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den: ''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar: ''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sina redaktioner. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé: ''Ni har tur! Han var beredd att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé tag i honom och sa:
''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom dit visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.
''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.
''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.
''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.
''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.
''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt likadant.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då sprang de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.
''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig till Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget, f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt, bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin. När de var framme vid torget kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna, välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.''

Men innan han ens hunnit prata till punkt så hade Frisse Frisén redan slagit ner den mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Wikner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje när det gick hål i bilens fjärde däck.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar i Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.
''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé.
''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:
''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''
''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.
''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''
''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé.
''Just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan prova att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska med sig som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Jamen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa. Då sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt:

''Men vänta nu, om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp om hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte vända sig om för att se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de aldrig hade gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.

''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé.

På väg till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé stannade till för att se om det igen också hade börjat annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyfta den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de inte längre några reklamlappar kvar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjkar!'' Sa Börje och så gick de till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något av.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet och på hans övre tandrad fattades flera tänder och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé Olé Olé stod redan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?''

Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och tog emot alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så kan han berätta för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var tiden att de fick uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund efter så kom också en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Jajaja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade kommit så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste som vi någonsin gjort. Som ni säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton.

Till bröderna Clifton och de andra musikerna så hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim Barkbit och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra detsamma. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna ur bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns hårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen lätt sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten, det finns säkert knuttar härinne också, så ni missar inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att det inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé Olé Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé Olé Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst man förser sig!'' Ropade Olle Olé Olé Olé till Greven. Greven hade redan börjat fylla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé Olé Olé och Greven vidare till nästa dörr som var låst. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till något som liknade ett kontor. I vanliga fall brydde de sig inte om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé Olé Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé Olé Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé Olé Olé tog av ögonbindeln från Efraim och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé Olé Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora fasa att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé Olé Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och kastat sig handlöst in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé Olé Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han ha bett E. Hitler om råd, men han kunde inte se E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé Olé Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven med ett knogjärn i nacken. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Vart fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlör jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlör ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje, tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler hade slagit ner ännu en knutte så började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom närmare och närmare var det fler som hörde polissirénerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Svarade Börje besviket när han såg att de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Sa Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjkar!''

När Olle Olé Olé Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Jag brukar göra så ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.''

E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem.

Men när E. Hitler vinkade in dem trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän alla kopieringsföretagets anställda var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler innan han tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

E. Hitlers Julkalender 2022

2025-10-14T13:18:26Z

178.78.227.13:

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Wikner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den: ''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar: ''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sina redaktioner. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé: ''Ni har tur! Han var beredd att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé tag i honom och sa:
''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom dit visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.
''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.
''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.
''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.
''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.
''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.
''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt likadant.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då sprang de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.
''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig till Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget, f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt, bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin. När de var framme vid torget kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna, välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.''

Men innan han ens hunnit prata till punkt så hade Frisse Frisén redan slagit ner den mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Wikner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje när det gick hål i bilens fjärde däck.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar i Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.
''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé.
''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:
''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''
''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.
''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''
''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé.
''Just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan prova att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé Olé Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Amen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa.

''Men vänta nu,'' sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt, ''om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara så var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp runt hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé Olé Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé Olé Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de hade aldrig gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.

''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé Olé Olé.

På vägen till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé Olé Olé stannade till för att se om det igen också hade började annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé Olé Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé Olé Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé Olé Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé Olé Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé Olé Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyftar den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de delat ut samtliga reklamlappar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjkar!'' Sa Börje och så gick de till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé Olé Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé Olé Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något från.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet och på hans övre tandrad fattades flera tänder och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé Olé Olé stod redan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?''

Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och tog emot alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så kan han berätta för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var tiden att de fick uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund efter så kom också en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Jajaja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade kommit så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste som vi någonsin gjort. Som ni säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton.

Till bröderna Clifton och de andra musikerna så hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim Barkbit och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra detsamma. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna ur bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns hårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen lätt sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten, det finns säkert knuttar härinne också, så ni missar inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att det inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé Olé Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé Olé Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst man förser sig!'' Ropade Olle Olé Olé Olé till Greven. Greven hade redan börjat fylla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé Olé Olé och Greven vidare till nästa dörr som var låst. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till något som liknade ett kontor. I vanliga fall brydde de sig inte om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé Olé Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé Olé Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé Olé Olé tog av ögonbindeln från Efraim och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé Olé Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora fasa att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé Olé Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och kastat sig handlöst in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé Olé Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han ha bett E. Hitler om råd, men han kunde inte se E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé Olé Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven med ett knogjärn i nacken. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Vart fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlör jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlör ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje, tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler hade slagit ner ännu en knutte så började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom närmare och närmare var det fler som hörde polissirénerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Svarade Börje besviket när han såg att de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Sa Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjkar!''

När Olle Olé Olé Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Jag brukar göra så ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.''

E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem.

Men när E. Hitler vinkade in dem trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän alla kopieringsföretagets anställda var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler innan han tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

E. Hitlers Julkalender 2012

2025-10-09T07:57:01Z

178.78.227.13:

E. Hitlers julkalender 2011.

Del 1

Det började som en till synes helt vanlig dag. Den första snön hade precis fallit över E. Hitlers residens, så han hade varit tvungen att skotta fram en gång för att kunna ta sig ut till studion torrskodd. Men när han väl kommit ut till studion började han jobba för fullt med sin nästa kassett.

Under natten hade E. Hitler skrivit tre nya låtar som han nu höll på att spela in sången till. Senare på dagen var det bestämt att Luftwaffe skulle komma och spela in komp och extrastämmor till låtarna.

Efter att ha spelat in sången till den första låten belönade E. Hitler sig själv med en öl. När han var klar med sången till den andra låten belönade han sig med en grogg. Efter tredje låten belönade han sig med både en öl och en grogg.

När Luftwaffe anlände vid lunchtid hade E. Hitler hunnit dricka både det en och det andra, så han gick en aning vingligt när han öppnade dörren för att släppa in Luftwaffe i studion. Frisse Frisén kände genast att E. Hitler luktade fylla, så han tog ett rejält tag om E. Hitlers krage och tryckte upp honom mot en vägg.

- Bwööh! Vad fan, dricker du brännvin, din jävel? Utan att bjuda oss!? Röt Frisse ilsket.

- Lugna dig, Frisse! Klart ni ska få brännvin! Svarade E. Hitler och ställde fram fyra brännvinsflaskor så fort han kommit ur Frisse Friséns grepp.

E. Hitler visade in Luftwaffe i studion och började koppla in alla mikrofoner som skulle användas. Just när han var klar och skulle till att sätta igång bandspelaren tittade han på Frisse Frisén och fick se honom ta upp ett cigarrettpaket ur byxfickan. Frisse tog en cigarrett och skickade sedan paketet vidare till resten av Luftwaffe.

- Vad fan, ska ni röka nu? Nej, det får ni göra när vi är färdiga. Sade E. Hitler.

- Jo det ska vi! Sade Frisse Frisén trotsigt innan han tände på sin cigarrett.

- Okej, då. Rök ni bara. Jag får väl öppna ett fönster. Sade E. Hitler och ställde ner brännvinsflaskorna på golvet.

E. Hitler gjorde ett tecken till Luftwaffe för att visa att inspelningen hade börjat, varpå de genast började spela och sjunga (eller gapa och skrika, som E. Hitler brukade kalla det). Mitt i en refräng föll plötsligt Frisse Friséns cigarrett ur hans mun och rätt ner i en brännvinsflaska som han hade ställt på golvet. Brännvinsflaskans innehåll tog genast eld och brann likt en Molotov-cocktail. E. Hitler förstod då att det gällde att handla snabbt för att kunna få kontroll över situationen. Han sprang iväg för att hämta något att släcka med, men Frisse Frisén stoppade honom.

- Nej, eld ska man stampa på! Bwöööh!

Så Frisse höjde sin högerfot och stampade med all sin kraft på flaskan, men då välte den istället och rullade in under en bänk som nästan genast tog eld.

Efter att bänken tagit eld gick det fort. Elden spred sig vidare till bordet där E. Hitler hade alla sina whiskey- och brännvinsflaskor, därefter tog flera musikinstrument eld innan det började brinna på väggarna och i taket. Inom bara några minuter var hela studion övertänd och alla tvingades fly därifrån. Det var med nöd och näppe som E. Hitler lyckades slita ut masterbandet ur bandspelaren och rädda allt material som de spelat in för den nya kassetten. Luftwaffe tog med sig det näst viktigaste efter masterbandet: alla brännvinsflaskor som ännu inte tagit eld.

Ute på gården stod E. Hitler tillsammans med Luftwaffe och såg sorgset på när hans studio brann ner till grunden. Eftersom E. Hitlers residens låg så långt ut i skogen var det ingen idé att ringa brandkåren, för de skulle ändå inte hinna fram i tid. Så det enda som fanns kvar att göra var att vänta tills eldsvådan brunnit ut.

- Min fina studio! Sade E. Hitler med gråt i rösten när han tittade på askan som var kvar efter Studio Ronka. Mitt i askan fanns det dock en liten låga som fortfarande brann envist. Och lika envist stod Frisse Frisén där tillsammans med en Luftwaffemedlem och stampade för att släcka lågan.

- Bwöööh! Fortsätt stampa! Vrålade Frisse Frisen, och det verkade som om han ännu inte hade förstått att studion var bortom all räddning för länge sedan.

Del 2

Efter den förödande branden hade E. Hitler skickat hem Luftwaffe igen. Han stod nu ensam kvar på gården och letade i askan efter studion för att se om det kunde finnas något användbart som klarat sig undan elden. Men efter två timmars grävande i askan gav han upp, då det enda han kunnat hitta var ett gammalt plektrum.

E. Hitler gick in till sitt residens och började ringa runt till sina kollegor för att tala om inspelningen av den nya kassetten skulle bli inställd. Börje Lundin, Greve von Boegreoff och Smällphete Sigge var bara några av alla musiker som E. Hitler hade gjort upp planer med, men nu var han tvungen att avboka alltihop.

När alla telefonsamtalen var avklarade satte E. Hitler sig i vardagsrummet med ett glas brännvin. Han blev tvungen att dricka rent, eftersom han hade burit ut allt groggvirke till studion tidigare på dagen.

Innan E. Hitler hunnit tömma sitt första glas ringde plötsligt telefonen. E. Hitler rusade ut i hallen för att svara, och hörde Börje Lundins välbekanta röst i andra ändan.

- Hettler! Vi har fixat ena nyer studio till dek!

- Vad fan säger du, Börje! Har du hittat en ny studio? Var då? Sade E. Hitler förvånat.

- Vänta bara! Jag och Sven och Ljungbacken kommer och hämtar dek snart!

- Jättebra, Börje! Vill ni ha brännvin? Jag kan ta med alla flaskorna som klarade sig från elden! Sade E. Hitler, och kunde inte längre dölja sin glädje.

När samtalet var avslutat plockade E. Hitler ihop alla brännvinsflaskor som han hade kvar och gick ut på gården för att vänta. Han brydde sig inte om att låsa dörren, eftersom det enda som fanns av värde i huset var brännvinet, och det tog han ju med sig.

Ganska snart sladdade Börje Lundins EPA-traktor in på gården, och E. Hitler hoppade in i det redan trånga framsätet. Sällskapet lämnade de Småländska skogarna och kom snart ut på en större väg. När de hade kört ett tag tänkte E. Hitler för sig själv att det var lite märkligt, att studion låg så långt borta, och när de passerade en skylt där det stod Skara började han ana oråd.

När Börje sedan parkerade bakom en byggnad och klättrade in genom fönstret förstod E. Hitler att det måste vara något lurt på gång. Efter att ha klättrat in genom fönstret låste Börje Lundin upp en dörr och släppte in de andra. Han visade dem ner i en källare där studion skulle finnas. Trots att E. Hitler mer eller mindre redan hade räknat ut vad som väntade honom blev han ändå chockad när han fick se Bert Karlsson sitta bakbunden på en stol inne i studion.

- Börje, vad fan ska det här föreställa!? Sade E. Hitler och pekade på Bert.

- Det föreställer ju ena bäver, ser du väl? Svarade Börje och började skratta tillsammans med Sven och Ljungbacka-Erik. Det gör väl inget om vi lånar din studio, Bert? Sade Börje och tog av Bert Karlsson munkavlen.

- Vad i helvete gör ni här!? Det här är ju för fan min studio! Svarade Bert Karlsson upprört.

- Men du behöver väl ingen studio, Bert! Du ger ju ändå bara ut samlingsskivor! Sade Börje och satte på honom munkavlen igen.

Börje, Sven och Ljungbacka-Erik började rigga upp all utrustning de skulle använda till inspelningen. Det fanns redan fullt med musikinstrument i källaren, så de behövde inte åka och hämta sina egna. Under tiden tog E. Hitler och ringde till Smällphete Sigge, Greve von Boegreoff och Luftwaffe och bad dem komma dit. Eftersom de troligen bara hade tillgång till Bert Karlssons studio under några timmar gällde det att spela in så mycket som möjligt under den tiden.

När allting var färdigriggat satte E. Hitler och de andra igång med inspelningen. De hann spela in en låt, men den andra låten fick ett abrupt slut när plötsligt ett flertal poliser rusade in i studion. E. Hitler förstod då att det var slut på friden.

Del 3

- Nu får vi slåss, pôjka! Ropade Börje Lundin förtjust när fem poliser rusade in i studion med varsin batong.

E. Hitler, Börje och Sven sprang genast fram till ingången och slog ner varsin polis. Ljungbacka-Erik gick bort till bandspelaren för att stänga av innan han gav sig in i slagsmålet.

- Nej, stäng inte av bandspelaren! Låt den spela in slagsmålet så kan vi klippa ihop den till en sketch och få lite utfyllnad på bandet! Ropade E. Hitler. Ljungbacken gjorde som E: Hitler sagt och anslöt sig till slagsmålet, och sedan var det bara en polis kvar. Tyvärr hann den sista polisen ta fram sin radio och tillkalla förstärkning innan Börje Lundin sänkte honom med en välriktad högersving.

När alla poliser var insomnade gick Börje bort till Bert Karlsson och tog av honom munkavlen igen.

- Är det du som har ringt hit snutjävlarna, din djävul? Sade Börje argt.

- Nej, det kan väl jävlar inte vara jag, jag är ju fastbunden. Svarade Bert.

- Joho, du, din jävla bäver! Sade Börje och gav Bert en smäll mitt i ansiktet så han slocknade.

- Men Börje! Jag trodde bävrar var fridlysta? Ho ho ho! Skrattade Ljungbacka-Erik.

- Inte den häringa bävern! Hö hö hö! Svarade Börje.

Plötsligt flög dörren till studion upp igen, och en ny bataljon med poliser stormade in. Den här gången var det fler poliser, så E. Hitler och de andra fick slåss för fulla muggar. En halvtimme senare höll de fortfarande på att slåss, och E. Hitler insåg att det inte skulle hålla särskilt länge till. Han sade åt Börje och Sven Lundin att stänga igen dörren till studion och hålla den stängt, och under tiden fick han och Ljungbacka-Erik slå ner alla poliser som fanns i studion. Sedan gällde det att försöka barrikadera dörren och hålla poliserna ute.

E. Hitler ställde för en byrå för dörren, men insåg snabbt sitt misstag: det fanns ingen annan väg ut än genom dörren de just stängt för.

- Vad fan ska vi nu göra? Sade E. Hitler och kliade sig på huvudet. Enda sättet att ta sig ut var att slå sig förbi alla poliser, men så fort man slagit ner en polis dök det upp två nya.

Utanför kunde man höra hur poliserna skrek och slog för att ta sig in genom dörren, och bröderna Lundin hade fullt sjå med att hålla dörren stängd, trots att de hade ställt för en tung byrå.

Till slut insåg E. Hitler att var lika bra att ta tjuren vid hornen, och försöka springa förbi poliserna som fanns utanför. Han sade åt Börje och Sven att de skulle öppna dörren, och låta alla poliserna komma in i studion. När poliserna strömmade in i rummet skulle de försöka att springa ut från studion och samtidigt slå åt alla håll och slå ner så många poliser som möjligt.

Börje och Sven drog undan byrån från dörren och backade undan, men när dörren flög upp fick E. Hitler sig en chock. Det var inga poliser som rusade in i studion, utan det var Luftwaffe med Frisse Frisén i spetsen, tätt följda av Smällphete Sigge och Greve von Boegreoff.

- Vadfalls!? Varför släpper ni inte in oss för? Sade Greven ilsket.

- Bwööh! Först fick vi inte komma in för poliserna, så vi slog ner dem! Ska vi slå ner er också? Sade Frisse Frisén.

E. Hitler hade alldeles glömt bort att han ringt dit Luftwaffe, och nu insåg han att skriken och bankandet han hört utanför var inte poliserna som försökte ta sig in, utan det var Luftwaffe och de andra som slagit ner poliserna.

- Vilken tur att ni kom, grabbar! Då kan vi fortsätta spela in. Ett tag var vi rädda att vi skulle behöva springa härifrån och lämna kvar brännvinsflaskorna! Hemska tanke! Ropade E. Hitler glatt och hällde upp varsitt glas brännvin åt de nyanlända vännerna.

Del 4

E. Hitler och de andra stannade kvar i Bert Karlssons studio någon timme till, men när de började höra polissirenerna förstod de att det var dags att lämna byggnaden illa kvickt. E. Hitler plockade snabbt ihop alla saker han haft med sig och sprang ut från studion tillsammans med de andra. Precis när de kom ut genom bakdörren hörde de hur poliserna rusade in genom huvudingången.

- Det var allt i grevens tid! Sade E. Hitler och torkade en svettdroppe från pannan.

- Vad? Sade Greve von Boegreoff.

Efter att ha lämnat Skara och tagit en omväg förbi systemet var E. Hitler och de andra dårfinkarna tillbaka i de Småländska skogarna. Bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Smällphete Sigge och greven tackade för sig och åkte hem. Luftwaffe stannade kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa honom med att bygga en ny studio.

- Jag ska ta och ringa fixativ, sedan kan ni ju åka till Växjö och se om ni kan få tag på något byggmaterial. Sade E. Hitler och gick in för att ringa.

Den skånska alltiallo-firman Fixativ brukade ständigt kallas in när E. Hitler hade svårt att komma på hur han skulle bära sig åt för att uppfylla alla löften han gav i sina annonser. Men den här gången skulle nog Dahlberg bli förvånad när det var ett alldeles vanligt snickerijobb han skulle få utföra.

- Ja, det var Fixativ det här! Svarade Dahlberg.

- Ja, god dag. Det här är E. Hitler. Det är så att jag har en liten grej som jag skulle behöva...

- Nej! Aldrig i livet! Jag tänker inte göra affärer med er igen! Avbröt Dahlberg innan E. Hitler ens hunnit tala om vad det var för jobb det handlade om.

- Men jag har ju inte ens...

-Nej, säger jag ju! Varenda gång jag gör ett jobb hos er slutar det med att jag blir nedslagen. Men aldrig mer! Adjö! Sade Dahlberg och lade på luren.

E. Hitler suckade för sig själv innan han gick ut på gården igen. Tanken var från början att Luftwaffe bara skulle hämta material och hjälpa till med enklare sysslor, och att Fixativ skulle ha huvudansvaret för byggandet. Nu var han tvungen att låta Luftwaffe sköta byggandet av studion helt på egen hand.

När E. Hitler kom ut på gården vinkade han till Luftwaffe att de skulle samlas runt honom, och så förklarade han läget för dem.

- Så här ligger det till: Fixativ vägrar ha något med oss att göra, så vi blir tvungna att bygga den nya studion helt själva. Så jag tänkte att ni kan åka iväg och skaffa byggmaterial, så ska jag försöka få tag i en ny studioutrustning.

Luftwaffe satte sig i sin buss och lämnade E. Hitlers residens, samtidigt som E. Hitler själv tänkte att det skulle bli svårt för Luftwaffe att handla något, eftersom han ännu inte hade betalt byggmaterialet han använt till sin förra studio.

Del 5

När Luftwaffe anlände i Växjö åkte de först till Torbjörns Trä för att handla virke. Men expediten vägrade att låta dem ta ut något material utan att betala kontant. Tanken var att Luftwaffe skulle ta ut det virke som behövdes, och sedan skicka räkningen till E. Hitler. Men eftersom han inte hade betalt en endaste räkning de senaste 15 åren var det väldigt svårt att handla på kredit någonstans. Och på Växjö Bygg och Slakteri var det likadant, trots att Frisse Frisén frågade så snällt han kunde.

- Bwööööh! Hit med brädor och spik! Hitler betalar!

- Tyvärr kan vi inte längre låta E. Hitler handla på kredit. Men om han kommer hit och betalar kontant går det bra. Sade expediten.

Frisse hade stor lust att slå ner expediten, men eftersom han hade lovat de andra att inte dra på sig polisen i onödan behärskade han sig och lät bli.

Luftwaffe fick lämna byggvaruhuset tomhänta och sätta sig i bussen och började köra tillbaka mot E. Hitlers residens igen. Men chauffören råkade köra åt fel håll i en korsning och hamnade i ett villaområde. Frisse Frissen började genast skälla på chauffören och hota med nedslagning, men plötsligt tystnade han och stirrade på någonting utanför bussen.

- Bwööh! Titta där! En friggebod! Den kan vi ta och bygga om till studio!

De andra medlemmarna tyckte det var en väldigt bra idé, så de åkte tillbaka till Växjö för att stjäla en stor släpvagn. De visste redan att E. Hitler inte var betrodd att hyra släp någonstans, så de försökte inte ens.

När Luftwaffe kom tillbaka till villaområdet tog de starkaste medlemmarna och lyfte upp friggeboden på släpvagnen. De såg ut släpvagnen sjönk ihop av tyngden, men de tyckte ändå att den borde hålla hela vägen tillbaka till E. Hitlers residens. Men precis när hade hade spänt fast friggeboden och var klara att åka kom det ut en man i bara kalsongerna ur ett av husen.

- Vad i helvete håller ni på med, era förbenade ligistslynglar!? Ropade mannen ilsket åt Luftwaffe.

- Bwööh! Vi snor din friggebod! Svarade Frisse Frisén, för han tyckte att det ändå var bäst att vara ärlig.

- Ska vi slå ner honom innan vi åker? Undrade Dieter Beck.

- Det tycker jag! Då får vi några minuters försprång innan han vaknar och ringer polisen. Sade Louie Vickner och sänkte mannen med en välriktad vänstersving.

Luftwaffe lämnade Växjö i all hast, men när de kommit en bit utanför staden dök det upp en polisbil i backspegeln. När polisen fick syn på Luftwaffes ekipage slog han genast på sirenerna och signalerade till Luftwaffe att de skulle stanna. Men Luftwaffe vägrade givetvis, och ökade istället hastigheten. De körde så fort de vågade, eftersom ena däcket på släpet hade fått punktering, och om de ökade farten mer kunde alltihop välta.

Polisenbilen följde envist efter Luftwaffe, och i nästa raka körde den om och lade sig framför Luftwaffe innan den bromsade in för att få dem att stanna. Luftwaffes chaufför blev då tvungen att ställa sig på bromsen för att inte köra rätt in i polisbilen, men när han bromsade så krängde släpvagnen åt sidan och välte ner i ett dike. Som tur var hade inte Luftwaffe kopplat på släpet ordentligt, så det lossande från bussens kofångare istället för att dra med sig bussen ned i diket.

- Bwöööh! Vad i helvete gör du, snutjävel!? Titta vad du har gjort! Sade Frisse Frisén ilsket och pekade på friggeboden som det bara var kaffeved kvar av. Men innan polisen hunnit vrida på huvudet för att se var Frisse Pekade hade Frisse Frisén hunnit gå fram till polisbilen, öppnat dörren och slagit ner båda poliserna som satt i bilen.

Därefter hjälptes Luftwaffe åt att plocka igen det som var kvar av friggeboden och tog med det tillbaka till E. Hitlers residens. För begagnat virke måste väl ändå vara bättre än inget virke alls.

Del 6

E. Hitler trodde inte sina ögon när Luftwaffe kom tillbaka. Bakom bussen hade de en sönderslagen släpvagn full med en massa brädskrot. Innan han hunnit fråga vad de höll på med svarade Frisse Frisén:

- Vi fick inte köpa virke! Så vi stal en friggebod istället!

E. Hitler bestämde sig för att lämna Luftwaffe ensamma med studiobyggandet, för han klarade inte ens av att se eländet. Han istället gick in och ringde några bundsförvanter som kunde hjälpa honom att få tag i en ny utrustning till studion. Därefter satte han sig i bilen och körde i riktning mot Växjö, men han tog ett par omvägar för att plocka upp Roger Ballis och Smällphete Sigge.

Väl framme i Växjö parkerade E. Hitler och gick in på Anderssons Audio. Han tänkte att han borde få någon typ av förmån i och med att han var stamkund där.

- E. Hitler! Dig vill vi inte ha någonting mer att göra med! Försvinn härifrån! Senast du var här fick vi stänga i två månader för att halva personalstyrkan var sjukskriven! Sade butikschefen när han fick syn på E. Hitler.

- Ja, men vi ska bara...

- Ni ska inte någonting! Försvinn nu innan jag ringer polisen! Avbröt butikschefen.

- På så vis. Men om ni ändå tänker ringa Farbror Blå så kan vi ju lika gärna ta det vi vill ha med våld. Och då blir det ju mycket billigare också! Sade E. Hitler och vinkade in Smällphete Sigge och Roger Ballis, som genast började slåss med butikspersonalen. Under tiden som personalen var sysselsatt tog E. Hitler en kundvagn och plockade på sig allt han ville ha. Sedan gick han ut och lastade in allt i bilen. När allting var färdigt startade E. Hitler bilen och lade sig på tutan, så att Roger Ballis och Smällphete Sigge skulle förstå att det var dags att ge sig iväg.

- Bra jobbat, gubbar! Nästa anhalt är Mårtenssons Musik, där ska vi handla musikinstrument. Sade E. Hitler och parkerade på i en mörk gränd. Han tänkte att polisen skulle nog inte vara långt borta, och det vore ju inte så bra om de hittade bilen medan han var inne i musikaffären.

E. Hitler hade aldrig tidigare besökt Mårtenssons Musik, så han tänkte att det kanske skulle gå att handla på kredit eller mot faktura där. Men hans rykte hade spritt sig även dit.

- Nej, här är det kontant betalning som gäller. Vi har allt hört ett och annat om dig! Sade kassörskan.

- På så vis? Kan jag få tala med er chef, tack! Sade E. Hitler.

- Det ska väl gå bra. Här är jag! Hördes en grov mansröst inifrån kontoret. E. Hitler gick in dit och presenterade sig.

- God dag, mitt namn är E. Hitler. Det är så att jag ska anordna en välgörenhetsföreställning på torget i Växjö lördagen den 14 januari, och skulle behöva lite musikinstrument. Så jag tänkte om ni kunde skänka mig det som behövs, i utbyte mot lite reklam under föreställningen? Sade E. Hitler.

- Javisst, självklart! Vill ni ha grejerna nu direkt? Butikschefen svalde E. Hitlers lögn med hull och hår.

- Ja, hemskt gärna. Kan ni plocka fram det åt oss, så ska jag hämta bilen under tiden. Sade E. Hitler och gav butikschefen en lista över allt han behövde. Sedan gick han iväg för att hämta bilen och ställa den vid butikens lastkaj på baksidan. Men när E. Hitler kom utanför butiken dök det plötsligt upp ett dussin poliser som omringade honom med dragna vapen. E. Hitler hade inget annat var än att lydigt följa med.

- Har du några kumpaner med dig? Undrade polisen?

- Nej, dem slog jag ner och lämnade i parken. Sade E. Hitler och hoppades att poliserna inte skulle börja leta i butiken efter Roger Ballis och Smällphete Sigge. Och till E. Hitlers stora lycka så svalde även polisen hans lögn med hull och hår.

- Att lura på folk värdelösa kassetter i åratal måste ha gjort mig väldigt bra på att ljuga! Tänkte E. Hitler för sig själv när han satt med handfängsel i polisbilen.

Del 7

Luftwaffe höll för fullt på med byggandet av E. Hitlers nya studio. De hade kommit en ganska bra bit, och med tanke på att alla var idioter såg det ganska bra ut. Frisse Frisén höll på med att sätta reglar när han plötsligt råkade slå sig på tummen med sin hammare. Då blev han så ilsken att han drämde till med hammaren rätt i en regel. Han slog så hårt att regeln gick av, och halva bygget rasade ihop.

- Bwööh! Nu jävlar får Hitler hjälpa oss! Kommer han inte tillbaka så slår jag ner honom! Ropade Frisse Frisén ilsket.

- Men hur ska du kunna slå ner honom om han inte har kommit tillbaka? Sade Dieter Beck.

- Jag letar upp honom, så klart! Sätt er i bussen! Sade Frisse och började gå mot bussen. De andra medlemmarna följde lydigt efter.

Efter att ha överskridit hastighetsreglerna ordentligt var Luftwaffe framme i Växjö. Det var Frisse Frisén som körde, och hans ilska var en bidragande orsak till buskörningen. De körde först till Anderssons Audio för att se om E. Hitler var där. Men när de kom dit möttes de av sjukvårdspersonal och poliser, vilket tydde på att E. Hitler redan hade lämnat butiken. Dieter Beck föreslog att de borde leta i någon butik som sålde musikinstrument, eftersom E. Hitler troligen hade all ljudutrustning han behövde nu. Frisse Frisén höll med, stampade gasen i botten och körde till Boströms Bas & Batteri. Frisse och Louie Vickner gick in för att se om E. Hitler var där.

- Bwöööh! Har ni sett Hitler? Röt Frisse Frisén åt ett butiksbiträde.

- Nej, tack och lov! Svarade biträdet, med E. Hitlers senaste besök i färskt minne. Det hade slutat med ett sjukhusbesök och tre månaders sjukskrivning med rehabilitering.

Luftwaffe letade vidare, men på grund av att Frisse Frisén körde så fort var det svårt för de andra att hinna spana efter E. Hitler på gatorna. Plötsligt ställde sig Frisse Frisén på bromsen, för han var nära att köra över en fotgängare. Frisse hoppade ur bilen för att slå ner honom, i hopp om att han kanske skulle tappa minnet av händelsen och glömma bussens registreringsnummer. Men när Frisse tog tag i fotgängarens krage och skulle klippa till fick han se att det var Roger Ballis.

- Bwöööh! Vad fan gör du här!? Var är Hitler!? Sade Frisse och släppte taget om kragen.

- Det undrar vi också. Han skulle bara hämta bilen, men nu är han försvunnen. Svarade Roger Ballis. Sedan förklarade han för Frisse och resten av Luftwaffe om Mårtenssons Musik och instrumenten de skulle få gratis.

- Lasta in instrumenten i bussen så länge, då, så åker vi och fortsätter leta! Föreslog Dieter Beck.

Roger Ballis och Smällphete Sigge gjorde som Dieter Beck sagt, och följde sedan med i Luftwaffes buss.

- Jag hittade den här på marken utanför Mårtenssons Musik! Sade Roger Ballis och tog fram en fickplunta med ett ollon ingraverat på båda sidorna.

- Det är ju E. Hitlers fickplunta. Han skulle aldrig gå någonstans utan den. Han måste ha blivit bortförd mot sin vilja! Sade Louie Vickner.

- Då är ju mysteriet med E. Hitlers försvinnande nästan löst! Det måste helt enkelt ha varit någon av hans fiender som fört bort honom! Vi behöver bara lista ut vilka hans fiender är så kommer vi att hitta honom! Sade Dieter Beck.

- Vad har E. Hitler för fiender då? Få se här nu... Polisen, kronofogden, alla partier i riksdagen, regeringen, Aftonbladet, Expressen, MC-klubben Växjö Bamboozlers, landets samtliga idrottsklubbar, Bert Karlsson, Sveriges Radio, Frimurarordern och alla tusentals idioter som han sålt sina kassetter till genom åren. Då är det bara att besöka dem en och en så hittar vi nog E. Hitler till slut!

Del 8

Det fanns en lång lista över alla som kunde tänkas vilja skada E. Hitler, men som tur var började Roger Ballis, Smällphete Sigge och Luftwaffe att leta hos polisen i Växjö.

- Ska vi bara rusa in och slå ner allt som rör sig, eller ska vi försöka med något smartare först? Undrade Louie Vickner.

- Vi skulle ju kunna försöka ta reda på om E. Hitler finns där inne innan vi börjar slåss. Svarade Dieter Beck.

- Men hur ska det gå till? Ska vi smita in bakvägen och se om han sitter inlåst i källaren?

- Vi går väl in och frågar, begriper du väl! Sade Frisse Frisén, och innan någon hann stoppa honom hade han redan gått in på polisstationen.

- Bwöööh! Är Hitler här? Vrålade Frisse till receptionisten.

- Ja, det är han faktiskt. Har du kommit för att betala borgen? Svarade receptionisten.

- Ja, det har jag! Sade Frisse och lade upp en 20-lapp på disken.

- Det räcker tyvärr inte! Sade receptionisten.

- Bwööh! Sade Frisse och tog fram en till 20-lapp.

- Nej, det behövs mycket mer. Att släppa honom mot borgen kostar 12 000 kronor!

- Då ska jag hämta... Sade Frisse och gick tillbaka till bussen. Men han sade inte vad han skulle hämta!

Receptionisten tittade förvånat på Frisse Frisén när han kom tillbaka i sällskap med Roger Ballis, Smällphete Sigge och resten av Luftwaffe. Det såg ut som att receptionisten tänkte säga något, men alldeles innan han öppnade munnen fick han en smäll av Frisse Frisén så att han gick i däck. Sedan gick Frisse och de andra vidare och öppnade varenda dörr, och slog ner alla poliser de mötte. Många av poliserna blev så tagna på sängen att de inte ens hann dra sina vapen innan de blev nedslagna. Och de poliser som hann dra sina vapen hann inte avfyra dem innan de fick en smäll och somnade in.

Så småningom hade de betat av hela polisstationens entréplan, och fortsatte ner till källaren. Där nere fanns det också poliser att slå ner, och de passade även på att släppa ut alla som satt inlåsta i fyllecellerna för att skapa mer oreda på polisstationen. Några av fylleristerna tog tillfället i akt och flydde, men de flesta valde att ansluta sig och hjälpa Luftwaffe att röja på polisstationen.

Till slut nådde de fram till den cell där E. Hitler satt inlåst. Trots att det var på det här viset det brukade gå till var E. Hitler ändå förvånad.

- Men hur kunde ni hitta mig så fort? Sade E. Hitler, som varit inställd på att få vänta i minst en vecka innan räddningen kom.

- Äh, det var nog bara slumpen, sade Roger Ballis. Vi tänkte först åka och slå ner Växjös hockeylag, men vi hade inte råd att betala inträdet till ishallen. Så vi började hos polisen istället, där är ju inträdet gratis.

- Bwööh! Här är det utträdet som kostar istället! Sade Frisse Frisén.

När E. Hitler och resten av idioterna flydde från stationen såg de att flera av fylleristerna Luftwaffe befriat fortfarande höll på att slåss med polisen.

- Bra, det! Då blir det de som kommer att få skulden för det här! Skrattade E. Hitler innan han satte sig i Luftwaffes buss, och lämnade polisstationen för, förhoppningsvis, sista gången.

Del 9

Efter att E. Hitler blivit befriad av Luftwaffe åkte de och hämtade E. Hitlers Opel som stod parkerad i en gränd med skum belysning. Till deras stora lycka kunde de konstatera att bilen varken blivit stulen, vandaliserad eller ollad under den tiden som E. Hitler varit borta.

Luftwaffes buss var redan trång innan de fyllde den med musikinstrument och tog upp tre extra passagerare, så när E. Hitler, Roger Ballis och Smällphete Sigge satte sig i den gamla Opeln kunde Luftwaffe äntligen breda ut sig lite grann. Fast bara lite, bussen var ju fortfarande full med diverse musikinstrument.

När alla var tillbaka vid E. Hitlers residens tog Frisse Frisén ett redigt tag om E. Hitlers krage och lyfte honom en bit från marken.

- Bwööh! Nu jävlar hjälper du till med byggandet!

- Nej, det kan jag inte. Jag måste in och ringa ett samtal. Men kanske Roger Ballis och Smällphete Sigge kan hjälpa er? Sade E. Hitler och krånglade sig ur Frisses grepp.

E. Hitler gick in och slog numret till Eddie Meduza. På vägen tillbaka från Växjö hade han fått en lite idé. Meduza borde ju ha ett skivkontrakt som gav honom tillgång till en studio. Om man kunde ta och använda den ett tag, till Luftwaffe fått färdigt den nya studion?

- Hallå? Eddie Meduza svarade redan på andra signalen, och han lät dessutom nykter.

- Ja, god dag, det här är E. Hitler. Jag skulle behöva din hjälp med en grej.

- Vad är det nu, då? Senaste jag hjälpte dig var jag nära att hamna i fängelse! Sade Meduza surt.

- Nej, den här gången är det ingenting sådant! Jag behöver bara låna en studio!

- Jag har väl ingen studio heller!

- Nej, men du borde väl ha tillgång till en genom ditt skivbolag?

- Ja, det kan väl hända att jag har. Men varför skulle jag låta dig använda min studiotid?

- För att du är skyldig mig tio flaskor whiskey! Och det var ingen billig whiskey heller, flaskorna kostade 1200 kronor styck! Det blir totalt 120 000kronor! Så då kan du välja att låta mig använda studion, eller betala nu direkt. Sade E. Hitler med en listig röst.

- 1200 gånger tio blir väl för fan inte 120 000, heller! Sade Meduza. (Hade han varit full hade han aldrig kunnat räkna ut det.)

- Skit nu i gångertabellen, du är ändå skyldig mig för flaskorna. Hur ska du ha det nu då? Sade E. Hitler och kände irritationen stiga.

- Ja, ja, kom hit i eftermiddag, då! Jag ska bara spela in en låt, så du kan ta studion när jag är klar.

- Tackar så mycket! Sade E. Hitler och avslutade samtalet.

E. Hitler gick ut för att tala om de goda nyheterna för de andra, men först blev han tvungen att stoppa slagsmålet som brutit ut mellan dem. Han försökte ställa sig emellan, men efter att ha fått ett par knytnävsslag i ansiktet gav han upp. Han gick istället och hämtade vattenslangen, och kastade den över alla som slogs. Det tog ingen lång stund innan alla hade trasslat in sig i slangen, så att de inte längre kunde slåss.

- Vad fan slåss ni för? Ni ska ju bygga den nya studion! Sade E. Hitler.

- Vi kunde inte komma överens om vi skulle använda skruv eller spik. Svarade Roger Ballis, och de andra nickade instämmande.

Del 10

E. Hitler satt i teknikerrummet till en CBS-studio och kokade av ilska. Eddie Meduza hade sagt att han bara skulle spela in en låt, så kunde E. Hitler ta studion sedan. Men vad Meduza inte sagt var att låten han skulle spela in var en halvtimme lång! När Meduza äntligen blivit klar var E. Hitler bara tvungen att fråga vad han skulle använda den låten till.

- Jag ska ha den på en reklamkassett som vi ska skicka ut till skivhandlarna. Svarade Meduza

- Men vad ska du ha på andra sidan bandet, då? Eller måste man vända på bandet efter halva låten?

- Oj, det tänkte jag inte på! Då får vi ta och spela in en till låt som är lika lång att ha på andra sidan. Sade Meduza och vinkade till teknikern att börja spela in igen.

E. Hitler suckade och gick tillbaka in i teknikerrummet för att vänta ytterligare en halvtimme. Men när låten började närma sig slutet bestämde E. Hitler sig för att skämta lite med Meduza. Han knuffade bort teknikern och ropade i en mikrofon:

- Rooooonkaaaaaaa!

Eddie Meduza släppte sin gitarr rätt ner i golvet och gick med stora steg in i teknikerrummet.

- Vad i helvete håller du på med! Du förstörde ju låten, ditt förbannade mähä! Nu måste vi ta om låten från början! Ropade Eddie Meduza argt.

- Det ska du som fan heller. Låt mitt trevliga tillägg vara kvar nu, så jag kan få använda studion någon gång. Svarade E. Hitler

- Det kan du glömma! Nu ska vi ta om låten, och har du tur så kanske det blir en kvarts studiotid över åt dig!

- Vad i helvete!? På en kvart hinner man väl för fan inte spela in någonting! Jag har ju flera låtar som ska både spelas in och mixas.

- Med tanke på att du bara vrålar "kuk", "fitta", "runka" och "rövhål" i dina låtar borde det väl inte behövas så mycket arbete, så det borde gå ganska fort att spela in.

- Nej, nu jävlar! Sade E. Hitler och gav Meduza en rak höger.

Eddie Meduza ramlade baklänges över en stol, men han kom snabbt upp på benen igen och gav tillbaka med en vänster uppercut. E. Hitler försökte backa undan för uppercuten, men teknikern stod i vägen. Då slog E. Hitler ner teknikern innan han sopade på Meduza en till smäll.

Eddie Meduza backade några steg in i studion och tog upp sin gitarr som låg på golvet. Han försökte smälla till E. Hitler med den, men han missade och råkade istället riva ner en mikrofon som hängde i taket. E. Hitler tog upp ett mikrofonstativ och kastade det på Meduza, men missade och träffade ett trumställ.

Vid det laget hade studiomusikerna redan flytt från studion, så de behövde inte se när Eddie Meduza och E. Hitler slog sönder deras instrument. E. Hitler hittade en saxofon på golvet, men när han böjde sig ner för att plocka upp den slog Meduza honom med gitarren i ryggen. Han skrek då av smärta och reste sig snabbt upp och drämde till Meduza i ansiktet med saxofonen. Meduza tappade då gitarren och ramlade över en keyboard. E. Hitler höjde saxofonen för att slå till honom igen, men i sista sekund fick Meduza tag i ett dragspel som han kunde skydda sig med.

Slagsmålet fick ett abrupt slut när det knackade på dörren. Eddie Meduza öppnade och fick se ett annat band som också hade skivkontrakt med CBS.

- Vi har bokat studion från klockan tre, och den är tio i nu. Så om ni skulle kunna göra er klara att lämna studion nu vore det snällt. Sade en av bandets medlemmar.

- Javisst, varsågod! Sade Eddie Meduza och släppte in bandet i studion. Sedan sprang han och E. Hitler därifrån, så de fick aldrig se hur bandet reagerade när de såg att hela studion var sönderslagen.

Del 11

Det var en besviken E. Hitler som återvände till sitt residens. Han hade räknat med att kunna spela in ett par låtar i Eddie Meduzas studio, men han fick åka hem tomhänt.

- Hitler! Studion är färdig! Ropade Dieter Beck när E. Hitler klivit ur sin bil.

- Det var som fan! Om vi plockar in utrustningen nu så kanske vi kan börja spela in i kväll! Sade E. Hitler och kände hoppet återvända. Men hoppet försvann lika snabbt som det kommit när han vände sig om och fick se det färdiga bygget. E. Hitler bara stirrade och fick inte fram ett ord när han såg att byggnaden inte var större än ett utedass. När han öppnade dörren såg han att det verkligen var ett utedass också.

- Vi kom inte ihåg hur friggeboden såg ut, så vi använde en ritning som vi hittade när vi var i Växjö. Sade Frisse Frissén.

- Era förbannade idioter! Hur i helvete ska vi kunna inreda någon studio i det där lilla dasset? Sade E. Hitler argt.

- Jo, men vi tänkte ju att du ändå bara ska spela in skit i studion. Flinade Roger Ballis och fick en arg blick av E. Hitler.

- Jag går in och ringer ett samtal! Under tiden så tar ni och river dasshelvetet! Sade E. Hitler ilsket och gick in.

E. Hitler lyfte telefonluren ur klykan och slet åt sig den med sådan kraft att telefonen ramlade ner i golvet. Han plockade upp den och nästan slängde den på bordet. Sedan slog han numret till fixativ så hårt att nummerskivan nästan lossnade.

- Dahlberg på Fixativ! Svarade mannen i andra änden.

- Nu jävlar kommer du hit och bygger en studio åt mig! Sade E. Hitler argt.

- Nej, jag har ju sagt att jag inte vill göra några fler affärer med er! Det brukar alltid finnas en risk för att jag blir nedslagen. Svarade Dahlberg.

- Så du törs inte komma för att det finns en liten risk att du blir nedslagen? Då kan jag tala om att om du inte drar dig hit är risken att du blir nedslagen hundra gånger större! Hotade E. Hitler.

Det blev tyst i andra änden ett tag. Men sedan bröt Dahlberg tystnaden.

- Ja, jag kommer väl då. Men om jag blir nedslagen ska jag ha dubbla arvodet!

När samtalet var avslutat gick E. Hitler ut igen för att se om de hade rivit dasset, men det hade de inte. Istället hade de börjat slåss igen, det var Roger Ballis, Smällphete Sigge och en halvan av Luftwaffe mot den andra halvan.

- Vi kunde inte bestämma oss för hur vi skulle riva dasset. Jag tyckte att alla skulle gå lös på det med varsin kofot, men Frisse ville köra på det med bussen. Sade Smällphete Sigge efter att E. Hitler gått emellan.

E. Hitler suckade gick bort till brevlådan för att hämta posten. Efter att han stoppat slagsmålet kom de överens om att Luftwaffe kunde ta hem dasset istället, så nu var samtliga medlemmar upptagna med att spänna fast det uppe på deras buss.

I E. Hitlers brevlåda låg det bara ett kuvert, så han öppnade det direkt.

- Aj, fan! Sade E. Hitler efter att ha läst det som stod däri.

"Bäste herr Hitler!

Era skulder uppgår för närvarande till 2 507 869kronor och femtio öre. Vi har gjort upprepade försök att driva in dessa skulder utan resultat. Därför har vi beslutat att göra en utmätning av ert residens och allt lösöre. Utmätningen kommer att ske den 12 december.

Med vänliga hälsningar Kronofogden."

- Helvete, det är ju i morgon! Sade E. Hitler och rev sönder brevet.

Del 12

E. Hitler, Roger Ballis, Smällphete Sigge och Luftwaffe satt ute på E. Hitlers gård och väntade. De hade lagt massvis med presenningar över E. Hitler hus och ställt fram utedasset igen, för att försöka lura i kronofogden att det var dasset som var boningshuset.

Så kom till slut kronofogden. E. Hitler hälsade vänligt på mannen som klev ur bilen.

- Ja, här ser ni min lilla boning. Mysigt, va? Sade E. Hitler och pekade på dasset.

- Nja, det ser då inget vidare ut. Vad är det där för något? Sade kronofogden och pekade på huset som var täckt av presenningar.

- Nej, det är bara gamla presenningar, de är inte värda någonting. Vi ska ta och göra en liten brasa av dem. Vill du vara med? Vi tänkte grilla korv också. Ljög E. Hitler.

- Ja, varför inte? Jag har ändå inget bättre för mig i kväll. Svarade kronofogden.

- Jävlar, då blir vi tvungna att slå ner honom förr eller senare i alla fall. Viskade E. Hitler åt de andra.

- Bwöööh! Vrålade Frisse Frisén innan han viskade tillbaka: inte mig emot!

- Är det där er buss, herr Hitler? Frågade kronofogden.

- Nej, det är Luftwaffes buss. De är här på besök. Svarade E. Hitler.

- Kan jag få se något ägarbevis på att det stämmer? För om ni inte kan bevisa att det inte är er bil måste vi sälja den på exekutiv auktion.

- Bwöööh! Här har du! Sade Frisse frisén efter att ha letat fram ägarbeviset i handskfacket.

- Bra, allt ser ut att vara i sin ordning. Vems bil är det här då? Sade kronofogden och pekade på E. Hitlers bil.

- Det är Roger Ballis som äger den bilen. Han är också här på besök.

- Nej, det är väl E. Hitlers bi... Började Roger Ballis säga, men han slutade när E. Hitler knuffade till honom med armbågen.

- Jasså, det är herr Ballis bil? Kan jag få se papper på det också?

- Javisst! Sade Roger Ballis och började gräva i handskfacket.

- Det verkar visst som att han har glömt ägarbeviset hemma. Sade E. Hitler.

- Ja, då får vi ta bilen till exekutiv auktion, om ni inte kan bevisa att det inte är er bil. Sade kronofogden.

- Vänta, jag hittade ägarbeviset! Ropade Roger Ballis och sprang mot kronofogden.

- Bra, kan jag få se på det?

- Ja, här har du! Sade Roger Ballis och gav kronofogden en rak höger som träffade honom mitt på näsan.

Kronofogden rasade i backen och blev liggande där någon minut. Till slut reste han sig upp. Han blödde rejält med näsblod, och näsan hade blivit knäckt.

- Vänta bara! Jag kommer snart tillbaka! Ropade kronofogden innan han satte sig i bilen.

- Ja, gör det, du! Skrattade E. Hitler och de andra. Men de kunde aldrig ana hur snart kronofogden skulle komma tillbaka till E. Hitlers residens.

=== Del 13 ===

E. Hitler satt ensam i sitt kök och var just i färd med att öppna en flaska Explorer. Luftwaffe, Roger Ballis och Smällphete Sigge hade han skickat hem. Efter att Fixativ tagit över studiobyggandet skulle inte E. Hitler behöva deras hjälp på ett tag.

Precis när E. Hitler skulle hälla upp ringde telefonen. Han skruvade tillbaka korken på flaskan innan han svarade.

- Ja, det här är E. Hitler! Svarade han.

- Hejsan, Hettler! Det här är Börje. Det är så att jag och Sven har hittat ena studio du kan använda.

- Har ni? Var då? Kan vi använda den utan att polisen kommer? Undrade E. Hitler.

- Ja, kom hit så sa' jag berätta mer. Sade Börje och avslutade samtalet.

Efter samtalet ställde E. Hitler tillbaka flaskan i köksskåpet, tog bilnycklarna och sprang ut till bilen. Han vinkade lite till Dahlberg, för att tala om att han åkte bort en sväng. Sedan startade han bilen och körde så fort han bara vågade hem till Börje Lundin. När han körde in på gården stod Börje redan ute och väntade på honom.

- Bra att du kom, Hettler! Vi sa' bara mjölka korna först, så kan jag berätta om studion sedan. Du kan väl ta och hjälpa te´? Sade Börje när E. Hitler klev ur bilen.

- Öh... Ja, det kan jag väl. Sade E. Hitler. Han var inte så van vid lantbrukssysslor, men han kunde ju göra ett försök, nu när Börje hade hittat en studio åt honom.

- Du kan mjölka Rosa, för Ljungbacken blir så svartsjuk om jag gör det! Sade Börje och pekade på en av korna när de kom in i ladugården.

- Ja, hur gör man det, då? Är det bara att dra i spenen? Undrade E. Hitler.

- Det är nästan som att ronka! Hö hö hö! Sade Börje.

E. Hitler satte sig på mjölkpallen och började dra i spenen, men det hände ingenting.

- Vad fan, den står ju inte ens! Sade E. Hitler efter att ha försökt i fem minuter utan resultat.

- Äh, låt mig och Sven mjölka då. Du kan få môcka ut all koskit istället. Sade Börje och pekade på en skottkärra som stod längst in i ladugården.

E. Hitler tog en spade och började skotta upp koskiten i skottkärran. När den var full tittade han frågande på Börje.

- Du sa' tömma den på gödselstacken här bakom ladugården. Sade Börje och pekade så att E. Hitler skulle hitta.

Det var punktering på skottkärran, så E. Hitler fick ta i ordentligt för att kunna flytta den. Men när han kom ut till gödselstacken halkade han på en isfläck just när han gjorde ett krafttag för att få fram skottkärran sista biten. Han föll så illa att han rev med sig skottkärran och fick hela innehållet över sig.

- Är vi inte klara snart? Undrade E. Hitler när han, stinkande och full med koskit, kom tillbaka in i ladugården.

- Ja, det här var sista kon. Spola av dig med slangen där borta, så kommer du in till oss sedan. Då kan du få dig en sup och så berättar vi om studion. Sade Börje.

När E. Hitler var någorlunda ren gick han in i bröderna Lundins boningshus. Inne i köket stod det redan tre glas med brännvin i och väntade. E. Hitler satte sig vid bordet och svepte sitt glas på en gång.

- Jaha, vad är det för studio ni har hittat? Frågade E. Hitler.

- Jo, det är den däringa greven. Han som hellre knullar ena karl istället för ena ko. Han har en studio. Sade Börje.

- Greve von Boegroeff? Kunde du inte sagt det direkt, så hade jag sluppit åka hit!? Vad fan...

Sade E. Hitler och tänkte att han hade åkt dit, arbetat och förstört sina kläder helt i onödan.

=== Del 14 ===

Ett av Greve von Boegroeffs många gods låg en bit utanför Tingsryd, och det var där han hade sin studio. Efter att E. Hitler kommit hem från resan till bröderna Lundin hade han tagit en lång dusch innan han ringde greven. Han hade också ringt Luftwaffe och bett dem att komma, för han vågade inte vara själv hemma hos greven. Frisse Frisén hade till en början ingen lust att följa med, men efter att ha fått ett löfte om att spela Slicka fitta ändrade han sig. Efter mycket övervägande ringde han också Eddie Meduza och bjöd dit honom med, för han hade lite dåligt samvete efter att ha förstört inspelningssessionen för honom.

Den som först anlände till grevens gods var E. Hitler, då han bodde närmast.

- Välkommen hit, Hitler! Sade Greve von Boegroeff och skakade E. Hitlers hand med den ena handen och tog ett kraftigt tag om E. Hitlers arsle med den andra.

- Tack för att vi fick komma med så kort varsel. Vi är just nu helt utan studio, så det är en stor hjälp att vi får använda din. Sade E. Hitler.

- Javisst! Sade greven och visade in E. Hitler i studion som låg i godsets västra flygel.

- Oj, studion ser ju nybyggd ut. Hur länge har du haft den? Frågade E. Hitler när de kom in i studion.

- Den blev klar för någon månad sedan. Jag tänkte ge ut en skiva med lokala bögartister och bögorkestrar på min nystartade label Vaselin Reccords, men jag har inte hunnit komma igång med projektet ännu. Berättade greven. Sedan gick han ut för att vänta på Eddie Meduza och Luftwaffe, för de skulle nog också behöva hjälp att hitta till studion.

När alla hade kommit satte de genast igång att spela in. Eftersom det inte var första gången som Luftwaffe och Eddie Meduza spelade tillsammans var det inga konstigheter att komma igång. De började med att spela in Eddie Meduzas halvtimmeslånga låt som E. Hitler förstört innan, och när den var klar spelade de in några nya låtar som E. Hitler och Eddie Meduza skrivit tidigare samma dag. Även greven fick vara med på ett hörn och spela in några låtar.

Efter att allt var färdiginspelat satte alla sig ner i studion med en kopp kaffe och slappnade av. Det hade varit en väldigt lyckad studiosession, utan varken teknikstrul eller bråk, något som var väldigt ovanligt i E. Hitlers kretsar.

- Bwööh! När ska vi spela in Slicka fitta ? Sade plötsligt Frisse Frisén.

- Oj, det hade jag glömt bort. Kan vi inte ta den någon annan gång? Den finns ju redan på nästan alla kassetter redan! Sade E. Hitler, som inte hade någon lust alls att spela in något mer.

- Vad fan säger du, va? Sade Frisse och klippte till E. Hitler så att han ramlade bakåt. När E. Hitler föll råkade han spilla ut sitt kaffe över ett mixerbord, som började ryka. Sedan gick en säkring och det blev kolsvart i studion.

I mörkret kände E. Hitler en hand på sitt lår, och blev då så skräckslagen att han reste sig upp och sprang ut ur studion. Eddie Meduza och Luftwaffe gjorde likadant. När de kom ut på gården satte de sig i sina bilar utan att säga ett ord till varandra och körde hem. Efter att E. Hitler kommit hem till sitt residens ringde han greven och bad om ursäkt för att de hade förstört hans mixerbord och bara sprungit därifrån.

- Det gör inget. Jag kan väl spela in i din studio när den är klar istället? Sade greven, och E. Hitler visste inte riktigt om han skulle tolka det som ett löfte eller ett hot.

=== Del 15 ===

E. Hitler stod ute på sin gård och tittade på studiobygget som började bli klart. Han tyckte det såg riktigt bra ut, och tänkte att den nya studion skulle nog bli både större och bättre än den gamla. Dahlberg hade sagt att studion skulle nog bli klar innan kvällen, så E. Hitler hade bjudit dit Börje Lundin, Sven Lundin och Ljungbacka-Erik som skulle hjälpa honom att inreda studion och få ordning på utrustningen. Som tack för hjälpen skulle han bjuda dem på nykokt brännvin.

Medan de väntade på att bygget skulle bli klart tyckte E. Hitler att de kunde börja provsmaka brännvinet lite grann. De hjälptes åt att bära ut bord och stolar så att de kunde sitta ute och dricka, för det var inte så kallt den dagen. Men just som E. Hitler skulle korka upp körde det in en okänd bil på hans gård. Ur bilen steg en långnäst person, och E. Hitler kunde nästan ana att han var från någon myndighet.

- God eftermiddag. Jag kommer från kommunens byggnadsnämnd, och jag ska kontrollera så att det inte förekommer några svartbyggen. Har ni bygglov för detta? Sade myndighetspersonen och pekade på studion som nästan var färdig.

- Nej, det har jag inte. Men det stod en annan byggnad där förut, och den hade jag bygglov för. Så det borde inte vara några problem att bygga en ny när den gamla har brunnit upp. Svarade E. Hitler.

- Riktigt så enkelt är det inte. Ni måste först ansöka om återuppbyggnadsrätt, och sedan bör ni söka bygglov om ni tänker göra några ändringar på den nya byggnaden.

- Men vad fan är det för jävla krångel. Ja, ja, sätt dig ner och ta ett glas brännvin under tiden som jag fyller i blanketterna. För visst har du blanketter med dig?

- Ja, blanketter har jag med mig. Men jag vill inte ha något brännvin. Svarade myndighetsgubben.

- Det ska du visst! Börje, se till så att han dricker brännvin! Sade E. Hitler bestämt.

- Hamen! Svarade Börje tog ett rejält tag om myndighetsgubbens hals med ena handen och höll brännvinsflaskan mot gubbens mun med den andra.

Under tiden fyllde E. Hitler i de blanketter som myndighetsgubben haft med sig. Men han hade ingen lust att lämna in dem, för han visste att han skulle få avslag ändå. Det hade inte funnits något bygglov för den gamla studion heller, så det skulle bara bli en massa juridiskt besvär om han lämnade in några nya ansökningar. Men E. Hitler tänkte att det kunde ju ändå vara en fördel att ha papper på att han hade bygglov, så han tänkte försöka få myndighetsgubben att skriva under dem i alla fall.

- Inte mer brännvin! Snälla! Sade gubben när Börje tog bort brännvinsflaskan från hans mun.

- Då måste du skriva under här! Det är en blankett där du intygar att du inte vill ha mer brännvin. Sade E. Hitler och gav honom de ansökningar om bygglov han nyss fyllt i. Myndighetsgubben skrev under direkt, och kröp sedan tillbaka till sin bil och åkte därifrån.

- Det var bra jobbat! Nu har vi fått bygglov för studion också, utan att behöva vänta på några beslut från byggnadsnämnden.

- Ja, men det kostade dig nästan en hel flaska brännvin! Ho ho ho! Sade Ljungbacka-Erik och skakade på flaskan som bara hade en liten skvätt på bottnen kvar.

- Det gör inget! Vänta lite, så ska jag fylla på den! Sade E. Hitler och tog med sig flaskan in. Under kvällen skulle han komma att fylla på flaskan många gånger.

=== Del 16 ===

Börje Lundin vaknade med en svidande huvudvärk i E. Hitlers badkar. Han tittade sig omkring, och av alla burkar på golvet och spyor på väggarna kunde han konstatera att det måste ha varit en rolig kväll.

Börje gick ut från badrummet och hittade Sven på golvet i hallen.

- Sven! Vakna! Eller är du för bakfuller? Sade Börje och skakade sin bror tills han vaknade.

- Öh? Var är vi, Börje? Sade Sven när han slagit upp ögonen.

- Vi är hemma hos Hettler! Men var är Ljungbacken?

Bröderna Lundin gick runt i huset, men kunde inte hitta Ljungbacka-Erik någonstans. Men när Sven skulle leta för tredje gången i köket råkade han titta ut genom köksfönstret och fick se Ljungbacken sitta sovande vid bordet de ställt ut kvällen innan. Börje och Sven rusade ut till honom, för om han sovit ute hela natten var risken stor att han frusit ihjäl. Men när de väckte Ljungbacken skrattade han bara åt deras oro.

- Nej, jag gick nyss ut för att få en nypa frisk luft och råkade somna. Ho ho ho!

- Jaha. Är du också bakfuller, Ljungbacken? Sa' vi inte ta oss ena redier återställare? Sade Börje.

- Ja, det kunde vara gott, men det verkar som att E. Hitler och allt brännvin är försvunnet. Sade Ljungbacka-Erik.

Ingen av de tre herrarna kunde minnas något från kvällen innan. Efter att de supit ner myndighetsgubben hade de satt sig ute och börjat dricka brännvin, men sedan var det alldeles svart. Sven tyckte att de skulle gå runt i huset och leta efter sådant som såg bekant ut, och som kanske kunde få dem att minnas något. Börje och Ljungbacken tyckte att det var en bra idé, så de tog och sökte igenom varje rum noggrant. För att vara säkra på att de inte missade något rev de ur alla lådor och tömde innehållet på golvet, rev ned bokhyllor, och slet ut allt som fanns i skåpen.

Ljungbacken råkade titta på telefonen, och fick en känsla av deja vu när han såg att luren låg bredvid klykan. Han gick fram till telefonen och tryckte på knappen som ringde upp det senast slagna numret.

- Växjö Taxi och Transport! Svarade en trött mansröst efter tre signaler.

- Hej, vet ni var Hitler är? Frågade Ljungbacken.

- Hitler? Menar du E. Hitler? Den tossingen och tre andra idioter körde jag till Karlshamn i natt. Och när vi var framme hade de inga pengar att betala med, så de slog ner mig och sprang därifrån. Honom ska jag aldrig mer köra igen! Svarade taxigubben.

Ljungbacken lade på luren och talade om för Börje och Sven var han fått veta.

- Så vi har varit i Karlshamn? Undrar just hur vi tog oss hit igen, om vi nu slagit ner taxichauffören? Sade Börje.

- Vi kanske slog ner honom igen och körde taxin själva! Ho ho ho! Sade Ljungbacken, och alla tre skrattade. Sedan gick de ut och satte sig i Börjes EPA-traktor. Börje vred om nyckeln och EPA:n startade med en hostning. Sedan lämnade de E. Hitlers residens och körde mot Karlshamn för att leta efter E. Hitler och brännvinet. Och om sanningen skulle fram var det väl mest brännvinet de letade efter.

=== Del 17 ===

- Was zum Teufel machst du hier, dein verdammter Hahnwichser? Ropade den ilskna mannen som väckte E. Hitler ur sin sömn. Hitler tittade sig omkring och såg att han låg i en röd container. Han hade en brännande huvudverk och kunde inte komma ihåg någonting alls av kvällen innan.

- Wer zum Teufel bist du? Hier haben Sie nichts zu tun! Sade den arga tysken, men innan E. Hitler hann svara kände han en våg av illamående och spydde på tyskens skor.

- Aber was zum Teufel machst du da? Jetzt werde ich dich schlagen nach unten und oben, du kleine verdammte picken! Ropade tysken ilsket och tog tag i E. Hitlers krage och lyfte upp honom från golvet. Tysken laddade för att ge E. Hitler en rejäl höger, men innan tysken hann slå sparkade E. Hitler honom mellan benen. Tysken tappade taget om E. Hitler och lade sig dubbelvikt på golvet.

- Autsch, rechts in eine gute Tasche! Kved tysken, och E. Hitler passade på att springa därifrån.

Efter att ha sprungit ifrån den ilskne tysken började E. Hitler se sig omkring och kunde konstatera att han befann sig i ett hamnområde. När han tittade på skyltarna såg han att de flesta var textade på tyska, så det måste betyda att han befann sig någonstans i Tyskland. En normalt funtad person skulle kanske försökt lista ut hur han skulle ta sig hem, men det var E. Hitler alldeles för bakfull för att göra. Istället började han leta efter någonstans där det serverades brännvin, för han var i stort behov av en återställare.

Till slut lyckades E. Hitler hitta en bar i hamnen. Belysningen i baren var lite halvskum, och det gällde även de flesta av barens besökare. De flesta såg ut som sjömän, med randiga tröjor och ankare tatuerade på överarmarna. Men E. Hitler brydde sig inte om det, han skulle ha brännvin till varje pris.

- Ein grogg bitte! Sade E. Hitler till bartendern.

- Ein... eh, grogg? Sade bartendern frågande. E. Hitler var inte så bra på tyska, så han fick tänka en lång stund för att få ur sig följande:

- Spirituosen und... soda! När E. Hitler sagt det gick det upp ett ljus för bartendern, och strax hade han hällt upp ett glas åt E. Hitler.

Efter ett par groggar kände E. Hitler hur krafterna återvände. Men just när han fick in sin fjärde grogg kände han en hand på sin axel. E. Hitler vände sig om och fick se en kraftig person med ögonlapp över ena ögat och en pipa i munnen.

- Dies ist mein Tisch, raus hier! Sade mannen, som E. Hitler tyckte liknade en sjörövare.

- Bist du ein Piraten? Svarade E. Hitler, som kände sig säkrare på sin tyska när han hade druckit.

Mannen svarade inte, utan gav istället E. Hitler en höger så att han ramlade av stolen. Men E. Hitler var snabbt på benen igen och kunde ge igen med en vänster uppercut. Mannen vacklade bakåt av vänstern han fått, så E. Hitler passade på att ta några steg framåt och ge honom en höger också. Sjörövaren åkte då i golvet och blev liggande där. E. Hitler gick tillbaka till sin stol för att sätta sig igen, men då kom det fler sjöbusar som ville hämnas sin kamrat.

E. Hitler fick slåss för fulla muggar, när fler och fler av barens besökare blandade sig i slagsmålet. Men till slut kom bartendern och slog till honom i nacken med en flaska så att han slocknade. Bartendern och en av sjöbusarna tog tag i varsin arm och slängde ut E. Hitler på gatan. Där blev han liggande tills polisen hittade honom. Men polisen visste inte om att han blivit nedslagen, så därför trodde de han var full och slängde in honom i en fyllecell. Så när E. Hitler vaknade igen var han precis lika förvirrad som han varit när han vaknade i containern.

=== Del 18 ===

Börje Lundin, Sven Lundin och ljungbacka-Erik var äntligen framme i Karlshamn. De hade fått adressen där taxichauffören släppt av dem kvällen innan, så de skulle nu dit och se om de kunde hitta något spår efter E. Hitler och hans brännvin.

De parkerade EPA-traktorn där de klivit ur taxin kvällen innan, och började genast leta efter ledtrådar. Börje hittade en cigarettfimp, Sven hittade en ölburk och Ljungbacken hittade en gammal sko.

- Kan Hettler ha rökt den häringa cegaretten? Eller vad tror ni, pôjka? Sade Börje och visade upp cigarettfimpen han hade hittat.

- Ja, och så kanske han drack ur den här ölburken? Svarade Sven.

- Men skon, då? Tappade han den när vi gick ur taxin? Undrade Ljungbacka-Erik. Börje tog skon och luktade på den. Han ryggade tillbaka när han kände stanken av fotsvett.

- Det luktar då som Hettler! Hö hö hö! Sade Börje, och plötsligt mindes han lite av vad som hade hänt där kvällen innan, tack vare stanken av fotsvett. E. Hitler hade tagit av sig sina skor när de satt i taxin, men på grund av att det luktade så mycket fotsvett hade han blivit tvungen att ha fötterna ut genom rutan. Och när de sedan var framme hade ingen råd att betala för taxin, så de slog ner chauffören och sprang därifrån, och då hade E .Hitler tappat ena skon.

- Men vad hände sedan då, Börje? Frågade Sven efter att Börje berättat vad han mindes.

- Jag tror vi gick ner till hamnen... Sade Börje eftertänksamt.

Eftersom de inte hade några andra ledtrådar gick de ner till hamnen, trots att Börje inte var helt säker på att de hade varit där. De bestämde sig för att dela på sig och fråga alla de mötte om någon hade sett till E. Hitler.

- Ursäkta, har du sett Hettler någonstans? Sade Börje till en hamnarbetare.

- Det kanske jag har, men mina upplysningar kostar pengar. Svarade hamnarbetaren. Börje grävde i sina fickor och lyckades till slut hitta en femtioöring som han gav hamnarbetaren.

- Beskriv hur han ser ut. Sade hamnarbetaren när han tog emot femtioöringen.

- Han har mustasch, spetsiga framtänder, en hatt och en sliten kavaj och hemsk fotsvett.

- Nej, honom har jag inte sett! Sade hamnarbetaren och började gå därifrån. Men Börje sprang ikapp honom, slog ner honom och tog tillbaka sin femtioöring.

Plötsligt hördes Svens röst eka över hamnen. Börje och Ljungbacka-Erik skyndade sig till den plats där Sven fanns.

- Jag tror jag har hittat Hitlers kavaj! Sade Sven och höll upp en svart kavaj. Börje tog kavajen och luktade på den, men den här gången luktade den öl, så Börje behövde inte rygga tillbaka när han kände lukten. Även denna gång lyckades Börjes luktsinne låsa upp delar av hans minne som han tappat bort.

Efter att de kommit till hamnen kvällen innan hade de hittat en container full med öl som skulle fraktas till Tyskland. De hjälptes åt att bryta upp låset på containern och hade sedan fri tillgång till öl. Efter att ha druckit några liter var bestämde de sig för att bege sig hemåt. Börje hade letat upp en telefonkiosk och ringt ett annat taxibolag för att få skjuts tillbaka till E. Hitlers residens. Men när de lämnade containern glömde de att ta E. Hitler med sig.

- Så då kanske Hettler har åkt med till Tyskland! Hö hö hö! Sade Börje och så började alla tre skratta.

- Men hur ska vi göra då, Börje? Undrade Sven.

- Vi får helt enkelt ta färjan till Tyskland och hämta hem honom! Sade Börje och gick iväg för att köpa biljetter.

Del 19

E. Hitler satt fortfarande kvar i sin cell på polishuset i Kiel. Efter att han hade vaknat hade han fått sitta tills han hade nyktrat till, och nu när bakfyllan börjat gå över visste han att det inte skulle dröja länge innan han blev utsläppt. Men plötsligt hörde han en bekant stämma från polisstationens entré.

- Heischen sweischen bist und eine-kleine? Sade en röst som lät väldigt bekant för E. Hitler.

- Ich verstehe das nicht! Svarade polismästaren.

- Sie haben du das Hettler inlåst?

- Was zum Teufel machst du da? Das verstehe ich nicht eine Scheiße! Sade polismästaren och började låta lite irriterad.

- Vad fan sa' vi göra, pôjka? Han förstår inte vad jag säger. Sade Börje Lundin.

- Ta och slå ner honom! Sade Ljungbacken.

- Bra idé! Sade Börje och gav polismästaren en smäll så han ramlade ihop bakom receptionsdisken.

Eftersom det var lunchtid var det nästan folktomt på polisstationen, så det var ingen som såg när Börje slog ner polismästaren. De kunde därför lugnt marschera vidare in på stationen efter att Sven tagit nycklarna från den sövda polismästaren.

- Nu sa' vi släppa ut dig, Hettler! Sade Börje när han låste upp E .Hitlers cell.

- Men vad fan, Börje. Om ni hade väntat en halvtimme till hade ju poliserna släppt mig! Nåja, det är väl för sent att vända om nu. Sade E. Hitler och började gå mot utgången. När de kom ut i till receptionen mötte de flera poliser som kom tillbaka från lunchen.

- Was ist hier passiert? Haben Sie lehnte der Polizeipräsident? Ropade en av poliserna när han fick se polismästaren ligga medvetslös bakom receptionsdisken.

- Ich bin das skalaus, nicht schlå ner der polisen! Sade Börje och försökte skylla ifrån sig, men även om poliserna förstått vad han sagt så skulle de ändå inte ha trott honom.

En av poliserna gjorde ett försök att gripa Börje, men det slutade med att Börje slog ner honom, och sedan blev det slagsmål i vanlig ordning. Börje och Sven ställde sig rygg mot rygg och kunde på så sätt slå ner poliser som kom från alla håll. E. Hitler fick tag i en stol som han svingade runt, och Ljungbacken lade krokben för poliserna, och när de var på väg att resa sig igen passade han på att klippa till.

När alla poliserna var sövda sprang de fyra idioterna därifrån, innan resten av polisstationens personal var tillbaka efter lunchen. De sprang tillbaka till hamnområdet och hann precis kliva på en färja som gick tillbaka till Karlshamn.

- Men hur fan kunde ni hitta mig? Sade E. Hitler när de hade kommit ombord på färjan.

- Vi följde stanken av din fotsvett! Hö hö hö! Skrattade Börje.

- Och när vi kom till Kiel tänkte vi att du brukar ju hamna i bråk, så vi började leta på polisstationen! Ho ho ho! Skrattade Ljungbacken.

- Men vart tog brännvinet vägen? Undrade Sven.

- Brännvinet? Det glömde vi ju kvar i taxin när vi kom till Karlshamn.

- Men då åkte vi och hämtade dig i onödan, Hettler! Sade Börje och skrattade med Sven och Ljungbacka-Erik. Det rådde god stämning på färjan, men när de kom tillbaka till E. Hitlers residens väntade en otrevlig överraskning.

Del 20

När E. Hitler, bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik kom tillbaka till E. Hitlers residens såg de att någon hade satt upp taggtråd runt hela gården. Vid grindstolparna satt det avspärrningsband i plast, så E. Hitler trodde först att det var polisen som hade spärrat av gården. Men när han gick närmare såg han att det inte stod Polis, utan Kronofogdemyndigheten på plastbanden.

- Vad i helvete är det här? Utbrast E. Hitler och började riva bort avspärrningen.

- Jo, jag lovade ju att jag skulle komma tillbaka. Hördes en röst inifrån gården. När han kom närmare såg E. Hitler vem det var; det var kronofogden som de hade slagit ner några dagar tidigare.

- Och eftersom huset var tomt passade vi på att göra en utmätning. Er gård kommer mycket snart att säljas på exekutiv auktion. Mwoa ha ha ha! Skrattade kronofogden.

- Din jävel! Har du inte tänkt på att vi kanske bara ger dig en till smäll och tar tillbaka gården? Sade E. Hitler och knöt högerhanden framför ansiktet på kronofogden.

- Jo, visst har jag tänkt på det. Därför har jag anlitat en hel bataljon med säkerhetsvakter. Dessutom har jag radiokontakt med polisen, som kommer att rycka ut om det behövs. Det finns inget du kan göra längre, den här gården är nu min! Ha ha ha! Sade kronofogden självsäkert.

- Vänta bara! Sade E. Hitler och gick tillbaka till Börje och de andra, som redan hade satt sig i EPA-traktorn.

De åkte raka spåret till hotellet i Växjö och bokade ett konferensrum. Sedan bjöd E. Hitler dit alla dårar han kände. Det var Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge, Luftwaffe, Roger Ballis, Eddie Meduza, Olle Ollé, Efraim Barkbit, Rune och Walle, Aron och Sven-Erik T Fittslickare Aronsson för att nämna några. Det var nätt och jämnt att alla fick plats i konferensrummet.

E. Hitler förklarade för alla hur det låg till, och ritade upp sitt residens på en whiteboardtavla. Där ritade han sedan pilar och streck när han beskrev hur de skulle gå tillväga för att återta hans gård.

- Jag tänkte att Luftwaffe kan börja och anfalla vid grinden. Slå ner alla ni kan och försök ta er fram till studion så fort som möjligt. Jag antar att det är i studion som kronofogden har sin radioutrustning, så vi måste försöka tysta radiomannen innan han hinner kalla på polisen. Samtidigt tar en till grupp och anfaller gården från andra hållet, med målet att ta över boningshuset. Det är en strateisk viktig position, eftersom det är i huset som jag har min hembrännarapparat. Några frågor?

- Vad tjänar vi på att vi hjälper dig med det här? Undrade Olle Andersson.

- Ja, ni får ju slåss hur mycket ni vill. Och efteråt bjuder jag på mat och brännvin. Svarade E. Hitler, och fick ett stort jubel som svar.

När mötet var avslutat gav de sig iväg till bygglagret för att skaffa lite utrustning. Alla behövde varsin avbitare för att ta sig igenom taggtråden, och några passade även på att förse sig med lite tillhyggen de kunde ha användning av. E. Hitler brydde sig inte ens om att fråga om han fick ta det på krita, utan han slog ner personalen direkt istället. Sedan bar det av mot E. Hitlers residens, där ett av årets största slagsmål väntade.

Del 21

Efter E. Hitlers hemkomst hade kronofogden placerat ut två vakter vid grinden. Vakternas uppgift var inte att hindra E. Hitler och hans anhang från att ta sig in, utan att varna de andra säkerhetsvakterna när det hände. På så vis skulle säkerhetsvakterna och kronofogdarna ha ett numerärt överläge direkt när E. Hitler kom in på gården.

Kronofogden hade visserligen räknat med att vakterna skulle bli nedslagna, men han hade inte trott de skulle slockna innan de hann tala om att invasionen började.

- Bwööh! Det var två lätta! Hoppas det är mer här inne! Sade Frisse Frisén och sprang in på gården.

Mycket riktigt så väntade många fler säkerhetsvakter och vältränade kronofogdar. Frisse blev genast omringad, men resten av Luftwaffe kom in på gården strax efteråt och slogs så att Frisse fick ryggen fri.

Luftwaffe fortsatte slåss i säkert tjugo minuter. De slog ner säkerhetsvakt efter säkerhetsvakt, men hela tiden kom det nya. Dieter Beck förstod att vi det laget skulle de aldrig komma fram till studion och tysta kronofogdens radio innan de tillkallade polis. Han tog då fram sin komradio som han satt på sitt bälte och anropade E. Hitler.

- E. Hitler, kom! Ropade Dieter för att påkalla E. Hitlers uppmärksamhet.

- E. Hitler här, kom! Svarade E. Hitler.

- Nej, det är du som ska komma! Jag tror det är dags att öppna en till front nu, annars kommer vi aldrig fram till studion i tid. Sade Dieter Beck.

- Okej, då kör vi! Ropade E. Hitler och Dieter Beck stoppade tillbaka sin komradio i bältet.

Dieter Beck fortsatte slåss ett tag till, men snart såg han E. Hitler rusa ut ur skogen och in på andra sidan av gården. De hann nästan ända fram till boningshuset innan kronofogdarna och säkerhetsvakterna reagerade och sprang dit för att möta dem. Det blev då mindre folk där Luftwaffe var, och då kunde Luftwaffe börja slå sig fram mot studion. När de till slut nådde studion slog Frisse Frisén in dörren, och samtligamedlemmar rusade in och slog ner alla som befann sig där inne. Sedan tog Dieter beck fram sin komradio igen och talade om för E. Hitler att radion var tystad. E. Hitler berömde Luftwaffe och gav dem order att stanna kvar och vakta studion så att den inte skulle hamna i kronofogdarnas händer igen.

- Vad fan, ska vi bara vänta här? Sade Frisse Frisén surt.

- Ja, det ska vi. Vi ska vakta studion! Svarade Louie Vickner.

- Du kan vakta studion! Sade Frisse och pekade på Dieter Beck. Sedan sprang Frisse ut, tätt följd av Luftwaffe, från studion och lämnade Dieter Beck ensam. Ute från gården kunde en smått avundsjuk Dieter Beck höra knytnävsslag, skrik och Frisse som vrålade ”Bwööööh”.

Del 22

Samtidigt som Luftwaffe anfallit vid grindarna hade E. Hitler och de andra gått in i skogen för att anfalla gården från andra hållet. De flesta ville att de skulle anfalla direkt, men E. Hitler ville att de skulle vänta på Dieter Becks signal innan de anföll. Det var därför en stor lättnad för E. Hitler när signalen äntligen kom, för hade de fått vänta lite till hade säkert Börje Lundin slagit ner honom och sedan anfallit ändå.

Efter att de rusat in på gården dröjde det inte länge innan en hel skock med säkerhetsvakter och kronofogdar kom emot dem. E. Hitler kavlade upp ärmarna och gjorde sig klar. Han övervägde också att lägga in en snus, men han lät bli, eftersom chansen var stor att prisen skulle bli sönderklämd om någon fick in en fullträff i ansiktet på honom.

Slagsmålet blev precis sådär lagom stort, som Börje Lundin ville ha det. När alla hade minst två motståndare var, då var slagsmålen som bäst. Mitt i slagsmålet kom Börje att tänka på en sak; de hade väl aldrig slagits mot säkerhetsvakter tidigare? Börje blev tvungen att fråga Sven.

- Du, Sven! Hade vi slagits mot såna häringa säkerhetsvakter förr?

- Nej, jag tror inte det! Hitler kanske vet. Svarade Sven.

- Hettler! Ropade Börje för att få E. Hitlers uppmärksamhet. När Börje ropade så vände sig E. Hitler åt det håll ropet kom ifrån, men precis när han vände sig om fick han en högerkrok av en vakt så han åkte i backen.

- Har vi slagits mot säkerhetsvakter innan? Frågade Börje. E. Hitler reste sig snabbt upp och slog ner vakten innan han svarade.

- Inte fan vet jag! Håll käften nu och koncentrera er på slagsmålet istället. Ropade E. Hitler tillbaka med ilska i rösten.

Plötsligt öppnades ett fönster i E. Hitlers boningshus, och ut kom ett tjog nya säkerhetsvakter, tätt följda av lika många kronofogdar. Börje räknade lite snabbt i huvudet och kom fram till att nu skulle alla ha cirka åtta motståndare var. Men eftersom Börje visste med sig att han inte räknade så bra brukade han alltid dela sina räkneresultat med två, och kom då fram till att det borde bli fyra motståndare per person.

- Sven! Ljungbacken! Nu blir det många motståndare, så vi får ta i lite extra nu, pôjka. I ärlighetens namn tyckte inte Börje att det gjorde så mycket om man hade fyra motståndare heller, även om det var helt klart roligare med två.

Trots att säkerhetsvakterna och kronofogdarna nyligen fått förstärkning började de minska drastiskt i antal, och snart var det bara en kronofogde kvar. Det var den kronofogden som E. Hitler talat med tidigare, så E. Hitler sade åt de andra att honom ville han slå ner själv. E. Hitler tog ett hårt tag om nacken på kronofogden och började ladda för att ge honom en högerkrok. Men just när E. Hitler skulle klippa till skrattade kronofogden.

- Ha ha! Ni kommer för sent! Vi har redan kallat på polisen! Sade Kronofogden.

- Det är omöjligt. Att tysta er radio var det första vi gjorde. Svarade E. Hitler.

- Ja, men ni var dumma som bara lämnade en man att vakta studion. Honom slog vi ner hur enkelt som helst, så nu är polisen på väg! Ha ha haahhhh!

E. Hitler slog ner kronofogden mitt i skrattet och släppte ned honom på backen. Om nu polisen verkligen var på väg hade han inte tid att prata med någon sketen kronofogde.

Del 23

E. Hitler tog upp sin komradio och kallade på Dieter Beck, men fick inget svar. Då slängde han ifrån sig radion på marken och sprang bort till studion. Han slet upp dörren och fick se Dieter Beck ligga medvetslös på studiogolvet.

När E. Hitler kom ut på gården mötte han Luftwaffe.

- Varför stannade ni inte kvar och vaktade studion för? Sade E. Hitler till Frisse Frisén.

- Vi ville ju slåss! Bwööh!

- Men nu är ju snuten på väg hit! Svarade E. Hitler med panik i rösten.

- Då får vi slåss mer! Sade Frisse och gick in i studion för att väcka Dieter Beck.

Efter att ha informerat resten av Luftwaffe vad som hänt gick E. Hitler och hämtade de andra som fortfarande var kvar bakom huset.

- Det är väldigt troligt att poliserna kommer köra direkt in på gården, så jag tycker alla ska stå här och vänta. Vi vet inte hur många som kommer, men vi bör vara beredda på det värsta.

- Men kan vi inte bara ta radion och låtsas vara kronofogden, och säga att vi bara skojade till polisen? Undrade Eddie Meduza.

- Det går inte! För jag har slagit sönder radion! Jag slängde den i huvudet på Dieter beck, men han vaknade inte ändå! Sade Frisse Frisén när han kom ut ifrån studion.

E. Hitler hade stor lust att skälla ut Frisse, men innan han hann göra något hörde han polissirener som började närma sig hans residens.

E. Hitler och de andra ställde sig vid infarten och alla var på helspänn. Några var fortfarande trötta efter det förra slagsmålet, så det rådde en nervös stämning bland sällskapet.

- På min signal så rusar alla ut och börjar slå på allt som har uniform! Sade E. Hitler alldeles innan poliserna blev synliga på vägen. Men det var med stor besvikelse att den stora polisstyrkan de väntat på endast bestod av en polisbil.

- Vad fan... Bara en endaste polisbil? Det är väl bara fyra poliser, det? Nåja, vi får väl dra lott om vem som ska slå ner de här poliserna då. Sade E. Hitler.

- Bwööh! Låt mig slå ner dem! Annars jävlar! Annars slår jag ner dig! Sade Frisse och pekade på E. Hitler.

- Ja, ja! Gör det du, då! Men se till att du gör det fort, för vi har annat att göra än att titta på när småpotatis till polisstyrkor blir tillintetgjorda.

Frisse Frisén gick fram till polisbilen och öppnade dörren till förarsidan. Han slog ner chauffören, kröp in i polisbilen och slog ner de andra som också satt i bilen. När han var klar sprang han tillbaka till E. Hitler och de andra.

- Får vi mat och brännvin nu? Undrade Frisse Frisén.

- Nej, inte än! Först så ska vi städa! Svarade E. Hitler och fick en massa burop som svar. Det var till och med någon som kastade en rutten tomat på honom, men han såg inte vem det var.

Del 24

- Men vad fan? Varför ska vi städa, för? Sade Louie Vickner.

- Ser ni inte hur det ser ut här? Det är fullt med nedslagna säkerhetsvakter och kronofogdar! Man kan ju knappt gå ute på gården utan att snubbla över dem! Vi måste ta rätt på alla som ligger här och lägga dem i en fin hög tills de vaknar och kryper härifrån. Sade E. Hitler.

- Men mat och brännvin, då? När får vi det? Undrade Eddie Meduza.

- Jag ska genast gå ner i källaren och sätta igång hembrännaren. Sedan ska jag titta vad jag har i skafferiet och ställa till med ett rejält julbord. Om ni sätter igång och börjar städa nu så kanske ni är klara lagom till maten. Sade E. Hitler och gick nertill sin källare.

De andra började bära bort alla säkerhetsvakter och kronofogdar. Men det var ett väldigt tråkigt arbete, och det kändes som att de aldrig skulle bli klara.

- Ser ni vad oskyldiga gossarna ser ut när de sover? Undrar om de har något emot att man tar för sig? Sade Greve von Boegroeff och började knäppa upp byxan på en av de nedslagna säkerhetsvakterna.

- Sluta med det där, och hjälp till att bära bort dem istället! Du kan få knulla dem hur mycket du vill när vi är klara! Sade Eddie Meduza.

Efter en kvart var alla trötta på städandet. De hade burit bort hur många som helst, men ändå var det bara en bråkdel av alla som fortfarande låg kvar på marken.

- Kan vi inte göra något annat ett tag? Det här var ju skittråkigt! Sade Olle Ollé Ollé Ollé.

- Ja, det skulle ju inte sitta fel med ett litet slagsmål före maten! Instämde Smällphete Sigge.

- Bwöööh! Jag vet! Sade Frisse Frisén och sprang bort till polisbilen med de nedslagna poliserna.

Han tog polisernas radio och anropade polisstationen.

- Böööööh! Kom hit för helvete! De slår ner oss! Förstärkning nu, annars slår vi ner er, era jävlar! Ropade Frisse i polisradion, och det dröjde inte länge innan ett halvt dussin polisbilar kom till E. Hitlers residens.

Det blev ett sjujäklar till slagsmål, och alla fick slåss för kung och fosterland. Men det låg fortfarande drivor med nedslagna vakter och kronofogdar på marken, och det ställde till problem. När Eddie Meduza skulle ta ett steg bakåt för att undvika en höger snubblade han på en medvetslös kronofogde och föll i backen. Polisen satte sig då på honom och började mata knytnävsslag efter knytnävsslag i ansiktet på Meduza. Smällphete Sigge såg det och sprang dit för att hjälpa honom, men även han ramlade över en däckad säkerhetsvakt och for i backen med ett dån. Då blev Frisse Frisén förbannad och lyfte upp en kronofogde som han kastade på polisen som satt på Eddie Meduza. Polisen svimmade direkt, och Frisse frisen fortsatte kasta medvetslösa människor på poliserna. Till slut blev poliserna tvungna att slå till reträtt och lämna E. Hitlers residens.

När E. Hitler kom ut på gården för att tala om att maten och brännvinet var klart fick han sig en chock.

- Här lämnade jag er för att bära bort alla som var nedslagna, men när jag kommer tillbaka har de nedslagna istället blivit fler! Ni är ta mig fan fan helt hopplösa! Nåja, jag får väl ringa Fixativ i morgon, så får de fixa det. Jag har ju ändå en del saker som behöver ordnas på den nya kassetten också. Sade E. Hitler och vinkade åt de andra att de skulle ta och komma in.

När alla hade satt sig vid bordet och fått brännvin i sina glas ställde sig E. Hitler upp.

- Ja, det här gick ju rätt bra ändå, trots att nästan samtliga vid det här bordet är idioter! Jag har fått en ny studio nästan gratis, och den nya kassetten är nästan klar. Skål, mina vännerrrrrrrr! God jul och gott nytt år på er!

[[Kategori:Julkalender]]
[[Kategori:Fanfiction]]

E. Hitlers Julkalender 2012

2025-10-08T23:10:17Z

178.78.227.13: Del 14

E. Hitlers julkalender 2011.

Del 1

Det började som en till synes helt vanlig dag. Den första snön hade precis fallit över E. Hitlers residens, så han hade varit tvungen att skotta fram en gång för att kunna ta sig ut till studion torrskodd. Men när han väl kommit ut till studion började han jobba för fullt med sin nästa kassett.

Under natten hade E. Hitler skrivit tre nya låtar som han nu höll på att spela in sången till. Senare på dagen var det bestämt att Luftwaffe skulle komma och spela in komp och extrastämmor till låtarna.

Efter att ha spelat in sången till den första låten belönade E. Hitler sig själv med en öl. När han var klar med sången till den andra låten belönade han sig med en grogg. Efter tredje låten belönade han sig med både en öl och en grogg.

När Luftwaffe anlände vid lunchtid hade E. Hitler hunnit dricka både det en och det andra, så han gick en aning vingligt när han öppnade dörren för att släppa in Luftwaffe i studion. Frisse Frisén kände genast att E. Hitler luktade fylla, så han tog ett rejält tag om E. Hitlers krage och tryckte upp honom mot en vägg.

- Bwööh! Vad fan, dricker du brännvin, din jävel? Utan att bjuda oss!? Röt Frisse ilsket.

- Lugna dig, Frisse! Klart ni ska få brännvin! Svarade E. Hitler och ställde fram fyra brännvinsflaskor så fort han kommit ur Frisse Friséns grepp.

E. Hitler visade in Luftwaffe i studion och började koppla in alla mikrofoner som skulle användas. Just när han var klar och skulle till att sätta igång bandspelaren tittade han på Frisse Frisén och fick se honom ta upp ett cigarrettpaket ur byxfickan. Frisse tog en cigarrett och skickade sedan paketet vidare till resten av Luftwaffe.

- Vad fan, ska ni röka nu? Nej, det får ni göra när vi är färdiga. Sade E. Hitler.

- Jo det ska vi! Sade Frisse Frisén trotsigt innan han tände på sin cigarrett.

- Okej, då. Rök ni bara. Jag får väl öppna ett fönster. Sade E. Hitler och ställde ner brännvinsflaskorna på golvet.

E. Hitler gjorde ett tecken till Luftwaffe för att visa att inspelningen hade börjat, varpå de genast började spela och sjunga (eller gapa och skrika, som E. Hitler brukade kalla det). Mitt i en refräng föll plötsligt Frisse Friséns cigarrett ur hans mun och rätt ner i en brännvinsflaska som han hade ställt på golvet. Brännvinsflaskans innehåll tog genast eld och brann likt en Molotov-cocktail. E. Hitler förstod då att det gällde att handla snabbt för att kunna få kontroll över situationen. Han sprang iväg för att hämta något att släcka med, men Frisse Frisén stoppade honom.

- Nej, eld ska man stampa på! Bwöööh!

Så Frisse höjde sin högerfot och stampade med all sin kraft på flaskan, men då välte den istället och rullade in under en bänk som nästan genast tog eld.

Efter att bänken tagit eld gick det fort. Elden spred sig vidare till bordet där E. Hitler hade alla sina whiskey- och brännvinsflaskor, därefter tog flera musikinstrument eld innan det började brinna på väggarna och i taket. Inom bara några minuter var hela studion övertänd och alla tvingades fly därifrån. Det var med nöd och näppe som E. Hitler lyckades slita ut masterbandet ur bandspelaren och rädda allt material som de spelat in för den nya kassetten. Luftwaffe tog med sig det näst viktigaste efter masterbandet: alla brännvinsflaskor som ännu inte tagit eld.

Ute på gården stod E. Hitler tillsammans med Luftwaffe och såg sorgset på när hans studio brann ner till grunden. Eftersom E. Hitlers residens låg så långt ut i skogen var det ingen idé att ringa brandkåren, för de skulle ändå inte hinna fram i tid. Så det enda som fanns kvar att göra var att vänta tills eldsvådan brunnit ut.

- Min fina studio! Sade E. Hitler med gråt i rösten när han tittade på askan som var kvar efter Studio Ronka. Mitt i askan fanns det dock en liten låga som fortfarande brann envist. Och lika envist stod Frisse Frisén där tillsammans med en Luftwaffemedlem och stampade för att släcka lågan.

- Bwöööh! Fortsätt stampa! Vrålade Frisse Frisen, och det verkade som om han ännu inte hade förstått att studion var bortom all räddning för länge sedan.

Del 2

Efter den förödande branden hade E. Hitler skickat hem Luftwaffe igen. Han stod nu ensam kvar på gården och letade i askan efter studion för att se om det kunde finnas något användbart som klarat sig undan elden. Men efter två timmars grävande i askan gav han upp, då det enda han kunnat hitta var ett gammalt plektrum.

E. Hitler gick in till sitt residens och började ringa runt till sina kollegor för att tala om inspelningen av den nya kassetten skulle bli inställd. Börje Lundin, Greve von Boegreoff och Smällphete Sigge var bara några av alla musiker som E. Hitler hade gjort upp planer med, men nu var han tvungen att avboka alltihop.

När alla telefonsamtalen var avklarade satte E. Hitler sig i vardagsrummet med ett glas brännvin. Han blev tvungen att dricka rent, eftersom han hade burit ut allt groggvirke till studion tidigare på dagen.

Innan E. Hitler hunnit tömma sitt första glas ringde plötsligt telefonen. E. Hitler rusade ut i hallen för att svara, och hörde Börje Lundins välbekanta röst i andra ändan.

- Hettler! Vi har fixat ena nyer studio till dek!

- Vad fan säger du, Börje! Har du hittat en ny studio? Var då? Sade E. Hitler förvånat.

- Vänta bara! Jag och Sven och Ljungbacken kommer och hämtar dek snart!

- Jättebra, Börje! Vill ni ha brännvin? Jag kan ta med alla flaskorna som klarade sig från elden! Sade E. Hitler, och kunde inte längre dölja sin glädje.

När samtalet var avslutat plockade E. Hitler ihop alla brännvinsflaskor som han hade kvar och gick ut på gården för att vänta. Han brydde sig inte om att låsa dörren, eftersom det enda som fanns av värde i huset var brännvinet, och det tog han ju med sig.

Ganska snart sladdade Börje Lundins EPA-traktor in på gården, och E. Hitler hoppade in i det redan trånga framsätet. Sällskapet lämnade de Småländska skogarna och kom snart ut på en större väg. När de hade kört ett tag tänkte E. Hitler för sig själv att det var lite märkligt, att studion låg så långt borta, och när de passerade en skylt där det stod Skara började han ana oråd.

När Börje sedan parkerade bakom en byggnad och klättrade in genom fönstret förstod E. Hitler att det måste vara något lurt på gång. Efter att ha klättrat in genom fönstret låste Börje Lundin upp en dörr och släppte in de andra. Han visade dem ner i en källare där studion skulle finnas. Trots att E. Hitler mer eller mindre redan hade räknat ut vad som väntade honom blev han ändå chockad när han fick se Bert Karlsson sitta bakbunden på en stol inne i studion.

- Börje, vad fan ska det här föreställa!? Sade E. Hitler och pekade på Bert.

- Det föreställer ju ena bäver, ser du väl? Svarade Börje och började skratta tillsammans med Sven och Ljungbacka-Erik. Det gör väl inget om vi lånar din studio, Bert? Sade Börje och tog av Bert Karlsson munkavlen.

- Vad i helvete gör ni här!? Det här är ju för fan min studio! Svarade Bert Karlsson upprört.

- Men du behöver väl ingen studio, Bert! Du ger ju ändå bara ut samlingsskivor! Sade Börje och satte på honom munkavlen igen.

Börje, Sven och Ljungbacka-Erik började rigga upp all utrustning de skulle använda till inspelningen. Det fanns redan fullt med musikinstrument i källaren, så de behövde inte åka och hämta sina egna. Under tiden tog E. Hitler och ringde till Smällphete Sigge, Greve von Boegreoff och Luftwaffe och bad dem komma dit. Eftersom de troligen bara hade tillgång till Bert Karlssons studio under några timmar gällde det att spela in så mycket som möjligt under den tiden.

När allting var färdigriggat satte E. Hitler och de andra igång med inspelningen. De hann spela in en låt, men den andra låten fick ett abrupt slut när plötsligt ett flertal poliser rusade in i studion. E. Hitler förstod då att det var slut på friden.

Del 3

- Nu får vi slåss, pôjka! Ropade Börje Lundin förtjust när fem poliser rusade in i studion med varsin batong.

E. Hitler, Börje och Sven sprang genast fram till ingången och slog ner varsin polis. Ljungbacka-Erik gick bort till bandspelaren för att stänga av innan han gav sig in i slagsmålet.

- Nej, stäng inte av bandspelaren! Låt den spela in slagsmålet så kan vi klippa ihop den till en sketch och få lite utfyllnad på bandet! Ropade E. Hitler. Ljungbacken gjorde som E: Hitler sagt och anslöt sig till slagsmålet, och sedan var det bara en polis kvar. Tyvärr hann den sista polisen ta fram sin radio och tillkalla förstärkning innan Börje Lundin sänkte honom med en välriktad högersving.

När alla poliser var insomnade gick Börje bort till Bert Karlsson och tog av honom munkavlen igen.

- Är det du som har ringt hit snutjävlarna, din djävul? Sade Börje argt.

- Nej, det kan väl jävlar inte vara jag, jag är ju fastbunden. Svarade Bert.

- Joho, du, din jävla bäver! Sade Börje och gav Bert en smäll mitt i ansiktet så han slocknade.

- Men Börje! Jag trodde bävrar var fridlysta? Ho ho ho! Skrattade Ljungbacka-Erik.

- Inte den häringa bävern! Hö hö hö! Svarade Börje.

Plötsligt flög dörren till studion upp igen, och en ny bataljon med poliser stormade in. Den här gången var det fler poliser, så E. Hitler och de andra fick slåss för fulla muggar. En halvtimme senare höll de fortfarande på att slåss, och E. Hitler insåg att det inte skulle hålla särskilt länge till. Han sade åt Börje och Sven Lundin att stänga igen dörren till studion och hålla den stängt, och under tiden fick han och Ljungbacka-Erik slå ner alla poliser som fanns i studion. Sedan gällde det att försöka barrikadera dörren och hålla poliserna ute.

E. Hitler ställde för en byrå för dörren, men insåg snabbt sitt misstag: det fanns ingen annan väg ut än genom dörren de just stängt för.

- Vad fan ska vi nu göra? Sade E. Hitler och kliade sig på huvudet. Enda sättet att ta sig ut var att slå sig förbi alla poliser, men så fort man slagit ner en polis dök det upp två nya.

Utanför kunde man höra hur poliserna skrek och slog för att ta sig in genom dörren, och bröderna Lundin hade fullt sjå med att hålla dörren stängd, trots att de hade ställt för en tung byrå.

Till slut insåg E. Hitler att var lika bra att ta tjuren vid hornen, och försöka springa förbi poliserna som fanns utanför. Han sade åt Börje och Sven att de skulle öppna dörren, och låta alla poliserna komma in i studion. När poliserna strömmade in i rummet skulle de försöka att springa ut från studion och samtidigt slå åt alla håll och slå ner så många poliser som möjligt.

Börje och Sven drog undan byrån från dörren och backade undan, men när dörren flög upp fick E. Hitler sig en chock. Det var inga poliser som rusade in i studion, utan det var Luftwaffe med Frisse Frisén i spetsen, tätt följda av Smällphete Sigge och Greve von Boegreoff.

- Vadfalls!? Varför släpper ni inte in oss för? Sade Greven ilsket.

- Bwööh! Först fick vi inte komma in för poliserna, så vi slog ner dem! Ska vi slå ner er också? Sade Frisse Frisén.

E. Hitler hade alldeles glömt bort att han ringt dit Luftwaffe, och nu insåg han att skriken och bankandet han hört utanför var inte poliserna som försökte ta sig in, utan det var Luftwaffe och de andra som slagit ner poliserna.

- Vilken tur att ni kom, grabbar! Då kan vi fortsätta spela in. Ett tag var vi rädda att vi skulle behöva springa härifrån och lämna kvar brännvinsflaskorna! Hemska tanke! Ropade E. Hitler glatt och hällde upp varsitt glas brännvin åt de nyanlända vännerna.

Del 4

E. Hitler och de andra stannade kvar i Bert Karlssons studio någon timme till, men när de började höra polissirenerna förstod de att det var dags att lämna byggnaden illa kvickt. E. Hitler plockade snabbt ihop alla saker han haft med sig och sprang ut från studion tillsammans med de andra. Precis när de kom ut genom bakdörren hörde de hur poliserna rusade in genom huvudingången.

- Det var allt i grevens tid! Sade E. Hitler och torkade en svettdroppe från pannan.

- Vad? Sade Greve von Boegreoff.

Efter att ha lämnat Skara och tagit en omväg förbi systemet var E. Hitler och de andra dårfinkarna tillbaka i de Småländska skogarna. Bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Smällphete Sigge och greven tackade för sig och åkte hem. Luftwaffe stannade kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa honom med att bygga en ny studio.

- Jag ska ta och ringa fixativ, sedan kan ni ju åka till Växjö och se om ni kan få tag på något byggmaterial. Sade E. Hitler och gick in för att ringa.

Den skånska alltiallo-firman Fixativ brukade ständigt kallas in när E. Hitler hade svårt att komma på hur han skulle bära sig åt för att uppfylla alla löften han gav i sina annonser. Men den här gången skulle nog Dahlberg bli förvånad när det var ett alldeles vanligt snickerijobb han skulle få utföra.

- Ja, det var Fixativ det här! Svarade Dahlberg.

- Ja, god dag. Det här är E. Hitler. Det är så att jag har en liten grej som jag skulle behöva...

- Nej! Aldrig i livet! Jag tänker inte göra affärer med er igen! Avbröt Dahlberg innan E. Hitler ens hunnit tala om vad det var för jobb det handlade om.

- Men jag har ju inte ens...

-Nej, säger jag ju! Varenda gång jag gör ett jobb hos er slutar det med att jag blir nedslagen. Men aldrig mer! Adjö! Sade Dahlberg och lade på luren.

E. Hitler suckade för sig själv innan han gick ut på gården igen. Tanken var från början att Luftwaffe bara skulle hämta material och hjälpa till med enklare sysslor, och att Fixativ skulle ha huvudansvaret för byggandet. Nu var han tvungen att låta Luftwaffe sköta byggandet av studion helt på egen hand.

När E. Hitler kom ut på gården vinkade han till Luftwaffe att de skulle samlas runt honom, och så förklarade han läget för dem.

- Så här ligger det till: Fixativ vägrar ha något med oss att göra, så vi blir tvungna att bygga den nya studion helt själva. Så jag tänkte att ni kan åka iväg och skaffa byggmaterial, så ska jag försöka få tag i en ny studioutrustning.

Luftwaffe satte sig i sin buss och lämnade E. Hitlers residens, samtidigt som E. Hitler själv tänkte att det skulle bli svårt för Luftwaffe att handla något, eftersom han ännu inte hade betalt byggmaterialet han använt till sin förra studio.

Del 5

När Luftwaffe anlände i Växjö åkte de först till Torbjörns Trä för att handla virke. Men expediten vägrade att låta dem ta ut något material utan att betala kontant. Tanken var att Luftwaffe skulle ta ut det virke som behövdes, och sedan skicka räkningen till E. Hitler. Men eftersom han inte hade betalt en endaste räkning de senaste 15 åren var det väldigt svårt att handla på kredit någonstans. Och på Växjö Bygg och Slakteri var det likadant, trots att Frisse Frisén frågade så snällt han kunde.

- Bwööööh! Hit med brädor och spik! Hitler betalar!

- Tyvärr kan vi inte längre låta E. Hitler handla på kredit. Men om han kommer hit och betalar kontant går det bra. Sade expediten.

Frisse hade stor lust att slå ner expediten, men eftersom han hade lovat de andra att inte dra på sig polisen i onödan behärskade han sig och lät bli.

Luftwaffe fick lämna byggvaruhuset tomhänta och sätta sig i bussen och började köra tillbaka mot E. Hitlers residens igen. Men chauffören råkade köra åt fel håll i en korsning och hamnade i ett villaområde. Frisse Frissen började genast skälla på chauffören och hota med nedslagning, men plötsligt tystnade han och stirrade på någonting utanför bussen.

- Bwööh! Titta där! En friggebod! Den kan vi ta och bygga om till studio!

De andra medlemmarna tyckte det var en väldigt bra idé, så de åkte tillbaka till Växjö för att stjäla en stor släpvagn. De visste redan att E. Hitler inte var betrodd att hyra släp någonstans, så de försökte inte ens.

När Luftwaffe kom tillbaka till villaområdet tog de starkaste medlemmarna och lyfte upp friggeboden på släpvagnen. De såg ut släpvagnen sjönk ihop av tyngden, men de tyckte ändå att den borde hålla hela vägen tillbaka till E. Hitlers residens. Men precis när hade hade spänt fast friggeboden och var klara att åka kom det ut en man i bara kalsongerna ur ett av husen.

- Vad i helvete håller ni på med, era förbenade ligistslynglar!? Ropade mannen ilsket åt Luftwaffe.

- Bwööh! Vi snor din friggebod! Svarade Frisse Frisén, för han tyckte att det ändå var bäst att vara ärlig.

- Ska vi slå ner honom innan vi åker? Undrade Dieter Beck.

- Det tycker jag! Då får vi några minuters försprång innan han vaknar och ringer polisen. Sade Louie Vickner och sänkte mannen med en välriktad vänstersving.

Luftwaffe lämnade Växjö i all hast, men när de kommit en bit utanför staden dök det upp en polisbil i backspegeln. När polisen fick syn på Luftwaffes ekipage slog han genast på sirenerna och signalerade till Luftwaffe att de skulle stanna. Men Luftwaffe vägrade givetvis, och ökade istället hastigheten. De körde så fort de vågade, eftersom ena däcket på släpet hade fått punktering, och om de ökade farten mer kunde alltihop välta.

Polisenbilen följde envist efter Luftwaffe, och i nästa raka körde den om och lade sig framför Luftwaffe innan den bromsade in för att få dem att stanna. Luftwaffes chaufför blev då tvungen att ställa sig på bromsen för att inte köra rätt in i polisbilen, men när han bromsade så krängde släpvagnen åt sidan och välte ner i ett dike. Som tur var hade inte Luftwaffe kopplat på släpet ordentligt, så det lossande från bussens kofångare istället för att dra med sig bussen ned i diket.

- Bwöööh! Vad i helvete gör du, snutjävel!? Titta vad du har gjort! Sade Frisse Frisén ilsket och pekade på friggeboden som det bara var kaffeved kvar av. Men innan polisen hunnit vrida på huvudet för att se var Frisse Pekade hade Frisse Frisén hunnit gå fram till polisbilen, öppnat dörren och slagit ner båda poliserna som satt i bilen.

Därefter hjälptes Luftwaffe åt att plocka igen det som var kvar av friggeboden och tog med det tillbaka till E. Hitlers residens. För begagnat virke måste väl ändå vara bättre än inget virke alls.

Del 6

E. Hitler trodde inte sina ögon när Luftwaffe kom tillbaka. Bakom bussen hade de en sönderslagen släpvagn full med en massa brädskrot. Innan han hunnit fråga vad de höll på med svarade Frisse Frisén:

- Vi fick inte köpa virke! Så vi stal en friggebod istället!

E. Hitler bestämde sig för att lämna Luftwaffe ensamma med studiobyggandet, för han klarade inte ens av att se eländet. Han istället gick in och ringde några bundsförvanter som kunde hjälpa honom att få tag i en ny utrustning till studion. Därefter satte han sig i bilen och körde i riktning mot Växjö, men han tog ett par omvägar för att plocka upp Roger Ballis och Smällphete Sigge.

Väl framme i Växjö parkerade E. Hitler och gick in på Anderssons Audio. Han tänkte att han borde få någon typ av förmån i och med att han var stamkund där.

- E. Hitler! Dig vill vi inte ha någonting mer att göra med! Försvinn härifrån! Senast du var här fick vi stänga i två månader för att halva personalstyrkan var sjukskriven! Sade butikschefen när han fick syn på E. Hitler.

- Ja, men vi ska bara...

- Ni ska inte någonting! Försvinn nu innan jag ringer polisen! Avbröt butikschefen.

- På så vis. Men om ni ändå tänker ringa Farbror Blå så kan vi ju lika gärna ta det vi vill ha med våld. Och då blir det ju mycket billigare också! Sade E. Hitler och vinkade in Smällphete Sigge och Roger Ballis, som genast började slåss med butikspersonalen. Under tiden som personalen var sysselsatt tog E. Hitler en kundvagn och plockade på sig allt han ville ha. Sedan gick han ut och lastade in allt i bilen. När allting var färdigt startade E. Hitler bilen och lade sig på tutan, så att Roger Ballis och Smällphete Sigge skulle förstå att det var dags att ge sig iväg.

- Bra jobbat, gubbar! Nästa anhalt är Mårtenssons Musik, där ska vi handla musikinstrument. Sade E. Hitler och parkerade på i en mörk gränd. Han tänkte att polisen skulle nog inte vara långt borta, och det vore ju inte så bra om de hittade bilen medan han var inne i musikaffären.

E. Hitler hade aldrig tidigare besökt Mårtenssons Musik, så han tänkte att det kanske skulle gå att handla på kredit eller mot faktura där. Men hans rykte hade spritt sig även dit.

- Nej, här är det kontant betalning som gäller. Vi har allt hört ett och annat om dig! Sade kassörskan.

- På så vis? Kan jag få tala med er chef, tack! Sade E. Hitler.

- Det ska väl gå bra. Här är jag! Hördes en grov mansröst inifrån kontoret. E. Hitler gick in dit och presenterade sig.

- God dag, mitt namn är E. Hitler. Det är så att jag ska anordna en välgörenhetsföreställning på torget i Växjö lördagen den 14 januari, och skulle behöva lite musikinstrument. Så jag tänkte om ni kunde skänka mig det som behövs, i utbyte mot lite reklam under föreställningen? Sade E. Hitler.

- Javisst, självklart! Vill ni ha grejerna nu direkt? Butikschefen svalde E. Hitlers lögn med hull och hår.

- Ja, hemskt gärna. Kan ni plocka fram det åt oss, så ska jag hämta bilen under tiden. Sade E. Hitler och gav butikschefen en lista över allt han behövde. Sedan gick han iväg för att hämta bilen och ställa den vid butikens lastkaj på baksidan. Men när E. Hitler kom utanför butiken dök det plötsligt upp ett dussin poliser som omringade honom med dragna vapen. E. Hitler hade inget annat var än att lydigt följa med.

- Har du några kumpaner med dig? Undrade polisen?

- Nej, dem slog jag ner och lämnade i parken. Sade E. Hitler och hoppades att poliserna inte skulle börja leta i butiken efter Roger Ballis och Smällphete Sigge. Och till E. Hitlers stora lycka så svalde även polisen hans lögn med hull och hår.

- Att lura på folk värdelösa kassetter i åratal måste ha gjort mig väldigt bra på att ljuga! Tänkte E. Hitler för sig själv när han satt med handfängsel i polisbilen.

Del 7

Luftwaffe höll för fullt på med byggandet av E. Hitlers nya studio. De hade kommit en ganska bra bit, och med tanke på att alla var idioter såg det ganska bra ut. Frisse Frisén höll på med att sätta reglar när han plötsligt råkade slå sig på tummen med sin hammare. Då blev han så ilsken att han drämde till med hammaren rätt i en regel. Han slog så hårt att regeln gick av, och halva bygget rasade ihop.

- Bwööh! Nu jävlar får Hitler hjälpa oss! Kommer han inte tillbaka så slår jag ner honom! Ropade Frisse Frisén ilsket.

- Men hur ska du kunna slå ner honom om han inte har kommit tillbaka? Sade Dieter Beck.

- Jag letar upp honom, så klart! Sätt er i bussen! Sade Frisse och började gå mot bussen. De andra medlemmarna följde lydigt efter.

Efter att ha överskridit hastighetsreglerna ordentligt var Luftwaffe framme i Växjö. Det var Frisse Frisén som körde, och hans ilska var en bidragande orsak till buskörningen. De körde först till Anderssons Audio för att se om E. Hitler var där. Men när de kom dit möttes de av sjukvårdspersonal och poliser, vilket tydde på att E. Hitler redan hade lämnat butiken. Dieter Beck föreslog att de borde leta i någon butik som sålde musikinstrument, eftersom E. Hitler troligen hade all ljudutrustning han behövde nu. Frisse Frisén höll med, stampade gasen i botten och körde till Boströms Bas & Batteri. Frisse och Louie Vickner gick in för att se om E. Hitler var där.

- Bwöööh! Har ni sett Hitler? Röt Frisse Frisén åt ett butiksbiträde.

- Nej, tack och lov! Svarade biträdet, med E. Hitlers senaste besök i färskt minne. Det hade slutat med ett sjukhusbesök och tre månaders sjukskrivning med rehabilitering.

Luftwaffe letade vidare, men på grund av att Frisse Frisén körde så fort var det svårt för de andra att hinna spana efter E. Hitler på gatorna. Plötsligt ställde sig Frisse Frisén på bromsen, för han var nära att köra över en fotgängare. Frisse hoppade ur bilen för att slå ner honom, i hopp om att han kanske skulle tappa minnet av händelsen och glömma bussens registreringsnummer. Men när Frisse tog tag i fotgängarens krage och skulle klippa till fick han se att det var Roger Ballis.

- Bwöööh! Vad fan gör du här!? Var är Hitler!? Sade Frisse och släppte taget om kragen.

- Det undrar vi också. Han skulle bara hämta bilen, men nu är han försvunnen. Svarade Roger Ballis. Sedan förklarade han för Frisse och resten av Luftwaffe om Mårtenssons Musik och instrumenten de skulle få gratis.

- Lasta in instrumenten i bussen så länge, då, så åker vi och fortsätter leta! Föreslog Dieter Beck.

Roger Ballis och Smällphete Sigge gjorde som Dieter Beck sagt, och följde sedan med i Luftwaffes buss.

- Jag hittade den här på marken utanför Mårtenssons Musik! Sade Roger Ballis och tog fram en fickplunta med ett ollon ingraverat på båda sidorna.

- Det är ju E. Hitlers fickplunta. Han skulle aldrig gå någonstans utan den. Han måste ha blivit bortförd mot sin vilja! Sade Louie Vickner.

- Då är ju mysteriet med E. Hitlers försvinnande nästan löst! Det måste helt enkelt ha varit någon av hans fiender som fört bort honom! Vi behöver bara lista ut vilka hans fiender är så kommer vi att hitta honom! Sade Dieter Beck.

- Vad har E. Hitler för fiender då? Få se här nu... Polisen, kronofogden, alla partier i riksdagen, regeringen, Aftonbladet, Expressen, MC-klubben Växjö Bamboozlers, landets samtliga idrottsklubbar, Bert Karlsson, Sveriges Radio, Frimurarordern och alla tusentals idioter som han sålt sina kassetter till genom åren. Då är det bara att besöka dem en och en så hittar vi nog E. Hitler till slut!

Del 8

Det fanns en lång lista över alla som kunde tänkas vilja skada E. Hitler, men som tur var började Roger Ballis, Smällphete Sigge och Luftwaffe att leta hos polisen i Växjö.

- Ska vi bara rusa in och slå ner allt som rör sig, eller ska vi försöka med något smartare först? Undrade Louie Vickner.

- Vi skulle ju kunna försöka ta reda på om E. Hitler finns där inne innan vi börjar slåss. Svarade Dieter Beck.

- Men hur ska det gå till? Ska vi smita in bakvägen och se om han sitter inlåst i källaren?

- Vi går väl in och frågar, begriper du väl! Sade Frisse Frisén, och innan någon hann stoppa honom hade han redan gått in på polisstationen.

- Bwöööh! Är Hitler här? Vrålade Frisse till receptionisten.

- Ja, det är han faktiskt. Har du kommit för att betala borgen? Svarade receptionisten.

- Ja, det har jag! Sade Frisse och lade upp en 20-lapp på disken.

- Det räcker tyvärr inte! Sade receptionisten.

- Bwööh! Sade Frisse och tog fram en till 20-lapp.

- Nej, det behövs mycket mer. Att släppa honom mot borgen kostar 12 000 kronor!

- Då ska jag hämta... Sade Frisse och gick tillbaka till bussen. Men han sade inte vad han skulle hämta!

Receptionisten tittade förvånat på Frisse Frisén när han kom tillbaka i sällskap med Roger Ballis, Smällphete Sigge och resten av Luftwaffe. Det såg ut som att receptionisten tänkte säga något, men alldeles innan han öppnade munnen fick han en smäll av Frisse Frisén så att han gick i däck. Sedan gick Frisse och de andra vidare och öppnade varenda dörr, och slog ner alla poliser de mötte. Många av poliserna blev så tagna på sängen att de inte ens hann dra sina vapen innan de blev nedslagna. Och de poliser som hann dra sina vapen hann inte avfyra dem innan de fick en smäll och somnade in.

Så småningom hade de betat av hela polisstationens entréplan, och fortsatte ner till källaren. Där nere fanns det också poliser att slå ner, och de passade även på att släppa ut alla som satt inlåsta i fyllecellerna för att skapa mer oreda på polisstationen. Några av fylleristerna tog tillfället i akt och flydde, men de flesta valde att ansluta sig och hjälpa Luftwaffe att röja på polisstationen.

Till slut nådde de fram till den cell där E. Hitler satt inlåst. Trots att det var på det här viset det brukade gå till var E. Hitler ändå förvånad.

- Men hur kunde ni hitta mig så fort? Sade E. Hitler, som varit inställd på att få vänta i minst en vecka innan räddningen kom.

- Äh, det var nog bara slumpen, sade Roger Ballis. Vi tänkte först åka och slå ner Växjös hockeylag, men vi hade inte råd att betala inträdet till ishallen. Så vi började hos polisen istället, där är ju inträdet gratis.

- Bwööh! Här är det utträdet som kostar istället! Sade Frisse Frisén.

När E. Hitler och resten av idioterna flydde från stationen såg de att flera av fylleristerna Luftwaffe befriat fortfarande höll på att slåss med polisen.

- Bra, det! Då blir det de som kommer att få skulden för det här! Skrattade E. Hitler innan han satte sig i Luftwaffes buss, och lämnade polisstationen för, förhoppningsvis, sista gången.

Del 9

Efter att E. Hitler blivit befriad av Luftwaffe åkte de och hämtade E. Hitlers Opel som stod parkerad i en gränd med skum belysning. Till deras stora lycka kunde de konstatera att bilen varken blivit stulen, vandaliserad eller ollad under den tiden som E. Hitler varit borta.

Luftwaffes buss var redan trång innan de fyllde den med musikinstrument och tog upp tre extra passagerare, så när E. Hitler, Roger Ballis och Smällphete Sigge satte sig i den gamla Opeln kunde Luftwaffe äntligen breda ut sig lite grann. Fast bara lite, bussen var ju fortfarande full med diverse musikinstrument.

När alla var tillbaka vid E. Hitlers residens tog Frisse Frisén ett redigt tag om E. Hitlers krage och lyfte honom en bit från marken.

- Bwööh! Nu jävlar hjälper du till med byggandet!

- Nej, det kan jag inte. Jag måste in och ringa ett samtal. Men kanske Roger Ballis och Smällphete Sigge kan hjälpa er? Sade E. Hitler och krånglade sig ur Frisses grepp.

E. Hitler gick in och slog numret till Eddie Meduza. På vägen tillbaka från Växjö hade han fått en lite idé. Meduza borde ju ha ett skivkontrakt som gav honom tillgång till en studio. Om man kunde ta och använda den ett tag, till Luftwaffe fått färdigt den nya studion?

- Hallå? Eddie Meduza svarade redan på andra signalen, och han lät dessutom nykter.

- Ja, god dag, det här är E. Hitler. Jag skulle behöva din hjälp med en grej.

- Vad är det nu, då? Senaste jag hjälpte dig var jag nära att hamna i fängelse! Sade Meduza surt.

- Nej, den här gången är det ingenting sådant! Jag behöver bara låna en studio!

- Jag har väl ingen studio heller!

- Nej, men du borde väl ha tillgång till en genom ditt skivbolag?

- Ja, det kan väl hända att jag har. Men varför skulle jag låta dig använda min studiotid?

- För att du är skyldig mig tio flaskor whiskey! Och det var ingen billig whiskey heller, flaskorna kostade 1200 kronor styck! Det blir totalt 120 000kronor! Så då kan du välja att låta mig använda studion, eller betala nu direkt. Sade E. Hitler med en listig röst.

- 1200 gånger tio blir väl för fan inte 120 000, heller! Sade Meduza. (Hade han varit full hade han aldrig kunnat räkna ut det.)

- Skit nu i gångertabellen, du är ändå skyldig mig för flaskorna. Hur ska du ha det nu då? Sade E. Hitler och kände irritationen stiga.

- Ja, ja, kom hit i eftermiddag, då! Jag ska bara spela in en låt, så du kan ta studion när jag är klar.

- Tackar så mycket! Sade E. Hitler och avslutade samtalet.

E. Hitler gick ut för att tala om de goda nyheterna för de andra, men först blev han tvungen att stoppa slagsmålet som brutit ut mellan dem. Han försökte ställa sig emellan, men efter att ha fått ett par knytnävsslag i ansiktet gav han upp. Han gick istället och hämtade vattenslangen, och kastade den över alla som slogs. Det tog ingen lång stund innan alla hade trasslat in sig i slangen, så att de inte längre kunde slåss.

- Vad fan slåss ni för? Ni ska ju bygga den nya studion! Sade E. Hitler.

- Vi kunde inte komma överens om vi skulle använda skruv eller spik. Svarade Roger Ballis, och de andra nickade instämmande.

Del 10

E. Hitler satt i teknikerrummet till en CBS-studio och kokade av ilska. Eddie Meduza hade sagt att han bara skulle spela in en låt, så kunde E. Hitler ta studion sedan. Men vad Meduza inte sagt var att låten han skulle spela in var en halvtimme lång! När Meduza äntligen blivit klar var E. Hitler bara tvungen att fråga vad han skulle använda den låten till.

- Jag ska ha den på en reklamkassett som vi ska skicka ut till skivhandlarna. Svarade Meduza

- Men vad ska du ha på andra sidan bandet, då? Eller måste man vända på bandet efter halva låten?

- Oj, det tänkte jag inte på! Då får vi ta och spela in en till låt som är lika lång att ha på andra sidan. Sade Meduza och vinkade till teknikern att börja spela in igen.

E. Hitler suckade och gick tillbaka in i teknikerrummet för att vänta ytterligare en halvtimme. Men när låten började närma sig slutet bestämde E. Hitler sig för att skämta lite med Meduza. Han knuffade bort teknikern och ropade i en mikrofon:

- Rooooonkaaaaaaa!

Eddie Meduza släppte sin gitarr rätt ner i golvet och gick med stora steg in i teknikerrummet.

- Vad i helvete håller du på med! Du förstörde ju låten, ditt förbannade mähä! Nu måste vi ta om låten från början! Ropade Eddie Meduza argt.

- Det ska du som fan heller. Låt mitt trevliga tillägg vara kvar nu, så jag kan få använda studion någon gång. Svarade E. Hitler

- Det kan du glömma! Nu ska vi ta om låten, och har du tur så kanske det blir en kvarts studiotid över åt dig!

- Vad i helvete!? På en kvart hinner man väl för fan inte spela in någonting! Jag har ju flera låtar som ska både spelas in och mixas.

- Med tanke på att du bara vrålar "kuk", "fitta", "runka" och "rövhål" i dina låtar borde det väl inte behövas så mycket arbete, så det borde gå ganska fort att spela in.

- Nej, nu jävlar! Sade E. Hitler och gav Meduza en rak höger.

Eddie Meduza ramlade baklänges över en stol, men han kom snabbt upp på benen igen och gav tillbaka med en vänster uppercut. E. Hitler försökte backa undan för uppercuten, men teknikern stod i vägen. Då slog E. Hitler ner teknikern innan han sopade på Meduza en till smäll.

Eddie Meduza backade några steg in i studion och tog upp sin gitarr som låg på golvet. Han försökte smälla till E. Hitler med den, men han missade och råkade istället riva ner en mikrofon som hängde i taket. E. Hitler tog upp ett mikrofonstativ och kastade det på Meduza, men missade och träffade ett trumställ.

Vid det laget hade studiomusikerna redan flytt från studion, så de behövde inte se när Eddie Meduza och E. Hitler slog sönder deras instrument. E. Hitler hittade en saxofon på golvet, men när han böjde sig ner för att plocka upp den slog Meduza honom med gitarren i ryggen. Han skrek då av smärta och reste sig snabbt upp och drämde till Meduza i ansiktet med saxofonen. Meduza tappade då gitarren och ramlade över en keyboard. E. Hitler höjde saxofonen för att slå till honom igen, men i sista sekund fick Meduza tag i ett dragspel som han kunde skydda sig med.

Slagsmålet fick ett abrupt slut när det knackade på dörren. Eddie Meduza öppnade och fick se ett annat band som också hade skivkontrakt med CBS.

- Vi har bokat studion från klockan tre, och den är tio i nu. Så om ni skulle kunna göra er klara att lämna studion nu vore det snällt. Sade en av bandets medlemmar.

- Javisst, varsågod! Sade Eddie Meduza och släppte in bandet i studion. Sedan sprang han och E. Hitler därifrån, så de fick aldrig se hur bandet reagerade när de såg att hela studion var sönderslagen.

Del 11

Det var en besviken E. Hitler som återvände till sitt residens. Han hade räknat med att kunna spela in ett par låtar i Eddie Meduzas studio, men han fick åka hem tomhänt.

- Hitler! Studion är färdig! Ropade Dieter Beck när E. Hitler klivit ur sin bil.

- Det var som fan! Om vi plockar in utrustningen nu så kanske vi kan börja spela in i kväll! Sade E. Hitler och kände hoppet återvända. Men hoppet försvann lika snabbt som det kommit när han vände sig om och fick se det färdiga bygget. E. Hitler bara stirrade och fick inte fram ett ord när han såg att byggnaden inte var större än ett utedass. När han öppnade dörren såg han att det verkligen var ett utedass också.

- Vi kom inte ihåg hur friggeboden såg ut, så vi använde en ritning som vi hittade när vi var i Växjö. Sade Frisse Frissén.

- Era förbannade idioter! Hur i helvete ska vi kunna inreda någon studio i det där lilla dasset? Sade E. Hitler argt.

- Jo, men vi tänkte ju att du ändå bara ska spela in skit i studion. Flinade Roger Ballis och fick en arg blick av E. Hitler.

- Jag går in och ringer ett samtal! Under tiden så tar ni och river dasshelvetet! Sade E. Hitler ilsket och gick in.

E. Hitler lyfte telefonluren ur klykan och slet åt sig den med sådan kraft att telefonen ramlade ner i golvet. Han plockade upp den och nästan slängde den på bordet. Sedan slog han numret till fixativ så hårt att nummerskivan nästan lossnade.

- Dahlberg på Fixativ! Svarade mannen i andra änden.

- Nu jävlar kommer du hit och bygger en studio åt mig! Sade E. Hitler argt.

- Nej, jag har ju sagt att jag inte vill göra några fler affärer med er! Det brukar alltid finnas en risk för att jag blir nedslagen. Svarade Dahlberg.

- Så du törs inte komma för att det finns en liten risk att du blir nedslagen? Då kan jag tala om att om du inte drar dig hit är risken att du blir nedslagen hundra gånger större! Hotade E. Hitler.

Det blev tyst i andra änden ett tag. Men sedan bröt Dahlberg tystnaden.

- Ja, jag kommer väl då. Men om jag blir nedslagen ska jag ha dubbla arvodet!

När samtalet var avslutat gick E. Hitler ut igen för att se om de hade rivit dasset, men det hade de inte. Istället hade de börjat slåss igen, det var Roger Ballis, Smällphete Sigge och en halvan av Luftwaffe mot den andra halvan.

- Vi kunde inte bestämma oss för hur vi skulle riva dasset. Jag tyckte att alla skulle gå lös på det med varsin kofot, men Frisse ville köra på det med bussen. Sade Smällphete Sigge efter att E. Hitler gått emellan.

E. Hitler suckade gick bort till brevlådan för att hämta posten. Efter att han stoppat slagsmålet kom de överens om att Luftwaffe kunde ta hem dasset istället, så nu var samtliga medlemmar upptagna med att spänna fast det uppe på deras buss.

I E. Hitlers brevlåda låg det bara ett kuvert, så han öppnade det direkt.

- Aj, fan! Sade E. Hitler efter att ha läst det som stod däri.

"Bäste herr Hitler!

Era skulder uppgår för närvarande till 2 507 869kronor och femtio öre. Vi har gjort upprepade försök att driva in dessa skulder utan resultat. Därför har vi beslutat att göra en utmätning av ert residens och allt lösöre. Utmätningen kommer att ske den 12 december.

Med vänliga hälsningar Kronofogden."

- Helvete, det är ju i morgon! Sade E. Hitler och rev sönder brevet.

Del 12

E. Hitler, Roger Ballis, Smällphete Sigge och Luftwaffe satt ute på E. Hitlers gård och väntade. De hade lagt massvis med presenningar över E. Hitler hus och ställt fram utedasset igen, för att försöka lura i kronofogden att det var dasset som var boningshuset.

Så kom till slut kronofogden. E. Hitler hälsade vänligt på mannen som klev ur bilen.

- Ja, här ser ni min lilla boning. Mysigt, va? Sade E. Hitler och pekade på dasset.

- Nja, det ser då inget vidare ut. Vad är det där för något? Sade kronofogden och pekade på huset som var täckt av presenningar.

- Nej, det är bara gamla presenningar, de är inte värda någonting. Vi ska ta och göra en liten brasa av dem. Vill du vara med? Vi tänkte grilla korv också. Ljög E. Hitler.

- Ja, varför inte? Jag har ändå inget bättre för mig i kväll. Svarade kronofogden.

- Jävlar, då blir vi tvungna att slå ner honom förr eller senare i alla fall. Viskade E. Hitler åt de andra.

- Bwöööh! Vrålade Frisse Frisén innan han viskade tillbaka: inte mig emot!

- Är det där er buss, herr Hitler? Frågade kronofogden.

- Nej, det är Luftwaffes buss. De är här på besök. Svarade E. Hitler.

- Kan jag få se något ägarbevis på att det stämmer? För om ni inte kan bevisa att det inte är er bil måste vi sälja den på exekutiv auktion.

- Bwöööh! Här har du! Sade Frisse frisén efter att ha letat fram ägarbeviset i handskfacket.

- Bra, allt ser ut att vara i sin ordning. Vems bil är det här då? Sade kronofogden och pekade på E. Hitlers bil.

- Det är Roger Ballis som äger den bilen. Han är också här på besök.

- Nej, det är väl E. Hitlers bi... Började Roger Ballis säga, men han slutade när E. Hitler knuffade till honom med armbågen.

- Jasså, det är herr Ballis bil? Kan jag få se papper på det också?

- Javisst! Sade Roger Ballis och började gräva i handskfacket.

- Det verkar visst som att han har glömt ägarbeviset hemma. Sade E. Hitler.

- Ja, då får vi ta bilen till exekutiv auktion, om ni inte kan bevisa att det inte är er bil. Sade kronofogden.

- Vänta, jag hittade ägarbeviset! Ropade Roger Ballis och sprang mot kronofogden.

- Bra, kan jag få se på det?

- Ja, här har du! Sade Roger Ballis och gav kronofogden en rak höger som träffade honom mitt på näsan.

Kronofogden rasade i backen och blev liggande där någon minut. Till slut reste han sig upp. Han blödde rejält med näsblod, och näsan hade blivit knäckt.

- Vänta bara! Jag kommer snart tillbaka! Ropade kronofogden innan han satte sig i bilen.

- Ja, gör det, du! Skrattade E. Hitler och de andra. Men de kunde aldrig ana hur snart kronofogden skulle komma tillbaka till E. Hitlers residens.

Del 13

E. Hitler satt ensam i sitt kök och var just i färd med att öppna en flaska Explorer. Luftwaffe, Roger Ballis och Smällphete Sigge hade han skickat hem. Efter att Fixativ tagit över studiobyggandet skulle inte E. Hitler behöva deras hjälp på ett tag.

Precis när E. Hitler skulle hälla upp ringde telefonen. Han skruvade tillbaka korken på flaskan innan han svarade.

- Ja, det här är E. Hitler! Svarade han.

- Hejsan, Hettler! Det här är Börje. Det är så att jag och Sven har hittat ena studio du kan använda.

- Har ni? Var då? Kan vi använda den utan att polisen kommer? Undrade E. Hitler.

- Ja, kom hit så sa' jag berätta mer. Sade Börje och avslutade samtalet.

Efter samtalet ställde E. Hitler tillbaka flaskan i köksskåpet, tog bilnycklarna och sprang ut till bilen. Han vinkade lite till Dahlberg, för att tala om att han åkte bort en sväng. Sedan startade han bilen och körde så fort han bara vågade hem till Börje Lundin. När han körde in på gården stod Börje redan ute och väntade på honom.

- Bra att du kom, Hettler! Vi sa' bara mjölka korna först, så kan jag berätta om studion sedan. Du kan väl ta och hjälpa te´? Sade Börje när E. Hitler klev ur bilen.

- Öh... Ja, det kan jag väl. Sade E. Hitler. Han var inte så van vid lantbrukssysslor, men han kunde ju göra ett försök, nu när Börje hade hittat en studio åt honom.

- Du kan mjölka Rosa, för Ljungbacken blir så svartsjuk om jag gör det! Sade Börje och pekade på en av korna när de kom in i ladugården.

- Ja, hur gör man det, då? Är det bara att dra i spenen? Undrade E. Hitler.

- Det är nästan som att ronka! Hö hö hö! Sade Börje.

E. Hitler satte sig på mjölkpallen och började dra i spenen, men det hände ingenting.

- Vad fan, den står ju inte ens! Sade E. Hitler efter att ha försökt i fem minuter utan resultat.

- Äh, låt mig och Sven mjölka då. Du kan få môcka ut all koskit istället. Sade Börje och pekade på en skottkärra som stod längst in i ladugården.

E. Hitler tog en spade och började skotta upp koskiten i skottkärran. När den var full tittade han frågande på Börje.

- Du sa' tömma den på gödselstacken här bakom ladugården. Sade Börje och pekade så att E. Hitler skulle hitta.

Det var punktering på skottkärran, så E. Hitler fick ta i ordentligt för att kunna flytta den. Men när han kom ut till gödselstacken halkade han på en isfläck just när han gjorde ett krafttag för att få fram skottkärran sista biten. Han föll så illa att han rev med sig skottkärran och fick hela innehållet över sig.

- Är vi inte klara snart? Undrade E. Hitler när han, stinkande och full med koskit, kom tillbaka in i ladugården.

- Ja, det här var sista kon. Spola av dig med slangen där borta, så kommer du in till oss sedan. Då kan du få dig en sup och så berättar vi om studion. Sade Börje.

När E. Hitler var någorlunda ren gick han in i bröderna Lundins boningshus. Inne i köket stod det redan tre glas med brännvin i och väntade. E. Hitler satte sig vid bordet och svepte sitt glas på en gång.

- Jaha, vad är det för studio ni har hittat? Frågade E. Hitler.

- Jo, det är den däringa greven. Han som hellre knullar ena karl istället för ena ko. Han har en studio. Sade Börje.

- Greve von Boegroeff? Kunde du inte sagt det direkt, så hade jag sluppit åka hit!? Vad fan...

Sade E. Hitler och tänkte att han hade åkt dit, arbetat och förstört sina kläder helt i onödan.

== Del 14 ==

Ett av Greve von Boegroeffs många gods låg en bit utanför Tingsryd, och det var där han hade sin studio. Efter att E. Hitler kommit hem från resan till bröderna Lundin hade han tagit en lång dusch innan han ringde greven. Han hade också ringt Luftwaffe och bett dem att komma, för han vågade inte vara själv hemma hos greven. Frisse Frisén hade till en början ingen lust att följa med, men efter att ha fått ett löfte om att spela Slicka fitta ändrade han sig. Efter mycket övervägande ringde han också Eddie Meduza och bjöd dit honom med, för han hade lite dåligt samvete efter att ha förstört inspelningssessionen för honom.

Den som först anlände till grevens gods var E. Hitler, då han bodde närmast.

- Välkommen hit, Hitler! Sade Greve von Boegroeff och skakade E. Hitlers hand med den ena handen och tog ett kraftigt tag om E. Hitlers arsle med den andra.

- Tack för att vi fick komma med så kort varsel. Vi är just nu helt utan studio, så det är en stor hjälp att vi får använda din. Sade E. Hitler.

- Javisst! Sade greven och visade in E. Hitler i studion som låg i godsets västra flygel.

- Oj, studion ser ju nybyggd ut. Hur länge har du haft den? Frågade E. Hitler när de kom in i studion.

- Den blev klar för någon månad sedan. Jag tänkte ge ut en skiva med lokala bögartister och bögorkestrar på min nystartade label Vaselin Reccords, men jag har inte hunnit komma igång med projektet ännu. Berättade greven. Sedan gick han ut för att vänta på Eddie Meduza och Luftwaffe, för de skulle nog också behöva hjälp att hitta till studion.

När alla hade kommit satte de genast igång att spela in. Eftersom det inte var första gången som Luftwaffe och Eddie Meduza spelade tillsammans var det inga konstigheter att komma igång. De började med att spela in Eddie Meduzas halvtimmeslånga låt som E. Hitler förstört innan, och när den var klar spelade de in några nya låtar som E. Hitler och Eddie Meduza skrivit tidigare samma dag. Även greven fick vara med på ett hörn och spela in några låtar.

Efter att allt var färdiginspelat satte alla sig ner i studion med en kopp kaffe och slappnade av. Det hade varit en väldigt lyckad studiosession, utan varken teknikstrul eller bråk, något som var väldigt ovanligt i E. Hitlers kretsar.

- Bwööh! När ska vi spela in Slicka fitta ? Sade plötsligt Frisse Frisén.

- Oj, det hade jag glömt bort. Kan vi inte ta den någon annan gång? Den finns ju redan på nästan alla kassetter redan! Sade E. Hitler, som inte hade någon lust alls att spela in något mer.

- Vad fan säger du, va? Sade Frisse och klippte till E. Hitler så att han ramlade bakåt. När E. Hitler föll råkade han spilla ut sitt kaffe över ett mixerbord, som började ryka. Sedan gick en säkring och det blev kolsvart i studion.

I mörkret kände E. Hitler en hand på sitt lår, och blev då så skräckslagen att han reste sig upp och sprang ut ur studion. Eddie Meduza och Luftwaffe gjorde likadant. När de kom ut på gården satte de sig i sina bilar utan att säga ett ord till varandra och körde hem. Efter att E. Hitler kommit hem till sitt residens ringde han greven och bad om ursäkt för att de hade förstört hans mixerbord och bara sprungit därifrån.

- Det gör inget. Jag kan väl spela in i din studio när den är klar istället? Sade greven, och E. Hitler visste inte riktigt om han skulle tolka det som ett löfte eller ett hot.

Del 15

E. Hitler stod ute på sin gård och tittade på studiobygget som började bli klart. Han tyckte det såg riktigt bra ut, och tänkte att den nya studion skulle nog bli både större och bättre än den gamla. Dahlberg hade sagt att studion skulle nog bli klar innan kvällen, så E. Hitler hade bjudit dit Börje Lundin, Sven Lundin och Ljungbacka-Erik som skulle hjälpa honom att inreda studion och få ordning på utrustningen. Som tack för hjälpen skulle han bjuda dem på nykokt brännvin.

Medan de väntade på att bygget skulle bli klart tyckte E. Hitler att de kunde börja provsmaka brännvinet lite grann. De hjälptes åt att bära ut bord och stolar så att de kunde sitta ute och dricka, för det var inte så kallt den dagen. Men just som E. Hitler skulle korka upp körde det in en okänd bil på hans gård. Ur bilen steg en långnäst person, och E. Hitler kunde nästan ana att han var från någon myndighet.

- God eftermiddag. Jag kommer från kommunens byggnadsnämnd, och jag ska kontrollera så att det inte förekommer några svartbyggen. Har ni bygglov för detta? Sade myndighetspersonen och pekade på studion som nästan var färdig.

- Nej, det har jag inte. Men det stod en annan byggnad där förut, och den hade jag bygglov för. Så det borde inte vara några problem att bygga en ny när den gamla har brunnit upp. Svarade E. Hitler.

- Riktigt så enkelt är det inte. Ni måste först ansöka om återuppbyggnadsrätt, och sedan bör ni söka bygglov om ni tänker göra några ändringar på den nya byggnaden.

- Men vad fan är det för jävla krångel. Ja, ja, sätt dig ner och ta ett glas brännvin under tiden som jag fyller i blanketterna. För visst har du blanketter med dig?

- Ja, blanketter har jag med mig. Men jag vill inte ha något brännvin. Svarade myndighetsgubben.

- Det ska du visst! Börje, se till så att han dricker brännvin! Sade E. Hitler bestämt.

- Hamen! Svarade Börje tog ett rejält tag om myndighetsgubbens hals med ena handen och höll brännvinsflaskan mot gubbens mun med den andra.

Under tiden fyllde E. Hitler i de blanketter som myndighetsgubben haft med sig. Men han hade ingen lust att lämna in dem, för han visste att han skulle få avslag ändå. Det hade inte funnits något bygglov för den gamla studion heller, så det skulle bara bli en massa juridiskt besvär om han lämnade in några nya ansökningar. Men E. Hitler tänkte att det kunde ju ändå vara en fördel att ha papper på att han hade bygglov, så han tänkte försöka få myndighetsgubben att skriva under dem i alla fall.

- Inte mer brännvin! Snälla! Sade gubben när Börje tog bort brännvinsflaskan från hans mun.

- Då måste du skriva under här! Det är en blankett där du intygar att du inte vill ha mer brännvin. Sade E. Hitler och gav honom de ansökningar om bygglov han nyss fyllt i. Myndighetsgubben skrev under direkt, och kröp sedan tillbaka till sin bil och åkte därifrån.

- Det var bra jobbat! Nu har vi fått bygglov för studion också, utan att behöva vänta på några beslut från byggnadsnämnden.

- Ja, men det kostade dig nästan en hel flaska brännvin! Ho ho ho! Sade Ljungbacka-Erik och skakade på flaskan som bara hade en liten skvätt på bottnen kvar.

- Det gör inget! Vänta lite, så ska jag fylla på den! Sade E. Hitler och tog med sig flaskan in. Under kvällen skulle han komma att fylla på flaskan många gånger.

Del 16

Börje Lundin vaknade med en svidande huvudvärk i E. Hitlers badkar. Han tittade sig omkring, och av alla burkar på golvet och spyor på väggarna kunde han konstatera att det måste ha varit en rolig kväll.

Börje gick ut från badrummet och hittade Sven på golvet i hallen.

- Sven! Vakna! Eller är du för bakfuller? Sade Börje och skakade sin bror tills han vaknade.

- Öh? Var är vi, Börje? Sade Sven när han slagit upp ögonen.

- Vi är hemma hos Hettler! Men var är Ljungbacken?

Bröderna Lundin gick runt i huset, men kunde inte hitta Ljungbacka-Erik någonstans. Men när Sven skulle leta för tredje gången i köket råkade han titta ut genom köksfönstret och fick se Ljungbacken sitta sovande vid bordet de ställt ut kvällen innan. Börje och Sven rusade ut till honom, för om han sovit ute hela natten var risken stor att han frusit ihjäl. Men när de väckte Ljungbacken skrattade han bara åt deras oro.

- Nej, jag gick nyss ut för att få en nypa frisk luft och råkade somna. Ho ho ho!

- Jaha. Är du också bakfuller, Ljungbacken? Sa' vi inte ta oss ena redier återställare? Sade Börje.

- Ja, det kunde vara gott, men det verkar som att E. Hitler och allt brännvin är försvunnet. Sade Ljungbacka-Erik.

Ingen av de tre herrarna kunde minnas något från kvällen innan. Efter att de supit ner myndighetsgubben hade de satt sig ute och börjat dricka brännvin, men sedan var det alldeles svart. Sven tyckte att de skulle gå runt i huset och leta efter sådant som såg bekant ut, och som kanske kunde få dem att minnas något. Börje och Ljungbacken tyckte att det var en bra idé, så de tog och sökte igenom varje rum noggrant. För att vara säkra på att de inte missade något rev de ur alla lådor och tömde innehållet på golvet, rev ned bokhyllor, och slet ut allt som fanns i skåpen.

Ljungbacken råkade titta på telefonen, och fick en känsla av deja vu när han såg att luren låg bredvid klykan. Han gick fram till telefonen och tryckte på knappen som ringde upp det senast slagna numret.

- Växjö Taxi och Transport! Svarade en trött mansröst efter tre signaler.

- Hej, vet ni var Hitler är? Frågade Ljungbacken.

- Hitler? Menar du E. Hitler? Den tossingen och tre andra idioter körde jag till Karlshamn i natt. Och när vi var framme hade de inga pengar att betala med, så de slog ner mig och sprang därifrån. Honom ska jag aldrig mer köra igen! Svarade taxigubben.

Ljungbacken lade på luren och talade om för Börje och Sven var han fått veta.

- Så vi har varit i Karlshamn? Undrar just hur vi tog oss hit igen, om vi nu slagit ner taxichauffören? Sade Börje.

- Vi kanske slog ner honom igen och körde taxin själva! Ho ho ho! Sade Ljungbacken, och alla tre skrattade. Sedan gick de ut och satte sig i Börjes EPA-traktor. Börje vred om nyckeln och EPA:n startade med en hostning. Sedan lämnade de E. Hitlers residens och körde mot Karlshamn för att leta efter E. Hitler och brännvinet. Och om sanningen skulle fram var det väl mest brännvinet de letade efter.

Del 17

- Was zum Teufel machst du hier, dein verdammter Hahnwichser? Ropade den ilskna mannen som väckte E. Hitler ur sin sömn. Hitler tittade sig omkring och såg att han låg i en röd container. Han hade en brännande huvudverk och kunde inte komma ihåg någonting alls av kvällen innan.

- Wer zum Teufel bist du? Hier haben Sie nichts zu tun! Sade den arga tysken, men innan E. Hitler hann svara kände han en våg av illamående och spydde på tyskens skor.

- Aber was zum Teufel machst du da? Jetzt werde ich dich schlagen nach unten und oben, du kleine verdammte picken! Ropade tysken ilsket och tog tag i E. Hitlers krage och lyfte upp honom från golvet. Tysken laddade för att ge E. Hitler en rejäl höger, men innan tysken hann slå sparkade E. Hitler honom mellan benen. Tysken tappade taget om E. Hitler och lade sig dubbelvikt på golvet.

- Autsch, rechts in eine gute Tasche! Kved tysken, och E. Hitler passade på att springa därifrån.

Efter att ha sprungit ifrån den ilskne tysken började E. Hitler se sig omkring och kunde konstatera att han befann sig i ett hamnområde. När han tittade på skyltarna såg han att de flesta var textade på tyska, så det måste betyda att han befann sig någonstans i Tyskland. En normalt funtad person skulle kanske försökt lista ut hur han skulle ta sig hem, men det var E. Hitler alldeles för bakfull för att göra. Istället började han leta efter någonstans där det serverades brännvin, för han var i stort behov av en återställare.

Till slut lyckades E. Hitler hitta en bar i hamnen. Belysningen i baren var lite halvskum, och det gällde även de flesta av barens besökare. De flesta såg ut som sjömän, med randiga tröjor och ankare tatuerade på överarmarna. Men E. Hitler brydde sig inte om det, han skulle ha brännvin till varje pris.

- Ein grogg bitte! Sade E. Hitler till bartendern.

- Ein... eh, grogg? Sade bartendern frågande. E. Hitler var inte så bra på tyska, så han fick tänka en lång stund för att få ur sig följande:

- Spirituosen und... soda! När E. Hitler sagt det gick det upp ett ljus för bartendern, och strax hade han hällt upp ett glas åt E. Hitler.

Efter ett par groggar kände E. Hitler hur krafterna återvände. Men just när han fick in sin fjärde grogg kände han en hand på sin axel. E. Hitler vände sig om och fick se en kraftig person med ögonlapp över ena ögat och en pipa i munnen.

- Dies ist mein Tisch, raus hier! Sade mannen, som E. Hitler tyckte liknade en sjörövare.

- Bist du ein Piraten? Svarade E. Hitler, som kände sig säkrare på sin tyska när han hade druckit.

Mannen svarade inte, utan gav istället E. Hitler en höger så att han ramlade av stolen. Men E. Hitler var snabbt på benen igen och kunde ge igen med en vänster uppercut. Mannen vacklade bakåt av vänstern han fått, så E. Hitler passade på att ta några steg framåt och ge honom en höger också. Sjörövaren åkte då i golvet och blev liggande där. E. Hitler gick tillbaka till sin stol för att sätta sig igen, men då kom det fler sjöbusar som ville hämnas sin kamrat.

E. Hitler fick slåss för fulla muggar, när fler och fler av barens besökare blandade sig i slagsmålet. Men till slut kom bartendern och slog till honom i nacken med en flaska så att han slocknade. Bartendern och en av sjöbusarna tog tag i varsin arm och slängde ut E. Hitler på gatan. Där blev han liggande tills polisen hittade honom. Men polisen visste inte om att han blivit nedslagen, så därför trodde de han var full och slängde in honom i en fyllecell. Så när E. Hitler vaknade igen var han precis lika förvirrad som han varit när han vaknade i containern.

Del 18

Börje Lundin, Sven Lundin och ljungbacka-Erik var äntligen framme i Karlshamn. De hade fått adressen där taxichauffören släppt av dem kvällen innan, så de skulle nu dit och se om de kunde hitta något spår efter E. Hitler och hans brännvin.

De parkerade EPA-traktorn där de klivit ur taxin kvällen innan, och började genast leta efter ledtrådar. Börje hittade en cigarettfimp, Sven hittade en ölburk och Ljungbacken hittade en gammal sko.

- Kan Hettler ha rökt den häringa cegaretten? Eller vad tror ni, pôjka? Sade Börje och visade upp cigarettfimpen han hade hittat.

- Ja, och så kanske han drack ur den här ölburken? Svarade Sven.

- Men skon, då? Tappade han den när vi gick ur taxin? Undrade Ljungbacka-Erik. Börje tog skon och luktade på den. Han ryggade tillbaka när han kände stanken av fotsvett.

- Det luktar då som Hettler! Hö hö hö! Sade Börje, och plötsligt mindes han lite av vad som hade hänt där kvällen innan, tack vare stanken av fotsvett. E. Hitler hade tagit av sig sina skor när de satt i taxin, men på grund av att det luktade så mycket fotsvett hade han blivit tvungen att ha fötterna ut genom rutan. Och när de sedan var framme hade ingen råd att betala för taxin, så de slog ner chauffören och sprang därifrån, och då hade E .Hitler tappat ena skon.

- Men vad hände sedan då, Börje? Frågade Sven efter att Börje berättat vad han mindes.

- Jag tror vi gick ner till hamnen... Sade Börje eftertänksamt.

Eftersom de inte hade några andra ledtrådar gick de ner till hamnen, trots att Börje inte var helt säker på att de hade varit där. De bestämde sig för att dela på sig och fråga alla de mötte om någon hade sett till E. Hitler.

- Ursäkta, har du sett Hettler någonstans? Sade Börje till en hamnarbetare.

- Det kanske jag har, men mina upplysningar kostar pengar. Svarade hamnarbetaren. Börje grävde i sina fickor och lyckades till slut hitta en femtioöring som han gav hamnarbetaren.

- Beskriv hur han ser ut. Sade hamnarbetaren när han tog emot femtioöringen.

- Han har mustasch, spetsiga framtänder, en hatt och en sliten kavaj och hemsk fotsvett.

- Nej, honom har jag inte sett! Sade hamnarbetaren och började gå därifrån. Men Börje sprang ikapp honom, slog ner honom och tog tillbaka sin femtioöring.

Plötsligt hördes Svens röst eka över hamnen. Börje och Ljungbacka-Erik skyndade sig till den plats där Sven fanns.

- Jag tror jag har hittat Hitlers kavaj! Sade Sven och höll upp en svart kavaj. Börje tog kavajen och luktade på den, men den här gången luktade den öl, så Börje behövde inte rygga tillbaka när han kände lukten. Även denna gång lyckades Börjes luktsinne låsa upp delar av hans minne som han tappat bort.

Efter att de kommit till hamnen kvällen innan hade de hittat en container full med öl som skulle fraktas till Tyskland. De hjälptes åt att bryta upp låset på containern och hade sedan fri tillgång till öl. Efter att ha druckit några liter var bestämde de sig för att bege sig hemåt. Börje hade letat upp en telefonkiosk och ringt ett annat taxibolag för att få skjuts tillbaka till E. Hitlers residens. Men när de lämnade containern glömde de att ta E. Hitler med sig.

- Så då kanske Hettler har åkt med till Tyskland! Hö hö hö! Sade Börje och så började alla tre skratta.

- Men hur ska vi göra då, Börje? Undrade Sven.

- Vi får helt enkelt ta färjan till Tyskland och hämta hem honom! Sade Börje och gick iväg för att köpa biljetter.

Del 19

E. Hitler satt fortfarande kvar i sin cell på polishuset i Kiel. Efter att han hade vaknat hade han fått sitta tills han hade nyktrat till, och nu när bakfyllan börjat gå över visste han att det inte skulle dröja länge innan han blev utsläppt. Men plötsligt hörde han en bekant stämma från polisstationens entré.

- Heischen sweischen bist und eine-kleine? Sade en röst som lät väldigt bekant för E. Hitler.

- Ich verstehe das nicht! Svarade polismästaren.

- Sie haben du das Hettler inlåst?

- Was zum Teufel machst du da? Das verstehe ich nicht eine Scheiße! Sade polismästaren och började låta lite irriterad.

- Vad fan sa' vi göra, pôjka? Han förstår inte vad jag säger. Sade Börje Lundin.

- Ta och slå ner honom! Sade Ljungbacken.

- Bra idé! Sade Börje och gav polismästaren en smäll så han ramlade ihop bakom receptionsdisken.

Eftersom det var lunchtid var det nästan folktomt på polisstationen, så det var ingen som såg när Börje slog ner polismästaren. De kunde därför lugnt marschera vidare in på stationen efter att Sven tagit nycklarna från den sövda polismästaren.

- Nu sa' vi släppa ut dig, Hettler! Sade Börje när han låste upp E .Hitlers cell.

- Men vad fan, Börje. Om ni hade väntat en halvtimme till hade ju poliserna släppt mig! Nåja, det är väl för sent att vända om nu. Sade E. Hitler och började gå mot utgången. När de kom ut i till receptionen mötte de flera poliser som kom tillbaka från lunchen.

- Was ist hier passiert? Haben Sie lehnte der Polizeipräsident? Ropade en av poliserna när han fick se polismästaren ligga medvetslös bakom receptionsdisken.

- Ich bin das skalaus, nicht schlå ner der polisen! Sade Börje och försökte skylla ifrån sig, men även om poliserna förstått vad han sagt så skulle de ändå inte ha trott honom.

En av poliserna gjorde ett försök att gripa Börje, men det slutade med att Börje slog ner honom, och sedan blev det slagsmål i vanlig ordning. Börje och Sven ställde sig rygg mot rygg och kunde på så sätt slå ner poliser som kom från alla håll. E. Hitler fick tag i en stol som han svingade runt, och Ljungbacken lade krokben för poliserna, och när de var på väg att resa sig igen passade han på att klippa till.

När alla poliserna var sövda sprang de fyra idioterna därifrån, innan resten av polisstationens personal var tillbaka efter lunchen. De sprang tillbaka till hamnområdet och hann precis kliva på en färja som gick tillbaka till Karlshamn.

- Men hur fan kunde ni hitta mig? Sade E. Hitler när de hade kommit ombord på färjan.

- Vi följde stanken av din fotsvett! Hö hö hö! Skrattade Börje.

- Och när vi kom till Kiel tänkte vi att du brukar ju hamna i bråk, så vi började leta på polisstationen! Ho ho ho! Skrattade Ljungbacken.

- Men vart tog brännvinet vägen? Undrade Sven.

- Brännvinet? Det glömde vi ju kvar i taxin när vi kom till Karlshamn.

- Men då åkte vi och hämtade dig i onödan, Hettler! Sade Börje och skrattade med Sven och Ljungbacka-Erik. Det rådde god stämning på färjan, men när de kom tillbaka till E. Hitlers residens väntade en otrevlig överraskning.

Del 20

När E. Hitler, bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik kom tillbaka till E. Hitlers residens såg de att någon hade satt upp taggtråd runt hela gården. Vid grindstolparna satt det avspärrningsband i plast, så E. Hitler trodde först att det var polisen som hade spärrat av gården. Men när han gick närmare såg han att det inte stod Polis, utan Kronofogdemyndigheten på plastbanden.

- Vad i helvete är det här? Utbrast E. Hitler och började riva bort avspärrningen.

- Jo, jag lovade ju att jag skulle komma tillbaka. Hördes en röst inifrån gården. När han kom närmare såg E. Hitler vem det var; det var kronofogden som de hade slagit ner några dagar tidigare.

- Och eftersom huset var tomt passade vi på att göra en utmätning. Er gård kommer mycket snart att säljas på exekutiv auktion. Mwoa ha ha ha! Skrattade kronofogden.

- Din jävel! Har du inte tänkt på att vi kanske bara ger dig en till smäll och tar tillbaka gården? Sade E. Hitler och knöt högerhanden framför ansiktet på kronofogden.

- Jo, visst har jag tänkt på det. Därför har jag anlitat en hel bataljon med säkerhetsvakter. Dessutom har jag radiokontakt med polisen, som kommer att rycka ut om det behövs. Det finns inget du kan göra längre, den här gården är nu min! Ha ha ha! Sade kronofogden självsäkert.

- Vänta bara! Sade E. Hitler och gick tillbaka till Börje och de andra, som redan hade satt sig i EPA-traktorn.

De åkte raka spåret till hotellet i Växjö och bokade ett konferensrum. Sedan bjöd E. Hitler dit alla dårar han kände. Det var Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge, Luftwaffe, Roger Ballis, Eddie Meduza, Olle Ollé, Efraim Barkbit, Rune och Walle, Aron och Sven-Erik T Fittslickare Aronsson för att nämna några. Det var nätt och jämnt att alla fick plats i konferensrummet.

E. Hitler förklarade för alla hur det låg till, och ritade upp sitt residens på en whiteboardtavla. Där ritade han sedan pilar och streck när han beskrev hur de skulle gå tillväga för att återta hans gård.

- Jag tänkte att Luftwaffe kan börja och anfalla vid grinden. Slå ner alla ni kan och försök ta er fram till studion så fort som möjligt. Jag antar att det är i studion som kronofogden har sin radioutrustning, så vi måste försöka tysta radiomannen innan han hinner kalla på polisen. Samtidigt tar en till grupp och anfaller gården från andra hållet, med målet att ta över boningshuset. Det är en strateisk viktig position, eftersom det är i huset som jag har min hembrännarapparat. Några frågor?

- Vad tjänar vi på att vi hjälper dig med det här? Undrade Olle Andersson.

- Ja, ni får ju slåss hur mycket ni vill. Och efteråt bjuder jag på mat och brännvin. Svarade E. Hitler, och fick ett stort jubel som svar.

När mötet var avslutat gav de sig iväg till bygglagret för att skaffa lite utrustning. Alla behövde varsin avbitare för att ta sig igenom taggtråden, och några passade även på att förse sig med lite tillhyggen de kunde ha användning av. E. Hitler brydde sig inte ens om att fråga om han fick ta det på krita, utan han slog ner personalen direkt istället. Sedan bar det av mot E. Hitlers residens, där ett av årets största slagsmål väntade.

Del 21

Efter E. Hitlers hemkomst hade kronofogden placerat ut två vakter vid grinden. Vakternas uppgift var inte att hindra E. Hitler och hans anhang från att ta sig in, utan att varna de andra säkerhetsvakterna när det hände. På så vis skulle säkerhetsvakterna och kronofogdarna ha ett numerärt överläge direkt när E. Hitler kom in på gården.

Kronofogden hade visserligen räknat med att vakterna skulle bli nedslagna, men han hade inte trott de skulle slockna innan de hann tala om att invasionen började.

- Bwööh! Det var två lätta! Hoppas det är mer här inne! Sade Frisse Frisén och sprang in på gården.

Mycket riktigt så väntade många fler säkerhetsvakter och vältränade kronofogdar. Frisse blev genast omringad, men resten av Luftwaffe kom in på gården strax efteråt och slogs så att Frisse fick ryggen fri.

Luftwaffe fortsatte slåss i säkert tjugo minuter. De slog ner säkerhetsvakt efter säkerhetsvakt, men hela tiden kom det nya. Dieter Beck förstod att vi det laget skulle de aldrig komma fram till studion och tysta kronofogdens radio innan de tillkallade polis. Han tog då fram sin komradio som han satt på sitt bälte och anropade E. Hitler.

- E. Hitler, kom! Ropade Dieter för att påkalla E. Hitlers uppmärksamhet.

- E. Hitler här, kom! Svarade E. Hitler.

- Nej, det är du som ska komma! Jag tror det är dags att öppna en till front nu, annars kommer vi aldrig fram till studion i tid. Sade Dieter Beck.

- Okej, då kör vi! Ropade E. Hitler och Dieter Beck stoppade tillbaka sin komradio i bältet.

Dieter Beck fortsatte slåss ett tag till, men snart såg han E. Hitler rusa ut ur skogen och in på andra sidan av gården. De hann nästan ända fram till boningshuset innan kronofogdarna och säkerhetsvakterna reagerade och sprang dit för att möta dem. Det blev då mindre folk där Luftwaffe var, och då kunde Luftwaffe börja slå sig fram mot studion. När de till slut nådde studion slog Frisse Frisén in dörren, och samtligamedlemmar rusade in och slog ner alla som befann sig där inne. Sedan tog Dieter beck fram sin komradio igen och talade om för E. Hitler att radion var tystad. E. Hitler berömde Luftwaffe och gav dem order att stanna kvar och vakta studion så att den inte skulle hamna i kronofogdarnas händer igen.

- Vad fan, ska vi bara vänta här? Sade Frisse Frisén surt.

- Ja, det ska vi. Vi ska vakta studion! Svarade Louie Vickner.

- Du kan vakta studion! Sade Frisse och pekade på Dieter Beck. Sedan sprang Frisse ut, tätt följd av Luftwaffe, från studion och lämnade Dieter Beck ensam. Ute från gården kunde en smått avundsjuk Dieter Beck höra knytnävsslag, skrik och Frisse som vrålade ”Bwööööh”.

Del 22

Samtidigt som Luftwaffe anfallit vid grindarna hade E. Hitler och de andra gått in i skogen för att anfalla gården från andra hållet. De flesta ville att de skulle anfalla direkt, men E. Hitler ville att de skulle vänta på Dieter Becks signal innan de anföll. Det var därför en stor lättnad för E. Hitler när signalen äntligen kom, för hade de fått vänta lite till hade säkert Börje Lundin slagit ner honom och sedan anfallit ändå.

Efter att de rusat in på gården dröjde det inte länge innan en hel skock med säkerhetsvakter och kronofogdar kom emot dem. E. Hitler kavlade upp ärmarna och gjorde sig klar. Han övervägde också att lägga in en snus, men han lät bli, eftersom chansen var stor att prisen skulle bli sönderklämd om någon fick in en fullträff i ansiktet på honom.

Slagsmålet blev precis sådär lagom stort, som Börje Lundin ville ha det. När alla hade minst två motståndare var, då var slagsmålen som bäst. Mitt i slagsmålet kom Börje att tänka på en sak; de hade väl aldrig slagits mot säkerhetsvakter tidigare? Börje blev tvungen att fråga Sven.

- Du, Sven! Hade vi slagits mot såna häringa säkerhetsvakter förr?

- Nej, jag tror inte det! Hitler kanske vet. Svarade Sven.

- Hettler! Ropade Börje för att få E. Hitlers uppmärksamhet. När Börje ropade så vände sig E. Hitler åt det håll ropet kom ifrån, men precis när han vände sig om fick han en högerkrok av en vakt så han åkte i backen.

- Har vi slagits mot säkerhetsvakter innan? Frågade Börje. E. Hitler reste sig snabbt upp och slog ner vakten innan han svarade.

- Inte fan vet jag! Håll käften nu och koncentrera er på slagsmålet istället. Ropade E. Hitler tillbaka med ilska i rösten.

Plötsligt öppnades ett fönster i E. Hitlers boningshus, och ut kom ett tjog nya säkerhetsvakter, tätt följda av lika många kronofogdar. Börje räknade lite snabbt i huvudet och kom fram till att nu skulle alla ha cirka åtta motståndare var. Men eftersom Börje visste med sig att han inte räknade så bra brukade han alltid dela sina räkneresultat med två, och kom då fram till att det borde bli fyra motståndare per person.

- Sven! Ljungbacken! Nu blir det många motståndare, så vi får ta i lite extra nu, pôjka. I ärlighetens namn tyckte inte Börje att det gjorde så mycket om man hade fyra motståndare heller, även om det var helt klart roligare med två.

Trots att säkerhetsvakterna och kronofogdarna nyligen fått förstärkning började de minska drastiskt i antal, och snart var det bara en kronofogde kvar. Det var den kronofogden som E. Hitler talat med tidigare, så E. Hitler sade åt de andra att honom ville han slå ner själv. E. Hitler tog ett hårt tag om nacken på kronofogden och började ladda för att ge honom en högerkrok. Men just när E. Hitler skulle klippa till skrattade kronofogden.

- Ha ha! Ni kommer för sent! Vi har redan kallat på polisen! Sade Kronofogden.

- Det är omöjligt. Att tysta er radio var det första vi gjorde. Svarade E. Hitler.

- Ja, men ni var dumma som bara lämnade en man att vakta studion. Honom slog vi ner hur enkelt som helst, så nu är polisen på väg! Ha ha haahhhh!

E. Hitler slog ner kronofogden mitt i skrattet och släppte ned honom på backen. Om nu polisen verkligen var på väg hade han inte tid att prata med någon sketen kronofogde.

Del 23

E. Hitler tog upp sin komradio och kallade på Dieter Beck, men fick inget svar. Då slängde han ifrån sig radion på marken och sprang bort till studion. Han slet upp dörren och fick se Dieter Beck ligga medvetslös på studiogolvet.

När E. Hitler kom ut på gården mötte han Luftwaffe.

- Varför stannade ni inte kvar och vaktade studion för? Sade E. Hitler till Frisse Frisén.

- Vi ville ju slåss! Bwööh!

- Men nu är ju snuten på väg hit! Svarade E. Hitler med panik i rösten.

- Då får vi slåss mer! Sade Frisse och gick in i studion för att väcka Dieter Beck.

Efter att ha informerat resten av Luftwaffe vad som hänt gick E. Hitler och hämtade de andra som fortfarande var kvar bakom huset.

- Det är väldigt troligt att poliserna kommer köra direkt in på gården, så jag tycker alla ska stå här och vänta. Vi vet inte hur många som kommer, men vi bör vara beredda på det värsta.

- Men kan vi inte bara ta radion och låtsas vara kronofogden, och säga att vi bara skojade till polisen? Undrade Eddie Meduza.

- Det går inte! För jag har slagit sönder radion! Jag slängde den i huvudet på Dieter beck, men han vaknade inte ändå! Sade Frisse Frisén när han kom ut ifrån studion.

E. Hitler hade stor lust att skälla ut Frisse, men innan han hann göra något hörde han polissirener som började närma sig hans residens.

E. Hitler och de andra ställde sig vid infarten och alla var på helspänn. Några var fortfarande trötta efter det förra slagsmålet, så det rådde en nervös stämning bland sällskapet.

- På min signal så rusar alla ut och börjar slå på allt som har uniform! Sade E. Hitler alldeles innan poliserna blev synliga på vägen. Men det var med stor besvikelse att den stora polisstyrkan de väntat på endast bestod av en polisbil.

- Vad fan... Bara en endaste polisbil? Det är väl bara fyra poliser, det? Nåja, vi får väl dra lott om vem som ska slå ner de här poliserna då. Sade E. Hitler.

- Bwööh! Låt mig slå ner dem! Annars jävlar! Annars slår jag ner dig! Sade Frisse och pekade på E. Hitler.

- Ja, ja! Gör det du, då! Men se till att du gör det fort, för vi har annat att göra än att titta på när småpotatis till polisstyrkor blir tillintetgjorda.

Frisse Frisén gick fram till polisbilen och öppnade dörren till förarsidan. Han slog ner chauffören, kröp in i polisbilen och slog ner de andra som också satt i bilen. När han var klar sprang han tillbaka till E. Hitler och de andra.

- Får vi mat och brännvin nu? Undrade Frisse Frisén.

- Nej, inte än! Först så ska vi städa! Svarade E. Hitler och fick en massa burop som svar. Det var till och med någon som kastade en rutten tomat på honom, men han såg inte vem det var.

Del 24

- Men vad fan? Varför ska vi städa, för? Sade Louie Vickner.

- Ser ni inte hur det ser ut här? Det är fullt med nedslagna säkerhetsvakter och kronofogdar! Man kan ju knappt gå ute på gården utan att snubbla över dem! Vi måste ta rätt på alla som ligger här och lägga dem i en fin hög tills de vaknar och kryper härifrån. Sade E. Hitler.

- Men mat och brännvin, då? När får vi det? Undrade Eddie Meduza.

- Jag ska genast gå ner i källaren och sätta igång hembrännaren. Sedan ska jag titta vad jag har i skafferiet och ställa till med ett rejält julbord. Om ni sätter igång och börjar städa nu så kanske ni är klara lagom till maten. Sade E. Hitler och gick nertill sin källare.

De andra började bära bort alla säkerhetsvakter och kronofogdar. Men det var ett väldigt tråkigt arbete, och det kändes som att de aldrig skulle bli klara.

- Ser ni vad oskyldiga gossarna ser ut när de sover? Undrar om de har något emot att man tar för sig? Sade Greve von Boegroeff och började knäppa upp byxan på en av de nedslagna säkerhetsvakterna.

- Sluta med det där, och hjälp till att bära bort dem istället! Du kan få knulla dem hur mycket du vill när vi är klara! Sade Eddie Meduza.

Efter en kvart var alla trötta på städandet. De hade burit bort hur många som helst, men ändå var det bara en bråkdel av alla som fortfarande låg kvar på marken.

- Kan vi inte göra något annat ett tag? Det här var ju skittråkigt! Sade Olle Ollé Ollé Ollé.

- Ja, det skulle ju inte sitta fel med ett litet slagsmål före maten! Instämde Smällphete Sigge.

- Bwöööh! Jag vet! Sade Frisse Frisén och sprang bort till polisbilen med de nedslagna poliserna.

Han tog polisernas radio och anropade polisstationen.

- Böööööh! Kom hit för helvete! De slår ner oss! Förstärkning nu, annars slår vi ner er, era jävlar! Ropade Frisse i polisradion, och det dröjde inte länge innan ett halvt dussin polisbilar kom till E. Hitlers residens.

Det blev ett sjujäklar till slagsmål, och alla fick slåss för kung och fosterland. Men det låg fortfarande drivor med nedslagna vakter och kronofogdar på marken, och det ställde till problem. När Eddie Meduza skulle ta ett steg bakåt för att undvika en höger snubblade han på en medvetslös kronofogde och föll i backen. Polisen satte sig då på honom och började mata knytnävsslag efter knytnävsslag i ansiktet på Meduza. Smällphete Sigge såg det och sprang dit för att hjälpa honom, men även han ramlade över en däckad säkerhetsvakt och for i backen med ett dån. Då blev Frisse Frisén förbannad och lyfte upp en kronofogde som han kastade på polisen som satt på Eddie Meduza. Polisen svimmade direkt, och Frisse frisen fortsatte kasta medvetslösa människor på poliserna. Till slut blev poliserna tvungna att slå till reträtt och lämna E. Hitlers residens.

När E. Hitler kom ut på gården för att tala om att maten och brännvinet var klart fick han sig en chock.

- Här lämnade jag er för att bära bort alla som var nedslagna, men när jag kommer tillbaka har de nedslagna istället blivit fler! Ni är ta mig fan fan helt hopplösa! Nåja, jag får väl ringa Fixativ i morgon, så får de fixa det. Jag har ju ändå en del saker som behöver ordnas på den nya kassetten också. Sade E. Hitler och vinkade åt de andra att de skulle ta och komma in.

När alla hade satt sig vid bordet och fått brännvin i sina glas ställde sig E. Hitler upp.

- Ja, det här gick ju rätt bra ändå, trots att nästan samtliga vid det här bordet är idioter! Jag har fått en ny studio nästan gratis, och den nya kassetten är nästan klar. Skål, mina vännerrrrrrrr! God jul och gott nytt år på er!

[[Kategori:Julkalender]]
[[Kategori:Fanfiction]]

E. Hitlers Julkalender 2022

2025-10-08T14:08:28Z

178.78.227.13:

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Wikner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den: ''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar: ''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sin redaktion. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé Olé Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé Olé Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar då ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé Olé Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé Olé Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé Olé Olé: ''Ni har tur! Han var på väg att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé Olé Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé Olé Olé tag i honom och sa:

''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom in visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé Olé Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé Olé Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.

''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.

''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.

''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.

''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.

''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt likadant.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då tog de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.

''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé Olé Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé Olé Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé Olé Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé Olé Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé Olé Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig mot Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé Olé Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé Olé Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé Olé Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé Olé Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt (bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin). När de var framme vid torget så kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.''

Men innan han ens hunnit säga färdigt sin mening så hade Frisse Frisén redan slagit ner mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Wikner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje när det gick hål i bilens fjärde däck.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar av Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.

''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé Olé Olé.

''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:

''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''

''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé Olé Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé Olé Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé Olé Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé Olé Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé Olé Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.

''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''

''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé Olé Olé.

''Ja just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé Olé Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé Olé Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé Olé Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan pröva att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé Olé Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Amen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa.

''Men vänta nu,'' sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt, ''om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara så var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp runt hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé Olé Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé Olé Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de hade aldrig gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.

''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé Olé Olé.

På vägen till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé Olé Olé stannade till för att se om det igen också hade började annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé Olé Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé Olé Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé Olé Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé Olé Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé Olé Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyftar den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de delat ut samtliga reklamlappar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjkar!'' Sa Börje och så gick de till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé Olé Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé Olé Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något från.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet och på hans övre tandrad fattades flera tänder och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé Olé Olé stod redan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?''

Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och tog emot alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så kan han berätta för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var tiden att de fick uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund efter så kom också en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Jajaja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade kommit så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste som vi någonsin gjort. Som ni säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton.

Till bröderna Clifton och de andra musikerna så hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim Barkbit och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra detsamma. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna ur bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns hårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen lätt sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten, det finns säkert knuttar härinne också, så ni missar inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att det inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé Olé Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé Olé Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst man förser sig!'' Ropade Olle Olé Olé Olé till Greven. Greven hade redan börjat fylla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé Olé Olé och Greven vidare till nästa dörr som var låst. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till något som liknade ett kontor. I vanliga fall brydde de sig inte om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé Olé Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé Olé Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé Olé Olé tog av ögonbindeln från Efraim och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé Olé Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora fasa att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé Olé Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och kastat sig handlöst in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé Olé Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han ha bett E. Hitler om råd, men han kunde inte se E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé Olé Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven med ett knogjärn i nacken. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Vart fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlör jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlör ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje, tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler hade slagit ner ännu en knutte så började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom närmare och närmare var det fler som hörde polissirénerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Svarade Börje besviket när han såg att de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Sa Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjkar!''

När Olle Olé Olé Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Jag brukar göra så ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.''

E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem.

Men när E. Hitler vinkade in dem trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän alla kopieringsföretagets anställda var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler innan han tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

Diskussion:E. Hitlers Julkalender 2012

2025-10-06T15:42:30Z

178.78.227.13: Skapade sidan med 'Del 14 saknas. Var är den?'

Del 14 saknas. Var är den?

E. Hitlers Julkalender 2012

2025-09-18T22:35:26Z

178.78.227.13: Rättade felstavning

E. Hitlers julkalender 2011.

Del 1

Det började som en till synes helt vanlig dag. Den första snön hade precis fallit över E. Hitlers residens, så han hade varit tvungen att skotta fram en gång för att kunna ta sig ut till studion torrskodd. Men när han väl kommit ut till studion började han jobba för fullt med sin nästa kassett.

Under natten hade E. Hitler skrivit tre nya låtar som han nu höll på att spela in sången till. Senare på dagen var det bestämt att Luftwaffe skulle komma och spela in komp och extrastämmor till låtarna.

Efter att ha spelat in sången till den första låten belönade E. Hitler sig själv med en öl. När han var klar med sången till den andra låten belönade han sig med en grogg. Efter tredje låten belönade han sig med både en öl och en grogg.

När Luftwaffe anlände vid lunchtid hade E. Hitler hunnit dricka både det en och det andra, så han gick en aning vingligt när han öppnade dörren för att släppa in Luftwaffe i studion. Frisse Frisén kände genast att E. Hitler luktade fylla, så han tog ett rejält tag om E. Hitlers krage och tryckte upp honom mot en vägg.

- Bwööh! Vad fan, dricker du brännvin, din jävel? Utan att bjuda oss!? Röt Frisse ilsket.

- Lugna dig, Frisse! Klart ni ska få brännvin! Svarade E. Hitler och ställde fram fyra brännvinsflaskor så fort han kommit ur Frisse Friséns grepp.

E. Hitler visade in Luftwaffe i studion och började koppla in alla mikrofoner som skulle användas. Just när han var klar och skulle till att sätta igång bandspelaren tittade han på Frisse Frisén och fick se honom ta upp ett cigarrettpaket ur byxfickan. Frisse tog en cigarrett och skickade sedan paketet vidare till resten av Luftwaffe.

- Vad fan, ska ni röka nu? Nej, det får ni göra när vi är färdiga. Sade E. Hitler.

- Jo det ska vi! Sade Frisse Frisén trotsigt innan han tände på sin cigarrett.

- Okej, då. Rök ni bara. Jag får väl öppna ett fönster. Sade E. Hitler och ställde ner brännvinsflaskorna på golvet.

E. Hitler gjorde ett tecken till Luftwaffe för att visa att inspelningen hade börjat, varpå de genast började spela och sjunga (eller gapa och skrika, som E. Hitler brukade kalla det). Mitt i en refräng föll plötsligt Frisse Friséns cigarrett ur hans mun och rätt ner i en brännvinsflaska som han hade ställt på golvet. Brännvinsflaskans innehåll tog genast eld och brann likt en Molotov-cocktail. E. Hitler förstod då att det gällde att handla snabbt för att kunna få kontroll över situationen. Han sprang iväg för att hämta något att släcka med, men Frisse Frisén stoppade honom.

- Nej, eld ska man stampa på! Bwöööh!

Så Frisse höjde sin högerfot och stampade med all sin kraft på flaskan, men då välte den istället och rullade in under en bänk som nästan genast tog eld.

Efter att bänken tagit eld gick det fort. Elden spred sig vidare till bordet där E. Hitler hade alla sina whiskey- och brännvinsflaskor, därefter tog flera musikinstrument eld innan det började brinna på väggarna och i taket. Inom bara några minuter var hela studion övertänd och alla tvingades fly därifrån. Det var med nöd och näppe som E. Hitler lyckades slita ut masterbandet ur bandspelaren och rädda allt material som de spelat in för den nya kassetten. Luftwaffe tog med sig det näst viktigaste efter masterbandet: alla brännvinsflaskor som ännu inte tagit eld.

Ute på gården stod E. Hitler tillsammans med Luftwaffe och såg sorgset på när hans studio brann ner till grunden. Eftersom E. Hitlers residens låg så långt ut i skogen var det ingen idé att ringa brandkåren, för de skulle ändå inte hinna fram i tid. Så det enda som fanns kvar att göra var att vänta tills eldsvådan brunnit ut.

- Min fina studio! Sade E. Hitler med gråt i rösten när han tittade på askan som var kvar efter Studio Ronka. Mitt i askan fanns det dock en liten låga som fortfarande brann envist. Och lika envist stod Frisse Frisén där tillsammans med en Luftwaffemedlem och stampade för att släcka lågan.

- Bwöööh! Fortsätt stampa! Vrålade Frisse Frisen, och det verkade som om han ännu inte hade förstått att studion var bortom all räddning för länge sedan.

Del 2

Efter den förödande branden hade E. Hitler skickat hem Luftwaffe igen. Han stod nu ensam kvar på gården och letade i askan efter studion för att se om det kunde finnas något användbart som klarat sig undan elden. Men efter två timmars grävande i askan gav han upp, då det enda han kunnat hitta var ett gammalt plektrum.

E. Hitler gick in till sitt residens och började ringa runt till sina kollegor för att tala om inspelningen av den nya kassetten skulle bli inställd. Börje Lundin, Greve von Boegreoff och Smällphete Sigge var bara några av alla musiker som E. Hitler hade gjort upp planer med, men nu var han tvungen att avboka alltihop.

När alla telefonsamtalen var avklarade satte E. Hitler sig i vardagsrummet med ett glas brännvin. Han blev tvungen att dricka rent, eftersom han hade burit ut allt groggvirke till studion tidigare på dagen.

Innan E. Hitler hunnit tömma sitt första glas ringde plötsligt telefonen. E. Hitler rusade ut i hallen för att svara, och hörde Börje Lundins välbekanta röst i andra ändan.

- Hettler! Vi har fixat ena nyer studio till dek!

- Vad fan säger du, Börje! Har du hittat en ny studio? Var då? Sade E. Hitler förvånat.

- Vänta bara! Jag och Sven och Ljungbacken kommer och hämtar dek snart!

- Jättebra, Börje! Vill ni ha brännvin? Jag kan ta med alla flaskorna som klarade sig från elden! Sade E. Hitler, och kunde inte längre dölja sin glädje.

När samtalet var avslutat plockade E. Hitler ihop alla brännvinsflaskor som han hade kvar och gick ut på gården för att vänta. Han brydde sig inte om att låsa dörren, eftersom det enda som fanns av värde i huset var brännvinet, och det tog han ju med sig.

Ganska snart sladdade Börje Lundins EPA-traktor in på gården, och E. Hitler hoppade in i det redan trånga framsätet. Sällskapet lämnade de Småländska skogarna och kom snart ut på en större väg. När de hade kört ett tag tänkte E. Hitler för sig själv att det var lite märkligt, att studion låg så långt borta, och när de passerade en skylt där det stod Skara började han ana oråd.

När Börje sedan parkerade bakom en byggnad och klättrade in genom fönstret förstod E. Hitler att det måste vara något lurt på gång. Efter att ha klättrat in genom fönstret låste Börje Lundin upp en dörr och släppte in de andra. Han visade dem ner i en källare där studion skulle finnas. Trots att E. Hitler mer eller mindre redan hade räknat ut vad som väntade honom blev han ändå chockad när han fick se Bert Karlsson sitta bakbunden på en stol inne i studion.

- Börje, vad fan ska det här föreställa!? Sade E. Hitler och pekade på Bert.

- Det föreställer ju ena bäver, ser du väl? Svarade Börje och började skratta tillsammans med Sven och Ljungbacka-Erik. Det gör väl inget om vi lånar din studio, Bert? Sade Börje och tog av Bert Karlsson munkavlen.

- Vad i helvete gör ni här!? Det här är ju för fan min studio! Svarade Bert Karlsson upprört.

- Men du behöver väl ingen studio, Bert! Du ger ju ändå bara ut samlingsskivor! Sade Börje och satte på honom munkavlen igen.

Börje, Sven och Ljungbacka-Erik började rigga upp all utrustning de skulle använda till inspelningen. Det fanns redan fullt med musikinstrument i källaren, så de behövde inte åka och hämta sina egna. Under tiden tog E. Hitler och ringde till Smällphete Sigge, Greve von Boegreoff och Luftwaffe och bad dem komma dit. Eftersom de troligen bara hade tillgång till Bert Karlssons studio under några timmar gällde det att spela in så mycket som möjligt under den tiden.

När allting var färdigriggat satte E. Hitler och de andra igång med inspelningen. De hann spela in en låt, men den andra låten fick ett abrupt slut när plötsligt ett flertal poliser rusade in i studion. E. Hitler förstod då att det var slut på friden.

Del 3

- Nu får vi slåss, pôjka! Ropade Börje Lundin förtjust när fem poliser rusade in i studion med varsin batong.

E. Hitler, Börje och Sven sprang genast fram till ingången och slog ner varsin polis. Ljungbacka-Erik gick bort till bandspelaren för att stänga av innan han gav sig in i slagsmålet.

- Nej, stäng inte av bandspelaren! Låt den spela in slagsmålet så kan vi klippa ihop den till en sketch och få lite utfyllnad på bandet! Ropade E. Hitler. Ljungbacken gjorde som E: Hitler sagt och anslöt sig till slagsmålet, och sedan var det bara en polis kvar. Tyvärr hann den sista polisen ta fram sin radio och tillkalla förstärkning innan Börje Lundin sänkte honom med en välriktad högersving.

När alla poliser var insomnade gick Börje bort till Bert Karlsson och tog av honom munkavlen igen.

- Är det du som har ringt hit snutjävlarna, din djävul? Sade Börje argt.

- Nej, det kan väl jävlar inte vara jag, jag är ju fastbunden. Svarade Bert.

- Joho, du, din jävla bäver! Sade Börje och gav Bert en smäll mitt i ansiktet så han slocknade.

- Men Börje! Jag trodde bävrar var fridlysta? Ho ho ho! Skrattade Ljungbacka-Erik.

- Inte den häringa bävern! Hö hö hö! Svarade Börje.

Plötsligt flög dörren till studion upp igen, och en ny bataljon med poliser stormade in. Den här gången var det fler poliser, så E. Hitler och de andra fick slåss för fulla muggar. En halvtimme senare höll de fortfarande på att slåss, och E. Hitler insåg att det inte skulle hålla särskilt länge till. Han sade åt Börje och Sven Lundin att stänga igen dörren till studion och hålla den stängt, och under tiden fick han och Ljungbacka-Erik slå ner alla poliser som fanns i studion. Sedan gällde det att försöka barrikadera dörren och hålla poliserna ute.

E. Hitler ställde för en byrå för dörren, men insåg snabbt sitt misstag: det fanns ingen annan väg ut än genom dörren de just stängt för.

- Vad fan ska vi nu göra? Sade E. Hitler och kliade sig på huvudet. Enda sättet att ta sig ut var att slå sig förbi alla poliser, men så fort man slagit ner en polis dök det upp två nya.

Utanför kunde man höra hur poliserna skrek och slog för att ta sig in genom dörren, och bröderna Lundin hade fullt sjå med att hålla dörren stängd, trots att de hade ställt för en tung byrå.

Till slut insåg E. Hitler att var lika bra att ta tjuren vid hornen, och försöka springa förbi poliserna som fanns utanför. Han sade åt Börje och Sven att de skulle öppna dörren, och låta alla poliserna komma in i studion. När poliserna strömmade in i rummet skulle de försöka att springa ut från studion och samtidigt slå åt alla håll och slå ner så många poliser som möjligt.

Börje och Sven drog undan byrån från dörren och backade undan, men när dörren flög upp fick E. Hitler sig en chock. Det var inga poliser som rusade in i studion, utan det var Luftwaffe med Frisse Frisén i spetsen, tätt följda av Smällphete Sigge och Greve von Boegreoff.

- Vadfalls!? Varför släpper ni inte in oss för? Sade Greven ilsket.

- Bwööh! Först fick vi inte komma in för poliserna, så vi slog ner dem! Ska vi slå ner er också? Sade Frisse Frisén.

E. Hitler hade alldeles glömt bort att han ringt dit Luftwaffe, och nu insåg han att skriken och bankandet han hört utanför var inte poliserna som försökte ta sig in, utan det var Luftwaffe och de andra som slagit ner poliserna.

- Vilken tur att ni kom, grabbar! Då kan vi fortsätta spela in. Ett tag var vi rädda att vi skulle behöva springa härifrån och lämna kvar brännvinsflaskorna! Hemska tanke! Ropade E. Hitler glatt och hällde upp varsitt glas brännvin åt de nyanlända vännerna.

Del 4

E. Hitler och de andra stannade kvar i Bert Karlssons studio någon timme till, men när de började höra polissirenerna förstod de att det var dags att lämna byggnaden illa kvickt. E. Hitler plockade snabbt ihop alla saker han haft med sig och sprang ut från studion tillsammans med de andra. Precis när de kom ut genom bakdörren hörde de hur poliserna rusade in genom huvudingången.

- Det var allt i grevens tid! Sade E. Hitler och torkade en svettdroppe från pannan.

- Vad? Sade Greve von Boegreoff.

Efter att ha lämnat Skara och tagit en omväg förbi systemet var E. Hitler och de andra dårfinkarna tillbaka i de Småländska skogarna. Bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Smällphete Sigge och greven tackade för sig och åkte hem. Luftwaffe stannade kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa honom med att bygga en ny studio.

- Jag ska ta och ringa fixativ, sedan kan ni ju åka till Växjö och se om ni kan få tag på något byggmaterial. Sade E. Hitler och gick in för att ringa.

Den skånska alltiallo-firman Fixativ brukade ständigt kallas in när E. Hitler hade svårt att komma på hur han skulle bära sig åt för att uppfylla alla löften han gav i sina annonser. Men den här gången skulle nog Dahlberg bli förvånad när det var ett alldeles vanligt snickerijobb han skulle få utföra.

- Ja, det var Fixativ det här! Svarade Dahlberg.

- Ja, god dag. Det här är E. Hitler. Det är så att jag har en liten grej som jag skulle behöva...

- Nej! Aldrig i livet! Jag tänker inte göra affärer med er igen! Avbröt Dahlberg innan E. Hitler ens hunnit tala om vad det var för jobb det handlade om.

- Men jag har ju inte ens...

-Nej, säger jag ju! Varenda gång jag gör ett jobb hos er slutar det med att jag blir nedslagen. Men aldrig mer! Adjö! Sade Dahlberg och lade på luren.

E. Hitler suckade för sig själv innan han gick ut på gården igen. Tanken var från början att Luftwaffe bara skulle hämta material och hjälpa till med enklare sysslor, och att Fixativ skulle ha huvudansvaret för byggandet. Nu var han tvungen att låta Luftwaffe sköta byggandet av studion helt på egen hand.

När E. Hitler kom ut på gården vinkade han till Luftwaffe att de skulle samlas runt honom, och så förklarade han läget för dem.

- Så här ligger det till: Fixativ vägrar ha något med oss att göra, så vi blir tvungna att bygga den nya studion helt själva. Så jag tänkte att ni kan åka iväg och skaffa byggmaterial, så ska jag försöka få tag i en ny studioutrustning.

Luftwaffe satte sig i sin buss och lämnade E. Hitlers residens, samtidigt som E. Hitler själv tänkte att det skulle bli svårt för Luftwaffe att handla något, eftersom han ännu inte hade betalt byggmaterialet han använt till sin förra studio.

Del 5

När Luftwaffe anlände i Växjö åkte de först till Torbjörns Trä för att handla virke. Men expediten vägrade att låta dem ta ut något material utan att betala kontant. Tanken var att Luftwaffe skulle ta ut det virke som behövdes, och sedan skicka räkningen till E. Hitler. Men eftersom han inte hade betalt en endaste räkning de senaste 15 åren var det väldigt svårt att handla på kredit någonstans. Och på Växjö Bygg och Slakteri var det likadant, trots att Frisse Frisén frågade så snällt han kunde.

- Bwööööh! Hit med brädor och spik! Hitler betalar!

- Tyvärr kan vi inte längre låta E. Hitler handla på kredit. Men om han kommer hit och betalar kontant går det bra. Sade expediten.

Frisse hade stor lust att slå ner expediten, men eftersom han hade lovat de andra att inte dra på sig polisen i onödan behärskade han sig och lät bli.

Luftwaffe fick lämna byggvaruhuset tomhänta och sätta sig i bussen och började köra tillbaka mot E. Hitlers residens igen. Men chauffören råkade köra åt fel håll i en korsning och hamnade i ett villaområde. Frisse Frissen började genast skälla på chauffören och hota med nedslagning, men plötsligt tystnade han och stirrade på någonting utanför bussen.

- Bwööh! Titta där! En friggebod! Den kan vi ta och bygga om till studio!

De andra medlemmarna tyckte det var en väldigt bra idé, så de åkte tillbaka till Växjö för att stjäla en stor släpvagn. De visste redan att E. Hitler inte var betrodd att hyra släp någonstans, så de försökte inte ens.

När Luftwaffe kom tillbaka till villaområdet tog de starkaste medlemmarna och lyfte upp friggeboden på släpvagnen. De såg ut släpvagnen sjönk ihop av tyngden, men de tyckte ändå att den borde hålla hela vägen tillbaka till E. Hitlers residens. Men precis när hade hade spänt fast friggeboden och var klara att åka kom det ut en man i bara kalsongerna ur ett av husen.

- Vad i helvete håller ni på med, era förbenade ligistslynglar!? Ropade mannen ilsket åt Luftwaffe.

- Bwööh! Vi snor din friggebod! Svarade Frisse Frisén, för han tyckte att det ändå var bäst att vara ärlig.

- Ska vi slå ner honom innan vi åker? Undrade Dieter Beck.

- Det tycker jag! Då får vi några minuters försprång innan han vaknar och ringer polisen. Sade Louie Vickner och sänkte mannen med en välriktad vänstersving.

Luftwaffe lämnade Växjö i all hast, men när de kommit en bit utanför staden dök det upp en polisbil i backspegeln. När polisen fick syn på Luftwaffes ekipage slog han genast på sirenerna och signalerade till Luftwaffe att de skulle stanna. Men Luftwaffe vägrade givetvis, och ökade istället hastigheten. De körde så fort de vågade, eftersom ena däcket på släpet hade fått punktering, och om de ökade farten mer kunde alltihop välta.

Polisenbilen följde envist efter Luftwaffe, och i nästa raka körde den om och lade sig framför Luftwaffe innan den bromsade in för att få dem att stanna. Luftwaffes chaufför blev då tvungen att ställa sig på bromsen för att inte köra rätt in i polisbilen, men när han bromsade så krängde släpvagnen åt sidan och välte ner i ett dike. Som tur var hade inte Luftwaffe kopplat på släpet ordentligt, så det lossande från bussens kofångare istället för att dra med sig bussen ned i diket.

- Bwöööh! Vad i helvete gör du, snutjävel!? Titta vad du har gjort! Sade Frisse Frisén ilsket och pekade på friggeboden som det bara var kaffeved kvar av. Men innan polisen hunnit vrida på huvudet för att se var Frisse Pekade hade Frisse Frisén hunnit gå fram till polisbilen, öppnat dörren och slagit ner båda poliserna som satt i bilen.

Därefter hjälptes Luftwaffe åt att plocka igen det som var kvar av friggeboden och tog med det tillbaka till E. Hitlers residens. För begagnat virke måste väl ändå vara bättre än inget virke alls.

Del 6

E. Hitler trodde inte sina ögon när Luftwaffe kom tillbaka. Bakom bussen hade de en sönderslagen släpvagn full med en massa brädskrot. Innan han hunnit fråga vad de höll på med svarade Frisse Frisén:

- Vi fick inte köpa virke! Så vi stal en friggebod istället!

E. Hitler bestämde sig för att lämna Luftwaffe ensamma med studiobyggandet, för han klarade inte ens av att se eländet. Han istället gick in och ringde några bundsförvanter som kunde hjälpa honom att få tag i en ny utrustning till studion. Därefter satte han sig i bilen och körde i riktning mot Växjö, men han tog ett par omvägar för att plocka upp Roger Ballis och Smällphete Sigge.

Väl framme i Växjö parkerade E. Hitler och gick in på Anderssons Audio. Han tänkte att han borde få någon typ av förmån i och med att han var stamkund där.

- E. Hitler! Dig vill vi inte ha någonting mer att göra med! Försvinn härifrån! Senast du var här fick vi stänga i två månader för att halva personalstyrkan var sjukskriven! Sade butikschefen när han fick syn på E. Hitler.

- Ja, men vi ska bara...

- Ni ska inte någonting! Försvinn nu innan jag ringer polisen! Avbröt butikschefen.

- På så vis. Men om ni ändå tänker ringa Farbror Blå så kan vi ju lika gärna ta det vi vill ha med våld. Och då blir det ju mycket billigare också! Sade E. Hitler och vinkade in Smällphete Sigge och Roger Ballis, som genast började slåss med butikspersonalen. Under tiden som personalen var sysselsatt tog E. Hitler en kundvagn och plockade på sig allt han ville ha. Sedan gick han ut och lastade in allt i bilen. När allting var färdigt startade E. Hitler bilen och lade sig på tutan, så att Roger Ballis och Smällphete Sigge skulle förstå att det var dags att ge sig iväg.

- Bra jobbat, gubbar! Nästa anhalt är Mårtenssons Musik, där ska vi handla musikinstrument. Sade E. Hitler och parkerade på i en mörk gränd. Han tänkte att polisen skulle nog inte vara långt borta, och det vore ju inte så bra om de hittade bilen medan han var inne i musikaffären.

E. Hitler hade aldrig tidigare besökt Mårtenssons Musik, så han tänkte att det kanske skulle gå att handla på kredit eller mot faktura där. Men hans rykte hade spritt sig även dit.

- Nej, här är det kontant betalning som gäller. Vi har allt hört ett och annat om dig! Sade kassörskan.

- På så vis? Kan jag få tala med er chef, tack! Sade E. Hitler.

- Det ska väl gå bra. Här är jag! Hördes en grov mansröst inifrån kontoret. E. Hitler gick in dit och presenterade sig.

- God dag, mitt namn är E. Hitler. Det är så att jag ska anordna en välgörenhetsföreställning på torget i Växjö lördagen den 14 januari, och skulle behöva lite musikinstrument. Så jag tänkte om ni kunde skänka mig det som behövs, i utbyte mot lite reklam under föreställningen? Sade E. Hitler.

- Javisst, självklart! Vill ni ha grejerna nu direkt? Butikschefen svalde E. Hitlers lögn med hull och hår.

- Ja, hemskt gärna. Kan ni plocka fram det åt oss, så ska jag hämta bilen under tiden. Sade E. Hitler och gav butikschefen en lista över allt han behövde. Sedan gick han iväg för att hämta bilen och ställa den vid butikens lastkaj på baksidan. Men när E. Hitler kom utanför butiken dök det plötsligt upp ett dussin poliser som omringade honom med dragna vapen. E. Hitler hade inget annat var än att lydigt följa med.

- Har du några kumpaner med dig? Undrade polisen?

- Nej, dem slog jag ner och lämnade i parken. Sade E. Hitler och hoppades att poliserna inte skulle börja leta i butiken efter Roger Ballis och Smällphete Sigge. Och till E. Hitlers stora lycka så svalde även polisen hans lögn med hull och hår.

- Att lura på folk värdelösa kassetter i åratal måste ha gjort mig väldigt bra på att ljuga! Tänkte E. Hitler för sig själv när han satt med handfängsel i polisbilen.

Del 7

Luftwaffe höll för fullt på med byggandet av E. Hitlers nya studio. De hade kommit en ganska bra bit, och med tanke på att alla var idioter såg det ganska bra ut. Frisse Frisén höll på med att sätta reglar när han plötsligt råkade slå sig på tummen med sin hammare. Då blev han så ilsken att han drämde till med hammaren rätt i en regel. Han slog så hårt att regeln gick av, och halva bygget rasade ihop.

- Bwööh! Nu jävlar får Hitler hjälpa oss! Kommer han inte tillbaka så slår jag ner honom! Ropade Frisse Frisén ilsket.

- Men hur ska du kunna slå ner honom om han inte har kommit tillbaka? Sade Dieter Beck.

- Jag letar upp honom, så klart! Sätt er i bussen! Sade Frisse och började gå mot bussen. De andra medlemmarna följde lydigt efter.

Efter att ha överskridit hastighetsreglerna ordentligt var Luftwaffe framme i Växjö. Det var Frisse Frisén som körde, och hans ilska var en bidragande orsak till buskörningen. De körde först till Anderssons Audio för att se om E. Hitler var där. Men när de kom dit möttes de av sjukvårdspersonal och poliser, vilket tydde på att E. Hitler redan hade lämnat butiken. Dieter Beck föreslog att de borde leta i någon butik som sålde musikinstrument, eftersom E. Hitler troligen hade all ljudutrustning han behövde nu. Frisse Frisén höll med, stampade gasen i botten och körde till Boströms Bas & Batteri. Frisse och Louie Vickner gick in för att se om E. Hitler var där.

- Bwöööh! Har ni sett Hitler? Röt Frisse Frisén åt ett butiksbiträde.

- Nej, tack och lov! Svarade biträdet, med E. Hitlers senaste besök i färskt minne. Det hade slutat med ett sjukhusbesök och tre månaders sjukskrivning med rehabilitering.

Luftwaffe letade vidare, men på grund av att Frisse Frisén körde så fort var det svårt för de andra att hinna spana efter E. Hitler på gatorna. Plötsligt ställde sig Frisse Frisén på bromsen, för han var nära att köra över en fotgängare. Frisse hoppade ur bilen för att slå ner honom, i hopp om att han kanske skulle tappa minnet av händelsen och glömma bussens registreringsnummer. Men när Frisse tog tag i fotgängarens krage och skulle klippa till fick han se att det var Roger Ballis.

- Bwöööh! Vad fan gör du här!? Var är Hitler!? Sade Frisse och släppte taget om kragen.

- Det undrar vi också. Han skulle bara hämta bilen, men nu är han försvunnen. Svarade Roger Ballis. Sedan förklarade han för Frisse och resten av Luftwaffe om Mårtenssons Musik och instrumenten de skulle få gratis.

- Lasta in instrumenten i bussen så länge, då, så åker vi och fortsätter leta! Föreslog Dieter Beck.

Roger Ballis och Smällphete Sigge gjorde som Dieter Beck sagt, och följde sedan med i Luftwaffes buss.

- Jag hittade den här på marken utanför Mårtenssons Musik! Sade Roger Ballis och tog fram en fickplunta med ett ollon ingraverat på båda sidorna.

- Det är ju E. Hitlers fickplunta. Han skulle aldrig gå någonstans utan den. Han måste ha blivit bortförd mot sin vilja! Sade Louie Vickner.

- Då är ju mysteriet med E. Hitlers försvinnande nästan löst! Det måste helt enkelt ha varit någon av hans fiender som fört bort honom! Vi behöver bara lista ut vilka hans fiender är så kommer vi att hitta honom! Sade Dieter Beck.

- Vad har E. Hitler för fiender då? Få se här nu... Polisen, kronofogden, alla partier i riksdagen, regeringen, Aftonbladet, Expressen, MC-klubben Växjö Bamboozlers, landets samtliga idrottsklubbar, Bert Karlsson, Sveriges Radio, Frimurarordern och alla tusentals idioter som han sålt sina kassetter till genom åren. Då är det bara att besöka dem en och en så hittar vi nog E. Hitler till slut!

Del 8

Det fanns en lång lista över alla som kunde tänkas vilja skada E. Hitler, men som tur var började Roger Ballis, Smällphete Sigge och Luftwaffe att leta hos polisen i Växjö.

- Ska vi bara rusa in och slå ner allt som rör sig, eller ska vi försöka med något smartare först? Undrade Louie Vickner.

- Vi skulle ju kunna försöka ta reda på om E. Hitler finns där inne innan vi börjar slåss. Svarade Dieter Beck.

- Men hur ska det gå till? Ska vi smita in bakvägen och se om han sitter inlåst i källaren?

- Vi går väl in och frågar, begriper du väl! Sade Frisse Frisén, och innan någon hann stoppa honom hade han redan gått in på polisstationen.

- Bwöööh! Är Hitler här? Vrålade Frisse till receptionisten.

- Ja, det är han faktiskt. Har du kommit för att betala borgen? Svarade receptionisten.

- Ja, det har jag! Sade Frisse och lade upp en 20-lapp på disken.

- Det räcker tyvärr inte! Sade receptionisten.

- Bwööh! Sade Frisse och tog fram en till 20-lapp.

- Nej, det behövs mycket mer. Att släppa honom mot borgen kostar 12 000 kronor!

- Då ska jag hämta... Sade Frisse och gick tillbaka till bussen. Men han sade inte vad han skulle hämta!

Receptionisten tittade förvånat på Frisse Frisén när han kom tillbaka i sällskap med Roger Ballis, Smällphete Sigge och resten av Luftwaffe. Det såg ut som att receptionisten tänkte säga något, men alldeles innan han öppnade munnen fick han en smäll av Frisse Frisén så att han gick i däck. Sedan gick Frisse och de andra vidare och öppnade varenda dörr, och slog ner alla poliser de mötte. Många av poliserna blev så tagna på sängen att de inte ens hann dra sina vapen innan de blev nedslagna. Och de poliser som hann dra sina vapen hann inte avfyra dem innan de fick en smäll och somnade in.

Så småningom hade de betat av hela polisstationens entréplan, och fortsatte ner till källaren. Där nere fanns det också poliser att slå ner, och de passade även på att släppa ut alla som satt inlåsta i fyllecellerna för att skapa mer oreda på polisstationen. Några av fylleristerna tog tillfället i akt och flydde, men de flesta valde att ansluta sig och hjälpa Luftwaffe att röja på polisstationen.

Till slut nådde de fram till den cell där E. Hitler satt inlåst. Trots att det var på det här viset det brukade gå till var E. Hitler ändå förvånad.

- Men hur kunde ni hitta mig så fort? Sade E. Hitler, som varit inställd på att få vänta i minst en vecka innan räddningen kom.

- Äh, det var nog bara slumpen, sade Roger Ballis. Vi tänkte först åka och slå ner Växjös hockeylag, men vi hade inte råd att betala inträdet till ishallen. Så vi började hos polisen istället, där är ju inträdet gratis.

- Bwööh! Här är det utträdet som kostar istället! Sade Frisse Frisén.

När E. Hitler och resten av idioterna flydde från stationen såg de att flera av fylleristerna Luftwaffe befriat fortfarande höll på att slåss med polisen.

- Bra, det! Då blir det de som kommer att få skulden för det här! Skrattade E. Hitler innan han satte sig i Luftwaffes buss, och lämnade polisstationen för, förhoppningsvis, sista gången.

Del 9

Efter att E. Hitler blivit befriad av Luftwaffe åkte de och hämtade E. Hitlers Opel som stod parkerad i en gränd med skum belysning. Till deras stora lycka kunde de konstatera att bilen varken blivit stulen, vandaliserad eller ollad under den tiden som E. Hitler varit borta.

Luftwaffes buss var redan trång innan de fyllde den med musikinstrument och tog upp tre extra passagerare, så när E. Hitler, Roger Ballis och Smällphete Sigge satte sig i den gamla Opeln kunde Luftwaffe äntligen breda ut sig lite grann. Fast bara lite, bussen var ju fortfarande full med diverse musikinstrument.

När alla var tillbaka vid E. Hitlers residens tog Frisse Frisén ett redigt tag om E. Hitlers krage och lyfte honom en bit från marken.

- Bwööh! Nu jävlar hjälper du till med byggandet!

- Nej, det kan jag inte. Jag måste in och ringa ett samtal. Men kanske Roger Ballis och Smällphete Sigge kan hjälpa er? Sade E. Hitler och krånglade sig ur Frisses grepp.

E. Hitler gick in och slog numret till Eddie Meduza. På vägen tillbaka från Växjö hade han fått en lite idé. Meduza borde ju ha ett skivkontrakt som gav honom tillgång till en studio. Om man kunde ta och använda den ett tag, till Luftwaffe fått färdigt den nya studion?

- Hallå? Eddie Meduza svarade redan på andra signalen, och han lät dessutom nykter.

- Ja, god dag, det här är E. Hitler. Jag skulle behöva din hjälp med en grej.

- Vad är det nu, då? Senaste jag hjälpte dig var jag nära att hamna i fängelse! Sade Meduza surt.

- Nej, den här gången är det ingenting sådant! Jag behöver bara låna en studio!

- Jag har väl ingen studio heller!

- Nej, men du borde väl ha tillgång till en genom ditt skivbolag?

- Ja, det kan väl hända att jag har. Men varför skulle jag låta dig använda min studiotid?

- För att du är skyldig mig tio flaskor whiskey! Och det var ingen billig whiskey heller, flaskorna kostade 1200 kronor styck! Det blir totalt 120 000kronor! Så då kan du välja att låta mig använda studion, eller betala nu direkt. Sade E. Hitler med en listig röst.

- 1200 gånger tio blir väl för fan inte 120 000, heller! Sade Meduza. (Hade han varit full hade han aldrig kunnat räkna ut det.)

- Skit nu i gångertabellen, du är ändå skyldig mig för flaskorna. Hur ska du ha det nu då? Sade E. Hitler och kände irritationen stiga.

- Ja, ja, kom hit i eftermiddag, då! Jag ska bara spela in en låt, så du kan ta studion när jag är klar.

- Tackar så mycket! Sade E. Hitler och avslutade samtalet.

E. Hitler gick ut för att tala om de goda nyheterna för de andra, men först blev han tvungen att stoppa slagsmålet som brutit ut mellan dem. Han försökte ställa sig emellan, men efter att ha fått ett par knytnävsslag i ansiktet gav han upp. Han gick istället och hämtade vattenslangen, och kastade den över alla som slogs. Det tog ingen lång stund innan alla hade trasslat in sig i slangen, så att de inte längre kunde slåss.

- Vad fan slåss ni för? Ni ska ju bygga den nya studion! Sade E. Hitler.

- Vi kunde inte komma överens om vi skulle använda skruv eller spik. Svarade Roger Ballis, och de andra nickade instämmande.

Del 10

E. Hitler satt i teknikerrummet till en CBS-studio och kokade av ilska. Eddie Meduza hade sagt att han bara skulle spela in en låt, så kunde E. Hitler ta studion sedan. Men vad Meduza inte sagt var att låten han skulle spela in var en halvtimme lång! När Meduza äntligen blivit klar var E. Hitler bara tvungen att fråga vad han skulle använda den låten till.

- Jag ska ha den på en reklamkassett som vi ska skicka ut till skivhandlarna. Svarade Meduza

- Men vad ska du ha på andra sidan bandet, då? Eller måste man vända på bandet efter halva låten?

- Oj, det tänkte jag inte på! Då får vi ta och spela in en till låt som är lika lång att ha på andra sidan. Sade Meduza och vinkade till teknikern att börja spela in igen.

E. Hitler suckade och gick tillbaka in i teknikerrummet för att vänta ytterligare en halvtimme. Men när låten började närma sig slutet bestämde E. Hitler sig för att skämta lite med Meduza. Han knuffade bort teknikern och ropade i en mikrofon:

- Rooooonkaaaaaaa!

Eddie Meduza släppte sin gitarr rätt ner i golvet och gick med stora steg in i teknikerrummet.

- Vad i helvete håller du på med! Du förstörde ju låten, ditt förbannade mähä! Nu måste vi ta om låten från början! Ropade Eddie Meduza argt.

- Det ska du som fan heller. Låt mitt trevliga tillägg vara kvar nu, så jag kan få använda studion någon gång. Svarade E. Hitler

- Det kan du glömma! Nu ska vi ta om låten, och har du tur så kanske det blir en kvarts studiotid över åt dig!

- Vad i helvete!? På en kvart hinner man väl för fan inte spela in någonting! Jag har ju flera låtar som ska både spelas in och mixas.

- Med tanke på att du bara vrålar "kuk", "fitta", "runka" och "rövhål" i dina låtar borde det väl inte behövas så mycket arbete, så det borde gå ganska fort att spela in.

- Nej, nu jävlar! Sade E. Hitler och gav Meduza en rak höger.

Eddie Meduza ramlade baklänges över en stol, men han kom snabbt upp på benen igen och gav tillbaka med en vänster uppercut. E. Hitler försökte backa undan för uppercuten, men teknikern stod i vägen. Då slog E. Hitler ner teknikern innan han sopade på Meduza en till smäll.

Eddie Meduza backade några steg in i studion och tog upp sin gitarr som låg på golvet. Han försökte smälla till E. Hitler med den, men han missade och råkade istället riva ner en mikrofon som hängde i taket. E. Hitler tog upp ett mikrofonstativ och kastade det på Meduza, men missade och träffade ett trumställ.

Vid det laget hade studiomusikerna redan flytt från studion, så de behövde inte se när Eddie Meduza och E. Hitler slog sönder deras instrument. E. Hitler hittade en saxofon på golvet, men när han böjde sig ner för att plocka upp den slog Meduza honom med gitarren i ryggen. Han skrek då av smärta och reste sig snabbt upp och drämde till Meduza i ansiktet med saxofonen. Meduza tappade då gitarren och ramlade över en keyboard. E. Hitler höjde saxofonen för att slå till honom igen, men i sista sekund fick Meduza tag i ett dragspel som han kunde skydda sig med.

Slagsmålet fick ett abrupt slut när det knackade på dörren. Eddie Meduza öppnade och fick se ett annat band som också hade skivkontrakt med CBS.

- Vi har bokat studion från klockan tre, och den är tio i nu. Så om ni skulle kunna göra er klara att lämna studion nu vore det snällt. Sade en av bandets medlemmar.

- Javisst, varsågod! Sade Eddie Meduza och släppte in bandet i studion. Sedan sprang han och E. Hitler därifrån, så de fick aldrig se hur bandet reagerade när de såg att hela studion var sönderslagen.

Del 11

Det var en besviken E. Hitler som återvände till sitt residens. Han hade räknat med att kunna spela in ett par låtar i Eddie Meduzas studio, men han fick åka hem tomhänt.

- Hitler! Studion är färdig! Ropade Dieter Beck när E. Hitler klivit ur sin bil.

- Det var som fan! Om vi plockar in utrustningen nu så kanske vi kan börja spela in i kväll! Sade E. Hitler och kände hoppet återvända. Men hoppet försvann lika snabbt som det kommit när han vände sig om och fick se det färdiga bygget. E. Hitler bara stirrade och fick inte fram ett ord när han såg att byggnaden inte var större än ett utedass. När han öppnade dörren såg han att det verkligen var ett utedass också.

- Vi kom inte ihåg hur friggeboden såg ut, så vi använde en ritning som vi hittade när vi var i Växjö. Sade Frisse Frissén.

- Era förbannade idioter! Hur i helvete ska vi kunna inreda någon studio i det där lilla dasset? Sade E. Hitler argt.

- Jo, men vi tänkte ju att du ändå bara ska spela in skit i studion. Flinade Roger Ballis och fick en arg blick av E. Hitler.

- Jag går in och ringer ett samtal! Under tiden så tar ni och river dasshelvetet! Sade E. Hitler ilsket och gick in.

E. Hitler lyfte telefonluren ur klykan och slet åt sig den med sådan kraft att telefonen ramlade ner i golvet. Han plockade upp den och nästan slängde den på bordet. Sedan slog han numret till fixativ så hårt att nummerskivan nästan lossnade.

- Dahlberg på Fixativ! Svarade mannen i andra änden.

- Nu jävlar kommer du hit och bygger en studio åt mig! Sade E. Hitler argt.

- Nej, jag har ju sagt att jag inte vill göra några fler affärer med er! Det brukar alltid finnas en risk för att jag blir nedslagen. Svarade Dahlberg.

- Så du törs inte komma för att det finns en liten risk att du blir nedslagen? Då kan jag tala om att om du inte drar dig hit är risken att du blir nedslagen hundra gånger större! Hotade E. Hitler.

Det blev tyst i andra änden ett tag. Men sedan bröt Dahlberg tystnaden.

- Ja, jag kommer väl då. Men om jag blir nedslagen ska jag ha dubbla arvodet!

När samtalet var avslutat gick E. Hitler ut igen för att se om de hade rivit dasset, men det hade de inte. Istället hade de börjat slåss igen, det var Roger Ballis, Smällphete Sigge och en halvan av Luftwaffe mot den andra halvan.

- Vi kunde inte bestämma oss för hur vi skulle riva dasset. Jag tyckte att alla skulle gå lös på det med varsin kofot, men Frisse ville köra på det med bussen. Sade Smällphete Sigge efter att E. Hitler gått emellan.

E. Hitler suckade gick bort till brevlådan för att hämta posten. Efter att han stoppat slagsmålet kom de överens om att Luftwaffe kunde ta hem dasset istället, så nu var samtliga medlemmar upptagna med att spänna fast det uppe på deras buss.

I E. Hitlers brevlåda låg det bara ett kuvert, så han öppnade det direkt.

- Aj, fan! Sade E. Hitler efter att ha läst det som stod däri.

"Bäste herr Hitler!

Era skulder uppgår för närvarande till 2 507 869kronor och femtio öre. Vi har gjort upprepade försök att driva in dessa skulder utan resultat. Därför har vi beslutat att göra en utmätning av ert residens och allt lösöre. Utmätningen kommer att ske den 12 december.

Med vänliga hälsningar Kronofogden."

- Helvete, det är ju i morgon! Sade E. Hitler och rev sönder brevet.

Del 12

E. Hitler, Roger Ballis, Smällphete Sigge och Luftwaffe satt ute på E. Hitlers gård och väntade. De hade lagt massvis med presenningar över E. Hitler hus och ställt fram utedasset igen, för att försöka lura i kronofogden att det var dasset som var boningshuset.

Så kom till slut kronofogden. E. Hitler hälsade vänligt på mannen som klev ur bilen.

- Ja, här ser ni min lilla boning. Mysigt, va? Sade E. Hitler och pekade på dasset.

- Nja, det ser då inget vidare ut. Vad är det där för något? Sade kronofogden och pekade på huset som var täckt av presenningar.

- Nej, det är bara gamla presenningar, de är inte värda någonting. Vi ska ta och göra en liten brasa av dem. Vill du vara med? Vi tänkte grilla korv också. Ljög E. Hitler.

- Ja, varför inte? Jag har ändå inget bättre för mig i kväll. Svarade kronofogden.

- Jävlar, då blir vi tvungna att slå ner honom förr eller senare i alla fall. Viskade E. Hitler åt de andra.

- Bwöööh! Vrålade Frisse Frisén innan han viskade tillbaka: inte mig emot!

- Är det där er buss, herr Hitler? Frågade kronofogden.

- Nej, det är Luftwaffes buss. De är här på besök. Svarade E. Hitler.

- Kan jag få se något ägarbevis på att det stämmer? För om ni inte kan bevisa att det inte är er bil måste vi sälja den på exekutiv auktion.

- Bwöööh! Här har du! Sade Frisse frisén efter att ha letat fram ägarbeviset i handskfacket.

- Bra, allt ser ut att vara i sin ordning. Vems bil är det här då? Sade kronofogden och pekade på E. Hitlers bil.

- Det är Roger Ballis som äger den bilen. Han är också här på besök.

- Nej, det är väl E. Hitlers bi... Började Roger Ballis säga, men han slutade när E. Hitler knuffade till honom med armbågen.

- Jasså, det är herr Ballis bil? Kan jag få se papper på det också?

- Javisst! Sade Roger Ballis och började gräva i handskfacket.

- Det verkar visst som att han har glömt ägarbeviset hemma. Sade E. Hitler.

- Ja, då får vi ta bilen till exekutiv auktion, om ni inte kan bevisa att det inte är er bil. Sade kronofogden.

- Vänta, jag hittade ägarbeviset! Ropade Roger Ballis och sprang mot kronofogden.

- Bra, kan jag få se på det?

- Ja, här har du! Sade Roger Ballis och gav kronofogden en rak höger som träffade honom mitt på näsan.

Kronofogden rasade i backen och blev liggande där någon minut. Till slut reste han sig upp. Han blödde rejält med näsblod, och näsan hade blivit knäckt.

- Vänta bara! Jag kommer snart tillbaka! Ropade kronofogden innan han satte sig i bilen.

- Ja, gör det, du! Skrattade E. Hitler och de andra. Men de kunde aldrig ana hur snart kronofogden skulle komma tillbaka till E. Hitlers residens.

Del 13

E. Hitler satt ensam i sitt kök och var just i färd med att öppna en flaska Explorer. Luftwaffe, Roger Ballis och Smällphete Sigge hade han skickat hem. Efter att Fixativ tagit över studiobyggandet skulle inte E. Hitler behöva deras hjälp på ett tag.

Precis när E. Hitler skulle hälla upp ringde telefonen. Han skruvade tillbaka korken på flaskan innan han svarade.

- Ja, det här är E. Hitler! Svarade han.

- Hejsan, Hettler! Det här är Börje. Det är så att jag och Sven har hittat ena studio du kan använda.

- Har ni? Var då? Kan vi använda den utan att polisen kommer? Undrade E. Hitler.

- Ja, kom hit så sa' jag berätta mer. Sade Börje och avslutade samtalet.

Efter samtalet ställde E. Hitler tillbaka flaskan i köksskåpet, tog bilnycklarna och sprang ut till bilen. Han vinkade lite till Dahlberg, för att tala om att han åkte bort en sväng. Sedan startade han bilen och körde så fort han bara vågade hem till Börje Lundin. När han körde in på gården stod Börje redan ute och väntade på honom.

- Bra att du kom, Hettler! Vi sa' bara mjölka korna först, så kan jag berätta om studion sedan. Du kan väl ta och hjälpa te´? Sade Börje när E. Hitler klev ur bilen.

- Öh... Ja, det kan jag väl. Sade E. Hitler. Han var inte så van vid lantbrukssysslor, men han kunde ju göra ett försök, nu när Börje hade hittat en studio åt honom.

- Du kan mjölka Rosa, för Ljungbacken blir så svartsjuk om jag gör det! Sade Börje och pekade på en av korna när de kom in i ladugården.

- Ja, hur gör man det, då? Är det bara att dra i spenen? Undrade E. Hitler.

- Det är nästan som att ronka! Hö hö hö! Sade Börje.

E. Hitler satte sig på mjölkpallen och började dra i spenen, men det hände ingenting.

- Vad fan, den står ju inte ens! Sade E. Hitler efter att ha försökt i fem minuter utan resultat.

- Äh, låt mig och Sven mjölka då. Du kan få môcka ut all koskit istället. Sade Börje och pekade på en skottkärra som stod längst in i ladugården.

E. Hitler tog en spade och började skotta upp koskiten i skottkärran. När den var full tittade han frågande på Börje.

- Du sa' tömma den på gödselstacken här bakom ladugården. Sade Börje och pekade så att E. Hitler skulle hitta.

Det var punktering på skottkärran, så E. Hitler fick ta i ordentligt för att kunna flytta den. Men när han kom ut till gödselstacken halkade han på en isfläck just när han gjorde ett krafttag för att få fram skottkärran sista biten. Han föll så illa att han rev med sig skottkärran och fick hela innehållet över sig.

- Är vi inte klara snart? Undrade E. Hitler när han, stinkande och full med koskit, kom tillbaka in i ladugården.

- Ja, det här var sista kon. Spola av dig med slangen där borta, så kommer du in till oss sedan. Då kan du få dig en sup och så berättar vi om studion. Sade Börje.

När E. Hitler var någorlunda ren gick han in i bröderna Lundins boningshus. Inne i köket stod det redan tre glas med brännvin i och väntade. E. Hitler satte sig vid bordet och svepte sitt glas på en gång.

- Jaha, vad är det för studio ni har hittat? Frågade E. Hitler.

- Jo, det är den däringa greven. Han som hellre knullar ena karl istället för ena ko. Han har en studio. Sade Börje.

- Greve von Boegroeff? Kunde du inte sagt det direkt, så hade jag sluppit åka hit!? Vad fan...

Sade E. Hitler och tänkte att han hade åkt dit, arbetat och förstört sina kläder helt i onödan.

Ett av Greve von Boegroeffs många gods låg en bit utanför Tingsryd, och det var där han hade sin studio. Efter att E. Hitler kommit hem från resan till bröderna Lundin hade han tagit en lång dusch innan han ringde greven. Han hade också ringt Luftwaffe och bett dem att komma, för han vågade inte vara själv hemma hos greven. Frisse Frisén hade till en början ingen lust att följa med, men efter att ha fått ett löfte om att spela Slicka fitta ändrade han sig. Efter mycket övervägande ringde han också Eddie Meduza och bjöd dit honom med, för han hade lite dåligt samvete efter att ha förstört inspelningssessionen för honom.

Den som först anlände till grevens gods var E. Hitler, då han bodde närmast.

- Välkommen hit, Hitler! Sade Greve von Boegroeff och skakade E. Hitlers hand med den ena handen och tog ett kraftigt tag om E. Hitlers arsle med den andra.

- Tack för att vi fick komma med så kort varsel. Vi är just nu helt utan studio, så det är en stor hjälp att vi får använda din. Sade E. Hitler.

- Javisst! Sade greven och visade in E. Hitler i studion som låg i godsets västra flygel.

- Oj, studion ser ju nybyggd ut. Hur länge har du haft den? Frågade E. Hitler när de kom in i studion.

- Den blev klar för någon månad sedan. Jag tänkte ge ut en skiva med lokala bögartister och bögorkestrar på min nystartade label Vaselin Reccords, men jag har inte hunnit komma igång med projektet ännu. Berättade greven. Sedan gick han ut för att vänta på Eddie Meduza och Luftwaffe, för de skulle nog också behöva hjälp att hitta till studion.

När alla hade kommit satte de genast igång att spela in. Eftersom det inte var första gången som Luftwaffe och Eddie Meduza spelade tillsammans var det inga konstigheter att komma igång. De började med att spela in Eddie Meduzas halvtimmeslånga låt som E. Hitler förstört innan, och när den var klar spelade de in några nya låtar som E. Hitler och Eddie Meduza skrivit tidigare samma dag. Även greven fick vara med på ett hörn och spela in några låtar.

Efter att allt var färdiginspelat satte alla sig ner i studion med en kopp kaffe och slappnade av. Det hade varit en väldigt lyckad studiosession, utan varken teknikstrul eller bråk, något som var väldigt ovanligt i E. Hitlers kretsar.

- Bwööh! När ska vi spela in Slicka fitta ? Sade plötsligt Frisse Frisén.

- Oj, det hade jag glömt bort. Kan vi inte ta den någon annan gång? Den finns ju redan på nästan alla kassetter redan! Sade E. Hitler, som inte hade någon lust alls att spela in något mer.

- Vad fan säger du, va? Sade Frisse och klippte till E. Hitler så att han ramlade bakåt. När E. Hitler föll råkade han spilla ut sitt kaffe över ett mixerbord, som började ryka. Sedan gick en säkring och det blev kolsvart i studion.

I mörkret kände E. Hitler en hand på sitt lår, och blev då så skräckslagen att han reste sig upp och sprang ut ur studion. Eddie Meduza och Luftwaffe gjorde likadant. När de kom ut på gården satte de sig i sina bilar utan att säga ett ord till varandra och körde hem. Efter att E. Hitler kommit hem till sitt residens ringde han greven och bad om ursäkt för att de hade förstört hans mixerbord och bara sprungit därifrån.

- Det gör inget. Jag kan väl spela in i din studio när den är klar istället? Sade greven, och E. Hitler visste inte riktigt om han skulle tolka det som ett löfte eller ett hot.

Del 15

E. Hitler stod ute på sin gård och tittade på studiobygget som började bli klart. Han tyckte det såg riktigt bra ut, och tänkte att den nya studion skulle nog bli både större och bättre än den gamla. Dahlberg hade sagt att studion skulle nog bli klar innan kvällen, så E. Hitler hade bjudit dit Börje Lundin, Sven Lundin och Ljungbacka-Erik som skulle hjälpa honom att inreda studion och få ordning på utrustningen. Som tack för hjälpen skulle han bjuda dem på nykokt brännvin.

Medan de väntade på att bygget skulle bli klart tyckte E. Hitler att de kunde börja provsmaka brännvinet lite grann. De hjälptes åt att bära ut bord och stolar så att de kunde sitta ute och dricka, för det var inte så kallt den dagen. Men just som E. Hitler skulle korka upp körde det in en okänd bil på hans gård. Ur bilen steg en långnäst person, och E. Hitler kunde nästan ana att han var från någon myndighet.

- God eftermiddag. Jag kommer från kommunens byggnadsnämnd, och jag ska kontrollera så att det inte förekommer några svartbyggen. Har ni bygglov för detta? Sade myndighetspersonen och pekade på studion som nästan var färdig.

- Nej, det har jag inte. Men det stod en annan byggnad där förut, och den hade jag bygglov för. Så det borde inte vara några problem att bygga en ny när den gamla har brunnit upp. Svarade E. Hitler.

- Riktigt så enkelt är det inte. Ni måste först ansöka om återuppbyggnadsrätt, och sedan bör ni söka bygglov om ni tänker göra några ändringar på den nya byggnaden.

- Men vad fan är det för jävla krångel. Ja, ja, sätt dig ner och ta ett glas brännvin under tiden som jag fyller i blanketterna. För visst har du blanketter med dig?

- Ja, blanketter har jag med mig. Men jag vill inte ha något brännvin. Svarade myndighetsgubben.

- Det ska du visst! Börje, se till så att han dricker brännvin! Sade E. Hitler bestämt.

- Hamen! Svarade Börje tog ett rejält tag om myndighetsgubbens hals med ena handen och höll brännvinsflaskan mot gubbens mun med den andra.

Under tiden fyllde E. Hitler i de blanketter som myndighetsgubben haft med sig. Men han hade ingen lust att lämna in dem, för han visste att han skulle få avslag ändå. Det hade inte funnits något bygglov för den gamla studion heller, så det skulle bara bli en massa juridiskt besvär om han lämnade in några nya ansökningar. Men E. Hitler tänkte att det kunde ju ändå vara en fördel att ha papper på att han hade bygglov, så han tänkte försöka få myndighetsgubben att skriva under dem i alla fall.

- Inte mer brännvin! Snälla! Sade gubben när Börje tog bort brännvinsflaskan från hans mun.

- Då måste du skriva under här! Det är en blankett där du intygar att du inte vill ha mer brännvin. Sade E. Hitler och gav honom de ansökningar om bygglov han nyss fyllt i. Myndighetsgubben skrev under direkt, och kröp sedan tillbaka till sin bil och åkte därifrån.

- Det var bra jobbat! Nu har vi fått bygglov för studion också, utan att behöva vänta på några beslut från byggnadsnämnden.

- Ja, men det kostade dig nästan en hel flaska brännvin! Ho ho ho! Sade Ljungbacka-Erik och skakade på flaskan som bara hade en liten skvätt på bottnen kvar.

- Det gör inget! Vänta lite, så ska jag fylla på den! Sade E. Hitler och tog med sig flaskan in. Under kvällen skulle han komma att fylla på flaskan många gånger.

Del 16

Börje Lundin vaknade med en svidande huvudvärk i E. Hitlers badkar. Han tittade sig omkring, och av alla burkar på golvet och spyor på väggarna kunde han konstatera att det måste ha varit en rolig kväll.

Börje gick ut från badrummet och hittade Sven på golvet i hallen.

- Sven! Vakna! Eller är du för bakfuller? Sade Börje och skakade sin bror tills han vaknade.

- Öh? Var är vi, Börje? Sade Sven när han slagit upp ögonen.

- Vi är hemma hos Hettler! Men var är Ljungbacken?

Bröderna Lundin gick runt i huset, men kunde inte hitta Ljungbacka-Erik någonstans. Men när Sven skulle leta för tredje gången i köket råkade han titta ut genom köksfönstret och fick se Ljungbacken sitta sovande vid bordet de ställt ut kvällen innan. Börje och Sven rusade ut till honom, för om han sovit ute hela natten var risken stor att han frusit ihjäl. Men när de väckte Ljungbacken skrattade han bara åt deras oro.

- Nej, jag gick nyss ut för att få en nypa frisk luft och råkade somna. Ho ho ho!

- Jaha. Är du också bakfuller, Ljungbacken? Sa' vi inte ta oss ena redier återställare? Sade Börje.

- Ja, det kunde vara gott, men det verkar som att E. Hitler och allt brännvin är försvunnet. Sade Ljungbacka-Erik.

Ingen av de tre herrarna kunde minnas något från kvällen innan. Efter att de supit ner myndighetsgubben hade de satt sig ute och börjat dricka brännvin, men sedan var det alldeles svart. Sven tyckte att de skulle gå runt i huset och leta efter sådant som såg bekant ut, och som kanske kunde få dem att minnas något. Börje och Ljungbacken tyckte att det var en bra idé, så de tog och sökte igenom varje rum noggrant. För att vara säkra på att de inte missade något rev de ur alla lådor och tömde innehållet på golvet, rev ned bokhyllor, och slet ut allt som fanns i skåpen.

Ljungbacken råkade titta på telefonen, och fick en känsla av deja vu när han såg att luren låg bredvid klykan. Han gick fram till telefonen och tryckte på knappen som ringde upp det senast slagna numret.

- Växjö Taxi och Transport! Svarade en trött mansröst efter tre signaler.

- Hej, vet ni var Hitler är? Frågade Ljungbacken.

- Hitler? Menar du E. Hitler? Den tossingen och tre andra idioter körde jag till Karlshamn i natt. Och när vi var framme hade de inga pengar att betala med, så de slog ner mig och sprang därifrån. Honom ska jag aldrig mer köra igen! Svarade taxigubben.

Ljungbacken lade på luren och talade om för Börje och Sven var han fått veta.

- Så vi har varit i Karlshamn? Undrar just hur vi tog oss hit igen, om vi nu slagit ner taxichauffören? Sade Börje.

- Vi kanske slog ner honom igen och körde taxin själva! Ho ho ho! Sade Ljungbacken, och alla tre skrattade. Sedan gick de ut och satte sig i Börjes EPA-traktor. Börje vred om nyckeln och EPA:n startade med en hostning. Sedan lämnade de E. Hitlers residens och körde mot Karlshamn för att leta efter E. Hitler och brännvinet. Och om sanningen skulle fram var det väl mest brännvinet de letade efter.

Del 17

- Was zum Teufel machst du hier, dein verdammter Hahnwichser? Ropade den ilskna mannen som väckte E. Hitler ur sin sömn. Hitler tittade sig omkring och såg att han låg i en röd container. Han hade en brännande huvudverk och kunde inte komma ihåg någonting alls av kvällen innan.

- Wer zum Teufel bist du? Hier haben Sie nichts zu tun! Sade den arga tysken, men innan E. Hitler hann svara kände han en våg av illamående och spydde på tyskens skor.

- Aber was zum Teufel machst du da? Jetzt werde ich dich schlagen nach unten und oben, du kleine verdammte picken! Ropade tysken ilsket och tog tag i E. Hitlers krage och lyfte upp honom från golvet. Tysken laddade för att ge E. Hitler en rejäl höger, men innan tysken hann slå sparkade E. Hitler honom mellan benen. Tysken tappade taget om E. Hitler och lade sig dubbelvikt på golvet.

- Autsch, rechts in eine gute Tasche! Kved tysken, och E. Hitler passade på att springa därifrån.

Efter att ha sprungit ifrån den ilskne tysken började E. Hitler se sig omkring och kunde konstatera att han befann sig i ett hamnområde. När han tittade på skyltarna såg han att de flesta var textade på tyska, så det måste betyda att han befann sig någonstans i Tyskland. En normalt funtad person skulle kanske försökt lista ut hur han skulle ta sig hem, men det var E. Hitler alldeles för bakfull för att göra. Istället började han leta efter någonstans där det serverades brännvin, för han var i stort behov av en återställare.

Till slut lyckades E. Hitler hitta en bar i hamnen. Belysningen i baren var lite halvskum, och det gällde även de flesta av barens besökare. De flesta såg ut som sjömän, med randiga tröjor och ankare tatuerade på överarmarna. Men E. Hitler brydde sig inte om det, han skulle ha brännvin till varje pris.

- Ein grogg bitte! Sade E. Hitler till bartendern.

- Ein... eh, grogg? Sade bartendern frågande. E. Hitler var inte så bra på tyska, så han fick tänka en lång stund för att få ur sig följande:

- Spirituosen und... soda! När E. Hitler sagt det gick det upp ett ljus för bartendern, och strax hade han hällt upp ett glas åt E. Hitler.

Efter ett par groggar kände E. Hitler hur krafterna återvände. Men just när han fick in sin fjärde grogg kände han en hand på sin axel. E. Hitler vände sig om och fick se en kraftig person med ögonlapp över ena ögat och en pipa i munnen.

- Dies ist mein Tisch, raus hier! Sade mannen, som E. Hitler tyckte liknade en sjörövare.

- Bist du ein Piraten? Svarade E. Hitler, som kände sig säkrare på sin tyska när han hade druckit.

Mannen svarade inte, utan gav istället E. Hitler en höger så att han ramlade av stolen. Men E. Hitler var snabbt på benen igen och kunde ge igen med en vänster uppercut. Mannen vacklade bakåt av vänstern han fått, så E. Hitler passade på att ta några steg framåt och ge honom en höger också. Sjörövaren åkte då i golvet och blev liggande där. E. Hitler gick tillbaka till sin stol för att sätta sig igen, men då kom det fler sjöbusar som ville hämnas sin kamrat.

E. Hitler fick slåss för fulla muggar, när fler och fler av barens besökare blandade sig i slagsmålet. Men till slut kom bartendern och slog till honom i nacken med en flaska så att han slocknade. Bartendern och en av sjöbusarna tog tag i varsin arm och slängde ut E. Hitler på gatan. Där blev han liggande tills polisen hittade honom. Men polisen visste inte om att han blivit nedslagen, så därför trodde de han var full och slängde in honom i en fyllecell. Så när E. Hitler vaknade igen var han precis lika förvirrad som han varit när han vaknade i containern.

Del 18

Börje Lundin, Sven Lundin och ljungbacka-Erik var äntligen framme i Karlshamn. De hade fått adressen där taxichauffören släppt av dem kvällen innan, så de skulle nu dit och se om de kunde hitta något spår efter E. Hitler och hans brännvin.

De parkerade EPA-traktorn där de klivit ur taxin kvällen innan, och började genast leta efter ledtrådar. Börje hittade en cigarettfimp, Sven hittade en ölburk och Ljungbacken hittade en gammal sko.

- Kan Hettler ha rökt den häringa cegaretten? Eller vad tror ni, pôjka? Sade Börje och visade upp cigarettfimpen han hade hittat.

- Ja, och så kanske han drack ur den här ölburken? Svarade Sven.

- Men skon, då? Tappade han den när vi gick ur taxin? Undrade Ljungbacka-Erik. Börje tog skon och luktade på den. Han ryggade tillbaka när han kände stanken av fotsvett.

- Det luktar då som Hettler! Hö hö hö! Sade Börje, och plötsligt mindes han lite av vad som hade hänt där kvällen innan, tack vare stanken av fotsvett. E. Hitler hade tagit av sig sina skor när de satt i taxin, men på grund av att det luktade så mycket fotsvett hade han blivit tvungen att ha fötterna ut genom rutan. Och när de sedan var framme hade ingen råd att betala för taxin, så de slog ner chauffören och sprang därifrån, och då hade E .Hitler tappat ena skon.

- Men vad hände sedan då, Börje? Frågade Sven efter att Börje berättat vad han mindes.

- Jag tror vi gick ner till hamnen... Sade Börje eftertänksamt.

Eftersom de inte hade några andra ledtrådar gick de ner till hamnen, trots att Börje inte var helt säker på att de hade varit där. De bestämde sig för att dela på sig och fråga alla de mötte om någon hade sett till E. Hitler.

- Ursäkta, har du sett Hettler någonstans? Sade Börje till en hamnarbetare.

- Det kanske jag har, men mina upplysningar kostar pengar. Svarade hamnarbetaren. Börje grävde i sina fickor och lyckades till slut hitta en femtioöring som han gav hamnarbetaren.

- Beskriv hur han ser ut. Sade hamnarbetaren när han tog emot femtioöringen.

- Han har mustasch, spetsiga framtänder, en hatt och en sliten kavaj och hemsk fotsvett.

- Nej, honom har jag inte sett! Sade hamnarbetaren och började gå därifrån. Men Börje sprang ikapp honom, slog ner honom och tog tillbaka sin femtioöring.

Plötsligt hördes Svens röst eka över hamnen. Börje och Ljungbacka-Erik skyndade sig till den plats där Sven fanns.

- Jag tror jag har hittat Hitlers kavaj! Sade Sven och höll upp en svart kavaj. Börje tog kavajen och luktade på den, men den här gången luktade den öl, så Börje behövde inte rygga tillbaka när han kände lukten. Även denna gång lyckades Börjes luktsinne låsa upp delar av hans minne som han tappat bort.

Efter att de kommit till hamnen kvällen innan hade de hittat en container full med öl som skulle fraktas till Tyskland. De hjälptes åt att bryta upp låset på containern och hade sedan fri tillgång till öl. Efter att ha druckit några liter var bestämde de sig för att bege sig hemåt. Börje hade letat upp en telefonkiosk och ringt ett annat taxibolag för att få skjuts tillbaka till E. Hitlers residens. Men när de lämnade containern glömde de att ta E. Hitler med sig.

- Så då kanske Hettler har åkt med till Tyskland! Hö hö hö! Sade Börje och så började alla tre skratta.

- Men hur ska vi göra då, Börje? Undrade Sven.

- Vi får helt enkelt ta färjan till Tyskland och hämta hem honom! Sade Börje och gick iväg för att köpa biljetter.

Del 19

E. Hitler satt fortfarande kvar i sin cell på polishuset i Kiel. Efter att han hade vaknat hade han fått sitta tills han hade nyktrat till, och nu när bakfyllan börjat gå över visste han att det inte skulle dröja länge innan han blev utsläppt. Men plötsligt hörde han en bekant stämma från polisstationens entré.

- Heischen sweischen bist und eine-kleine? Sade en röst som lät väldigt bekant för E. Hitler.

- Ich verstehe das nicht! Svarade polismästaren.

- Sie haben du das Hettler inlåst?

- Was zum Teufel machst du da? Das verstehe ich nicht eine Scheiße! Sade polismästaren och började låta lite irriterad.

- Vad fan sa' vi göra, pôjka? Han förstår inte vad jag säger. Sade Börje Lundin.

- Ta och slå ner honom! Sade Ljungbacken.

- Bra idé! Sade Börje och gav polismästaren en smäll så han ramlade ihop bakom receptionsdisken.

Eftersom det var lunchtid var det nästan folktomt på polisstationen, så det var ingen som såg när Börje slog ner polismästaren. De kunde därför lugnt marschera vidare in på stationen efter att Sven tagit nycklarna från den sövda polismästaren.

- Nu sa' vi släppa ut dig, Hettler! Sade Börje när han låste upp E .Hitlers cell.

- Men vad fan, Börje. Om ni hade väntat en halvtimme till hade ju poliserna släppt mig! Nåja, det är väl för sent att vända om nu. Sade E. Hitler och började gå mot utgången. När de kom ut i till receptionen mötte de flera poliser som kom tillbaka från lunchen.

- Was ist hier passiert? Haben Sie lehnte der Polizeipräsident? Ropade en av poliserna när han fick se polismästaren ligga medvetslös bakom receptionsdisken.

- Ich bin das skalaus, nicht schlå ner der polisen! Sade Börje och försökte skylla ifrån sig, men även om poliserna förstått vad han sagt så skulle de ändå inte ha trott honom.

En av poliserna gjorde ett försök att gripa Börje, men det slutade med att Börje slog ner honom, och sedan blev det slagsmål i vanlig ordning. Börje och Sven ställde sig rygg mot rygg och kunde på så sätt slå ner poliser som kom från alla håll. E. Hitler fick tag i en stol som han svingade runt, och Ljungbacken lade krokben för poliserna, och när de var på väg att resa sig igen passade han på att klippa till.

När alla poliserna var sövda sprang de fyra idioterna därifrån, innan resten av polisstationens personal var tillbaka efter lunchen. De sprang tillbaka till hamnområdet och hann precis kliva på en färja som gick tillbaka till Karlshamn.

- Men hur fan kunde ni hitta mig? Sade E. Hitler när de hade kommit ombord på färjan.

- Vi följde stanken av din fotsvett! Hö hö hö! Skrattade Börje.

- Och när vi kom till Kiel tänkte vi att du brukar ju hamna i bråk, så vi började leta på polisstationen! Ho ho ho! Skrattade Ljungbacken.

- Men vart tog brännvinet vägen? Undrade Sven.

- Brännvinet? Det glömde vi ju kvar i taxin när vi kom till Karlshamn.

- Men då åkte vi och hämtade dig i onödan, Hettler! Sade Börje och skrattade med Sven och Ljungbacka-Erik. Det rådde god stämning på färjan, men när de kom tillbaka till E. Hitlers residens väntade en otrevlig överraskning.

Del 20

När E. Hitler, bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik kom tillbaka till E. Hitlers residens såg de att någon hade satt upp taggtråd runt hela gården. Vid grindstolparna satt det avspärrningsband i plast, så E. Hitler trodde först att det var polisen som hade spärrat av gården. Men när han gick närmare såg han att det inte stod Polis, utan Kronofogdemyndigheten på plastbanden.

- Vad i helvete är det här? Utbrast E. Hitler och började riva bort avspärrningen.

- Jo, jag lovade ju att jag skulle komma tillbaka. Hördes en röst inifrån gården. När han kom närmare såg E. Hitler vem det var; det var kronofogden som de hade slagit ner några dagar tidigare.

- Och eftersom huset var tomt passade vi på att göra en utmätning. Er gård kommer mycket snart att säljas på exekutiv auktion. Mwoa ha ha ha! Skrattade kronofogden.

- Din jävel! Har du inte tänkt på att vi kanske bara ger dig en till smäll och tar tillbaka gården? Sade E. Hitler och knöt högerhanden framför ansiktet på kronofogden.

- Jo, visst har jag tänkt på det. Därför har jag anlitat en hel bataljon med säkerhetsvakter. Dessutom har jag radiokontakt med polisen, som kommer att rycka ut om det behövs. Det finns inget du kan göra längre, den här gården är nu min! Ha ha ha! Sade kronofogden självsäkert.

- Vänta bara! Sade E. Hitler och gick tillbaka till Börje och de andra, som redan hade satt sig i EPA-traktorn.

De åkte raka spåret till hotellet i Växjö och bokade ett konferensrum. Sedan bjöd E. Hitler dit alla dårar han kände. Det var Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge, Luftwaffe, Roger Ballis, Eddie Meduza, Olle Ollé, Efraim Barkbit, Rune och Walle, Aron och Sven-Erik T Fittslickare Aronsson för att nämna några. Det var nätt och jämnt att alla fick plats i konferensrummet.

E. Hitler förklarade för alla hur det låg till, och ritade upp sitt residens på en whiteboardtavla. Där ritade han sedan pilar och streck när han beskrev hur de skulle gå tillväga för att återta hans gård.

- Jag tänkte att Luftwaffe kan börja och anfalla vid grinden. Slå ner alla ni kan och försök ta er fram till studion så fort som möjligt. Jag antar att det är i studion som kronofogden har sin radioutrustning, så vi måste försöka tysta radiomannen innan han hinner kalla på polisen. Samtidigt tar en till grupp och anfaller gården från andra hållet, med målet att ta över boningshuset. Det är en strateisk viktig position, eftersom det är i huset som jag har min hembrännarapparat. Några frågor?

- Vad tjänar vi på att vi hjälper dig med det här? Undrade Olle Andersson.

- Ja, ni får ju slåss hur mycket ni vill. Och efteråt bjuder jag på mat och brännvin. Svarade E. Hitler, och fick ett stort jubel som svar.

När mötet var avslutat gav de sig iväg till bygglagret för att skaffa lite utrustning. Alla behövde varsin avbitare för att ta sig igenom taggtråden, och några passade även på att förse sig med lite tillhyggen de kunde ha användning av. E. Hitler brydde sig inte ens om att fråga om han fick ta det på krita, utan han slog ner personalen direkt istället. Sedan bar det av mot E. Hitlers residens, där ett av årets största slagsmål väntade.

Del 21

Efter E. Hitlers hemkomst hade kronofogden placerat ut två vakter vid grinden. Vakternas uppgift var inte att hindra E. Hitler och hans anhang från att ta sig in, utan att varna de andra säkerhetsvakterna när det hände. På så vis skulle säkerhetsvakterna och kronofogdarna ha ett numerärt överläge direkt när E. Hitler kom in på gården.

Kronofogden hade visserligen räknat med att vakterna skulle bli nedslagna, men han hade inte trott de skulle slockna innan de hann tala om att invasionen började.

- Bwööh! Det var två lätta! Hoppas det är mer här inne! Sade Frisse Frisén och sprang in på gården.

Mycket riktigt så väntade många fler säkerhetsvakter och vältränade kronofogdar. Frisse blev genast omringad, men resten av Luftwaffe kom in på gården strax efteråt och slogs så att Frisse fick ryggen fri.

Luftwaffe fortsatte slåss i säkert tjugo minuter. De slog ner säkerhetsvakt efter säkerhetsvakt, men hela tiden kom det nya. Dieter Beck förstod att vi det laget skulle de aldrig komma fram till studion och tysta kronofogdens radio innan de tillkallade polis. Han tog då fram sin komradio som han satt på sitt bälte och anropade E. Hitler.

- E. Hitler, kom! Ropade Dieter för att påkalla E. Hitlers uppmärksamhet.

- E. Hitler här, kom! Svarade E. Hitler.

- Nej, det är du som ska komma! Jag tror det är dags att öppna en till front nu, annars kommer vi aldrig fram till studion i tid. Sade Dieter Beck.

- Okej, då kör vi! Ropade E. Hitler och Dieter Beck stoppade tillbaka sin komradio i bältet.

Dieter Beck fortsatte slåss ett tag till, men snart såg han E. Hitler rusa ut ur skogen och in på andra sidan av gården. De hann nästan ända fram till boningshuset innan kronofogdarna och säkerhetsvakterna reagerade och sprang dit för att möta dem. Det blev då mindre folk där Luftwaffe var, och då kunde Luftwaffe börja slå sig fram mot studion. När de till slut nådde studion slog Frisse Frisén in dörren, och samtligamedlemmar rusade in och slog ner alla som befann sig där inne. Sedan tog Dieter beck fram sin komradio igen och talade om för E. Hitler att radion var tystad. E. Hitler berömde Luftwaffe och gav dem order att stanna kvar och vakta studion så att den inte skulle hamna i kronofogdarnas händer igen.

- Vad fan, ska vi bara vänta här? Sade Frisse Frisén surt.

- Ja, det ska vi. Vi ska vakta studion! Svarade Louie Vickner.

- Du kan vakta studion! Sade Frisse och pekade på Dieter Beck. Sedan sprang Frisse ut, tätt följd av Luftwaffe, från studion och lämnade Dieter Beck ensam. Ute från gården kunde en smått avundsjuk Dieter Beck höra knytnävsslag, skrik och Frisse som vrålade ”Bwööööh”.

Del 22

Samtidigt som Luftwaffe anfallit vid grindarna hade E. Hitler och de andra gått in i skogen för att anfalla gården från andra hållet. De flesta ville att de skulle anfalla direkt, men E. Hitler ville att de skulle vänta på Dieter Becks signal innan de anföll. Det var därför en stor lättnad för E. Hitler när signalen äntligen kom, för hade de fått vänta lite till hade säkert Börje Lundin slagit ner honom och sedan anfallit ändå.

Efter att de rusat in på gården dröjde det inte länge innan en hel skock med säkerhetsvakter och kronofogdar kom emot dem. E. Hitler kavlade upp ärmarna och gjorde sig klar. Han övervägde också att lägga in en snus, men han lät bli, eftersom chansen var stor att prisen skulle bli sönderklämd om någon fick in en fullträff i ansiktet på honom.

Slagsmålet blev precis sådär lagom stort, som Börje Lundin ville ha det. När alla hade minst två motståndare var, då var slagsmålen som bäst. Mitt i slagsmålet kom Börje att tänka på en sak; de hade väl aldrig slagits mot säkerhetsvakter tidigare? Börje blev tvungen att fråga Sven.

- Du, Sven! Hade vi slagits mot såna häringa säkerhetsvakter förr?

- Nej, jag tror inte det! Hitler kanske vet. Svarade Sven.

- Hettler! Ropade Börje för att få E. Hitlers uppmärksamhet. När Börje ropade så vände sig E. Hitler åt det håll ropet kom ifrån, men precis när han vände sig om fick han en högerkrok av en vakt så han åkte i backen.

- Har vi slagits mot säkerhetsvakter innan? Frågade Börje. E. Hitler reste sig snabbt upp och slog ner vakten innan han svarade.

- Inte fan vet jag! Håll käften nu och koncentrera er på slagsmålet istället. Ropade E. Hitler tillbaka med ilska i rösten.

Plötsligt öppnades ett fönster i E. Hitlers boningshus, och ut kom ett tjog nya säkerhetsvakter, tätt följda av lika många kronofogdar. Börje räknade lite snabbt i huvudet och kom fram till att nu skulle alla ha cirka åtta motståndare var. Men eftersom Börje visste med sig att han inte räknade så bra brukade han alltid dela sina räkneresultat med två, och kom då fram till att det borde bli fyra motståndare per person.

- Sven! Ljungbacken! Nu blir det många motståndare, så vi får ta i lite extra nu, pôjka. I ärlighetens namn tyckte inte Börje att det gjorde så mycket om man hade fyra motståndare heller, även om det var helt klart roligare med två.

Trots att säkerhetsvakterna och kronofogdarna nyligen fått förstärkning började de minska drastiskt i antal, och snart var det bara en kronofogde kvar. Det var den kronofogden som E. Hitler talat med tidigare, så E. Hitler sade åt de andra att honom ville han slå ner själv. E. Hitler tog ett hårt tag om nacken på kronofogden och började ladda för att ge honom en högerkrok. Men just när E. Hitler skulle klippa till skrattade kronofogden.

- Ha ha! Ni kommer för sent! Vi har redan kallat på polisen! Sade Kronofogden.

- Det är omöjligt. Att tysta er radio var det första vi gjorde. Svarade E. Hitler.

- Ja, men ni var dumma som bara lämnade en man att vakta studion. Honom slog vi ner hur enkelt som helst, så nu är polisen på väg! Ha ha haahhhh!

E. Hitler slog ner kronofogden mitt i skrattet och släppte ned honom på backen. Om nu polisen verkligen var på väg hade han inte tid att prata med någon sketen kronofogde.

Del 23

E. Hitler tog upp sin komradio och kallade på Dieter Beck, men fick inget svar. Då slängde han ifrån sig radion på marken och sprang bort till studion. Han slet upp dörren och fick se Dieter Beck ligga medvetslös på studiogolvet.

När E. Hitler kom ut på gården mötte han Luftwaffe.

- Varför stannade ni inte kvar och vaktade studion för? Sade E. Hitler till Frisse Frisén.

- Vi ville ju slåss! Bwööh!

- Men nu är ju snuten på väg hit! Svarade E. Hitler med panik i rösten.

- Då får vi slåss mer! Sade Frisse och gick in i studion för att väcka Dieter Beck.

Efter att ha informerat resten av Luftwaffe vad som hänt gick E. Hitler och hämtade de andra som fortfarande var kvar bakom huset.

- Det är väldigt troligt att poliserna kommer köra direkt in på gården, så jag tycker alla ska stå här och vänta. Vi vet inte hur många som kommer, men vi bör vara beredda på det värsta.

- Men kan vi inte bara ta radion och låtsas vara kronofogden, och säga att vi bara skojade till polisen? Undrade Eddie Meduza.

- Det går inte! För jag har slagit sönder radion! Jag slängde den i huvudet på Dieter beck, men han vaknade inte ändå! Sade Frisse Frisén när han kom ut ifrån studion.

E. Hitler hade stor lust att skälla ut Frisse, men innan han hann göra något hörde han polissirener som började närma sig hans residens.

E. Hitler och de andra ställde sig vid infarten och alla var på helspänn. Några var fortfarande trötta efter det förra slagsmålet, så det rådde en nervös stämning bland sällskapet.

- På min signal så rusar alla ut och börjar slå på allt som har uniform! Sade E. Hitler alldeles innan poliserna blev synliga på vägen. Men det var med stor besvikelse att den stora polisstyrkan de väntat på endast bestod av en polisbil.

- Vad fan... Bara en endaste polisbil? Det är väl bara fyra poliser, det? Nåja, vi får väl dra lott om vem som ska slå ner de här poliserna då. Sade E. Hitler.

- Bwööh! Låt mig slå ner dem! Annars jävlar! Annars slår jag ner dig! Sade Frisse och pekade på E. Hitler.

- Ja, ja! Gör det du, då! Men se till att du gör det fort, för vi har annat att göra än att titta på när småpotatis till polisstyrkor blir tillintetgjorda.

Frisse Frisén gick fram till polisbilen och öppnade dörren till förarsidan. Han slog ner chauffören, kröp in i polisbilen och slog ner de andra som också satt i bilen. När han var klar sprang han tillbaka till E. Hitler och de andra.

- Får vi mat och brännvin nu? Undrade Frisse Frisén.

- Nej, inte än! Först så ska vi städa! Svarade E. Hitler och fick en massa burop som svar. Det var till och med någon som kastade en rutten tomat på honom, men han såg inte vem det var.

Del 24

- Men vad fan? Varför ska vi städa, för? Sade Louie Vickner.

- Ser ni inte hur det ser ut här? Det är fullt med nedslagna säkerhetsvakter och kronofogdar! Man kan ju knappt gå ute på gården utan att snubbla över dem! Vi måste ta rätt på alla som ligger här och lägga dem i en fin hög tills de vaknar och kryper härifrån. Sade E. Hitler.

- Men mat och brännvin, då? När får vi det? Undrade Eddie Meduza.

- Jag ska genast gå ner i källaren och sätta igång hembrännaren. Sedan ska jag titta vad jag har i skafferiet och ställa till med ett rejält julbord. Om ni sätter igång och börjar städa nu så kanske ni är klara lagom till maten. Sade E. Hitler och gick nertill sin källare.

De andra började bära bort alla säkerhetsvakter och kronofogdar. Men det var ett väldigt tråkigt arbete, och det kändes som att de aldrig skulle bli klara.

- Ser ni vad oskyldiga gossarna ser ut när de sover? Undrar om de har något emot att man tar för sig? Sade Greve von Boegroeff och började knäppa upp byxan på en av de nedslagna säkerhetsvakterna.

- Sluta med det där, och hjälp till att bära bort dem istället! Du kan få knulla dem hur mycket du vill när vi är klara! Sade Eddie Meduza.

Efter en kvart var alla trötta på städandet. De hade burit bort hur många som helst, men ändå var det bara en bråkdel av alla som fortfarande låg kvar på marken.

- Kan vi inte göra något annat ett tag? Det här var ju skittråkigt! Sade Olle Ollé Ollé Ollé.

- Ja, det skulle ju inte sitta fel med ett litet slagsmål före maten! Instämde Smällphete Sigge.

- Bwöööh! Jag vet! Sade Frisse Frisén och sprang bort till polisbilen med de nedslagna poliserna.

Han tog polisernas radio och anropade polisstationen.

- Böööööh! Kom hit för helvete! De slår ner oss! Förstärkning nu, annars slår vi ner er, era jävlar! Ropade Frisse i polisradion, och det dröjde inte länge innan ett halvt dussin polisbilar kom till E. Hitlers residens.

Det blev ett sjujäklar till slagsmål, och alla fick slåss för kung och fosterland. Men det låg fortfarande drivor med nedslagna vakter och kronofogdar på marken, och det ställde till problem. När Eddie Meduza skulle ta ett steg bakåt för att undvika en höger snubblade han på en medvetslös kronofogde och föll i backen. Polisen satte sig då på honom och började mata knytnävsslag efter knytnävsslag i ansiktet på Meduza. Smällphete Sigge såg det och sprang dit för att hjälpa honom, men även han ramlade över en däckad säkerhetsvakt och for i backen med ett dån. Då blev Frisse Frisén förbannad och lyfte upp en kronofogde som han kastade på polisen som satt på Eddie Meduza. Polisen svimmade direkt, och Frisse frisen fortsatte kasta medvetslösa människor på poliserna. Till slut blev poliserna tvungna att slå till reträtt och lämna E. Hitlers residens.

När E. Hitler kom ut på gården för att tala om att maten och brännvinet var klart fick han sig en chock.

- Här lämnade jag er för att bära bort alla som var nedslagna, men när jag kommer tillbaka har de nedslagna istället blivit fler! Ni är ta mig fan fan helt hopplösa! Nåja, jag får väl ringa Fixativ i morgon, så får de fixa det. Jag har ju ändå en del saker som behöver ordnas på den nya kassetten också. Sade E. Hitler och vinkade åt de andra att de skulle ta och komma in.

När alla hade satt sig vid bordet och fått brännvin i sina glas ställde sig E. Hitler upp.

- Ja, det här gick ju rätt bra ändå, trots att nästan samtliga vid det här bordet är idioter! Jag har fått en ny studio nästan gratis, och den nya kassetten är nästan klar. Skål, mina vännerrrrrrrr! God jul och gott nytt år på er!

[[Kategori:Julkalender]]
[[Kategori:Fanfiction]]

Heil Hitler

2025-03-23T10:00:05Z

178.78.227.13:

Var med på plattan [[West A Fool Away]] som blev indragen på grund av denna låt. Finns en ny-inspelning på kassetten [[Radio Ronka 2]].

{{Infobox lyric
|titel = Heil Hitler
|album = [[West A Fool Away]] [[Radio Ronka Nr. 2]]
|utgiven = [[1984]], [[1990]]
|textförfattare = [[Eddie Meduza]]
|video =
|spotify =
}}

{{Video
|titel = Nyinspelning
|beskrivning = Från [[Radio Ronka Nr. 2]]
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/4GD7ccmGitci9TaNghvteB
}}

==Text==
<poem>
Heil Hitler, heil Hitler, heil Hitler, heil Hitler

Det var jag som födde tanken om ett stort och heligt krig
Som en gång för alla skulle ge oss fred i evig tid
I ett rike utan judar, fritt från slödder, drägg och skarn
Där jag själv skulle bestämma över min ljusa barn

Heil Hitler, jag hade nästan lyckats med det
Heil Hitler, vad jag var stolt när alla skrek det
Heil Hitler, jag var en bit på väg mot en värld som skulle prunka utav lyx och överflöd
Men det enda den fick möta var förintelse och död

Jag har alltid hatat rika människor, sladder, fusk och skolk
Därför mördade jag judarna som levde på vårt folk
Den som sladdrade om vad vi gjorde fick en kärve bly
Den som inte ställde upp fick inte se sin morgon gry

Heil Hitler, det var väl inget fel med det va?
Heil Hitler, det får väl vara nån jävla reda
Heil Hitler, för allting har sin plats och om jag tvekade nån gång och ville säga nej
Fanns det alltid vänner där som kunde övertyga mig

Ja mitt rike skulle bli det vackraste man hade sett
Därför var det hemskt att se hur min armé slog till reträtt
Och mitt rike krympte ända fram till gränsen av Berlin
Liksom Sokrates fick jag nu dricka dödens bittra vin

Heil Hitler, nu var det slut på alla drömmar
Heil Hitler, mitt rike sprack i alla sömmar
Heil Hitler, stubinen brann för fullt och jag tänkte just när kulan livets låga blåste ut
Att man bygger ingen bättre värld med kulor, våld och krut!

Heil Hitler, heil hitler, heil hitler, heil hitler, heil hitler, heil hitler, heil hitler, heil hitler, heil hitler, heil hitler

</poem>

[[Kategori:Låtar]]
[[Kategori:Svenska_låtar]]
[[Kategori:Låtar som finns i flera versioner]]

Kändisar i Eddies texter

2025-01-31T08:47:33Z

178.78.227.13: Loket är död

Hämtad från det underbara forumet Meduzaland

=Musiker=
* Björn Afzelius (1947-1999) ([[Runke Min Ball]])
* Michael "Shakin' Stevens" Barrett (1948-) ([[No Cruising In My Car No More]])
* Lasse Berghagen (1945-2023) (Lars Berghagens schlagerverkstad)
* Benny Andersson (1946-) (Stikkan Andersson)
* Björn Ulvaeus (1945-) (Stikkan Andersson)
* Chuck Berry (1926-2017) ([[Have A Party With Me]]/Roll over Beethoven/Secret police)
* Bing Crosby (1903-1977) ([[Ring Så Retas Vi]])
* Bo Diddley (1928-2008) ([[Min Raggarbil]])
* Mikael "Svullo" Dubois (1959-2005) (Jävvla jorrnalisst)
* Rune "Gnesta-Kalle" Gnestadius (1927-2010) (Jag hatar hip-hop)
* Peter Green (1946-2020) (Häcken swing)
* Ted Gärdestad (1956-1997) (Runke min ball)
* Nina Hagen (1955-) (Jag vill knulla med Nina Hagen)
* Carola Häggkvist (1966-) (Studiostädare Börje Lundin/Jag vill ha en brud med stora pattar/Eddie i en låda/Mellansnack på "Dubbelidioterna"/Carolas pattar (Titel)/En liten mus/[[Porrfavor (Compagneros)]])
* Bernard "Alvin Stardust" Jewry (1942-2014) (Alvin Stardust-runk)
* Yngwie Malmsteen (1963-) (Gubbarnas heavy rock'n'roll)
* Birgit Nilsson (1918-2005) (Personlighetsomvandlaren)
* John Norum (1964-) (Little Queenie)
* Elvis Presley (1935-1977) (West a fool (Part deux)/Rolling down/No cruisin' in my car no more/Come give me your lovin'/Runke min ball/A brand new bill/Mellansnack på Radio Abonnerad)
* Arne "Rosen" Qvick (1937-) (Gotlands södra udde)
* Povel Ramel (1922-2007) (Andra kan, dom)
* Johnny Rotten (1956-) (Punkjävlar)
* Frank Sinatra (1915-1998) (Ring så retas vi)
* Jan Sparring (1930-1992) (Min ledsna kuk)
* Magnus Uggla (1954-) (Åh, Magnus)
* Cornelis Vreeswijk (1937-1987) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Robert Walker (1918-1951) (No cruisin' in my car no more)
* Robert Wells (1962-) (Han Robert Wells)
* Roger Whittaker (1936-2023) (Andra kan, dom)
* Mikael Wiehe (1946-) (Runke min ball)
* Hank Williams (1923-1953) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Jerry Williams (1942-2018) (No cruisin' in my car no more)
* Robert "Bob Dylan" Zimmerman (1941-) (Adrian i Dalastudion)

=Musikgrupper=
* ABBA (Ring så retas vi)
* Beatles (Ring så retas vi)
* Bröderna Djup (En rock i Velinga)
* Curt & Roland (Talangjakt i Maranata)
* Europe (Little Queenie)
* Hep-Stars (Ring så retas vi)
* Herreys (Studiostädare Börje Lundin)
* Rolling Stones (Ring så retas vi, mellansnack på Radio Abonnerad)
* Sten & Stanley (Stäng av den där förbannade apparaten)
* Sven Ingvars (Lars Berghagens schlagerverkstad)

=Skådespelare/programledare/komiker=
* Hasse Alfredsson (1931-2017) (Andra kan, dom)
* Sigge Fürst (1905-1984) (Nedslagningar)
* Lasse Kronér (1962-) (Aldrig mera bingolotto)
* Marilyn Monroe (1926-1962) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Leif "Loket" Olsson (1942-2025) (Aldrig mera bingolotto/Sluta spela Bingolotto/Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Olof Thunberg (1925-2020) (Göran Persson är en galt)
* John Wayne (1907-1979) (Nedslagningar)
* Arne Weise (1930-2019) (Göran Persson är en galt)
* Orson Welles (1915-1985) (Sverige, vart é vi på väg? ver.1)
* Hasse Tellemar (1923-2012) (Avslutningssnack på Eddie Meduza presenterar Lester C. Garreth)
* Jacob Dahlin (1952-1991) (Greven Framför Mikrofonen)

=Politiker/militärer/diktatorer (Även monarker/drottningar o.dyl)=
* Idi Amin (1925-2003) (VM i skitprat i Uganda/VM i att prata skit från Ukulele i Mozambique)
* Menachem Begin (1913-1992) (Do the Hode)
* Torsten Bengtsson (1914-1998) (Mera brännvin/ Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Sup och rulla runt/Undanflykter)
* Carl XVI Gustav Bernadotte (1946-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag/Nedslagningar)
* Silvia Bernadotte (1943-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag)
* Gösta Bohman (1911-1997) (Mera kärnkraft/Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Napoleon Bonnaparte (1769-1821) (Napolen (vers. 1 och 2)
* Ingrid Båvner (1945-) (Undanflykter)
* Karl XII (1682-1718) (Långnästa Myndighetspersoner Shuffle)
* Ingvar Carlsson (1934-) (Dom ljuger/Adrian i Dalastudion/Ja e' så fet/Pitten Står, Pitten Står, Pitten Flaxar Och Pitten Står/[[Börjes Funderingar]]/Greven Framför Mikrofonen)
* Engelbrekt Engelbrektsson (1390-1436) (Sverige, vart é vi påväg?/Dom ljuger)
* Tage Erlander (1901-1985) (Såssialdemokraterna/Nedslagningar/Gamla glada fyrtiotal)
* Torbjörn Fälldin (1926-2016) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter/Greven Framför Mikrofonen)
* Herman Göring (1893-1946) (Sadistklubben med Evald Gryngång/Tyskar, tyskar)
* Adolf Hitler (1889-1945) (Heil Hitler/Tvättmaskinen/Tyskar, tyskar/Åh, Magnus/Anti-Brännvinsblues/Börjes funderingar)
* John F. Kennedy (1917-1963) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* (Ayatollah) Ruhollah Khomeini (1902-1989) (Ayatollah Khomeini)
* Anna-Greta Leijon (1939-2024) (Adrian i Dalastudion/Börjes Funderingar/Greven Framför Mikrofonen)
* Richard Nixon (1913-1994) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Olof Palme (1927-1986) (Såssialdemokraterna/Personlighetsomvandlaren/Olof Palme var en idiot/ Partiledaridioter/ Nedslagningar/ Sverige, vart é vi på väg?/ Eddie i en låda/ Kliar mig i röven/ Kallar du mig för Palme?/ Samhället/ Släpp en fis/ Hej på dig, Evert/ [[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]]
* Gustaf V (1858-1950) (Introlåten på Mannen Utan Hjärna)
* Göran Persson (1949-) (Göran Persson i mitt rövhål/Hoppla lilla åsna/Jag blir aldrig riktigt vuxen, jag ver. 2/Mellansnack på "God jul era rövhål"/Göran Persson ä en galt)
* Augusto Pinochet (1915-2006) (Heja U.S.A)
* Ronald Reagan (1911-2004) (Do the Hode/Nedslagningar/Heja U.S.A/Greven Framför Mikrofonen)
* Josef Stalin (1878-1953) (Sadistklubben med Evald Gryngång)
* Karin Söder (1928-2015) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Det är gött å supa pöjka/Inledningssnack på Dubbelidioterna)
* Margaret Thatcher (1925-2013)
* Ola Ullsten (1931-2018) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Caspar Weinberger (1917-2006) (Heja U.S.A)
* Arthur Wellesley, 1:e hertig av Wellington (1769-1852) (Napoleon ver.1)
* Lars Werner (1935-2013) (Partiledaridioter)
* Bengt Westerberg (1943-) (Adrian i Dalastudion)
* Pehr G. Gyllenhammar (1935-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Birgitta Dahl (1937-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Kjell-Olof Feldt (1931-2025) (Kliar Mig I Röven/Samhället)

=Fiktiva=
* Kalle Anka (Julesång/Kopparbärsjul)
* Joe Cartwright (Jag hatar hip-hop)
* Fröken Julie (Biltur med Eddie)
* Gossen Ruda (Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Stålmannen (Superman)
* Tarzan (Summertime blues/När man är 15 år)

=Religiösa/Mytologiska personer/Gudar=
* Allah (Knugen, Silvia och jag)
* Amor (Aimin' at your heart/Stupid Cupid (cover))
* Satan/Djävulen (Sverige, vart e' vi på väg?)
* Gud
* Ikaros (Göran Persson är en galt)
* Jesus (Knugen, Silvia och jag)
* Lucia (Små gröna gubbar)
* Medusa (Göran Persson är en galt)

=Övriga=
* David Livingstone (1813-1873) (Stanley och Livingstone)
* Kriminella/Upprorsmän o.s.v:
* Al Capone (1899-1947) (Dom ljuger)
* Nils Dacke (1510-1543) (Dom ljuger)
* Usama bin Ladin (1957-2011) (Leader of the rockers (live))
* Clark Olofsson (1947-) (Dom ljuger)
* Christer Pettersson (1947-2004) (Olof Palme var en idiot/Sixten Blixt - Världens farligaste brottsling)

=Författare/Journalister/Debattörer o. dyl=
* Arkimedes (287 f.Kr.-212 f.Kr.) (Göran Persson är en galt)
* Jan-Olov Andersson (1955-) (Runke min ball)
* Walde Bengtsson (1928-2000) (Walde Bengtssons orkester)
* Per Bjurman (1967-) (PB är ett jävla svin/Jävvla jorrnalisst/Runke min ball)
* Jan Guillou (1944-) (Jag vill ha en brud med stora pattar/Adrian i Dalastudion/Greven Framför Mikrofonen)
* Inge Hegeler (1927-1996) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Sten Hegeler (1923-2021) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Ernest Hemingway (1899-1961) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Wilhelm Moberg (1898-1973) (Wille Moberg/Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Friedrich Nietzsche (1844-1900)
* Mats Olsson (1949-) (Mats Olsson runkar kuken/Kuken står på Mats Olsson/Mats Olsson är en jävla bög/PB är ett jävla svin/Rockabilly rebel(Live)/Runke min ball/Jag vill ha en grammis)
* Elise Ottesen-Jenssen (1886-1973) (Jag vill ha en brud med stora pattar)
* Boris Pasternak (1890-1960) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Markis Donatien Alphonse François de Sade (1740-1814) (Markis de Sade)
* Swami Janakananda Saraswati (1939-) (Rocking ghost)
* Harry Schein (1924-2006) (Olof Palme var en idiot)
* Sokrates (469 f.Kr.-399 f.Kr.) (Heil Hitler/Göran Persson är en galt)
* Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Henry Morton Stanley (1841-1904) (Stanley och Livingstone)
* August Strindberg (1849-1912) (Mellansnack på "God jul era rövhål"/Fula ord)
* Annika Sundbaum-Melin (1962-2018) (PB är ett jävla svin)

=Sportfånar=
* Björn Borg (1956-) (Personlighetsomvandlaren/Nedslagningar)
* Mike Tyson (1966-) (Han börja rocka)

=Skivbolagsfolk=
* Stig "Stikkan" Andersson (1931-1997) (Stickan Andersson)
* Bert Karlsson (1945-) (Bert fjärt i studion/Hejsan Bert/Studiostädare Börja Lundin/Bert Karlsson blues/Fönster krossas hos Bert Karlsson/Intervju med Bert fjärt/Skarapersiflage/Eddie Meduzas censurerade schlagerfestivalbidrag 1987)
* Torgny Söderberg (1944-2022) (Bert fjärt i studion)

=I Covers=
* Ludwig van Beethoven (1770-1827) (Roll over Beethoven)
* Pjotr Tjajkovskij (1840-1893) (Roll over Beethoven)
* Robin Hood (Stupid Cupid)

=Parodier=
* "Roger Ballis"/Roger Wallis (1941-2022)
* "Hasse Hassesson och Mannaböske band"/Hasse Andersson och Kvinnaböske band (Ja' é så fet, ja måste spy)
* "Johnny Splash"/Johnny Cash (1932-2003) (Johnny Splash)
* "Magnus Härenfjant"/Magnus Härenstam (1941-2015)
* "Farbror Sven"/Sven Jerring (1895-1979) (Farbror Svens brevlåda)

=Kändismakar/makor=
* Lisbeth Palme (1931-2018) (Olof Palme var en idiot)
* Nancy Reagan (1921-2016) (Heja U.S.A)
* Runar Sörgaard (1967-) (En liten mus)

Nedskrivet, framforskat och kategoriserat av användarna Guitar Johnny, Uy, E-M, wiking, långpanna, Andreas, Hakan, Overkill, errrol, RaggarJojje

[[Kategori:Onödiga_fakta]]

Kändisar i Eddies texter

2025-01-10T17:41:33Z

178.78.227.13: Samhället

Hämtad från det underbara forumet Meduzaland

=Musiker=
* Björn Afzelius (1947-1999) ([[Runke Min Ball]])
* Michael "Shakin' Stevens" Barrett (1948-) ([[No Cruising In My Car No More]])
* Lasse Berghagen (1945-2023) (Lars Berghagens schlagerverkstad)
* Benny Andersson (1946-) (Stikkan Andersson)
* Björn Ulvaeus (1945-) (Stikkan Andersson)
* Chuck Berry (1926-2017) ([[Have A Party With Me]]/Roll over Beethoven/Secret police)
* Bing Crosby (1903-1977) ([[Ring Så Retas Vi]])
* Bo Diddley (1928-2008) ([[Min Raggarbil]])
* Mikael "Svullo" Dubois (1959-2005) (Jävvla jorrnalisst)
* Rune "Gnesta-Kalle" Gnestadius (1927-2010) (Jag hatar hip-hop)
* Peter Green (1946-2020) (Häcken swing)
* Ted Gärdestad (1956-1997) (Runke min ball)
* Nina Hagen (1955-) (Jag vill knulla med Nina Hagen)
* Carola Häggkvist (1966-) (Studiostädare Börje Lundin/Jag vill ha en brud med stora pattar/Eddie i en låda/Mellansnack på "Dubbelidioterna"/Carolas pattar (Titel)/En liten mus/[[Porrfavor (Compagneros)]])
* Bernard "Alvin Stardust" Jewry (1942-2014) (Alvin Stardust-runk)
* Yngwie Malmsteen (1963-) (Gubbarnas heavy rock'n'roll)
* Birgit Nilsson (1918-2005) (Personlighetsomvandlaren)
* John Norum (1964-) (Little Queenie)
* Elvis Presley (1935-1977) (West a fool (Part deux)/Rolling down/No cruisin' in my car no more/Come give me your lovin'/Runke min ball/A brand new bill/Mellansnack på Radio Abonnerad)
* Arne "Rosen" Qvick (1937-) (Gotlands södra udde)
* Povel Ramel (1922-2007) (Andra kan, dom)
* Johnny Rotten (1956-) (Punkjävlar)
* Frank Sinatra (1915-1998) (Ring så retas vi)
* Jan Sparring (1930-1992) (Min ledsna kuk)
* Magnus Uggla (1954-) (Åh, Magnus)
* Cornelis Vreeswijk (1937-1987) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Robert Walker (1918-1951) (No cruisin' in my car no more)
* Robert Wells (1962-) (Han Robert Wells)
* Roger Whittaker (1936-2023) (Andra kan, dom)
* Mikael Wiehe (1946-) (Runke min ball)
* Hank Williams (1923-1953) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Jerry Williams (1942-2018) (No cruisin' in my car no more)
* Robert "Bob Dylan" Zimmerman (1941-) (Adrian i Dalastudion)

=Musikgrupper=
* ABBA (Ring så retas vi)
* Beatles (Ring så retas vi)
* Bröderna Djup (En rock i Velinga)
* Curt & Roland (Talangjakt i Maranata)
* Europe (Little Queenie)
* Hep-Stars (Ring så retas vi)
* Herreys (Studiostädare Börje Lundin)
* Rolling Stones (Ring så retas vi, mellansnack på Radio Abonnerad)
* Sten & Stanley (Stäng av den där förbannade apparaten)
* Sven Ingvars (Lars Berghagens schlagerverkstad)

=Skådespelare/programledare/komiker=
* Hasse Alfredsson (1931-2017) (Andra kan, dom)
* Sigge Fürst (1905-1984) (Nedslagningar)
* Lasse Kronér (1962-) (Aldrig mera bingolotto)
* Marilyn Monroe (1926-1962) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Leif "Loket" Olsson (1942-) (Aldrig mera bingolotto/Sluta spela Bingolotto/Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Olof Thunberg (1925-2020) (Göran Persson är en galt)
* John Wayne (1907-1979) (Nedslagningar)
* Arne Weise (1930-2019) (Göran Persson är en galt)
* Orson Welles (1915-1985) (Sverige, vart é vi på väg? ver.1)
* Hasse Tellemar (1923-2012) (Avslutningssnack på Eddie Meduza presenterar Lester C. Garreth)
* Jacob Dahlin (1952-1991) (Greven Framför Mikrofonen)

=Politiker/militärer/diktatorer (Även monarker/drottningar o.dyl)=
* Idi Amin (1925-2003) (VM i skitprat i Uganda/VM i att prata skit från Ukulele i Mozambique)
* Menachem Begin (1913-1992) (Do the Hode)
* Torsten Bengtsson (1914-1998) (Mera brännvin/ Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Sup och rulla runt/Undanflykter)
* Carl XVI Gustav Bernadotte (1946-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag/Nedslagningar)
* Silvia Bernadotte (1943-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag)
* Gösta Bohman (1911-1997) (Mera kärnkraft/Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Napoleon Bonnaparte (1769-1821) (Napolen (vers. 1 och 2)
* Ingrid Båvner (1945-) (Undanflykter)
* Karl XII (1682-1718) (Långnästa Myndighetspersoner Shuffle)
* Ingvar Carlsson (1934-) (Dom ljuger/Adrian i Dalastudion/Ja e' så fet/Pitten Står, Pitten Står, Pitten Flaxar Och Pitten Står/[[Börjes Funderingar]]/Greven Framför Mikrofonen)
* Engelbrekt Engelbrektsson (1390-1436) (Sverige, vart é vi påväg?/Dom ljuger)
* Tage Erlander (1901-1985) (Såssialdemokraterna/Nedslagningar/Gamla glada fyrtiotal)
* Torbjörn Fälldin (1926-2016) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter/Greven Framför Mikrofonen)
* Herman Göring (1893-1946) (Sadistklubben med Evald Gryngång/Tyskar, tyskar)
* Adolf Hitler (1889-1945) (Heil Hitler/Tvättmaskinen/Tyskar, tyskar/Åh, Magnus/Anti-Brännvinsblues/Börjes funderingar)
* John F. Kennedy (1917-1963) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* (Ayatollah) Ruhollah Khomeini (1902-1989) (Ayatollah Khomeini)
* Anna-Greta Leijon (1939-2024) (Adrian i Dalastudion/Börjes Funderingar/Greven Framför Mikrofonen)
* Richard Nixon (1913-1994) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Olof Palme (1927-1986) (Såssialdemokraterna/Personlighetsomvandlaren/Olof Palme var en idiot/ Partiledaridioter/ Nedslagningar/ Sverige, vart é vi på väg?/ Eddie i en låda/ Kliar mig i röven/ Kallar du mig för Palme?/ Samhället/ Släpp en fis/ Hej på dig, Evert/ [[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]]
* Gustaf V (1858-1950) (Introlåten på Mannen Utan Hjärna)
* Göran Persson (1949-) (Göran Persson i mitt rövhål/Hoppla lilla åsna/Jag blir aldrig riktigt vuxen, jag ver. 2/Mellansnack på "God jul era rövhål"/Göran Persson ä en galt)
* Augusto Pinochet (1915-2006) (Heja U.S.A)
* Ronald Reagan (1911-2004) (Do the Hode/Nedslagningar/Heja U.S.A/Greven Framför Mikrofonen)
* Josef Stalin (1878-1953) (Sadistklubben med Evald Gryngång)
* Karin Söder (1928-2015) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Det är gött å supa pöjka/Inledningssnack på Dubbelidioterna)
* Margaret Thatcher (1925-2013)
* Ola Ullsten (1931-2018) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Caspar Weinberger (1917-2006) (Heja U.S.A)
* Arthur Wellesley, 1:e hertig av Wellington (1769-1852) (Napoleon ver.1)
* Lars Werner (1935-2013) (Partiledaridioter)
* Bengt Westerberg (1943-) (Adrian i Dalastudion)
* Pehr G. Gyllenhammar (1935-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Birgitta Dahl (1937-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Kjell-Olof Feldt (1931-2025) (Kliar Mig I Röven/Samhället)

=Fiktiva=
* Kalle Anka (Julesång/Kopparbärsjul)
* Joe Cartwright (Jag hatar hip-hop)
* Fröken Julie (Biltur med Eddie)
* Gossen Ruda (Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Stålmannen (Superman)
* Tarzan (Summertime blues/När man är 15 år)

=Religiösa/Mytologiska personer/Gudar=
* Allah (Knugen, Silvia och jag)
* Amor (Aimin' at your heart/Stupid Cupid (cover))
* Satan/Djävulen (Sverige, vart e' vi på väg?)
* Gud
* Ikaros (Göran Persson är en galt)
* Jesus (Knugen, Silvia och jag)
* Lucia (Små gröna gubbar)
* Medusa (Göran Persson är en galt)

=Övriga=
* David Livingstone (1813-1873) (Stanley och Livingstone)
* Kriminella/Upprorsmän o.s.v:
* Al Capone (1899-1947) (Dom ljuger)
* Nils Dacke (1510-1543) (Dom ljuger)
* Usama bin Ladin (1957-2011) (Leader of the rockers (live))
* Clark Olofsson (1947-) (Dom ljuger)
* Christer Pettersson (1947-2004) (Olof Palme var en idiot/Sixten Blixt - Världens farligaste brottsling)

=Författare/Journalister/Debattörer o. dyl=
* Arkimedes (287 f.Kr.-212 f.Kr.) (Göran Persson är en galt)
* Jan-Olov Andersson (1955-) (Runke min ball)
* Walde Bengtsson (1928-2000) (Walde Bengtssons orkester)
* Per Bjurman (1967-) (PB är ett jävla svin/Jävvla jorrnalisst/Runke min ball)
* Jan Guillou (1944-) (Jag vill ha en brud med stora pattar/Adrian i Dalastudion/Greven Framför Mikrofonen)
* Inge Hegeler (1927-1996) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Sten Hegeler (1923-2021) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Ernest Hemingway (1899-1961) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Wilhelm Moberg (1898-1973) (Wille Moberg/Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Friedrich Nietzsche (1844-1900)
* Mats Olsson (1949-) (Mats Olsson runkar kuken/Kuken står på Mats Olsson/Mats Olsson är en jävla bög/PB är ett jävla svin/Rockabilly rebel(Live)/Runke min ball/Jag vill ha en grammis)
* Elise Ottesen-Jenssen (1886-1973) (Jag vill ha en brud med stora pattar)
* Boris Pasternak (1890-1960) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Markis Donatien Alphonse François de Sade (1740-1814) (Markis de Sade)
* Swami Janakananda Saraswati (1939-) (Rocking ghost)
* Harry Schein (1924-2006) (Olof Palme var en idiot)
* Sokrates (469 f.Kr.-399 f.Kr.) (Heil Hitler/Göran Persson är en galt)
* Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Henry Morton Stanley (1841-1904) (Stanley och Livingstone)
* August Strindberg (1849-1912) (Mellansnack på "God jul era rövhål"/Fula ord)
* Annika Sundbaum-Melin (1962-2018) (PB är ett jävla svin)

=Sportfånar=
* Björn Borg (1956-) (Personlighetsomvandlaren/Nedslagningar)
* Mike Tyson (1966-) (Han börja rocka)

=Skivbolagsfolk=
* Stig "Stikkan" Andersson (1931-1997) (Stickan Andersson)
* Bert Karlsson (1945-) (Bert fjärt i studion/Hejsan Bert/Studiostädare Börja Lundin/Bert Karlsson blues/Fönster krossas hos Bert Karlsson/Intervju med Bert fjärt/Skarapersiflage/Eddie Meduzas censurerade schlagerfestivalbidrag 1987)
* Torgny Söderberg (1944-2022) (Bert fjärt i studion)

=I Covers=
* Ludwig van Beethoven (1770-1827) (Roll over Beethoven)
* Pjotr Tjajkovskij (1840-1893) (Roll over Beethoven)
* Robin Hood (Stupid Cupid)

=Parodier=
* "Roger Ballis"/Roger Wallis (1941-2022)
* "Hasse Hassesson och Mannaböske band"/Hasse Andersson och Kvinnaböske band (Ja' é så fet, ja måste spy)
* "Johnny Splash"/Johnny Cash (1932-2003) (Johnny Splash)
* "Magnus Härenfjant"/Magnus Härenstam (1941-2015)
* "Farbror Sven"/Sven Jerring (1895-1979) (Farbror Svens brevlåda)

=Kändismakar/makor=
* Lisbeth Palme (1931-2018) (Olof Palme var en idiot)
* Nancy Reagan (1921-2016) (Heja U.S.A)
* Runar Sörgaard (1967-) (En liten mus)

Nedskrivet, framforskat och kategoriserat av användarna Guitar Johnny, Uy, E-M, wiking, långpanna, Andreas, Hakan, Overkill, errrol, RaggarJojje

[[Kategori:Onödiga_fakta]]

Kändisar i Eddies texter

2025-01-10T00:03:44Z

178.78.227.13: Kliar Mej I Röven

Hämtad från det underbara forumet Meduzaland

=Musiker=
* Björn Afzelius (1947-1999) ([[Runke Min Ball]])
* Michael "Shakin' Stevens" Barrett (1948-) ([[No Cruising In My Car No More]])
* Lasse Berghagen (1945-2023) (Lars Berghagens schlagerverkstad)
* Benny Andersson (1946-) (Stikkan Andersson)
* Björn Ulvaeus (1945-) (Stikkan Andersson)
* Chuck Berry (1926-2017) ([[Have A Party With Me]]/Roll over Beethoven/Secret police)
* Bing Crosby (1903-1977) ([[Ring Så Retas Vi]])
* Bo Diddley (1928-2008) ([[Min Raggarbil]])
* Mikael "Svullo" Dubois (1959-2005) (Jävvla jorrnalisst)
* Rune "Gnesta-Kalle" Gnestadius (1927-2010) (Jag hatar hip-hop)
* Peter Green (1946-2020) (Häcken swing)
* Ted Gärdestad (1956-1997) (Runke min ball)
* Nina Hagen (1955-) (Jag vill knulla med Nina Hagen)
* Carola Häggkvist (1966-) (Studiostädare Börje Lundin/Jag vill ha en brud med stora pattar/Eddie i en låda/Mellansnack på "Dubbelidioterna"/Carolas pattar (Titel)/En liten mus/[[Porrfavor (Compagneros)]])
* Bernard "Alvin Stardust" Jewry (1942-2014) (Alvin Stardust-runk)
* Yngwie Malmsteen (1963-) (Gubbarnas heavy rock'n'roll)
* Birgit Nilsson (1918-2005) (Personlighetsomvandlaren)
* John Norum (1964-) (Little Queenie)
* Elvis Presley (1935-1977) (West a fool (Part deux)/Rolling down/No cruisin' in my car no more/Come give me your lovin'/Runke min ball/A brand new bill/Mellansnack på Radio Abonnerad)
* Arne "Rosen" Qvick (1937-) (Gotlands södra udde)
* Povel Ramel (1922-2007) (Andra kan, dom)
* Johnny Rotten (1956-) (Punkjävlar)
* Frank Sinatra (1915-1998) (Ring så retas vi)
* Jan Sparring (1930-1992) (Min ledsna kuk)
* Magnus Uggla (1954-) (Åh, Magnus)
* Cornelis Vreeswijk (1937-1987) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Robert Walker (1918-1951) (No cruisin' in my car no more)
* Robert Wells (1962-) (Han Robert Wells)
* Roger Whittaker (1936-2023) (Andra kan, dom)
* Mikael Wiehe (1946-) (Runke min ball)
* Hank Williams (1923-1953) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Jerry Williams (1942-2018) (No cruisin' in my car no more)
* Robert "Bob Dylan" Zimmerman (1941-) (Adrian i Dalastudion)

=Musikgrupper=
* ABBA (Ring så retas vi)
* Beatles (Ring så retas vi)
* Bröderna Djup (En rock i Velinga)
* Curt & Roland (Talangjakt i Maranata)
* Europe (Little Queenie)
* Hep-Stars (Ring så retas vi)
* Herreys (Studiostädare Börje Lundin)
* Rolling Stones (Ring så retas vi, mellansnack på Radio Abonnerad)
* Sten & Stanley (Stäng av den där förbannade apparaten)
* Sven Ingvars (Lars Berghagens schlagerverkstad)

=Skådespelare/programledare/komiker=
* Hasse Alfredsson (1931-2017) (Andra kan, dom)
* Sigge Fürst (1905-1984) (Nedslagningar)
* Lasse Kronér (1962-) (Aldrig mera bingolotto)
* Marilyn Monroe (1926-1962) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Leif "Loket" Olsson (1942-) (Aldrig mera bingolotto/Sluta spela Bingolotto/Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Olof Thunberg (1925-2020) (Göran Persson är en galt)
* John Wayne (1907-1979) (Nedslagningar)
* Arne Weise (1930-2019) (Göran Persson är en galt)
* Orson Welles (1915-1985) (Sverige, vart é vi på väg? ver.1)
* Hasse Tellemar (1923-2012) (Avslutningssnack på Eddie Meduza presenterar Lester C. Garreth)
* Jacob Dahlin (1952-1991) (Greven Framför Mikrofonen)

=Politiker/militärer/diktatorer (Även monarker/drottningar o.dyl)=
* Idi Amin (1925-2003) (VM i skitprat i Uganda/VM i att prata skit från Ukulele i Mozambique)
* Menachem Begin (1913-1992) (Do the Hode)
* Torsten Bengtsson (1914-1998) (Mera brännvin/ Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Sup och rulla runt/Undanflykter)
* Carl XVI Gustav Bernadotte (1946-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag/Nedslagningar)
* Silvia Bernadotte (1943-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag)
* Gösta Bohman (1911-1997) (Mera kärnkraft/Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Napoleon Bonnaparte (1769-1821) (Napolen (vers. 1 och 2)
* Ingrid Båvner (1945-) (Undanflykter)
* Karl XII (1682-1718) (Långnästa Myndighetspersoner Shuffle)
* Ingvar Carlsson (1934-) (Dom ljuger/Adrian i Dalastudion/Ja e' så fet/Pitten Står, Pitten Står, Pitten Flaxar Och Pitten Står/[[Börjes Funderingar]]/Greven Framför Mikrofonen)
* Engelbrekt Engelbrektsson (1390-1436) (Sverige, vart é vi påväg?/Dom ljuger)
* Tage Erlander (1901-1985) (Såssialdemokraterna/Nedslagningar/Gamla glada fyrtiotal)
* Torbjörn Fälldin (1926-2016) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter/Greven Framför Mikrofonen)
* Herman Göring (1893-1946) (Sadistklubben med Evald Gryngång/Tyskar, tyskar)
* Adolf Hitler (1889-1945) (Heil Hitler/Tvättmaskinen/Tyskar, tyskar/Åh, Magnus/Anti-Brännvinsblues/Börjes funderingar)
* John F. Kennedy (1917-1963) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* (Ayatollah) Ruhollah Khomeini (1902-1989) (Ayatollah Khomeini)
* Anna-Greta Leijon (1939-2024) (Adrian i Dalastudion/Börjes Funderingar/Greven Framför Mikrofonen)
* Richard Nixon (1913-1994) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Olof Palme (1927-1986) (Såssialdemokraterna/Personlighetsomvandlaren/Olof Palme var en idiot/ Partiledaridioter/ Nedslagningar/ Sverige, vart é vi på väg?/ Eddie i en låda/ Kliar mig i röven/ Kallar du mig för Palme?/ Släpp en fis/ Hej på dig, Evert/ [[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]]
* Gustaf V (1858-1950) (Introlåten på Mannen Utan Hjärna)
* Göran Persson (1949-) (Göran Persson i mitt rövhål/Hoppla lilla åsna/Jag blir aldrig riktigt vuxen, jag ver. 2/Mellansnack på "God jul era rövhål"/Göran Persson ä en galt)
* Augusto Pinochet (1915-2006) (Heja U.S.A)
* Ronald Reagan (1911-2004) (Do the Hode/Nedslagningar/Heja U.S.A/Greven Framför Mikrofonen)
* Josef Stalin (1878-1953) (Sadistklubben med Evald Gryngång)
* Karin Söder (1928-2015) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Det är gött å supa pöjka/Inledningssnack på Dubbelidioterna)
* Margaret Thatcher (1925-2013)
* Ola Ullsten (1931-2018) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Caspar Weinberger (1917-2006) (Heja U.S.A)
* Arthur Wellesley, 1:e hertig av Wellington (1769-1852) (Napoleon ver.1)
* Lars Werner (1935-2013) (Partiledaridioter)
* Bengt Westerberg (1943-) (Adrian i Dalastudion)
* Pehr G. Gyllenhammar (1935-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Birgitta Dahl (1937-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Kjell-Olof Feldt (1931-2025) (Kliar Mig I Röven)

=Fiktiva=
* Kalle Anka (Julesång/Kopparbärsjul)
* Joe Cartwright (Jag hatar hip-hop)
* Fröken Julie (Biltur med Eddie)
* Gossen Ruda (Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Stålmannen (Superman)
* Tarzan (Summertime blues/När man är 15 år)

=Religiösa/Mytologiska personer/Gudar=
* Allah (Knugen, Silvia och jag)
* Amor (Aimin' at your heart/Stupid Cupid (cover))
* Satan/Djävulen (Sverige, vart e' vi på väg?)
* Gud
* Ikaros (Göran Persson är en galt)
* Jesus (Knugen, Silvia och jag)
* Lucia (Små gröna gubbar)
* Medusa (Göran Persson är en galt)

=Övriga=
* David Livingstone (1813-1873) (Stanley och Livingstone)
* Kriminella/Upprorsmän o.s.v:
* Al Capone (1899-1947) (Dom ljuger)
* Nils Dacke (1510-1543) (Dom ljuger)
* Usama bin Ladin (1957-2011) (Leader of the rockers (live))
* Clark Olofsson (1947-) (Dom ljuger)
* Christer Pettersson (1947-2004) (Olof Palme var en idiot/Sixten Blixt - Världens farligaste brottsling)

=Författare/Journalister/Debattörer o. dyl=
* Arkimedes (287 f.Kr.-212 f.Kr.) (Göran Persson är en galt)
* Jan-Olov Andersson (1955-) (Runke min ball)
* Walde Bengtsson (1928-2000) (Walde Bengtssons orkester)
* Per Bjurman (1967-) (PB är ett jävla svin/Jävvla jorrnalisst/Runke min ball)
* Jan Guillou (1944-) (Jag vill ha en brud med stora pattar/Adrian i Dalastudion/Greven Framför Mikrofonen)
* Inge Hegeler (1927-1996) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Sten Hegeler (1923-2021) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Ernest Hemingway (1899-1961) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Wilhelm Moberg (1898-1973) (Wille Moberg/Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Friedrich Nietzsche (1844-1900)
* Mats Olsson (1949-) (Mats Olsson runkar kuken/Kuken står på Mats Olsson/Mats Olsson är en jävla bög/PB är ett jävla svin/Rockabilly rebel(Live)/Runke min ball/Jag vill ha en grammis)
* Elise Ottesen-Jenssen (1886-1973) (Jag vill ha en brud med stora pattar)
* Boris Pasternak (1890-1960) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Markis Donatien Alphonse François de Sade (1740-1814) (Markis de Sade)
* Swami Janakananda Saraswati (1939-) (Rocking ghost)
* Harry Schein (1924-2006) (Olof Palme var en idiot)
* Sokrates (469 f.Kr.-399 f.Kr.) (Heil Hitler/Göran Persson är en galt)
* Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Henry Morton Stanley (1841-1904) (Stanley och Livingstone)
* August Strindberg (1849-1912) (Mellansnack på "God jul era rövhål"/Fula ord)
* Annika Sundbaum-Melin (1962-2018) (PB är ett jävla svin)

=Sportfånar=
* Björn Borg (1956-) (Personlighetsomvandlaren/Nedslagningar)
* Mike Tyson (1966-) (Han börja rocka)

=Skivbolagsfolk=
* Stig "Stikkan" Andersson (1931-1997) (Stickan Andersson)
* Bert Karlsson (1945-) (Bert fjärt i studion/Hejsan Bert/Studiostädare Börja Lundin/Bert Karlsson blues/Fönster krossas hos Bert Karlsson/Intervju med Bert fjärt/Skarapersiflage/Eddie Meduzas censurerade schlagerfestivalbidrag 1987)
* Torgny Söderberg (1944-2022) (Bert fjärt i studion)

=I Covers=
* Ludwig van Beethoven (1770-1827) (Roll over Beethoven)
* Pjotr Tjajkovskij (1840-1893) (Roll over Beethoven)
* Robin Hood (Stupid Cupid)

=Parodier=
* "Roger Ballis"/Roger Wallis (1941-2022)
* "Hasse Hassesson och Mannaböske band"/Hasse Andersson och Kvinnaböske band (Ja' é så fet, ja måste spy)
* "Johnny Splash"/Johnny Cash (1932-2003) (Johnny Splash)
* "Magnus Härenfjant"/Magnus Härenstam (1941-2015)
* "Farbror Sven"/Sven Jerring (1895-1979) (Farbror Svens brevlåda)

=Kändismakar/makor=
* Lisbeth Palme (1931-2018) (Olof Palme var en idiot)
* Nancy Reagan (1921-2016) (Heja U.S.A)
* Runar Sörgaard (1967-) (En liten mus)

Nedskrivet, framforskat och kategoriserat av användarna Guitar Johnny, Uy, E-M, wiking, långpanna, Andreas, Hakan, Overkill, errrol, RaggarJojje

[[Kategori:Onödiga_fakta]]

Mats Olsson

2025-01-09T22:36:48Z

178.78.227.13: CBS

Född i Malmö den 12 januari [[1949]]. Journalist på Expressen som 1979 sågade Eddies debutplatta, och som "tack" fick flera nidvisor tillägnade sig. Flera av dessa finns på kassetten [[fräckisar]]

Eddie skyllde sin "förstörda" karriär på Olsson, och menade att denne gav Eddie en stämpel som oseriös bondkomiker, som Eddie sedan förgäves under alla år försökte tvätta bort.

Inte att förväxla med den Mats Olsson som var producent på [[CBS]], som gav ut flera olika LP-skivor med Eddie.

[[Kategori:Persongalleri]]

Ortsnamn i låtar

2025-01-03T19:13:42Z

178.78.227.13: Ring så retas vi

=Länder=

*Sverige ([[Sverige]]/[[Sverige, Vart É Vi På Väg]]/[[Sveriges Kompani]])
*Norge (Den dommesta sketchen/[[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]])
*Finland (Finska vinterkriget)
*USA/Amerika ([[Heja U.S.A.]]/[[Inte Börje]]/[[Feta Fula Dumma Amerikaner]]/Fittor i Alaska/En gammeldags auktion)
*Ryssland ([[Ronka I Ryssland]]/[[Heja U.S.A.]] /Ryska vitsar)
*Canada ([[Timber]])
*Tyskland ([[Fåntratt Shuffle]])
*Österrike ([[Bomparock Aus Östereich]])
*Spanien ([[Porrfavor (Compagneros)]]/Jobba Jobba Jobba/Malte)
*Bulgarien (Flygstriden Över Timbuktu)
*Grekland ([[Eddie Meduza är full]])
*Moįambique (VM i skitprat i Uganda)
*Turkiet (Perversa sagostunden om Agneta)
*Italien ([[Fåntratt Shuffle]])
*Vietnam (Heja USA)
*Danmark (En Dansk får stryk)
*Luxemburg (Those Old Favorite Melodies)
*Bahamas (Tävling i Radio Abonnerad, Huvudfrågan)

=Städer=
*Göteborg ([[Den Runkande Spårvagnschauffören]]/Ragga runt/Åh vilket slagsmål det var/Börje Lundin, Rattens Riddare/God Jul & Nytt År från CBS Promo-kassett 1979/[[Sadistklubben]])
*Stockholm (Fisdisco/Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Den rumsrena versionen av Jag blir aldrig riktigt vuxen, jag/Gotlands södra udde/[[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]]/God Jul & Nytt År från CBS Promo-kassett 1979/Promo-Singel 1 1979)
*Malmö (Brakskitarna/[[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Kristianstad (Full gas till Kristianstad)
*Mariestad (Herr Karlsson är ett svin/Fåntratt Shuffle)
*Vancover (Timber)
*Borås (Ragga Runt/Vacker Folksång)
*Chicago ([[Route 66]])
*Los Angeles ([[Route 66]])
*Oklahoma City ([[Route 66]])
*San Louis ([[Route 66]])
*Winoma ([[Route 66]])
*Mora (Promo-Singel 1 1979/Mora-Morakniv/Välj mellan kuken och kniven/Balle i Dalarna/Adrian i Dalastudion/Släkting Boogie)
*Borlänge (Välj mellan kuken och kniven)
*Eslöv (Släktsången/[[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Sjöbo (Släktsången)
*New York (De heter New York/Här kommer en svensk sjöman)
*Ronneby (Ronnebyån)
*Brunei (Inte Börje)
*Benidorm (Porrfavor Compagneros)
*Skara (Skarapersiflage/Studiostädare Börje Lundin/Herr Karlsson är ett svin)
*Motala (Dåren é lös)
*Skövde (Slutsnacket på Dårarnas Julafton/Full Gas Till Kristianstad)
*Lund ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Örebro ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Linköping ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Falköping ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979/Full Gas Till Kristianstad)
*Umeå ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Luleå ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Sundsvall ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Kungälv ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Falkenberg ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Kalmar ([[Gotlands Södra Udde]]/[[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Oxelösund ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Bordeaux (Här kommer en svensk sjöman)
*Södertälje (Promokassett för Kassetter ca 1980, brevsprättar-Errol)
*Trelleborg (Ring så retas vi)
*Munchen (Flygstriden Över Timbuktu)
*Timbuktu (Flygstriden Över Timbuktu)
*Amsterdam (Don´t go down to Amsterdam)
*Gävle (Fittor i Alaska)
*Stavanger ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden: Jörgen Persson]])
*Tampico (Tampico)
*Haparanda (Har ni sett Herr Kuk/Ronka varje dag)
*Enköping (En biltur med Eddie)
*London (Olof Palme var en idiot/Ring så retas vi)
*Liverpool (Ring så retas vi)
*Ibiza (Ibiza med Smällphete Sigge)
*Mjölby (Full Gas Till Kristianstad)
*Alvesta (Mera Brännvin (1981)/Full Gas Till Kristianstad)
*Olofström (Polisman Karl Karlsson)

=Byhålor=
*Rävemåla (Rävemåla kohage)
*Bondaryd ([[Bonnafan]])
*Ballingslöv (Munken som runkade)
*Velinga ([[En Rock I Velinga]])
*Blattnicksele ([[Eddie Meduza instängd i en låda]], [[Basmannen]], [[Idiotrapping]]/Mellansnack på Radio Abonnerad)
*Smygehuk ([[Världens Största Kuk]]/[[Har Ni Sett Herr Kuk]]/[[Ronka Varje Dag]])
*Åskefällalund ([[Åskefällalund]])
*Orsa ([[Släkting Boogie]])
*Mångsbodarna (Fittor i Alaska)
*Skanör ([[Han Snusar Med Picken]])
*Magnitogorsk ([[Fåntratt Shuffle]])
*Teckomatorp (Teckomatorp)
*Veinge (Skånsk Historia)
*Skulltorp (Flygolyckan)
*Arontorp ([[Rymdrock]]/[[Göran Persson Är En Galt]])
*Svenljunga (Sven Svensson)
*Väckelsång ([[Flickorna I Småland]])
*Hjo ( Jag bara runkar & Full gas till Kristianstad )
*Målilla (Termosen & Va den grön får du en ny)
*Filipstad (Sadistklubben)
*Kvidinge (Avslutning på Dubbelidioterna)
*Kopparberg (Kopparbärsjul)
*Karesuando (En biltur med Eddie)
*Orrefors (Ronka mitt hode 2)
*Sälen (Promo-Singel 1 1979)
*Oskarström (Sadistklubben)

=Landskap=
*Norrland ([[Mord I Norrland]]/[[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Dalarna ([[Sveriges Kompani]]/Promo-Singel 1 1979/[[Balle I Dalarna]]/[[Masen]]/[[Släkting Boogie]])
*Småland ([[Småländsk Sommarnatt]]/Smålänska Missnöjespartiet/[[Flickorna i Småland]])
*Gotland ([[På Gotland]]/[[Gotlands Södra Udde]])
*Skåne ([[Runkan Essebo|Runkan Essebo Runkar]]/[[Börje Lundin - Rattens Riddare]]/[[God Jul & Nytt År från CBS]]/Flygstriden Över Timbuktu)
*Västergötland ([[Kom Hit Ska Du Få Stryk]])
*Östergötland ([[God Jul & Nytt År från CBS]])
*Öland (Gotlands södra udde)

=Delstater=
*California ([[California]]/[[California Sun]])
*Mississippi ([[Mississippi Way]])
*Hawaii (Mera kärnkraft/[[Tillbaks Till Hawaii]])
*Arizona ([[American Truck]])
*Oklahoma ([[Goin' Back To Oklahoma]])

[[Kategori:Onödiga_fakta]]

Ta Mig I Röven, Pojkar

2024-12-21T22:41:40Z

178.78.227.13: Vol 15

'''Ta Mig I Röven, Pojkar''' är framförd av [[Greve von Boegroeff]] och gavs ursprungligen ut 1976.

{{Infobox lyric
|titel = Ta Mig I Röven, Pojkar
|album = [[E. Hitler & Luftwaffe - Mannen Utan Hjärna]] [[E. Hilter & Luftkaffe Nr. 1]] [[E. Hitler & Luftwaffe Nr. 3 Del 1]], [[Fräckisar]] [[Alla Tiders Fyllekalas Vol. 1]] [[Alla Tiders Fyllekalas Vol. 15]]
|utgiven = [[1976]], [[1977]], [[1979]], [[1985]], [[1999]], [[2005]]
|textförfattare = [[Eddie Meduza]]
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/7pLflhatA2k3xF4oJ4jNYm
}}

== Flera versioner ==
Finns inspelad i fyra olika versioner.
Absoluta originalversionen var med på den första kassetten [[E. Hitler & Luftwaffe - Mannen Utan Hjärna]] från [[1976]], en annan version var med på kassetten [[E. Hilter & Luftkaffe Nr. 1]] från [[1977]] och sen finns en version som är inspelad [[1983]] tillsammans med [[Lester C. Garreth]] och som släpptes ut [[1985]] på kassetten [[Fräckisar]].

{{Video
|titel = Originalet
|beskrivning = Originalversionen från Mannen Utan Hjärna (1976)
|video = https://youtu.be/Wq3tq4EmWO0
|spotify =
}}

{{Video
|titel =
|beskrivning = Nyinspelningen från E. Hilter & Luftkaffe Nr. 1 (1977)
|video = https://youtu.be/7ZW35dg9rOg
|spotify =
}}

{{Video
|titel =
|beskrivning = Så har vi den tredje versionen från E. Hitler & Luftwaffe Nr. 3 Del 1, utgiven 1979
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/7pLflhatA2k3xF4oJ4jNYm
}}

{{Video
|titel =
|beskrivning = Slutligen den fjärde versionen från 1985, men inspelad 1983 tillsammans med Lester C. Garreth och gavs ut på kassetten Fräckisar. Brukar också kallas "''Ta Mig I Röven, Pojkar - Hallrockversion''", vilket är en förkortning av den löjligt långa originaltiteln: "''Ta Mig I Röven, Pojkar, Eddie Meduza & The Original Lester C. Garreth, Hallrockversion, En mikrofonupptagning''"
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/4ZP5vZq1vhtaintcLUGQTf
}}

===Text===
(Versionen från [[E. Hitler & Luftwaffe Nr. 3 Del 1]], men skiljer sig inte mycket från övriga versioner)
<poem>
Jag är en greve och jag är en bög
Varje fredag kör jag upp och ner för vårat strög

Ta mig i röven pojkar, javisst
Ta mig i röven pojkar
Ta mig i röven pojkar, så får ni fyrahundra spänn

Javisst, det är bra betalt

Är man en greve så bor man så flott
Ja dom som hyr av mig här bredvid, dom har knappast nåt

Men dom tar mig i röven pojkar, javisst
Ta mig i röven pojkar
Ta mig i röven pojkar så får ni fyrahundra spänn

Javisst, det är för fan bra betalt, ja

Javisst

Jag betalar

Alla andra människor, dom skiter jag i
Bara jag får en liten röv att köra pitten i

Ta mig i röven pojkar, javisst
Ta mig i röven pojkar
Ta mig i röven pojkar, så får ni fyrahundra spänn

Spelar ingen roll, jag betalar!

Ta mig i röven pojkar, javisst
Ta mig i röven pojkar
Ta mig i röven pojkar, så får ni fyrahundra spänn, javisst!

Spelar ingen roll, jag betalar!
</poem>

[[Kategori:Låtar]]
[[Kategori:Svenska_låtar]]
[[Kategori:Låtar som finns i flera versioner]]

Han Snusar Med Picken

2024-12-01T21:30:24Z

178.78.227.13: Spotify

{{Infobox lyric
|titel = Han Snusar Med Picken
|album = [[Jag Blir Aldrig Riktigt Vuxen, Jag]]
|utgiven = [[1987]]
|textförfattare = [[Errol Norstedt]]
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/3KYCqodsAlB2WkVLIa9V9L
}}

Från kassetten [[Jag Blir Aldrig Riktigt Vuxen, Jag]].

==Text==

<poem>

Jodå

Evert Svensson ifrån Skanör
Han gör allt sånt som ingen annan gör
Han plockar bland flaskor och gammal skit
Han luktar som gammal äcklig sulfit

Och han snusar med picken
Ja han snusar med picken
Ja

Hans kläder är trasiga som en röv
Han sover bland skräp och bland gamla löv
Han står på torget och ronkar kuk
Dom säger att evert är sinnessjuk

För han snusar med picken
Ja han snusar med picken du
Ja det gör han
Ja det är säkert

Om han ska gå på ett café
Då springer alla jävlarna iväg
För när dom ser att Evert kommer dit
Så vet dom att det börjar lukta skit
Jodå

(Gitarrsolo)

Ja han snusar med med picken
Ja ja han snusar med picken
Ja det gör han jo
Han snusar med picken han är inte klok den jäveln

En gång stod han och knullade en get
Och sprutade precis när den jäveln sket
Sen gick han med getskit på skjortan hela dan
Det luktade från byn ända in till stan

Han är inte redig han är inte klok
Han lägger sin kuk på världens tjockaste bok
Sen slår han med släggan ett redigt slag
Sen kan han ronka varenda dag

Han snusar med picken
Ja han snusar med picken du
Ja det gör han
Jo för fan han snusar med picken han är inte klok

Ja han snusar med picken ja det gör han det

</poem>

[[Kategori:Låtar]]
[[Kategori:Svenska_låtar]]

Kändisar i Eddies texter

2024-11-29T22:20:30Z

178.78.227.13:

Hämtad från det underbara forumet Meduzaland

=Musiker=
* Björn Afzelius (1947-1999) ([[Runke Min Ball]])
* Michael "Shakin' Stevens" Barrett (1948-) ([[No Cruising In My Car No More]])
* Lasse Berghagen (1945-2023) (Lars Berghagens schlagerverkstad)
* Benny Andersson (1946-) (Stikkan Andersson)
* Björn Ulvaeus (1945-) (Stikkan Andersson)
* Chuck Berry (1926-2017) ([[Have A Party With Me]]/Roll over Beethoven/Secret police)
* Bing Crosby (1903-1977) ([[Ring Så Retas Vi]])
* Bo Diddley (1928-2008) ([[Min Raggarbil]])
* Mikael "Svullo" Dubois (1959-2005) (Jävvla jorrnalisst)
* Rune "Gnesta-Kalle" Gnestadius (1927-2010) (Jag hatar hip-hop)
* Peter Green (1946-2020) (Häcken swing)
* Ted Gärdestad (1956-1997) (Runke min ball)
* Nina Hagen (1955-) (Jag vill knulla med Nina Hagen)
* Carola Häggkvist (1966-) (Studiostädare Börje Lundin/Jag vill ha en brud med stora pattar/Eddie i en låda/Mellansnack på "Dubbelidioterna"/Carolas pattar (Titel)/En liten mus/[[Porrfavor (Compagneros)]])
* Bernard "Alvin Stardust" Jewry (1942-2014) (Alvin Stardust-runk)
* Yngwie Malmsteen (1963-) (Gubbarnas heavy rock'n'roll)
* Birgit Nilsson (1918-2005) (Personlighetsomvandlaren)
* John Norum (1964-) (Little Queenie)
* Elvis Presley (1935-1977) (West a fool (Part deux)/Rolling down/No cruisin' in my car no more/Come give me your lovin'/Runke min ball/A brand new bill/Mellansnack på Radio Abonnerad)
* Arne "Rosen" Qvick (1937-) (Gotlands södra udde)
* Povel Ramel (1922-2007) (Andra kan, dom)
* Johnny Rotten (1956-) (Punkjävlar)
* Frank Sinatra (1915-1998) (Ring så retas vi)
* Jan Sparring (1930-1992) (Min ledsna kuk)
* Magnus Uggla (1954-) (Åh, Magnus)
* Cornelis Vreeswijk (1937-1987) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Robert Walker (1918-1951) (No cruisin' in my car no more)
* Robert Wells (1962-) (Han Robert Wells)
* Roger Whittaker (1936-2023) (Andra kan, dom)
* Mikael Wiehe (1946-) (Runke min ball)
* Hank Williams (1923-1953) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Jerry Williams (1942-2018) (No cruisin' in my car no more)
* Robert "Bob Dylan" Zimmerman (1941-) (Adrian i Dalastudion)

=Musikgrupper=
* ABBA (Ring så retas vi)
* Beatles (Ring så retas vi)
* Bröderna Djup (En rock i Velinga)
* Curt & Roland (Talangjakt i Maranata)
* Europe (Little Queenie)
* Hep-Stars (Ring så retas vi)
* Herreys (Studiostädare Börje Lundin)
* Rolling Stones (Ring så retas vi, mellansnack på Radio Abonnerad)
* Sten & Stanley (Stäng av den där förbannade apparaten)
* Sven Ingvars (Lars Berghagens schlagerverkstad)

=Skådespelare/programledare/komiker=
* Hasse Alfredsson (1931-2017) (Andra kan, dom)
* Sigge Fürst (1905-1984) (Nedslagningar)
* Lasse Kronér (1962-) (Aldrig mera bingolotto)
* Marilyn Monroe (1926-1962) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Leif "Loket" Olsson (1942-) (Aldrig mera bingolotto/Sluta spela Bingolotto/Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Olof Thunberg (1925-2020) (Göran Persson är en galt)
* John Wayne (1907-1979) (Nedslagningar)
* Arne Weise (1930-2019) (Göran Persson är en galt)
* Orson Welles (1915-1985) (Sverige, vart é vi på väg? ver.1)
* Hasse Tellemar (1923-2012) (Avslutningssnack på Eddie Meduza presenterar Lester C. Garreth)
* Jacob Dahlin (1952-1991) (Greven Framför Mikrofonen)

=Politiker/militärer/diktatorer (Även monarker/drottningar o.dyl)=
* Idi Amin (1925-2003) (VM i skitprat i Uganda/VM i att prata skit från Ukulele i Mozambique)
* Menachem Begin (1913-1992) (Do the Hode)
* Torsten Bengtsson (1914-1998) (Mera brännvin/ Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Sup och rulla runt/Undanflykter)
* Carl XVI Gustav Bernadotte (1946-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag/Nedslagningar)
* Silvia Bernadotte (1943-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag)
* Gösta Bohman (1911-1997) (Mera kärnkraft/Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Napoleon Bonnaparte (1769-1821) (Napolen (vers. 1 och 2)
* Ingrid Båvner (1945-) (Undanflykter)
* Karl XII (1682-1718) (Långnästa Myndighetspersoner Shuffle)
* Ingvar Carlsson (1934-) (Dom ljuger/Adrian i Dalastudion/Ja e' så fet/Pitten Står, Pitten Står, Pitten Flaxar Och Pitten Står/[[Börjes Funderingar]]/Greven Framför Mikrofonen)
* Engelbrekt Engelbrektsson (1390-1436) (Sverige, vart é vi påväg?/Dom ljuger)
* Tage Erlander (1901-1985) (Såssialdemokraterna/Nedslagningar/Gamla glada fyrtiotal)
* Torbjörn Fälldin (1926-2016) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter/Greven Framför Mikrofonen)
* Herman Göring (1893-1946) (Sadistklubben med Evald Gryngång/Tyskar, tyskar)
* Adolf Hitler (1889-1945) (Heil Hitler/Tvättmaskinen/Tyskar, tyskar/Åh, Magnus/Anti-Brännvinsblues/Börjes funderingar)
* John F. Kennedy (1917-1963) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* (Ayatollah) Ruhollah Khomeini (1902-1989) (Ayatollah Khomeini)
* Anna-Greta Leijon (1939-2024) (Adrian i Dalastudion/Börjes Funderingar/Greven Framför Mikrofonen)
* Richard Nixon (1913-1994) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Olof Palme (1927-1986) (Såssialdemokraterna/Personlighetsomvandlaren/Olof Palme var en idiot/ Partiledaridioter/ Nedslagningar/ Sverige, vart é vi på väg?/ Eddie i en låda/ Kallar du mig för Palme?/ Släpp en fis/ Hej på dig, Evert/ [[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]]
* Gustaf V (1858-1950 (Introlåten på Mannen Utan Hjärna)
* Göran Persson (1949-) (Göran Persson i mitt rövhål/Hoppla lilla åsna/Jag blir aldrig riktigt vuxen, jag ver. 2/Mellansnack på "God jul era rövhål"/Göran Persson ä en galt)
* Augusto Pinochet (1915-2006) (Heja U.S.A)
* Ronald Reagan (1911-2004) (Do the Hode/Nedslagningar/Heja U.S.A/Greven Framför Mikrofonen)
* Josef Stalin (1878-1953) (Sadistklubben med Evald Gryngång)
* Karin Söder (1928-2015) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Det är gött å supa pöjka/Inledningssnack på Dubbelidioterna)
* Margaret Thatcher (1925-2013)
* Ola Ullsten (1931-2018 (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Caspar Weinberger (1917-2006) (Heja U.S.A)
* Arthur Wellesley, 1:e hertig av Wellington (1769-1852) (Napoleon ver.1)
* Lars Werner (1935-2013) (Partiledaridioter)
* Bengt Westerberg (1943-) (Adrian i Dalastudion)
* Pehr G. Gyllenhammar (1935-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Birgitta Dahl (1937-2024) (Greven Framför Mikrofonen)

=Fiktiva=
* Kalle Anka (Julesång/Kopparbärsjul)
* Joe Cartwright (Jag hatar hip-hop)
* Fröken Julie (Biltur med Eddie)
* Gossen Ruda (Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Stålmannen (Superman)
* Tarzan (Summertime blues/När man är 15 år)

=Religiösa/Mytologiska personer/Gudar=
* Allah (Knugen, Silvia och jag)
* Amor (Aimin' at your heart/Stupid Cupid (cover))
* Satan/Djävulen (Sverige, vart e' vi på väg?)
* Gud
* Ikaros (Göran Persson är en galt)
* Jesus (Knugen, Silvia och jag)
* Lucia (Små gröna gubbar)
* Medusa (Göran Persson är en galt)

=Övriga=
* David Livingstone (1813-1873) (Stanley och Livingstone)
* Kriminella/Upprorsmän o.s.v:
* Al Capone (1899-1947) (Dom ljuger)
* Nils Dacke (1510-1543) (Dom ljuger)
* Usama bin Ladin (1957-2011) (Leader of the rockers (live))
* Clark Olofsson (1947-) (Dom ljuger)
* Christer Pettersson (1947-2004) (Olof Palme var en idiot/Sixten Blixt - Världens farligaste brottsling)

=Författare/Journalister/Debattörer o. dyl=
* Arkimedes (287 f.Kr.-212 f.Kr.) (Göran Persson är en galt)
* Jan-Olov Andersson (1955-) (Runke min ball)
* Walde Bengtsson (1928-2000) (Walde Bengtssons orkester)
* Per Bjurman (1967-) (PB är ett jävla svin/Jävvla jorrnalisst/Runke min ball)
* Jan Guillou (1944-) (Jag vill ha en brud med stora pattar/Adrian i Dalastudion/Greven Framför Mikrofonen)
* Inge Hegeler (1927-1996) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Sten Hegeler (1923-2021) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Ernest Hemingway (1899-1961) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Wilhelm Moberg (1898-1973) (Wille Moberg/Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Friedrich Nietzsche (1844-1900)
* Mats Olsson (1949-) (Mats Olsson runkar kuken/Kuken står på Mats Olsson/Mats Olsson är en jävla bög/PB är ett jävla svin/Rockabilly rebel(Live)/Runke min ball/Jag vill ha en grammis)
* Elise Ottesen-Jenssen (1886-1973) (Jag vill ha en brud med stora pattar)
* Boris Pasternak (1890-1960) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Markis Donatien Alphonse François de Sade (1740-1814) (Markis de Sade)
* Swami Janakananda Saraswati (1939-) (Rocking ghost)
* Harry Schein (1924-2006) (Olof Palme var en idiot)
* Sokrates (469 f.Kr.-399 f.Kr.) (Heil Hitler/Göran Persson är en galt)
* Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Henry Morton Stanley (1841-1904) (Stanley och Livingstone)
* August Strindberg (1849-1912) (Mellansnack på "God jul era rövhål"/Fula ord)
* Annika Sundbaum-Melin (1962-2018) (PB är ett jävla svin)

=Sportfånar=
* Björn Borg (1956-) (Personlighetsomvandlaren/Nedslagningar)
* Mike Tyson (1966-) (Han börja rocka)

=Skivbolagsfolk=
* Stig "Stikkan" Andersson (1931-1997) (Stickan Andersson)
* Bert Karlsson (1945-) (Bert fjärt i studion/Hejsan Bert/Studiostädare Börja Lundin/Bert Karlsson blues/Fönster krossas hos Bert Karlsson/Intervju med Bert fjärt/Skarapersiflage/Eddie Meduzas censurerade schlagerfestivalbidrag 1987)
* Torgny Söderberg (1944-2022) (Bert fjärt i studion)

=I Covers=
* Ludwig van Beethoven (1770-1827) (Roll over Beethoven)
* Pjotr Tjajkovskij (1840-1893) (Roll over Beethoven)
* Robin Hood (Stupid Cupid)

=Parodier=
* "Roger Ballis"/Roger Wallis (1941-2022)
* "Hasse Hassesson och Mannaböske band"/Hasse Andersson och Kvinnaböske band (Ja' é så fet, ja måste spy)
* "Johnny Splash"/Johnny Cash (1932-2003) (Johnny Splash)
* "Magnus Härenfjant"/Magnus Härenstam (1941-2015)
* "Farbror Sven"/Sven Jerring (1895-1979) (Farbror Svens brevlåda)

=Kändismakar/makor=
* Lisbeth Palme (1931-2018) (Olof Palme var en idiot)
* Nancy Reagan (1921-2016) (Heja U.S.A)
* Runar Sörgaard (1967-) (En liten mus)

Nedskrivet, framforskat och kategoriserat av användarna Guitar Johnny, Uy, E-M, wiking, långpanna, Andreas, Hakan, Overkill, errrol, RaggarJojje

[[Kategori:Onödiga_fakta]]

Ortsnamn i låtar

2024-11-29T22:06:56Z

178.78.227.13: Fler orter

=Länder=

*Sverige ([[Sverige]]/[[Sverige, Vart É Vi På Väg]]/[[Sveriges Kompani]])
*Norge (Den dommesta sketchen/[[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]])
*Finland (Finska vinterkriget)
*USA/Amerika ([[Heja U.S.A.]]/[[Inte Börje]]/[[Feta Fula Dumma Amerikaner]]/Fittor i Alaska/En gammeldags auktion)
*Ryssland ([[Ronka I Ryssland]]/[[Heja U.S.A.]] /Ryska vitsar)
*Canada ([[Timber]])
*Tyskland ([[Fåntratt Shuffle]])
*Österrike ([[Bomparock Aus Östereich]])
*Spanien ([[Porrfavor (Compagneros)]]/Jobba Jobba Jobba/Malte)
*Bulgarien (Flygstriden Över Timbuktu)
*Grekland ([[Eddie Meduza är full]])
*Moįambique (VM i skitprat i Uganda)
*Turkiet (Perversa sagostunden om Agneta)
*Italien ([[Fåntratt Shuffle]])
*Vietnam (Heja USA)
*Danmark (En Dansk får stryk)
*Luxemburg (Those Old Favorite Melodies)
*Bahamas (Tävling i Radio Abonnerad, Huvudfrågan)

=Städer=
*Göteborg ([[Den Runkande Spårvagnschauffören]]/Ragga runt/Åh vilket slagsmål det var/Börje Lundin, Rattens Riddare/God Jul & Nytt År från CBS Promo-kassett 1979/[[Sadistklubben]])
*Stockholm (Fisdisco/Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Den rumsrena versionen av Jag blir aldrig riktigt vuxen, jag/Gotlands södra udde/[[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]]/God Jul & Nytt År från CBS Promo-kassett 1979/Promo-Singel 1 1979)
*Malmö (Brakskitarna/[[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Kristianstad (Full gas till Kristianstad)
*Mariestad (Herr Karlsson är ett svin/Fåntratt Shuffle)
*Vancover (Timber)
*Borås (Ragga Runt/Vacker Folksång)
*Chicago ([[Route 66]])
*Los Angeles ([[Route 66]])
*Oklahoma City ([[Route 66]])
*San Louis ([[Route 66]])
*Winoma ([[Route 66]])
*Mora (Promo-Singel 1 1979/Mora-Morakniv/Välj mellan kuken och kniven/Balle i Dalarna/Adrian i Dalastudion/Släkting Boogie)
*Borlänge (Välj mellan kuken och kniven)
*Eslöv (Släktsången/[[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Sjöbo (Släktsången)
*New York (De heter New York/Här kommer en svensk sjöman)
*Ronneby (Ronnebyån)
*Brunei (Inte Börje)
*Benidorm (Porrfavor Compagneros)
*Skara (Skarapersiflage/Studiostädare Börje Lundin/Herr Karlsson är ett svin)
*Motala (Dåren é lös)
*Skövde (Slutsnacket på Dårarnas Julafton/Full Gas Till Kristianstad)
*Lund ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Örebro ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Linköping ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Falköping ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979/Full Gas Till Kristianstad)
*Umeå ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Luleå ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Sundsvall ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Kungälv ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Falkenberg ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Kalmar ([[Gotlands Södra Udde]]/[[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Oxelösund ([[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Bordeaux (Här kommer en svensk sjöman)
*Södertälje (Promokassett för Kassetter ca 1980, brevsprättar-Errol)
*Munchen (Flygstriden Över Timbuktu)
*Timbuktu (Flygstriden Över Timbuktu)
*Amsterdam (Don´t go down to Amsterdam)
*Gävle (Fittor i Alaska)
*Stavanger ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden: Jörgen Persson]])
*Tampico (Tampico)
*Haparanda (Har ni sett Herr Kuk/Ronka varje dag)
*Enköping (En biltur med Eddie)
*London (Olof Palme var en idiot)
*Ibiza (Ibiza med Smällphete Sigge)
*Mjölby (Full Gas Till Kristianstad)
*Alvesta (Mera Brännvin (1981)/Full Gas Till Kristianstad)
*Olofström (Polisman Karl Karlsson)

=Byhålor=
*Rävemåla (Rävemåla kohage)
*Bondaryd ([[Bonnafan]])
*Ballingslöv (Munken som runkade)
*Velinga ([[En Rock I Velinga]])
*Blattnicksele ([[Eddie Meduza instängd i en låda]], [[Basmannen]], [[Idiotrapping]]/Mellansnack på Radio Abonnerad)
*Smygehuk ([[Världens Största Kuk]]/[[Har Ni Sett Herr Kuk]]/[[Ronka Varje Dag]])
*Åskefällalund ([[Åskefällalund]])
*Orsa ([[Släkting Boogie]])
*Mångsbodarna (Fittor i Alaska)
*Skanör ([[Han Snusar Med Picken]])
*Magnitogorsk ([[Fåntratt Shuffle]])
*Teckomatorp (Teckomatorp)
*Veinge (Skånsk Historia)
*Skulltorp (Flygolyckan)
*Arontorp ([[Rymdrock]]/[[Göran Persson Är En Galt]])
*Svenljunga (Sven Svensson)
*Väckelsång ([[Flickorna I Småland]])
*Hjo ( Jag bara runkar & Full gas till Kristianstad )
*Målilla (Termosen & Va den grön får du en ny)
*Filipstad (Sadistklubben)
*Kvidinge (Avslutning på Dubbelidioterna)
*Kopparberg (Kopparbärsjul)
*Karesuando (En biltur med Eddie)
*Orrefors (Ronka mitt hode 2)
*Sälen (Promo-Singel 1 1979)
*Oskarström (Sadistklubben)

=Landskap=
*Norrland ([[Mord I Norrland]]/[[God Jul & Nytt År från CBS]] Promo-kassett 1979)
*Dalarna ([[Sveriges Kompani]]/Promo-Singel 1 1979/[[Balle I Dalarna]]/[[Masen]]/[[Släkting Boogie]])
*Småland ([[Småländsk Sommarnatt]]/Smålänska Missnöjespartiet/[[Flickorna i Småland]])
*Gotland ([[På Gotland]]/[[Gotlands Södra Udde]])
*Skåne ([[Runkan Essebo|Runkan Essebo Runkar]]/[[Börje Lundin - Rattens Riddare]]/[[God Jul & Nytt År från CBS]]/Flygstriden Över Timbuktu)
*Västergötland ([[Kom Hit Ska Du Få Stryk]])
*Östergötland ([[God Jul & Nytt År från CBS]])
*Öland (Gotlands södra udde)

=Delstater=
*California ([[California]]/[[California Sun]])
*Mississippi ([[Mississippi Way]])
*Hawaii (Mera kärnkraft/[[Tillbaks Till Hawaii]])
*Arizona ([[American Truck]])
*Oklahoma ([[Goin' Back To Oklahoma]])

[[Kategori:Onödiga_fakta]]

Kändisar i Eddies texter

2024-11-28T07:17:59Z

178.78.227.13: Gyllenhammar och Dahl döda

Hämtad från det underbara forumet Meduzaland

=Musiker=
* Björn Afzelius (1947-1999) ([[Runke Min Ball]])
* Michael "Shakin' Stevens" Barrett (1948-) ([[No Cruising In My Car No More]])
* Lasse Berghagen (1945-2023) (Lars Berghagens schlagerverkstad)
* Benny Andersson (1946-) (Stikkan Andersson)
* Björn Ulvaeus (1945-) (Stikkan Andersson)
* Chuck Berry (1926-2017) ([[Have A Party With Me]]/Roll over Beethoven/Secret police)
* Bing Crosby (1903-1977) ([[Ring Så Retas Vi]])
* Bo Diddley (1928-2008) ([[Min Raggarbil]])
* Mikael "Svullo" Dubois (1959-2005) (Jävvla jorrnalisst)
* Rune "Gnesta-Kalle" Gnestadius (1927-2010) (Jag hatar hip-hop)
* Peter Green (1946-2020) (Häcken swing)
* Ted Gärdestad (1956-1997) (Runke min ball)
* Nina Hagen (1955-) (Jag vill knulla med Nina Hagen)
* Carola Häggkvist (1966-) (Studiostädare Börje Lundin/Jag vill ha en brud med stora pattar/Eddie i en låda/Mellansnack på "Dubbelidioterna"/Carolas pattar (Titel)/En liten mus/[[Porrfavor (Compagneros)]])
* Bernard "Alvin Stardust" Jewry (1942-2014) (Alvin Stardust-runk)
* Yngwie Malmsteen (1963-) (Gubbarnas heavy rock'n'roll)
* Birgit Nilsson (1918-2005) (Personlighetsomvandlaren)
* John Norum (1964-) (Little Queenie)
* Elvis Presley (1935-1977) (West a fool (Part deux)/Rolling down/No cruisin' in my car no more/Come give me your lovin'/Runke min ball/A brand new bill)
* Arne "Rosen" Qvick (1937-) (Gotlands södra udde)
* Povel Ramel (1922-2007) (Andra kan, dom)
* Johnny Rotten (1956-) (Punkjävlar)
* Frank Sinatra (1915-1998) (Ring så retas vi)
* Jan Sparring (1930-1992) (Min ledsna kuk)
* Magnus Uggla (1954-) (Åh, Magnus)
* Cornelis Vreeswijk (1937-1987) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Robert Walker (1918-1951) (No cruisin' in my car no more)
* Robert Wells (1962-) (Han Robert Wells)
* Roger Whittaker (1936-2023) (Andra kan, dom)
* Mikael Wiehe (1946-) (Runke min ball)
* Hank Williams (1923-1953) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Jerry Williams (1942-2018) (No cruisin' in my car no more)
* Robert "Bob Dylan" Zimmerman (1941-) (Adrian i Dalastudion)

=Musikgrupper=
* ABBA (Ring så retas vi)
* Beatles (Ring så retas vi)
* Bröderna Djup (En rock i Velinga)
* Curt & Roland (Talangjakt i Maranata)
* Europe (Little Queenie)
* Hep-Stars (Ring så retas vi)
* Herreys (Studiostädare Börje Lundin)
* Rolling Stones (Ring så retas vi)
* Sten & Stanley (Stäng av den där förbannade apparaten)
* Sven Ingvars (Lars Berghagens schlagerverkstad)

=Skådespelare/programledare/komiker=
* Hasse Alfredsson (1931-2017) (Andra kan, dom)
* Sigge Fürst (1905-1984) (Nedslagningar)
* Lasse Kronér (1962-) (Aldrig mera bingolotto)
* Marilyn Monroe (1926-1962) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Leif "Loket" Olsson (1942-) (Aldrig mera bingolotto/Sluta spela Bingolotto/Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Olof Thunberg (1925-2020) (Göran Persson är en galt)
* John Wayne (1907-1979) (Nedslagningar)
* Arne Weise (1930-2019) (Göran Persson är en galt)
* Orson Welles (1915-1985) (Sverige, vart é vi på väg? ver.1)
* Hasse Tellemar (1923-2012) (Avslutningssnack på Eddie Meduza presenterar Lester C. Garreth)
* Jacob Dahlin (1952-1991) (Greven Framför Mikrofonen)

=Politiker/militärer/diktatorer (Även monarker/drottningar o.dyl)=
* Idi Amin (1925-2003) (VM i skitprat i Uganda/VM i att prata skit från Ukulele i Mozambique)
* Menachem Begin (1913-1992) (Do the Hode)
* Torsten Bengtsson (1914-1998) (Mera brännvin/ Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Sup och rulla runt/Undanflykter)
* Carl XVI Gustav Bernadotte (1946-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag/Nedslagningar)
* Silvia Bernadotte (1943-) (När Knugen knulla Silvia/Knugen, Silvia och jag)
* Gösta Bohman (1911-1997) (Mera kärnkraft/Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Napoleon Bonnaparte (1769-1821) (Napolen (vers. 1 och 2)
* Ingrid Båvner (1945-) (Undanflykter)
* Karl XII (1682-1718) (Långnästa Myndighetspersoner Shuffle)
* Ingvar Carlsson (1934-) (Dom ljuger/Adrian i Dalastudion/Ja e' så fet/Pitten Står, Pitten Står, Pitten Flaxar Och Pitten Står/[[Börjes Funderingar]]/Greven Framför Mikrofonen)
* Engelbrekt Engelbrektsson (1390-1436) (Sverige, vart é vi påväg?/Dom ljuger)
* Tage Erlander (1901-1985) (Såssialdemokraterna/Nedslagningar/Gamla glada fyrtiotal)
* Torbjörn Fälldin (1926-2016) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter/Greven Framför Mikrofonen)
* Herman Göring (1893-1946) (Sadistklubben med Evald Gryngång/Tyskar, tyskar)
* Adolf Hitler (1889-1945) (Heil Hitler/Tvättmaskinen/Tyskar, tyskar/Åh, Magnus/Anti-Brännvinsblues/Börjes funderingar)
* John F. Kennedy (1917-1963) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* (Ayatollah) Ruhollah Khomeini (1902-1989) (Ayatollah Khomeini)
* Anna-Greta Leijon (1939-2024) (Adrian i Dalastudion/Börjes Funderingar/Greven Framför Mikrofonen)
* Richard Nixon (1913-1994) (Feta, fula, dumma amerikaner)
* Olof Palme (1927-1986) (Såssialdemokraterna/Personlighetsomvandlaren/Olof Palme var en idiot/ Partiledaridioter/ Nedslagningar/ Sverige, vart é vi på väg?/ Eddie i en låda/ Kallar du mig för Palme?/ Släpp en fis/ Hej på dig, Evert/ [[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Jörgen Persson)]]
* Gustaf V (1858-1950 (Introlåten på Mannen Utan Hjärna)
* Göran Persson (1949-) (Göran Persson i mitt rövhål/Hoppla lilla åsna/Jag blir aldrig riktigt vuxen, jag ver. 2/Mellansnack på "God jul era rövhål"/Göran Persson ä en galt)
* Augusto Pinochet (1915-2006) (Heja U.S.A)
* Ronald Reagan (1911-2004) (Do the Hode/Nedslagningar/Heja U.S.A/Greven Framför Mikrofonen)
* Josef Stalin (1878-1953) (Sadistklubben med Evald Gryngång)
* Karin Söder (1928-2015) (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Det är gött å supa pöjka/Inledningssnack på Dubbelidioterna)
* Margaret Thatcher (1925-2013)
* Ola Ullsten (1931-2018 (Torsten hällde brännvin i ett glas till Karin Söder/Partiledaridioter)
* Caspar Weinberger (1917-2006) (Heja U.S.A)
* Arthur Wellesley, 1:e hertig av Wellington (1769-1852) (Napoleon ver.1)
* Lars Werner (1935-2013) (Partiledaridioter)
* Bengt Westerberg (1943-) (Adrian i Dalastudion)
* Pehr G. Gyllenhammar (1935-2024) (Greven Framför Mikrofonen)
* Birgitta Dahl (1937-2024) (Greven Framför Mikrofonen)

=Fiktiva=
* Kalle Anka (Julesång/Kopparbärsjul)
* Joe Cartwright (Jag hatar hip-hop)
* Fröken Julie (Biltur med Eddie)
* Gossen Ruda (Brännvin å öl å vin å whiskey)
* Stålmannen (Superman)
* Tarzan (Summertime blues/När man är 15 år)

=Religiösa/Mytologiska personer/Gudar=
* Allah (Knugen, Silvia och jag)
* Amor (Aimin' at your heart/Stupid Cupid (cover))
* Satan/Djävulen (Sverige, vart e' vi på väg?)
* Gud
* Ikaros (Göran Persson är en galt)
* Jesus (Knugen, Silvia och jag)
* Lucia (Små gröna gubbar)
* Medusa (Göran Persson är en galt)

=Övriga=
* David Livingstone (1813-1873) (Stanley och Livingstone)
* Kriminella/Upprorsmän o.s.v:
* Al Capone (1899-1947) (Dom ljuger)
* Nils Dacke (1510-1543) (Dom ljuger)
* Usama bin Ladin (1957-2011) (Leader of the rockers (live))
* Clark Olofsson (1947-) (Dom ljuger)
* Christer Pettersson (1947-2004) (Olof Palme var en idiot/Sixten Blixt - Världens farligaste brottsling)

=Författare/Journalister/Debattörer o. dyl=
* Arkimedes (287 f.Kr.-212 f.Kr.) (Göran Persson är en galt)
* Jan-Olov Andersson (1955-) (Runke min ball)
* Walde Bengtsson (1928-2000) (Walde Bengtssons orkester)
* Per Bjurman (1967-) (PB är ett jävla svin/Jävvla jorrnalisst/Runke min ball)
* Jan Guillou (1944-) (Jag vill ha en brud med stora pattar/Adrian i Dalastudion/Greven Framför Mikrofonen)
* Inge Hegeler (1927-1996) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Sten Hegeler (1923-2021) ([[Perversa Sagostunden|Perversa sagostunden (Lärarinnan)]])
* Ernest Hemingway (1899-1961) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Wilhelm Moberg (1898-1973) (Wille Moberg/Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Friedrich Nietzsche (1844-1900)
* Mats Olsson (1949-) (Mats Olsson runkar kuken/Kuken står på Mats Olsson/Mats Olsson är en jävla bög/PB är ett jävla svin/Rockabilly rebel(Live)/Runke min ball/Jag vill ha en grammis)
* Elise Ottesen-Jenssen (1886-1973) (Jag vill ha en brud med stora pattar)
* Boris Pasternak (1890-1960) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Markis Donatien Alphonse François de Sade (1740-1814) (Markis de Sade)
* Swami Janakananda Saraswati (1939-) (Rocking ghost)
* Harry Schein (1924-2006) (Olof Palme var en idiot)
* Sokrates (469 f.Kr.-399 f.Kr.) (Heil Hitler/Göran Persson är en galt)
* Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008) (Mellansnack på "God jul era rövhål")
* Henry Morton Stanley (1841-1904) (Stanley och Livingstone)
* August Strindberg (1849-1912) (Mellansnack på "God jul era rövhål"/Fula ord)
* Annika Sundbaum-Melin (1962-2018) (PB är ett jävla svin)

=Sportfånar=
* Björn Borg (1956-) (Personlighetsomvandlaren/Nedslagningar)
* Mike Tyson (1966-) (Han börja rocka)

=Skivbolagsfolk=
* Stig "Stikkan" Andersson (1931-1997) (Stickan Andersson)
* Bert Karlsson (1945-) (Bert fjärt i studion/Hejsan Bert/Studiostädare Börja Lundin/Bert Karlsson blues/Fönster krossas hos Bert Karlsson/Intervju med Bert fjärt/Skarapersiflage/Eddie Meduzas censurerade schlagerfestivalbidrag 1987)
* Torgny Söderberg (1944-2022) (Bert fjärt i studion)

=I Covers=
* Ludwig van Beethoven (1770-1827) (Roll over Beethoven)
* Pjotr Tjajkovskij (1840-1893) (Roll over Beethoven)
* Robin Hood (Stupid Cupid)

=Parodier=
* "Roger Ballis"/Roger Wallis (1941-2022)
* "Hasse Hassesson och Mannaböske band"/Hasse Andersson och Kvinnaböske band (Ja' é så fet, ja måste spy)
* "Johnny Splash"/Johnny Cash (1932-2003) (Johnny Splash)
* "Magnus Härenfjant"/Magnus Härenstam (1941-2015)
* "Farbror Sven"/Sven Jerring (1895-1979) (Farbror Svens brevlåda)

=Kändismakar/makor=
* Lisbeth Palme (1931-2018) (Olof Palme var en idiot)
* Nancy Reagan (1921-2016) (Heja U.S.A)
* Runar Sörgaard (1967-) (En liten mus)

Nedskrivet, framforskat och kategoriserat av användarna Guitar Johnny, Uy, E-M, wiking, långpanna, Andreas, Hakan, Overkill, errrol, RaggarJojje

[[Kategori:Onödiga_fakta]]

Jörgen Sandgren

2024-11-22T14:02:34Z

178.78.227.13: Skapade artikel

Tidigare outgiven låt. Utgiven första gången på [[Alla Tiders Fyllekalas Vol. 5]]

[[Kategori: Låtar]]
[[Kategori: Svenska låtar]]

Anna Teresia Persson

2024-11-21T11:16:48Z

178.78.227.13: Errols farmor

Errols farmor, född 18 december 1911 och död 27 november 1991. Fick tillsammans med [[Bror Leonard Norstedt]] sonen [[Stig Norstedt]].

Referens: https://www.geni.com/people/Anna-Teresia-Persson/6000000049497687202

[[Kategori:Persongalleri]]

Bror Leonard Norstedt

2024-11-21T09:57:22Z

178.78.227.13: La till länk

Född 15 Maj 1909. Död 25 Februari 2007. Den farfar som omnämns i [[Fete Norstedt]] och [[Fåntratt Shuffle]] och [[Om Jag Blir Lika Gammal Som Farfar]] . Fick tillsammans med [[Anna Teresia Persson]] sonen [[Stig Norstedt]].

Referens: https://www.geni.com/people/Bror-Leonard-Norstedt/6000000049498085821

[[Kategori:Persongalleri]]

Det Kan Svänga Om En Gubbe

2024-11-07T09:04:26Z

178.78.227.13: Felskrivning

Var med på kassetten [[Jubelidioterna]].

{{Infobox lyric
|titel = Det Kan Svänga Om En Gubbe
|album = [[Jubelidioterna]] [[Alla Tiders Fyllekalas Vol. 8]]
|utgiven = [[1993]], [[2001]]
|textförfattare = [[Eddie Meduza]]
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/2ZaS4xGOQC2OB5IQGgRfSG
}}

==Text==
<poem>
Om du ser en gubbe böjd och grå
Och du undrar vad han tänker på
Tror du kanske han är trött och stel
Då så har du bara jävligt fel
För han har nog varit med en del
Så det kan svänga om en gubbe

Ja det kan svänga om en gubbe
Det kan va' en jävla snubbe
När han tagit sig en nubbe
Kan han rycka upp en stubbe
Han har en jättegrej
Som passar varje tjej
Ja det kan svänga om en gubbe

Kanske tror du att han gillar vals
Men det kanske inte han gör alls
Han kan lägga upp ett jättevrål
Supa till och digga rock and roll
Stå i trädgården och runka kuk
Ja det kan svänga om en gubbe

Ja det kan svänga om en gubbe
Det kan va' en jävla snubbe
När han tagit sig en nubbe
Kan han slita av sig rubbet
Han har en jättegrej
Som passar varje tjej
Ja det kan svänga om en gubbe

Kuken står på alla jävla negerbarn säger han och tar en taj
Armen går som vingarna uppå en kvarn, sen sprutar han ner sina byxor och kavaj

Han kan ha en keps eller hatt
Eller chapeau claque och fin kravatt
Eller stövlar och overall
När han lägger av ett jävla vrål
Han kan skrämma slag på hela stan
För det kan svänga om en gubbe

Yeah!

(Solo)

Kuken står på alla jävla negerbarn säger han och tar en taj
Armen går som vingarna uppå en kvarn, sen sprutar han ner sina byxor och kavaj

Han kan ha en keps eller hatt
Eller chapeau claque och fin kravatt
Eller stövlar och en overall
När han lägger av ett jävla vrål
Han kan skrämma slag på hela stan
För det kan svänga om en gubbe

Ja det kan svänga om en gubbe
Det kan va' en jävla snubbe
När han tagit sig en nubbe
Kan han riva av sig rubbet
Han har en jättegrej
Som passar varje tjej
Ja det kan svänga om en gubbe

Han har en jättegrej
Som passar varje tjej
Ja det kan svänga om en gubbe

Han har en jättegrej
Som passar varje tjej
Ja det kan svänga om en gubbe

</poem>

[[Kategori:Låtar]]
[[Kategori:Svenska_låtar]]

E. Hitlers Julkalender 2022

2024-11-04T16:11:26Z

178.78.227.13: Del 2 & 7

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

==== Del 1 ====

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

''Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte.'' Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''

''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.

''Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh!'' Envisades Frisse.

''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''

''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under för honom.

''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

''Såhär ligger det till.'' Sa E. Hitler. ''Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.''

''Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster?'' Frågade Dieter Beck.

''Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket.'' Sa E. Hitler.

''Bwööh, vad ska vi göra då?'' Undrade Frisse Frisén.

''Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis.'' Sa E. Hitler. ''Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.''

''Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt?'' Sa Louie Wikner förvånat.

''Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall.'' Sa E. Hitler och skrattade.

==== Del 2 ====

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den: ''Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!''

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

''Har ni tillstånd att bedriva försäljning här?'' Frågade mannen.

''Nej, varför ska vi ha det för?'' Svarade E. Hitler. Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

''Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd.'' Sa mannen.

''Bwööh! I helvete!'' Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: ''Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!''

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

''BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP!'' Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: ''BWÖÖÖH!''

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång tid innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.

==== Del 3 ====

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

''Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat.'' Sa E. Hitler.

''Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem?'' Undrade Roger Ballis.

''Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett!'' Sa E. Hitler. Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

''Hamen vad sa vi göra då Hettler?'' Undrade han.

''Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast.'' Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

''Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden.'' Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.

==== Del 4 ====

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

''Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med?'' Svarade en telefonist.

''Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon.'' Sa E. Hitler.

''Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.''

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar: ''Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.''

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sin redaktion. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé Olé Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

''Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten!'' Sa Olle Olé Olé Olé.

''Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg?'' Undrade Roger Ballis.

''Javisst fan, det gör den ju.'' Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

''Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen.'' Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

''Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar då ska ni få se på fan!!!'' Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

''Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet?'' Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

''Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart.'' Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.

==== Del 5 ====

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

''Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka?'' Undrade Roger Ballis.

''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé Olé Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.

''Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning.'' Sa Olle Olé Olé Olé.

''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur. En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé Olé Olé: ''Ni har tur! Han var på väg att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''

''Tack ska du ha!'' Sa Olle Olé Olé Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.

''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé Olé Olé tag i honom och sa:

''Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

''D...d...det...det är gratis!'' Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

''Småpotatis!'' Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

''Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan!'' Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom in visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.

==== Del 6 ====

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé Olé Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé Olé Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

''Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut?'' Sa mannen, som visade sig vara en polis.

''Hamen, vi har la inte stått här så länge.'' Svarade Börje sömndrucket.

''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.

''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.

''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.

''I helvete!'' Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.'' Sa Börje till sin bror.

''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

''Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö.'' Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

''Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje?'' Sa Sven.

''Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'!'' Sa Börje.

''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.

''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt samma sak.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då tog de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

''Aa, det gick ju bra det häringa!'' Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

''Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl.'' Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

''Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än.'' Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.

==== Del 7 ====

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

''Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu?'' Frågade Roger Ballis.

''Nej, de förväntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen.'' Svarade Olle Olé Olé Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé Olé Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''

''Men tre personer räcker väl inte för att rå på en hel tidningsredaktion?'' Sa Olle Olé Olé Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

''Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår.'' Sa Roger Ballis.

Olle Olé Olé Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé Olé Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

''Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!''

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig mot Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

''Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig!'' Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé Olé Olé när han fick se dem.

''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

''Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!''

''Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller?'' Sa Olle Olé Olé Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

''Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll!'' Ropade polisen utanför, och Olle Olé Olé Olé kände hur han började gripas av panik.

==== Del 8 ====

''Helvete, vad fan ska vi göra nu?'' Sa Roger Ballis förtvivlat. ''Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.''

''Jamen om vi tar och släpper gisslan då?'' Undrade Smällphete Sigge.

''Nej, det går inte heller.'' Sa Olle Olé Olé Olé. ''Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.''

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

''Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit.'' Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

''Hallå?'' Hörde han en polis säga i andra änden.

''RONKAAA!'' Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt (bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin). När de var framme vid torget så kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

''Välkomna välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken!'' Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

''Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, ''har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?''

''Såhär! Bwööh!'' Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

''Och den här mannen,'' sa E. Hitler och pekade på nästa person, ''han har inte heller köpt någon kassett.''

Men innan han ens hunnit säga färdigt sin mening så hade Frisse Frisén redan slagit ner mannen.

''Och så har vi den här mannen.'' Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. ''Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre?'' Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

''Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant!'' Stammade mannen fram.

''Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?''

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

''Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här.'' Sa han.

''Ha ha ha!'' Skrattade E. Hitler. ''Tror du verkligen att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!''

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.

==== Del 9 ====

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Wikner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

''Vi har slagit ner hälften nu, grabbar!'' Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

''Det här ska ni få för!'' Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

''Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar!'' Skrattade Börje.

''Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar.'' Sa Sven.

''Stationen anropar Jonsson, hör du mig?'' Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

''Vad i helvete!'' Ropade radiorösten. ''Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.''

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

''Nu åker vi i diket pöjkar!'' Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

''Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss.'' Sa Sven.

''Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss!'' Sa Börje.

''Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se!'' Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg att sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.

==== Del 10 ====

''Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden!'' Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar av Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

''Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg?'' Sa Roger Ballis.

''Nej, det tar för lång tid.'' Sa Olle Olé Olé Olé.

''Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar?'' Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:

''Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?''

''Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem.'' Sa Olle Olé Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé Olé Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

''Vi släpper gisslan!'' Sa Olle Olé Olé Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé Olé Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

''Tack ska ni ha.'' Sa Olle Olé Olé Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, när han plötsligt såg att Roger Ballis tog upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé Olé Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.

''Jaså,'' sa en av poliserna, ''vad har ni för tid att passa då?''

''Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé Olé Olé.

''Ja just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag.'' Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé Olé Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

''Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!''

Olle Olé Olé Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

''Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också?'' Undrade Roger Ballis.

''Nej.'' Sa Olle Olé Olé Olé. ''Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan pröva att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!''

==== Del 11 ====

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

''Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra?'' Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

''De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det!'' Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

''Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

''Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe!'' Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

''Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket!'' Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utslängda från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

''Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke!'' Utbrast Olle Olé Olé Olé.

''Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling!'' Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

''Amen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill.'' Sa Smällphete Sigge.

''Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa.

''Men vänta nu,'' sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt, ''om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!''

''Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon.'' Sa Olle Olé Olé Olé.

''Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar.'' Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara så var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

''Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett?'' Undrade Frisse Frisén.

''Men Frisse, vi kan inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.

''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.

==== Del 12 ====

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

''Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg?'' Sa Efraim Barkbit.

''Javisst!'' Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp runt hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé Olé Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

''Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då?'' Sa Olle Olé Olé Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de hade aldrig gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.

''Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas.'' Suckade Olle Olé Olé Olé.

På vägen till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé Olé Olé stannade till för att se om det igen också hade började annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé Olé Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé Olé Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

''Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.''

Olle Olé Olé Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé Olé Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé Olé Olé som fick köra ändå.

==== Del 13 ====

''Nästa hållplats Borlänge busstation.'' Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

''Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här.'' Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

''Frisse! Var är vi någonstans?'' Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.

''Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan.'' Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

''I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne.'' Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

''Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten!'' Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.

==== Del 14 ====

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

''Snart ger jag fan i det häringa!'' Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

''Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva!'' Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

''Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem?'' Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

''Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen.'' Sa Börje fundersamt.

''Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen.'' Sa Sven.

''Ja, eller ena ko.'' Sa Börje och reste sig upp. ''Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyftar den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

''Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

''Ja, vilken bra idé, Ljungbacken.'' sa Sven. ''Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!''

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de delat ut samtliga reklamlappar.

''Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjkar!'' Sa Börje och så gick de till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé Olé Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé Olé Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

''Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något från.'' Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.

==== Del 15 ====

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

''Men Börje, har du brännvin kvar?!'' Sa Sven lyckligt.

''Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö.'' Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

''Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack?'' Sa konduktören artigt.

''Hamen.'' Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

''Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er.'' Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

''Homen, vi har en annan biljett också, se.'' Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

''Då får jag tacka så mycket.'' Sa konduktören och lämnade kupén.

''Ja, det var allt en törstig konduktör!'' Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

''Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?''

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

''Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna?'' Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han till sin förskräckelse Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet och på hans övre tandrad fattades flera tänder och hans kläder var sönderrivna.

''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.

''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''

''Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma?'' Frågade E. Hitler.

''Javisst!'' Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

''Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. PS. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! DS.''

''Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då.'' Sa E. Hitler och suckade.

==== Del 16 ====

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

''Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar!'' Sa Börje.

''Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden.'' Sa Sven.

''Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho!'' Skrattade Ljungbacka-Erik.

''Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler?'' Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé Olé Olé stod redan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

''Hallå?''

Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

''Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara.'' Sa E. Hitler.

''Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full?'' Sa Eddie Meduza med en trött röst.

''Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.''

''Ja okej då,'' sa Meduza, ''men du bjuder väl på brännvin efteråt?''

''Självklart.'' Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.

==== Del 17 ====

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och tog emot alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

''Var fan har ni hållit hus någonstans?'' Sa E. Hitler när han fick se Börje.

''Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se.'' Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

''Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så kan han berätta för er vad vi ska ta och göra härnäst.'' Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var tiden att de fick uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund efter så kom också en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

''Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp!'' Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

''Jajaja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna?'' Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

''Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.''

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade kommit så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

''Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste som vi någonsin gjort. Som ni säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?''

''Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna!'' Sa Sonny Clifton.

Till bröderna Clifton och de andra musikerna så hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

''Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av!'' Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.

==== Del 18 ====

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

''Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim Barkbit och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra detsamma. Några frågor?''

''Ja, hur ser gruppfördelningen ut?'' Frågade Olle Olé Olé Olé.

''Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna ur bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, Sören Persson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL!'' Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns hårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

''Bwöh! Nu tar vi över!'' Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.

==== Del 19 ====

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

''Bra kämpat, grabbar!'' Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

''Vad i helvete håller du på med?!'' Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

''Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu.'' Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

''Nu är det inte långt kvar!'' Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.

==== Del 20 ====

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

''Kom in!'' Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.

''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''

''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.

''Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga.'' Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

''Nej nu jävlar!'' Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

''Jaså Olle, kan du också slåss?'' Sa Meduza imponerat.

''Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van.'' Svarade Olle.

''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.

''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.

==== Del 21 ====

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen lätt sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

''Det var ju själva djävulen vad de slåss därute!'' Sa Greve von Boegroeff.

''Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk.'' Sa Walle.

''Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten, det finns säkert knuttar härinne också, så ni missar inget slagsmål.'' Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att det inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé Olé Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé Olé Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

''Bäst man förser sig!'' Ropade Olle Olé Olé Olé till Greven. Greven hade redan börjat fylla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé Olé Olé och Greven vidare till nästa dörr som var låst. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till något som liknade ett kontor. I vanliga fall brydde de sig inte om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

''Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det!'' Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé Olé Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé Olé Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé Olé Olé tog av ögonbindeln från Efraim och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé Olé Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora fasa att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

''Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem.'' Sa Olle Olé Olé Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och kastat sig handlöst in i det stora slagsmålet.

==== Del 22 ====

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé Olé Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han ha bett E. Hitler om råd, men han kunde inte se E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

''Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär.'' Sa Olle Olé Olé Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

''Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga!'' Ropade Börje Lundin förtjust.

''Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho!'' Ropade Ljungbacken till svar.

''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven med ett knogjärn i nacken. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

''Vart fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.

''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlör jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlör ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje, tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler hade slagit ner ännu en knutte så började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

''Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel!'' Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

==== Del 23 ====

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom närmare och närmare var det fler som hörde polissirénerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

''Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt!'' Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

''Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu!'' Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

''Bwööh! Reträtt!'' Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

''Ska vi åka hem redan?'' Svarade Börje besviket när han såg att de andra började dra sig tillbaka.

''Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin!'' Sa Sven för att muntra upp sin bror.

''Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjkar!''

När Olle Olé Olé Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

''Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?''

==== Del 24 ====

''Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse!'' Sa en chockad E. Hitler.

''Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar!'' Sa Meduza.

''Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Jag brukar göra så ibland när det kniper.'' Sa E. Hitler.

''Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har till och med åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg.'' Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på hur förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

''Jaså,'' sa E. Hitler, ''då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.''

E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

''Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.''

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

''Välkommen herr Hitler, hur står det till?'' Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

''Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt.'' Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

''Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.''

''Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen.'' Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem.

Men när E. Hitler vinkade in dem trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän alla kopieringsföretagets anställda var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

''Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka?'' Sa Olle Olé Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

''Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha!'' Skrattade E. Hitler innan han tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

''God jul då mina vännerrr! Och skåååål!''

[[Kategori: Fanfiction]]
[[Kategori: Julkalender]]

Dunder Å Snus

2024-10-31T22:03:21Z

178.78.227.13:

Var med på plattan [[West A Fool Away - Album|West A Fool Away]] och är en cover på låten "Cigarettes, Whiskey and Wild, Wild Women". En liveinspelning av låten finns på samlingsalbumen [[Just Like An Eagle - Samlingsalbum|Just Like An Eagle]] och [[Dragspelsrock]].

{{Infobox lyric
|titel = Dunder Å Snus
|album = [[West A Fool Away - Album|West A Fool Away]] [[Just Like An Eagle - Samlingsalbum|Just Like An Eagle]] [[Dragspelsrock]]
|utgiven = [[1984]], [[2002]], [[2006]]
|textförfattare = Tim Spencer, Lennart Hellsing
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/4i2PO4tJIUd3tr6DCpXcfz
}}

{{Video
|titel = Liveversionen
|beskrivning = Utgiven på [[Just Like An Eagle - Samlingsalbum|Just Like An Eagle]] och [[Dragspelsrock]]
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/43jmQwuijHmk87FT8Fal5x
}}

==Text==

<poem>
En gång var jag bärgad och ägde en gård
En fru, femton ungar och en gammal Ford
Jag mötte en brallis, hon gav mig en blick, ja
Hon gav mig en blick och det gick som det gick

Med dunder och snus och lurviga luder
Och danska skallar så det sa tjoff!
Dunder och snus och lurviga luder
Och in med en omgång och botten opp

Sen föste jag snutarna hopp i en skock, ja!
Och vände på steken och löpte amok
Då blev det rabalder och fasa och skrik
Men om det ska gå ska det gå med musik

Oh dunder och snus och lurviga luder
Och danska skallar så det sa tjoff!
Dunder och snus och lurviga luder
Och in med en omgång och botten opp

En månad i spjället för flaskan som slant
Och gården åt fanders och Forden i pant
Här sitter jag nu som en urlakad sill
Men vill jag ha roligt så festar jag till

Oh dunder och snus och lurviga luder
Och danska skallar så det säger tjoff! Ja!
Dunder och snus och lurviga luder
Och in med en omgång och botten opp

Dunder och snus och lurviga luder
Och danska skallar så det säger tjoff!
Dunder och snus och lurviga luder
Och in med en omgång och botten opp

Dunder och snus och lurviga luder
Och danska skallar så det sa tjoff!
Dunder och snus och lurviga luder
Och in med en omgång och botten opp

</poem>

[[Kategori:Låtar]]
[[Kategori:Svenska_låtar]]
[[Kategori:Covers]]

Åskefällalund

2024-10-31T22:02:03Z

178.78.227.13:

{{Infobox lyric
|titel = Åskefällalund
|album = [[Live(s)!]], [[Dragspelsrock]]
|utgiven = [[2003]], [[2006]]
|textförfattare = [[Eddie Meduza]]
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/63rXpBqyexNnr7W81o463v
}}

En låt som gavs ut på samlingsskivan [[Live(s)!]] och som även finns med på [[Dragspelsrock]].

Låten har också spelats in av det parodiska dansbandet [[Matz Stefanz med Lailaz]] på deras album "Volym 2".

==Text==

<poem>

Varför stannar inte tåget mer i Åskefällalund
Såvitt jag kan minnas gjorde det det förr

Nuförtiden så vill man förändra
Mycket av det som vi hade förr
Men allt oftare brukar det hända
Att förevigt man stänger en dörr

Måste allt från förut
Verkligen suddas ut
Det är det jag vill ha svaret på

Varför stannar inte tåget mer i Åskefällalund
Såvitt jag kan minnas gjorde det det förr
Konduktören han gick ut och vilade en liten stund
Innan han kom in och stängde tågets dörr

Djupa skogar, gröna ängar under färden fick man se
Och det finns väl inga pengar som kan ersätta just det
Men nu stannar aldrig tåget mer i Åskefällalund
Det blir aldrig mera som det varit förr

Här gick farfar och bröt stora stenar
För vår skull bröt han åker och äng
Nu finns det ingenting som förenar
Gamle farfar med dagens refräng

Som är jäkt, hets och stress
Och man blir ganska less
På att frågorna aldrig får svar

Varför stannar inte tåget mer i Åskefällalund
Såvitt jag kan minnas gjorde det det förr
Konduktören han gick ut och vilade en liten stund
Innan han kom in och stängde tågets dörr

Djupa skogar, gröna ängar under färden fick man se
Och det finns väl inga pengar som kan ersätta just det
Men nu stannar aldrig tåget mer i Åskefällalund
Det blir aldrig mera som det varit förr

</poem>

[[Kategori:Låtar]]
[[Kategori:Svenska_låtar]]

Sverige

2024-10-31T22:01:16Z

178.78.227.13:

{{Infobox lyric
|titel = Sverige
|album = [[För Jaevle Braa!]] [[Greatest Hits II]]
|utgiven = [[1982]],[[1983]]
|textförfattare = William Freestyle, Donna Fargo
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/7KUMUJaT1Ef2ecBTTWanvP
}}

En låt som Eddie själv inte skrivit, men som han gör en underbar tolkning av. Svensk text: William Freestyle, musik Donna Fargo vars låt hette U.S. Of America.

==Text==
{{lyrics |text = <poem>
Nu sa vi ta ena fin bit här då, vill du ta å börja då Tore å lära från början här uppe

Sverige, där björkarna susar och älvarna brusar
Där vi går över daggstänkta berg och djupa dalar
genom granskog och tallars salar

Uppå lingonröda tuvor tågar vi förbi stugor
Hör fåglar som kvittrar och midsommarjäntor som fnittrar
Du gamla du fria, vill du leva eller dö
Jag tackar gatukontoret för god nit och stil, när du varje morgon hämtar min bil
Bostadsförmedlingen som registrerar min bön och låter mig hoppas i kön
Och jag tackar alla kanslin för texter och brev där jag slapp förstå vad ni skrev

Jag tackar för alla punkare och alkoholister så att min fru och mina barn slipper gå ensamma på stan
Och mormor och morfar tackar för nygammal vals, och för att de slipper gå ut alls
Det är förjävle bra!
Sverige, Sverige, fosterland Du är förjävle bra!

Jag tackar massmedia som gör livet rikare genom att få mig att förstå
att knarkkungar, rånare, advokater och skattesmitare har det så svårt så
Jag tackar alla stadsplanerare för att inte gamla hus får finnas
Så man slipper ha nåt att minnas
Och jag tackar skolsystemet för dess nya budskap,
så vi undgår kunskap!
Förordningar, förbud, regler och lagar
Så ingen roar sig eller vet hur man klagar
Och karensdagarna blir flera, så man måste vara sjuk längre numera

Sverige, Sverige, fosterland Du är förjävla bra!

Jag tackar alla politiker och deras ordflöde
Så att jag inte behöver bestämma mig om mitt eget öde
Och jag tackar arbetsgivare och fackföreningar för att dom slåss om våra löner
Så jag slipper ha egen fond till mina söner
Och polisen för att de motoriserar och expanderar
Så man slipper möta nån som patrullerar

Och sjukvården för personalkvot och enhetsproduktioner
så vi avvärjer relationer och emotioner
Jag tackar för ungdomarnas fria uppfostran utan stränga banor
De gör så roliga mönster i Stockholms tunnelbanor
Jag tackar utvecklingen och företagens samvete
Så vi slipper bry oss om arbete

Och jag tackar alla datamaskiner och deras koder
Så jag slipper finna på egna råd, och slipper tänka själv - helt adekvat!
Sverige, där björkarna slutat susa
Och älvarna upphört att brusa
Där vi går genom kraftverksberg och atomavstängda dalar
nerhuggen granskog och tomma stora salar
Du gamla du fria, man kan inte vara bra längre
- Va fan säger du? Sverige, det är väl bra det!
</poem>}}

[[Kategori:Svenska_låtar]]
[[Kategori:Covers]]

Next Time

2024-10-31T22:00:28Z

178.78.227.13:

{{Infobox lyric
|titel = Next Time
|album = [[För Jaevle Braa!]] [[Greatest Hits I]] [[På Begäran]]
|utgiven = [[1982]],[[1983]],[[1990]]
|textförfattare = [[Eddie Meduza]]
|video =
|spotify = https://open.spotify.com/track/7cmTXrznkyIPSilhzFPoAy
}}

Utgiven på:
* [[Greatest Hits I]]
* [[För Jaevle Braa!]]
* [[På Begäran]].

[[Kategori:Låtar]]
[[Kategori:Engelska_låtar]]